Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

"Jag är mera aktiv i församlingen här än i England"

PERSONEN.

Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han.

9.2.2024 kl. 09:58

I september 1994 kom Alasdair ”Alex” Pollock till Jakobstad som English Clubs lärare i engelska. Han undervisade i engelska i skolor och företag och han höll kurser.

– Jag blev tidigt engagerad i Pedersöre kyrkokör och efter det blev det fler körer: Bel Canto, Motettkören, Take Off, Laulu Jaakot, Let’s Go Sixties, Chorus Novus och min egen sånggrupp The Cantet. Och när det blev känt att jag varit engelsklärare i Italien och Spanien blev jag tillfrågad om jag kunde undervisa i italienska och spanska, säger han.


Hur många språk talar du?

– Det beror på dagen. Tisdagen är den italienska dagen, onsdagen den spanska, torsdagen både tyska och spanska, fredagen den engelska och varannan lördag den spanska.

Det är de dagar han undervisar i de olika språken, främst vid Arbis och Työväenopisto.

Men under intervjun, som gjordes på svenska, kommer det fram att han studerat holländska på universitetsnivå, att han har en konversationsgrupp i franska och skriver dikter även på finska.


Språkkunnig familj

Men vi börjar från början. Alex Pollock är från Brooklands, en förort till Manchester i nordvästra England, där han växte upp med föräldrar och tre systrar.

– Mina föräldrar var lärare i ryska i gymnasiet och universitetet. De träffades 1959 i Leningrad, nuvarande Sankt Petersburg, på en språkresa för lärare från London. Jag får tacka dem för mitt språkintresse.

Ryska har han ändå inte lärt sig. Ryska förblev språket som föräldrarna talade när de inte ville att barnen skulle förstå vad de sade.

– Jag intresserade mig för de latinska och i synnerhet de germanska språken och lockades av de nordiska länderna. I skolan läste jag franska, latin och tyska. I universitetet studerade jag holländska som huvudämne och EU-politik som biämne.

Systrarna är också språkintresserade. En syster kan spanska och franska, en turkiska och en undervisar i engelska och latin i högstadiet. Hon kan också grekiska.

– Efter universitetet visste jag inte vad jag skulle göra. Min far föreslog att jag skulle undervisa engelska som ett främmande språk. Min mor understödde tanken, för då skulle jag få uppleva olika länder och språk. Så blev det. Jag har aldrig jobbat i hemtrakten. Sedan 1987 har jag jobbat utomlands.

Först undervisade Alex i engelska i Logroño i norra Spanien. Efter två år flyttade han till Milano i Italien, där han bodde i fyra år. Innan han kom till Jakobstad var han ett år i Gdansk i Polen.

– Det har varit mitt personliga val att lära mig språket dit jag kommer. Det är ett stort nöje att få uppleva olika språk. Varje språk har en egen melodi och egna ord.

Det brukar ta honom två år att lära sig språket.

– Jag var bara ett år i Polen så jag hann inte lära mig polska.


Liknar Skottland

I Polen såg han att Federation of Finnish British Society annonserade efter lärare i engelska till olika orter i Finland.

– Jag ansökte, blev kallad till intervju på finska ambassaden i London och erbjuden Jakobstad. Jag ville till en ort där man talade svenska, för jag planerade vara två år i Finland och sedan flytta till Sverige, som på den tiden var mitt löftesland.

Han hade ingen aning om var Jakobstad fanns men när han fick se bilder tyckte han om det han såg.

– Bortsett från bergen likar det de skotska högländerna som jag blev förtjust i medan jag gick i skolan. Som familj brukade vi vara två veckor runt påsk i Skottland hos mina farföräldrar. Hyresvärdinnan var en grevinna som talade fem språk – danska, svenska, engelska, franska och tyska – vilket inspirerade mig.

Under de två åren i Jakobstad blev Alex så engagerad att Sverige förblev landet på andra sidan Bottniska viken, inte alltför långt borta att besöka.

– När jag kom hit och knäppte på teven såg jag att de engelska programmen hade undertext. Det hade man inte i länderna jag varit i. På det sättet fick jag lära mig lite svenska och finska, och jag skrev upp ord från undertexterna. Det var ett bra sätt att börja lära mig.


Hur går det med finskan?

– Det går bättre nu, mycket tack vare Greklandsvännerna, Laulu Jaakot och kören Let’s Go Sixties, där de flesta medlemmar talar finska.


Vad fann du här som inte fanns i Spanien, Italien och Polen?

– Jag tycker om att staden är tvåspråkig och att här finns gott om utrymme. Det nära till hav och skog. Här upplever man de fyra årstiderna. Men man måste vänta väldigt länge för att uppleva våren på riktigt. I Storbritannien kommer den redan i februari. Det saknar jag.

– Jag har smak för bakelser och gillar att det i kalendern den här årstiden ingår både Runebergstårta och fastlagsbulle!

Musiken och körsången spelar också en mycket viktig roll för trivseln.

– Jag har skrivit flera sånger och gjort flera arrangemang och tonsättningar. Jag har också skrivit kanske hundra dikter, mest på engelska men ibland också på svenska och finska.

Den egna sånggruppen The Cantet brukar sjunga åtminstone på Carol Service, den engelskspråkiga versionen av De vackraste julsångerna.

– Vi är åtta, nio sångare som samlas åtminstone inför den andra söndagen i advent. Men vi sjunger också vid andra samlingar, nu ska vi sjunga på Kalevaladagen i Sjönejdens hus.


Församlingen en stor familj

Hemma i England gick Alex regelbundet i kyrkan, men han var inte så aktiv som sångare.

– På grund av olika erfarenheter under många år har jag blivit mera aktiv i församlingen här. I England sjöng jag i kör i skolan och på universitetet, men inte i kyrkan. Men numera när jag besöker min hemkyrka Saint John’s Brooklands gör jag inhopp i kyrkokören där, speciellt på julafton och juldag.

Han ser församlingen som en stor familj och tycker det är ännu bättre då man får umgås efter gudstjänsten, samtala och utbyta lite tankar.

– Jag känner mig trygg här och det är en stor sak. Det är något man inte känner överallt, särskilt i ett land med en stor befolkning. Det nära till skog och vatten, Här finns utrymme och det finns alltid någon att samtala med, särskilt i församlingen.

En stor skillnad mellan sången under gudstjänsten här och i Brooklands är att man står under sången där.

– Det är bättre för kroppen att stå medan man sjunger, man kan andas bättre och får bättre stöd. Att sitta och sjunga var lite märkligt för mig till en början.

I Brooklands leds sången av kyrkokören, som deltar varje söndag.

– Där är körens uppgift att stöda församlingen i psalmsången, i synnerhet när det är en ny psalm.


Har du sett Guds ledning?

– Många gånger. Jag har sett pusselbitar falla på plats. Det händer varje vecka, även om jag ibland är omedveten om det. Gud är här och Gud svarar på bön, ibland redan innan man bett för saken eller ens varit medveten om frågan. Gud svarar också på det man bett man bett tidigare och som man undrar om Gud glömt.

Alex finner trygghet i sångerna.

– Som till exempel i går kväll, när jag diskadel, kom en sång som Camilla Cederholm skrivit, He cares for you, till mig. Det finns alltid en sång som berör mitt inre och som anknyter till Guds närhet och gudomlighet.

Förutom familjen och våren, den längsta årstiden i England, saknar han också Fish and chips.

– Den rätten får man också här och den är god, men den tillreds inte på samma sätt som i England.

Han besöker hemmet i Brooklands cirka fyra gånger årligen. Det är lätt att flyga till Manchester.

– Jag har alltid bott på två ställen. Jag är glad över att jag fått bo i Jakobstad och i Brooklands i många år. Jag har mycket att vara tacksam för.

Text och foto: Johan Sandberg


Anne Koivula blev först jurist och sedan präst.

Barn i kyrkan. Anne Koivula är ny präst i Petrus församling. Hon vill ge barnen plats i gudstjänsten så att de ska få känna att de är en del av kyrkans familj. 17.10.2019 kl. 00:01
Du kan dela ljusbilder under hashtaggen #delaljus.

hopp. Dagarna blir mörkare, men när timmarna med dagsljus blir allt färre vill kyrkan ta fasta på att vi kan dela ljus och hopp med varandra. 17.10.2019 kl. 00:01
Per-Ole Hjulfors

verksamhetsledare. Han erbjöds ett proffskontrakt på halvtid som fotbollsspelare för Jaro. Men Per-Ole Hjulfors valde att engagera sig i bönehusen i Skutnäs och Risöhäll, först som tolk, senare som söndagsskollärare och predikant. Nästa vecka tar han över som verksamhetsledare för LFF. 15.10.2019 kl. 13:03

kyrkoherdeinstallation. På söndagen fick Kvevlax församling en efterlängtad ”permanent” kyrkoherde då Fredrik Kass installerades i tjänst. 13.10.2019 kl. 16:55
Martina Harms-Aalto, Patrik Hagman och Ulla-Maj Wideroos kandiderar för valmansföreningen "En kyrka för alla".

kyrkomötesval. Martina Harms-Aalto, Patrik Hagman och Ulla-Maj Wideroos. Det är några av de tunga namn som finns med bland kandidaterna i nybildade valmansföreningen ”En kyrka för alla”. Valmansföreningens målsättning är att samla kandidater över prosterigränserna i valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. 11.10.2019 kl. 18:35

kaplansval. Församlingsrådet i Sibbo svenska församling valde på onsdagskvällen Helena Rönnberg till ny kaplan i församlingen. Valet var enhälligt. 11.10.2019 kl. 11:06
När kardinal Anders Arborelius besökte Helsingfors för ett år sedan sa han att det är en samvetsfråga för Katolska kyrkan att reda ut de övergrepp som skett på olika håll i världen.

övergrepp. En katolsk präst som verkat i Finland är anklagad för sexuella övergrepp i USA. Kontrollen måste blir bättre, säger kardinal Anders Arborelius till SVT. 9.10.2019 kl. 17:31
Vid behov lånar församlingen ut dopkolt men barnet kan också ha släktens dopkolt eller vanliga kläder.

dop . Församlingen beskriver morgondop som ett trevligt, gemensamt och festligt tillfälle där man kan låta döpa sitt barn. 9.10.2019 kl. 10:34
När Maria Leppäkari idag gick med prästkrage i Jerusalem var det ett nytt Jerusalem hon såg, berättar hon per Skype.

prästvigd. Hon fick höra att hon har ett kall, men det kändes inte så. "Jag hade en längtan, men jag vågade inte lyssna på den." För en vecka sedan blev Maria Leppäkari den första kvinnan i ett lokalt kristet samfund i Jerusalem som vigdes till präst. 6.10.2019 kl. 22:22
Sini Aschan, Jakob Edman, Laura Serell och Elefteria Apostolidou.

prästvigning. I samband med söndagens högmässa i Domkyrkan i Borgå fick stiftet fyra nya präster då Sini Aschan, Jakob Edman, Laura Serell och Elefteria Apostolidou vigdes till tjänst av biskop Bo-Göran Åstrand. 6.10.2019 kl. 18:07
Salome (Satu Tuuli Karhu) fascineras av Maria Åkerblom.

film. Predikanten Maria Åkerbloms person och öde fortsätter att fascinera finländarna, och nu återberättas bitar av hennes liv i filmen Marias paradis. 4.10.2019 kl. 16:16
Eva-Stina Byggmästar blev förälskad, och det förändrade hennes liv.

poet. Hon ville rymma med en cirkus, bli präst, vara ökeneremit, bo i kloster. Men poeten Eva-Stina Byggmästars kall är att vara en outsider, att vara patient och inte psykolog. 3.10.2019 kl. 13:45
Syskonen Christel och Robin Runne har båda två döpts inför sina respektive konfirmationer. Konfirmationen var ändå en större grej, säger de.

konfirmation. Om man inte blivit döpt som barn men ändå vill gå på konfirmandläger – hur gör man då? Det korta svaret på frågan är: anmäl dig till konfirmandundervisningen. 3.10.2019 kl. 10:39
Rofa Blauberg är lärare i modersmål och litteratur. Hans favoritplats i stan är den gamla turbåtsbryggan nära Humleuddsvägen på Degerö.

Studentskrivningar. "Ett L i franska eller ett A i matematik beskriver en enstaka prestation, men missar nästan allt det som är viktigt på riktigt." 3.10.2019 kl. 10:01

sparkrav. Ungdomarna i Matteus församling är djupt besvikna över församlingsrådets beslut att skära i ungdomsverksamheten. 3.10.2019 kl. 09:00

En bok som berättar om det riktigt vanliga församlingslivet i Borgå stift – det skulle Robert Lemberg helst vilja göra.

BORGÅ STIFT. En bok som berättar om livet i Borgå stift, sitter Robert Lemberg och skulle vilja göra. Inte en historik med anledning av 100-årsjubileet, utan en fin, snygg och angelägen jubileumsbok. Kanske med bilder du har hemma. 8.12.2022 kl. 19:00
Alice Ahlfors, sopran, sjunger i mitten av fotot, klädd i blå tröja.

MAMMAKÖR. ”Nattmörkret sänker sig i våran stad, i alla fönster glimmar bågarna på rad”, sjunger mammakören Änglaklang i Grankulla. Snart har de sin första egna julkonsert. 8.12.2022 kl. 11:27
Sameprästen Mari Valjakka koordinerar kyrkans försoningsprocess i Sápmi.

samer. Kyrkan startar i snabb takt en försoningsprocess med samerna. Biskopsmötet startade projektet i dag. Sameprästen Mari Valjakka som själv är skoltsame ska koordinera arbetet. 7.12.2022 kl. 13:39
Mikael Hulten bor i Helsingfors och pendlar till jobbet i Kyrkslätt. Därhemma kläddes julgranen redan till lillajul.

TVÄRVÄNDNING. I över tio år gjorde Mikael Hulten karriär i Försvarsmakten. Sedan kom en livskris och en tvärvändning. Idag är han församlingspastor i Kyrkslätt. Det han väntar på mest i jul är julottan. 7.12.2022 kl. 08:46

SJÄLVSTÄNDIGHET. Jari Jolkkonen talade på självständighetsdagens ekumeniska festgudstjänst i Helsingfors domkyrka. Jari Jolkkonen är biskop i Kuopio stift. 6.12.2022 kl. 13:00