Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.
Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.

Emma Klingenberg: "När sången berör någon är det värt slitet"

PERSONEN.

Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången.

5.3.2024 kl. 19:01

Två timmar och fyrtio minuter, inklusive en kort paus. Så länge är allt fokus på Emma Klingenberg när hon gör monologen Katrina – sången om en kvinna.

– Vi kom på att vi inte hade lagt in något ställe där jag kunde dricka. Det visade sig vara svårt att hitta ett naturligt ställe. Det säger ganska mycket om pjäsen, säger Emma Klingenberg.

Hon har jobbat professionellt som sångerska och skådespelare i tjugo år. Också före det stod hon på scen i många år.

– Musiken har alltid funnits i mig. Som ung hade jag inte några självklara kopplingar till teatervärlden. Men för mig var det starkt, redan som liten, att jag skulle jobba med musik och teater på något sätt.

Dels var det kärleken till och nyfikenheten på yrket.

– Men jag tror också att det fanns ett stort bekräftelsebehov hos mig i början. Det var en stark drivkraft att bli sedd – kanske det hade någonting att göra med faktum att jag har fyra syskon.

– Nu handlar det väldigt mycket om kärleken till hantverket och berättelserna. Min dröm är att jag ska få vara kvar och berätta, sjunga och kanske lära något vidare till andra också så småningom.


”Katrina – sången om en kvinna” spelas i Helsingfors den här våren, i Åbo nästa höst och i Vasa nästa vår. FOTO: Pressbild


Texten är som ett rakt spår

För två år sedan fick Emma Klingenberg frågan om hon ville spela Katrina i den nyskrivna pjäsen Katrina – sången om en kvinna.

Pjäsen är baserad på Sally Salminens succéroman Katrina. Katrina från Österbotten gifter sig med ålänningen den pratglada sjömannen Johan. Han målar upp en ljus framtid, men verkligheten blir en helt annan.

– Jag hade inte läst boken tidigare och blev djupt berörd av berättelsen. Sally Salminens text är som ett rakt spår. Boken skrevs 1936. Nu, nästan hundra år senare, känns den fortfarande relevant. Det är ganska otroligt.


Multimusiker

Emma Klingenberg har sällskap av tre skådespelande musiker: Aili Järvelä, Senni Valtonen och Ulriikka Heikinheimo.

– Katrina är en monolog, men jag har mina medspelare runt mig hela tiden. De är multimusiker, som förutom att spela på sina många instrument, turas om att gestalta människorna runt Katrina.

Aili Järvelä har skrivit all musik.

– Känner du till Aili? Hon är så duktig. Det är härligt att sjunga till hennes musik. Det känns helrätt – och det är ingen självklarhet. Musiken skulle kunna bli ett störande element. Nu blir den en förlängning. Det är unikt.


Kan du identifiera dig med Katrina?


– Jo, det kan jag. För mig är moderskapet en central del i hela berättelsen. Även om jag nu lyfter fram moderskapet måste man inte ha en upplevelse av ett moderskap för att kunna förstå henne. Katrina har en strävan framåt och någon slags envishet. Katrina har många drömmar. Jag tror att det är ganska många som kan identifiera sig med henne. Det handlar ju mycket om att vara människa.

– Skådespelarens uppgift är ganska långt att hitta någonting i karaktären som känns sant. Så att det bottnar i något.

– I Katrinahistorien handlar det också om förlust av ens drömmar, eller när drömmarna inte blir så som man har tänkt. Mannen Katrina gifte sig med och drömde om ljög för henne. Guldet blev till sand. Ändå försonas hon med sitt öde och håller kvar honom.

– Livet öppnar sig på nytt. Katrina sjunger: ”Vi är metaller av olika slag, vi är sammangjutna av arbete, sorgen, fröjden och holmen.” Jag tycker det är så fint – två olika metaller som blir till någonting som är så betydelsefullt och starkt sammanbundet.


Jag har alltid tyckt att din röst är så okonstlad och så otroligt fin.

– Tack! Det är någonting som känns värdefullt för mig att få höra. Sångar-
yrket är inte så glamoröst. Det är mycket osäkerhet och hårt slit. Men när jag landar rätt, möter någon, berör någon eller kan göra skillnad för någon – då är det värt allt.

– Vi människor är rustade med olika saker. Sången är något som jag har fått, och som jag sedan ägnat ett helt yrkesliv åt att utveckla och förvalta. Jag ser det som en gåva som jag är tacksam för.


Katrina kom från Österbotten, och du har också flyttat från Österbotten. Saknar du din hemtrakt?

– Ibland, men det är en rikedom att ha med sig Österbotten. Som Katrina har också jag gift mig med en åländsk man, lustigt nog! Vi har ett sommarställe på Åland, i Hammarland. Det är verkligen helt underbart.

– Jag åker till Österbotten med jämna mellanrum, men det blir alldeles för sällan. Därför är jag extra glad att vi kommer till Vasa och spelar Katrina om ett år. Det känns otroligt fint.

Hur skulle du beskriva din tro?

– Jag växte upp i en kristen kontext, men min barnatro har formats om med tiden. Som barn var jag stensäker på att jag i himmelriket skulle få sitta i en elefants öra och läsa en bok om Pippi Långstrump. Nu som vuxen handlar det kanske mer om hopp än om tro. Jag hoppas på större empati och kärlek mellan människor och ett slut på den till synes eviga polariseringen. Jag försöker göra vad jag kan och drar mitt lilla strå till förändring, bland annat genom arbetet inom teatern.


Fina pipor

Emma Klingenberg har stått på stora scenen på Svenska Teatern det här spelåret med revyn Fina pipor. Sista föreställningen är i april.

I en av de många sketcherna i revyn pratar hon med Svenska Teaterns Simon Häger och Kevin Holmström från humorgruppen KAJ om varför de inte som österbottningar kan prata sin österbottniska dialekt på scen – naturligtvis på Jeppisdialekt, Nykarlebydialekt och Vörådialekt.


Finns det ännu fördomar om Österbotten på de stora scenerna?

– Ja och nej. Det finns vissa fördomar fortfarande, men jag tycker att klimatet har blivit mycket bättre. Ofta används dialekten i Helsingforstrakten för att göra en humoristisk karaktär, men inte alltid. När jag gjorde Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater för åtta år sedan, gick alla mina repliker på dialekt hela föreställningen. Det kändes jättebra. Också Katrina har en österbottnisk melodi i sitt språk.

Den österbottniska grunden finns alltid där för Emma Klingenberg.

– Jag vill inte tappa kontakten till Österbotten. Mitt ursprung är viktigt, och kanske blir det ännu viktigare med åren.



Emma Klingenberg

– Född 1982, uppvuxen i Jakobstad.

– År 2005 utexaminerades hon från Teaterhögskolan i Göteborg.

– Till hennes familj hör skådespelaren Marc Svahnström och två barn.

– Bor i Tölö, Helsingfors.

– Är aktuell med ”Katrina – sången om en kvinna”, ett samarbete mellan Lilla Teatern, Wasa Teater och Åbo svenska teater. Regi av Lilla teaterns konstnärliga ledare Jakob Höglund.

Christa Mickelsson


Tro är mer än försanthållande, säger Bibeln. Men myndigheterna väljer ändå att mäta kunskap.

asylpolitik. Asylsökande som blivit kristna måste utvärderas, men hur kan man mäta tro? Hundratals asylsökande i Finland har döpts och på Migrationsverkets och rättsväsendets lott faller att utvärdera äktheten i deras omvändelse. 24.11.2017 kl. 09:48

äktenskapsfrågan. I en insändare riktad till svenskspråkiga dagstidningar i Finland meddelar 45 präster i Borgå stift att de vill stå för det som varit kyrkans traditionella äktenskapslära. Prästerna säger i insändaren att de inte i något skede kan börja viga eller välsigna samkönade par oberoende av vilka beslut kyrkan kommer att fatta. 25.11.2017 kl. 10:59
Mari Turunen har intervjuat 31 invandrare som konverterat från islam till kristen tro. Intervjuerna har hon sammanställt i boken Kääntyneet.

flyktingar. I sexton år har Nordkorea toppat listan över länder där kristna har svårast att leva. Men nu riskerar Afghanistan att gå förbi. Det beror inte på att förhållandena i Nordkorea förbättrats. 24.11.2017 kl. 09:48

flyktingar. Utvisningshotet mot den kristna afghanska konvertiten som suttit i polisförvar i Krämertskog i Helsingfors är avvärjt, åtminstone tillfälligt. 22.11.2017 kl. 11:26
Itohan Okundaye vill berätta sin historia och sprida kunskap om vad människohandel är.

Rädsla. Itohan Okundaye från Nigeria älskade skolan som liten flicka. Hon drömde om att bli läkare. Aldrig någonsin hade hon trott att hon skulle bli ett offer för människo- och sexhandeln. 18.11.2017 kl. 12:11

Borgå. Fastighetsdebatten fick en överraskande vändning när gemensamma kyrkorådet förkastade förslaget till fastighetsstrategi. Nu är Svenska församlingshemmet fredat åtminstone en tid framåt. 17.11.2017 kl. 11:59
Genom utställningen vill Barbara Savolainen stöda kyrkans arbete för invandrare och deras välmående.

Påverka. Just nu pågår en konstutställning i Johanneskyrkans krypta. Det är journalisten och konstnären Barbara Savolainen som ställer ut sina verk under rubriken Face, ansikte. 17.11.2017 kl. 10:28

FMS. Finska Missionssällskapets styrelse valde vid sitt möte idag Rolf Steffansson till ny verksamhetsledare. Han inleder sin tjänst den 1 januari 2018. 15.11.2017 kl. 13:25
Gun- Maj Näse är också medlem i stiftsfullmäktige i Borgå stift.

pro ecclesia. Pro ecclesia till mångårig församlings- och stiftstrotjänare. 15.11.2017 kl. 13:03

eutanasi. Viktigt att god vård i livets slutskede finns i hela landet för alla. 10.11.2017 kl. 09:58
Höstens kyrkomötessession avslutades på torsdagen och budgeten var ett av de sista ärendena på agendan.

Kyrkomötet. Nästa år betalar församlingarna sammanlagt 6,5 miljoner mindre till kyrkans gemensamma verksamhet och förvaltning. 9.11.2017 kl. 11:41
Pia Ingström har just nu inga planer på att åka till Istanbul. – Av ren feghet, säger hon. Det är en stor sorg.

Istanbul. Pia Ingströms bok om de grekiska, armeniska och judiska minoriteterna i Istanbul är en berättelse om förlusten av språk, identitet och tradition. 9.11.2017 kl. 09:14
Ärkebiskop Kari Mäkinen fick än en gång sitta ordförande i långköraren om kyrkans vägval i äktenskapsfrågan.

Kyrkomötet. Remissdebatten kring vigselrätten tog plats i ett annars luftigt kyrkomöte. 8.11.2017 kl. 14:15

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt idag att låta göra en oberoende utredning om hur församlingarnas ekonomi och verksamhet påverkats av kyrkans informationsförvaltning. 8.11.2017 kl. 13:12

svenska dagen . Kyrkostyrelseprofil noteras för sina språkliga jämställdhetsinsatser. 7.11.2017 kl. 10:49

Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12