Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

"Jag är mera aktiv i församlingen här än i England"

PERSONEN.

Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han.

9.2.2024 kl. 09:58

I september 1994 kom Alasdair ”Alex” Pollock till Jakobstad som English Clubs lärare i engelska. Han undervisade i engelska i skolor och företag och han höll kurser.

– Jag blev tidigt engagerad i Pedersöre kyrkokör och efter det blev det fler körer: Bel Canto, Motettkören, Take Off, Laulu Jaakot, Let’s Go Sixties, Chorus Novus och min egen sånggrupp The Cantet. Och när det blev känt att jag varit engelsklärare i Italien och Spanien blev jag tillfrågad om jag kunde undervisa i italienska och spanska, säger han.


Hur många språk talar du?

– Det beror på dagen. Tisdagen är den italienska dagen, onsdagen den spanska, torsdagen både tyska och spanska, fredagen den engelska och varannan lördag den spanska.

Det är de dagar han undervisar i de olika språken, främst vid Arbis och Työväenopisto.

Men under intervjun, som gjordes på svenska, kommer det fram att han studerat holländska på universitetsnivå, att han har en konversationsgrupp i franska och skriver dikter även på finska.


Språkkunnig familj

Men vi börjar från början. Alex Pollock är från Brooklands, en förort till Manchester i nordvästra England, där han växte upp med föräldrar och tre systrar.

– Mina föräldrar var lärare i ryska i gymnasiet och universitetet. De träffades 1959 i Leningrad, nuvarande Sankt Petersburg, på en språkresa för lärare från London. Jag får tacka dem för mitt språkintresse.

Ryska har han ändå inte lärt sig. Ryska förblev språket som föräldrarna talade när de inte ville att barnen skulle förstå vad de sade.

– Jag intresserade mig för de latinska och i synnerhet de germanska språken och lockades av de nordiska länderna. I skolan läste jag franska, latin och tyska. I universitetet studerade jag holländska som huvudämne och EU-politik som biämne.

Systrarna är också språkintresserade. En syster kan spanska och franska, en turkiska och en undervisar i engelska och latin i högstadiet. Hon kan också grekiska.

– Efter universitetet visste jag inte vad jag skulle göra. Min far föreslog att jag skulle undervisa engelska som ett främmande språk. Min mor understödde tanken, för då skulle jag få uppleva olika länder och språk. Så blev det. Jag har aldrig jobbat i hemtrakten. Sedan 1987 har jag jobbat utomlands.

Först undervisade Alex i engelska i Logroño i norra Spanien. Efter två år flyttade han till Milano i Italien, där han bodde i fyra år. Innan han kom till Jakobstad var han ett år i Gdansk i Polen.

– Det har varit mitt personliga val att lära mig språket dit jag kommer. Det är ett stort nöje att få uppleva olika språk. Varje språk har en egen melodi och egna ord.

Det brukar ta honom två år att lära sig språket.

– Jag var bara ett år i Polen så jag hann inte lära mig polska.


Liknar Skottland

I Polen såg han att Federation of Finnish British Society annonserade efter lärare i engelska till olika orter i Finland.

– Jag ansökte, blev kallad till intervju på finska ambassaden i London och erbjuden Jakobstad. Jag ville till en ort där man talade svenska, för jag planerade vara två år i Finland och sedan flytta till Sverige, som på den tiden var mitt löftesland.

Han hade ingen aning om var Jakobstad fanns men när han fick se bilder tyckte han om det han såg.

– Bortsett från bergen likar det de skotska högländerna som jag blev förtjust i medan jag gick i skolan. Som familj brukade vi vara två veckor runt påsk i Skottland hos mina farföräldrar. Hyresvärdinnan var en grevinna som talade fem språk – danska, svenska, engelska, franska och tyska – vilket inspirerade mig.

Under de två åren i Jakobstad blev Alex så engagerad att Sverige förblev landet på andra sidan Bottniska viken, inte alltför långt borta att besöka.

– När jag kom hit och knäppte på teven såg jag att de engelska programmen hade undertext. Det hade man inte i länderna jag varit i. På det sättet fick jag lära mig lite svenska och finska, och jag skrev upp ord från undertexterna. Det var ett bra sätt att börja lära mig.


Hur går det med finskan?

– Det går bättre nu, mycket tack vare Greklandsvännerna, Laulu Jaakot och kören Let’s Go Sixties, där de flesta medlemmar talar finska.


Vad fann du här som inte fanns i Spanien, Italien och Polen?

– Jag tycker om att staden är tvåspråkig och att här finns gott om utrymme. Det nära till hav och skog. Här upplever man de fyra årstiderna. Men man måste vänta väldigt länge för att uppleva våren på riktigt. I Storbritannien kommer den redan i februari. Det saknar jag.

– Jag har smak för bakelser och gillar att det i kalendern den här årstiden ingår både Runebergstårta och fastlagsbulle!

Musiken och körsången spelar också en mycket viktig roll för trivseln.

– Jag har skrivit flera sånger och gjort flera arrangemang och tonsättningar. Jag har också skrivit kanske hundra dikter, mest på engelska men ibland också på svenska och finska.

Den egna sånggruppen The Cantet brukar sjunga åtminstone på Carol Service, den engelskspråkiga versionen av De vackraste julsångerna.

– Vi är åtta, nio sångare som samlas åtminstone inför den andra söndagen i advent. Men vi sjunger också vid andra samlingar, nu ska vi sjunga på Kalevaladagen i Sjönejdens hus.


Församlingen en stor familj

Hemma i England gick Alex regelbundet i kyrkan, men han var inte så aktiv som sångare.

– På grund av olika erfarenheter under många år har jag blivit mera aktiv i församlingen här. I England sjöng jag i kör i skolan och på universitetet, men inte i kyrkan. Men numera när jag besöker min hemkyrka Saint John’s Brooklands gör jag inhopp i kyrkokören där, speciellt på julafton och juldag.

Han ser församlingen som en stor familj och tycker det är ännu bättre då man får umgås efter gudstjänsten, samtala och utbyta lite tankar.

– Jag känner mig trygg här och det är en stor sak. Det är något man inte känner överallt, särskilt i ett land med en stor befolkning. Det nära till skog och vatten, Här finns utrymme och det finns alltid någon att samtala med, särskilt i församlingen.

En stor skillnad mellan sången under gudstjänsten här och i Brooklands är att man står under sången där.

– Det är bättre för kroppen att stå medan man sjunger, man kan andas bättre och får bättre stöd. Att sitta och sjunga var lite märkligt för mig till en början.

I Brooklands leds sången av kyrkokören, som deltar varje söndag.

– Där är körens uppgift att stöda församlingen i psalmsången, i synnerhet när det är en ny psalm.


Har du sett Guds ledning?

– Många gånger. Jag har sett pusselbitar falla på plats. Det händer varje vecka, även om jag ibland är omedveten om det. Gud är här och Gud svarar på bön, ibland redan innan man bett för saken eller ens varit medveten om frågan. Gud svarar också på det man bett man bett tidigare och som man undrar om Gud glömt.

Alex finner trygghet i sångerna.

– Som till exempel i går kväll, när jag diskadel, kom en sång som Camilla Cederholm skrivit, He cares for you, till mig. Det finns alltid en sång som berör mitt inre och som anknyter till Guds närhet och gudomlighet.

Förutom familjen och våren, den längsta årstiden i England, saknar han också Fish and chips.

– Den rätten får man också här och den är god, men den tillreds inte på samma sätt som i England.

Han besöker hemmet i Brooklands cirka fyra gånger årligen. Det är lätt att flyga till Manchester.

– Jag har alltid bott på två ställen. Jag är glad över att jag fått bo i Jakobstad och i Brooklands i många år. Jag har mycket att vara tacksam för.

Text och foto: Johan Sandberg


Johan Candelin ser hoppfullt på utgången av rättsprocessen.

Johan Candelin. Polisutredningen gällande Martyrkyrkans vänners insamlingstillstånd är nu klar och ärendet går till rättegång i november. Två personer i styrelsen står åtalade. 6.8.2020 kl. 12:00
Åren mellan fyrtio och femtio hade varit hektiska. Camilla Svevar fick sitt tredje barn, hon sadlade om och läste teologi och blev präst, hon insjuknade i bröstcancer och blev frisk. Och som tf kyrkoherde i Replot bröt hon upp från sitt andra äktenskap.

Camilla Svevar . Hon försökte göra karriär som sångerska, hon var kantor och småbarnsmor, hon blev präst och fick cancer – och skilde sig, två gånger. Idag är Camilla Svevar kyrkoherde i Replot och vill predika för sökarna. 6.8.2020 kl. 10:02
Camilla Sundqvist är nu hel som människa.

profilen. Hon sökte bli helad från sin sjukdom men fann bara tomhet. Även om sjukdomen är kvar så har Camilla Sundqvist nu blivit hel som människa. 6.8.2020 kl. 09:08
Sju månaders arbetslöshet gav Mikaela Steffansson möjlighet att fundera över hur hon ville att livet skulle se ut.

Arbetslöshet. Att vara arbetslös lärde Mikaela Steffansson hur prestationsinriktade vi är. Vi har svårt att veta hur vi ska inleda samtalet om vi inte pratar jobb. 5.8.2020 kl. 08:00
Nicolina Grönroos, Louise Häggström och Andreas Lundgren poddar tillsammans.

podcast. De drömde om att starta en podd, och undantagsvåren blev en spark i baken. Nu pratar de om allt som hör livet till i podden Typ livet. 4.8.2020 kl. 07:00
Rapparen Dennis Svenfelt siktar på att bli prästvigd i januari. Fingertecknet är en geografisk bestämning för den amerikanska västkusten inom hiphopkulturen.

kallelse. Pedersöres sommarteolog Dennis Svenfelt upplever en kallelse att bli präst i församlingen. Han kan bli den första manliga laestadianen att bli prästvigd i stiftet på 40 år. 4.8.2020 kl. 08:25
Känns tanken på att återgå till jobbet och vardagen efter semestern väldigt jobbig?

vardag. Annette Nyholm, psykoterapeut, tycker att det är viktigt att reflektera över vad det är som gör att det känns tungt att återvända efter semestern. 3.8.2020 kl. 10:15
Läger i Pieksämäki brukar betyda hundratals människor på ett litet område, därför fattades tidigt beslutet att inte ordna lägret i sommar.

Pieksämäki. Det anrika sommarlägret fick inhiberas i år, istället uppmärksammar Kyrkans Ungdom lägerveckan med digitalt program. 28.7.2020 kl. 12:18
José Salomé Pina är konstnären, men vilken kvinna
porträtterar han?

frågesport. Sara, Bilba, Hanna? Deborah eller Abigail? Gör vår frågesport! 21.7.2020 kl. 20:39
Fred Wilén är tf. kyrkoherde i Matteus församling.

Kolumn. Ibland har jag varit med om att ordna katakombmässor på skribaläger. Det handlar om att vi leker oss in i de första kristnas vardag som förföljda trossyskon. 22.7.2020 kl. 17:36
»Jag avundades deras förmåga att gå in i ett rum och genast känna sig välkomna.«

Sofia Torvalds

avund. Vi skäms över vår avund, men alla är vi avundsjuka. Avund kan göra oss bittra, men den kan också sporra oss. Säg mig vad du avundas så ska jag säga dig vad du längtar efter. 18.7.2020 kl. 19:00
– Vi hoppades att vi på något vis skulle få syn på de människor som inte själva göra väsen av sig men som har det jobbigt just med ensamhet, säger Johannes församlings kyrkoherde Johan Westerlund.

ensamhet. Vad kan vi göra för att motverka din ensamhet? frågade församlingen. Lågtröskelverksamhet och målgruppstänk var ett par av svaren. 16.7.2020 kl. 18:00

Härskartekniker. En härskarteknik innebär alltid att köra över. Härskartekniker är uttryck för ett fult spel, där makt tas, inte delas, säger Malin Gustavsson. 15.7.2020 kl. 19:00
Camilla Lif är en svensk präst, radioprofil och skribent.

camilla Lif. Den svenska regeringen har tillsatt en kommission för att utvärdera Sveriges hantering av coronapandemin, skriver Kyrkans Tidning. Bland ledamöterna i kommissionen finns också prästen Camilla Lif, tillförordnad kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 13.7.2020 kl. 08:00
Daniel Norrback kom till tro då han gick på tvåan i gymnasiet. Han konstaterar att hans tro har utvecklats från att ha varit ganska lagisk och pietistisk till att handla mer om Guds nåd.

profilen. Daniel Norrback berättar om de turbulenta veckorna som började med en ful kommentar om prideparader och kulminerade i en polisanmälan. Erfarenheten blev en viktig lärpeng och idag är Norrback försiktig med att ge sig in i teologiska diskussioner. 15.7.2020 kl. 16:00

Just nu jobbar Eva Ahl-Waris
som diakoniarbetare i Sjundeå – här står hon vid Sjundeå kyrka.

Personligt. När Eva Ahl-Waris började studera teologi blev hon så lycklig att det förvånade henne själv. – Bara att få studera hebreiska. – Guds och änglarnas språk! Helt amazing! 9.3.2023 kl. 16:49
Boken "Den som offrar sig" är den första delen i serien ”Brottsplats Österbotten”.

DECKARE. Kyrkoherdens fru har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Det är upptakten till deckaren ”Den som offrar sig”, skriven av Simon Ventus och Christina Gustavson. 8.3.2023 kl. 18:38
Även om Larmosjön inte är det öppna hav Stig Nykvist är van vid trivs han där ändå.

missbruk. Tidigare vann flaskan om han måste välja mellan den och hustrun. Idag väljer Stig Nykvist bort flaskan. – För missbrukare är det dagens viktigaste och svåraste val, säger han. 8.3.2023 kl. 10:50

kollekt. Kyrkostyrelsen rekommenderar Mobilepay för att samla in kollekt, de församlingar som gör det har goda erfarenheter – ändå erbjuder de flesta församlingar i Borgå stift inte den möjligheten. – Mobilepay är faktiskt lättare än att hålla på med kontanter, säger de anställda vid ekonomiavdelningen i Kyrkslätts kyrkliga samfällighet. 7.3.2023 kl. 18:59
Pauliina Kittilä och Ida-Maria Pekkarinen stortrivdes på Snoan.

petrus. När Petrus församling ordnade retreat för unga vuxna stängde Pauliina Kittilä och Ida-Maria Pekkarinen av sina telefoner för en helg. – När en bunt fixare får åka på retreat är det som att Herrens härlighet lyser över en! 7.3.2023 kl. 00:00