Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

Israel-Palestina: Mohammed Nassers släkt minns sitt förlorade Nasaret

ISRAEL-PALESTINA.

Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp.

19.2.2024 kl. 13:55

De äldre talade om de vida fälten i Nasa­ret. Min farmor som dog i Syrien har sagt att om det så går tusen år efter hennes död så vill hon att hennes ben en dag ska grävas upp och begravas på nytt i Palestina.

Mohammed Nasser fyller 70 i år. Han är pales­tinier och läkare till utbildningen, och har bott i Borgå sedan 1990-talet. Här är han ofta anlitad av kyrkans diakoni för att hjälpa till bland arabisktalande i stan.

Hans arabiska släkt kommer från Nasaret. För kristna är det Jesus legendariska hemstad; i hans familje­tradition verkar det inte vara en så stor sak, utom att kristna på arabiska kallas nasara.

Judiska flyktingarna välkomna

Han var inte född när de judiska flyktingarna efter andra världskriget började strömma till Pale­s­tina på båtar och fartyg. Men då önskade många dem välkomna, säger Mohammed Nasser.

– Men när man senare började tala om en judisk stat bara för judar, och en annan bara för palestinier – det går aldrig! Vi måste acceptera att leva tillsammans, säger han.

Men så gick det. FN skapade 1948 den tidens tvåstatslösning. Israel med 51 procent av det omstridda området, palestinierna med 49 procent i Transjordanien.

Araberna accepterade inte det, vilket ledde till det första kriget 1948. Mohammed Nassers pappa hörde till den palestinska armén.

I Nasaret var Mohammed Nassers farfar handelsman med en stor affär. Men på kriget följde judisk terror mot araberna. Av det följde nakba, som palestinierna i dag talar om, ”katastrofen”.

– Många var rädda och min familj flydde till Libanon som låg närmast. Där sökte palestinska familjer upp varandra och sökte bostäder att hyra. Efter sex månader fick min pappa jobb i Homs i Syrien, där det fanns en flyktingförläggning.

Uppvuxen i en fransk armébarack

Här föddes Mohammed Nasser 1954. Hans föräldrar hade träffats i Libanon, pappan palestinsk muslim, mamman maronitiskt kristen libanes.

Familjen bodde i en före detta fransk armébarack. Efter första världskriget hade Natio­nernas Förbund ställt området under franskt styre.

Många palestinska flyktingar bodde i tält, men här bodde man under tak. Barackens mellanväggar var av kartong så att varje familj fick några kvadratmeter, minns Mohammed Nasser.

FN:s flyktingorganisation för palestinier UNRWA hade startats 1949 och drev Mohammed Nassers skola. Men han var en begåvad elev och fick som enda barn av UNRWA chansen att gå i en evangeliskt kristen privatskola i Homs, grundad på 1800-talet av missionärer från USA.

– De kristna hade vackra kyrkor och det var fint i skolan. Varje morgon tog en syster emot min matsäck vid dörren när vi kom, och vid lunchtid var maten värmd och fint framdukad, med kniv och gaffel. Min pappa hade ingenting emot att jag gick i en kristen skola.

När hoppet dog

När Mohammed Nasser var tretton bröt det så kallade sexdagarskriget mellan Israel och de omgivande arabländerna ut 1967. Hotat av trupper från 11 arabländer angrep Israel Syrien och Egypten – och vann. Efter det dog hoppet i flyktinglägret om att någonsin komma tillbaka till Palestina.

– De hade trott att allt bara var tillfälligt och att man snart skulle befria Palestina. Men då förstod de att det aldrig kommer att ske, säger Mohammed Nasser.

Fick stipendium till Sovjet

Den palestinska befrielseorganisationen PLO verkade i Syrien och hade goda relationer till Sovjetunionen. Sammanlagt 100 palestinska studerande fick varje år stipendium och studieplats vid sovjetiska högskolor. Som 19-åring var Mohammed Nasser en av dem.

– Från ett hotell i Moskva skickades vi till olika delar av Sovjetunionen. Jag blev skickad till Leningrad och var ledsen för det; längst i norr och kallast. I dag förstår jag att jag var the lucky one som hade mest tur.

Efter sju års studier i ryska och medicin återvände han till Syrien och blev traumakirurg och ortoped. Under 1980-talet blev det svårare för palestinierna i Syrien, så han återvände till Sovjet.

När Sovjetunionen och kommunismen föll, föll också maskerna och det började förekomma mera rasism, säger han. Så 1993 satt han i en buss på väg till Helsingfors och Finland, där han som statslös ansökte om asyl.

– Jag kom till Sovjetunionen när det på (parti­sekreterare Leonid) Bresj­nevs tid var på toppen. Och när jag lämnade det hade det kollapsat.

"I min barndoms kristna skola lärde jag mig att vi ska älska varandra."

Drömmer om att återvända

Under åren i Borgå har Mohammed Nasser aldrig gett upp sin status som palestinier, trots att han sedan länge kunde ha sökt finländskt medborgarskap.

Han har flyktingorganisationen UNRWA:s två kort, det röda med vilket man får daglig hjälp och mat i lägren, och det blåa som bevisar att han är palestinsk flykting med rätt att återvända till Palestina.

Kvar i Nasaret inne i Israel har Mohammed Nasser fortfarande en faster och andra släktingar som bor i hus de äger. Farfars hus lät israelerna riva; området är i dag en park.

Släkten i Nasaret kan han med moderna medel hålla kontakt med, men inte besöka med sitt palestinska rese­dokument.

Bara en enda stat fungerar

Mohammed Nasser hör till de palestinier som tycker att en tvåstatslösning för Israel och Palestina inte är en bra idé. Västvärlden applåderade Osloavtalet på 1990-talet, men han hör till dem som tycker avtalet var en besvikelse.

– (PLO-ledaren) Yasser Arafat gick med på 78 procent av ytan för Israel och 22 procent för Palestina. ”Du får en stat om tio år”, sade man till honom. Men var är den staten? Det har gått 30 år! Alla ljuger för palestinierna!

Mohammed Nasser tror på en stat där israeler och palestinier ska kunna leva sida vid sida.

– Kanske som en konfederation som Schweiz. Vi måste kunna leva tillsammans och acceptera varandra. Varför inte? säger han.

Besvikelsen över att den palestinska staten aldrig blivit till har lett till att den radikala Hamasrörelsen, som stod bakom 7 oktober-attacken mot Israel, har kommit till makten. Efter att Sovjetunionen inte längre fanns som en bakgrundskraft för Mellanöstern tog radikal religiös islam över.

– Hamas har rötter nära rörelsen Muslimska brödraskapet och människorna i Gaza är mera religiösa. Det handlar om känslor. På Västbanken är det annorlunda, säger han. Där har alla religioner kunnat levat tillsammans, med en kyrka här och en moské där.

Alternativet till Hamas är ändå inte att man nu förstör Gaza, där 80 procent av byggnaderna är i ruiner och skolor och 100 hälsocentraler är borta.

– Med det blir Hamas bara kvar och blir starkare och starkare, säger Mohammed Nasser.

”Älskar att vara flykting”

Alternativet till Hamas är att låta barnen gå i skola och studera, säger han.

– Vi lever i det 21:a århundradet, och inte för 100 år sedan. Människor kan bestämma. De är duktiga och vet vad de vill. Men det palestinska folket vill drömma om Palestina, från havet till Jordanfloden.

Det gör Mohammed Nasser också.

– Araber som bor kvar i Israel säger att de är från Israel. Men jag kan inte säga att jag är från Syrien. Jag är palestinsk flykting och jag älskar att vara det. Jag vill flytta tillbaka till Palestina. Det är min dröm.

Mohammed Nasser är inte religiös. Till dem på diakonin har han sagt att religion är bra om den finns i hjärtat, men i huvudet blir den till en djävul.

Och vad har han fått med sig från den kristna skolan i Homs på 1960-talet, al-Ingiliya?

– Att vi ska älska varandra. Att vi alla är människor.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


Kyrka. Vandaborna demonstrerade för eget församlingshem. 7.12.2010 kl. 00:00

Människa. Som kristen är han en andra klassens medborgare. Det medger Dennis Datta gärna och utan att darra på rösten. I hans hemland Bangladesh är det islam som gäller. 2.12.2010 kl. 00:00

Magnus Lindholm. Vägen mellan Las Palmas och Tejeda på Gran Canaria är minst sagt krokig. Som en magsjuk jätteorm slingrar sig asfalten mödosamt mellan allt mer hisnande stup och stammar. Kilometermarkeringarna passeras i snigelfart trots den nya hyrbilens styrka och smidighet. 2.12.2010 kl. 00:00

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna. 2.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Väckelsefolket är folkkyrkans skarpaste kritiker. Samtidigt är de flitigast när det gäller att läsa Bibeln och gå i kyrkan. 1.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Församlingarna i Vanda anlitar frivilliga att tända ljus vid gravarna på stadens begravningsplatser i jul. Tjänsten är tänkt för personer som inte själva har möjlighet att tända ljus vid sina anhörigas gravar under julen. 1.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Insändare och skrivelser kring ungdomsarbetet i Karleby möter både förståelse och kritik hos biskopen. 30.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkoskatten för 2011 höjs med 0,35 procentenheter i Vörå församling. På landsbasis är det den högsta skatteförhöjningen. Kyrkoskatten i Vörå, dit också Oravais nästa år hör, är 1,85 procent. 30.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen har beslutat om hur understöden från Kyrkans forskningscentral skall fördelas för år 2011. Det största understödet, 23 000 euro, fick teologie doktor Patrik Hagman som forskar vid Åbo Akademi. 29.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. På söndag inleds det nya kyrkoåret med första advent. 28.11.2010 kl. 00:00

Människa. Adventstiden är en förberedelsetid. Liksom påsken är den därför också en fastetid, som varar ända fram till juldagen. 27.11.2010 kl. 00:00

Kultur. Sillburkar, glans och guld, en stjärna? Kom glad och hjärtevarm är en bok om julen – så som vi minns den, saknar den, söker den. 26.11.2010 kl. 00:00

Kultur. Rimstafetten slingrar vidare mellan både handfasta och livsdugliga paket. 25.11.2010 kl. 00:00

Människa. Fredrika Sundén studerar journalistik i Helsingfors och är kyrkligt förtroendevald i Pernå. De östnyländska rötterna sitter djupt liksom tron på ordets makt. 25.11.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg. En natt som denna går mina tankar osökt till Robert Lamm, en av mina favoritlåtskrivare på sjuttiotalet. Han vakade, liksom jag, en natt och försökte vara kreativ. Fast huvudet börjar snurra och man förlorar greppet om tiden. 25.11.2010 kl. 00:00

Salome (Satu Tuuli Karhu) fascineras av Maria Åkerblom.

film. Predikanten Maria Åkerbloms person och öde fortsätter att fascinera finländarna, och nu återberättas bitar av hennes liv i filmen Marias paradis. 4.10.2019 kl. 16:16
Eva-Stina Byggmästar blev förälskad, och det förändrade hennes liv.

poet. Hon ville rymma med en cirkus, bli präst, vara ökeneremit, bo i kloster. Men poeten Eva-Stina Byggmästars kall är att vara en outsider, att vara patient och inte psykolog. 3.10.2019 kl. 13:45
Syskonen Christel och Robin Runne har båda två döpts inför sina respektive konfirmationer. Konfirmationen var ändå en större grej, säger de.

konfirmation. Om man inte blivit döpt som barn men ändå vill gå på konfirmandläger – hur gör man då? Det korta svaret på frågan är: anmäl dig till konfirmandundervisningen. 3.10.2019 kl. 10:39
Rofa Blauberg är lärare i modersmål och litteratur. Hans favoritplats i stan är den gamla turbåtsbryggan nära Humleuddsvägen på Degerö.

Studentskrivningar. "Ett L i franska eller ett A i matematik beskriver en enstaka prestation, men missar nästan allt det som är viktigt på riktigt." 3.10.2019 kl. 10:01

sparkrav. Ungdomarna i Matteus församling är djupt besvikna över församlingsrådets beslut att skära i ungdomsverksamheten. 3.10.2019 kl. 09:00