Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

Varför skäms vi över att åldras – det händer ju oss alla?

UTSEENDE.

Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv.

19.2.2024 kl. 16:41

Eva Kela växte upp i en familj där hon var yngst av tre systrar. Hennes mamma var väldigt mån om sitt utseende, vårdade sin hud med stor omsorg och klädde sig väl. Men hon verkade aldrig riktigt nöjd med sitt yttre och klagade med tiden allt oftare över att hennes utseende förändrades.

– Jag var kanske trettio år och tänkte att jag aldrig ska bli så där ytlig, det är något med min mammas generation. ”De har en förkastlig kvinnosyn, så skönt att vi som är yngre slipper tänka så där.”

Sedan började hennes äldre systrar tala om att ta bort någon stressrynka med laser.

– Och jag var liksom: Nej, inte ni också! Vad snackar ni om?

Hon blev jätteförvånad när hon själv märkte att hon började reagera på förändringarna i sitt ansikte.

– Det tog ganska länge. Jag har kommit lätt undan för att jag sett ung ut för min ålder. Så det var ju lätt för mig att tänka att oj vad de ojar och vojar sig.

Det svåra var att upptäcka hudförändringar som inte bara var skrattrynkor.

– Det var liksom … när det började hänga i ansiktet. Det är inte bara så att ansiktet får mer karaktär, utan det är en känsla av att ansiktet inte håller ihop. Det blir plufsigt på fel ställen och insjunket på andra. Jag blev alldeles olycklig. Och det första jag kände var skam.

Hon började fundera: varför skäms vi över det som är det mest naturliga? Så hon gjorden ett tv-program om det.



Om dokumentären Min kvinnliga yta

”Min kvinnliga yta – om att åldras” är en dokumentärserie om kvinnlig skönhet och åldrande. I den synar Eva Kela ålderstecken och inser hur starkt påverkad hon är av skönhetsnormer och utseendeideal. De motstridiga känslorna ger henne moralpanik. Hon vill hitta tillbaka till ett mer hälsosamt synsätt på kvinnligt åldrande och hon är inte ensam. Sju medsystrar delar med sig av sina personliga tankar och insikter om ett utseende i förändring. (Produktion: Five Corners Production, 2023.)

Finns att se på Yle Arenan.




Personligheten hänger inte med

Att vi föredrar ungdom och skönhet är inget vi hittat på själva, det är medfött.

– Vi får faktiskt dopaminkickar av att titta på vackra ansikten. Det förklarar att jag älskat att se på tv-program där de söker en toppmodell. De är alla vackra men ser ändå olika ut – men människor som ser perfekta ut är ju bara en liten bråkdel av oss alla.

Att vara ung, känner Eva Kela, har varit en del av hennes identitet.

– Jag har alltid varit lillasyster, och jag har alltid haft ett barnsligt sinne och till och med varit omogen på många sätt. Lite flickaktig. Så där finns en diskrepans när jag börjar se ut som en femtioåring men personligheten inte hänger med.



Men får inte en femtioåring vara flickaktig?

– Nå det är just det. Det hjälpte mig jättemycket att göra den här tv-serien och omfamna de här förändringarna som ju faktiskt är fortlöpande. Först, när jag insåg att jag börjar åldras, tänkte jag att det här är en förändring som jag ska acceptera. Men det är ju inte samma förändring om ett år, utan sen kommer det fler! Och de blir värre och större. Tänk att jag inte får in det i min tjocka skalle att det här kommer att fortlöpa tills jag dör.

Hon vill säga att det är naturligt att vi upplever det som svårt och skamligt att åldras. Vi ska inte behöva känna skam över vår skam.

– Vi åldras, och en dag kommer vi att dö. Vi måste avstå från saker, gradvis mer och mer.

Det finns en, som hon kallar det, tipping point (brytpunkt): då åldersnojan sparkar igång på allvar.

– Min kom förra hösten, när jag fyllde 47. Ni kan riktigt surfa på webben för att titta på mitt förfall.

Hon var programledare för Svenska teaterns scenmåndagar. Hon tittade på diskussionerna efteråt för att ge sig själv feedback, men hon hade inte räknat med att scenlamporna var annorlunda än tv-lampor.

– Så när jag tittade på mig själv såg jag ju en medelålders tant som låtsades vara jätterolig och skojig och slagfärdig. När lamporna kommer uppifrån, det var ju som om jag haft långa, halvmåneformade ringar under ögonen. Och där satt jag och … jag skämdes så fruktansvärt. Jag sa till min mellansyster att nu har det hänt, nu skulle jag nästan vilja ta den där botoxen. Och hon sa: ”Det är bara vinterhud.”


Men hur kommer vi vidare? Jag skäms också över att åldras. Och jag skäms också över att jag skäms. Dessutom skäms jag över att jag dömer mig själv och andra som ”gett upp” och ”låtit sig förfalla”.

– Jag har också tänkt alla de där tankarna men kommer inte vidare. Det är bara acceptans som fungerar. Att tillåta mig att känna de här känslorna men kunna ha distans till dem och förstå att det här är också tankar som samhället sätter på mig. Det kommer utifrån.

Hon växte upp på 90-talet, och det årtiondets kvinnosyn var sunkig.

– Jag tror vi är skadade av glammiga magasin och tv-serier.

Dessutom ser vi kändisar åldras – och samtidigt verkar de inte åldras. De ser snarast alla likadana ut efter att ha behandlat sina ansikten och kroppar med botox och fillers.

– Vi har kanske blivit lite artificiella och tror att allting är möjligt. Det finns så många metoder att använda när man vill förnya något och renovera. ”Om du inte är nöjd kan du fixa det.” Det är vårt narrativ.

Själv har hon bestämt sig för att inte testa botox eller fillers.

– Om man en gång börjar tror jag det är svårt att sluta. Det blir ett beroende, och sedan förlorar man totalt sin förmåga att se objekivt på sitt utseende.



Har du någon tankestrategi för hur du bemöter allt det nya förfallet? Hur jobbar du med acceptansen?

– Jag har tänkt att nyfikenhet kanske ändå är nyckeln. Att se på det lite med distans och tänka: intressant, aha! Mer som en antropolog. Att jag, denna kvinna … och hela tiden med kärlek. Jag vill också förstå att jag inte ska behöva skämmas. Roten är ju att vi skäms över något som vi inte kan påverka.

Hon har medvetet börjat räkna hur många förebilder hon har, kvinnor som förhåller sig till sitt utseende och sin ålder på ett bra sätt. Till exempel den finska journalisten och talk show-värden Maria Veitola.

– Även om hon har supergener och ser ålderslös ut tar hon samtidigt ut svängarna med sin stil. Jag tänker att jag ska vara med och bryta det mönster av självhat som jag fått i arv. Också för min dotters skull vill jag visa att jag inte går omkring och rackar ner på mitt utseende. Jag har ett människovärde till dödsbädden oberoende av hur jag ser ut, och att alla känslor är tillåtna.

Eva Kelas mamma är död sedan tio år. Eva och hennes systrar brukar fira sin mammas födelsedag i slutet av mars.

– Då har vi alla tre nagellack och rött läppstift – och en liten klick leopardmönstrat.


Läs också: Sofia Torvalds kolumn om åldrade

Text och foto: Sofia Torvalds


KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet