Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

"Jag är mera aktiv i församlingen här än i England"

PERSONEN.

Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han.

9.2.2024 kl. 09:58

I september 1994 kom Alasdair ”Alex” Pollock till Jakobstad som English Clubs lärare i engelska. Han undervisade i engelska i skolor och företag och han höll kurser.

– Jag blev tidigt engagerad i Pedersöre kyrkokör och efter det blev det fler körer: Bel Canto, Motettkören, Take Off, Laulu Jaakot, Let’s Go Sixties, Chorus Novus och min egen sånggrupp The Cantet. Och när det blev känt att jag varit engelsklärare i Italien och Spanien blev jag tillfrågad om jag kunde undervisa i italienska och spanska, säger han.


Hur många språk talar du?

– Det beror på dagen. Tisdagen är den italienska dagen, onsdagen den spanska, torsdagen både tyska och spanska, fredagen den engelska och varannan lördag den spanska.

Det är de dagar han undervisar i de olika språken, främst vid Arbis och Työväenopisto.

Men under intervjun, som gjordes på svenska, kommer det fram att han studerat holländska på universitetsnivå, att han har en konversationsgrupp i franska och skriver dikter även på finska.


Språkkunnig familj

Men vi börjar från början. Alex Pollock är från Brooklands, en förort till Manchester i nordvästra England, där han växte upp med föräldrar och tre systrar.

– Mina föräldrar var lärare i ryska i gymnasiet och universitetet. De träffades 1959 i Leningrad, nuvarande Sankt Petersburg, på en språkresa för lärare från London. Jag får tacka dem för mitt språkintresse.

Ryska har han ändå inte lärt sig. Ryska förblev språket som föräldrarna talade när de inte ville att barnen skulle förstå vad de sade.

– Jag intresserade mig för de latinska och i synnerhet de germanska språken och lockades av de nordiska länderna. I skolan läste jag franska, latin och tyska. I universitetet studerade jag holländska som huvudämne och EU-politik som biämne.

Systrarna är också språkintresserade. En syster kan spanska och franska, en turkiska och en undervisar i engelska och latin i högstadiet. Hon kan också grekiska.

– Efter universitetet visste jag inte vad jag skulle göra. Min far föreslog att jag skulle undervisa engelska som ett främmande språk. Min mor understödde tanken, för då skulle jag få uppleva olika länder och språk. Så blev det. Jag har aldrig jobbat i hemtrakten. Sedan 1987 har jag jobbat utomlands.

Först undervisade Alex i engelska i Logroño i norra Spanien. Efter två år flyttade han till Milano i Italien, där han bodde i fyra år. Innan han kom till Jakobstad var han ett år i Gdansk i Polen.

– Det har varit mitt personliga val att lära mig språket dit jag kommer. Det är ett stort nöje att få uppleva olika språk. Varje språk har en egen melodi och egna ord.

Det brukar ta honom två år att lära sig språket.

– Jag var bara ett år i Polen så jag hann inte lära mig polska.


Liknar Skottland

I Polen såg han att Federation of Finnish British Society annonserade efter lärare i engelska till olika orter i Finland.

– Jag ansökte, blev kallad till intervju på finska ambassaden i London och erbjuden Jakobstad. Jag ville till en ort där man talade svenska, för jag planerade vara två år i Finland och sedan flytta till Sverige, som på den tiden var mitt löftesland.

Han hade ingen aning om var Jakobstad fanns men när han fick se bilder tyckte han om det han såg.

– Bortsett från bergen likar det de skotska högländerna som jag blev förtjust i medan jag gick i skolan. Som familj brukade vi vara två veckor runt påsk i Skottland hos mina farföräldrar. Hyresvärdinnan var en grevinna som talade fem språk – danska, svenska, engelska, franska och tyska – vilket inspirerade mig.

Under de två åren i Jakobstad blev Alex så engagerad att Sverige förblev landet på andra sidan Bottniska viken, inte alltför långt borta att besöka.

– När jag kom hit och knäppte på teven såg jag att de engelska programmen hade undertext. Det hade man inte i länderna jag varit i. På det sättet fick jag lära mig lite svenska och finska, och jag skrev upp ord från undertexterna. Det var ett bra sätt att börja lära mig.


Hur går det med finskan?

– Det går bättre nu, mycket tack vare Greklandsvännerna, Laulu Jaakot och kören Let’s Go Sixties, där de flesta medlemmar talar finska.


Vad fann du här som inte fanns i Spanien, Italien och Polen?

– Jag tycker om att staden är tvåspråkig och att här finns gott om utrymme. Det nära till hav och skog. Här upplever man de fyra årstiderna. Men man måste vänta väldigt länge för att uppleva våren på riktigt. I Storbritannien kommer den redan i februari. Det saknar jag.

– Jag har smak för bakelser och gillar att det i kalendern den här årstiden ingår både Runebergstårta och fastlagsbulle!

Musiken och körsången spelar också en mycket viktig roll för trivseln.

– Jag har skrivit flera sånger och gjort flera arrangemang och tonsättningar. Jag har också skrivit kanske hundra dikter, mest på engelska men ibland också på svenska och finska.

Den egna sånggruppen The Cantet brukar sjunga åtminstone på Carol Service, den engelskspråkiga versionen av De vackraste julsångerna.

– Vi är åtta, nio sångare som samlas åtminstone inför den andra söndagen i advent. Men vi sjunger också vid andra samlingar, nu ska vi sjunga på Kalevaladagen i Sjönejdens hus.


Församlingen en stor familj

Hemma i England gick Alex regelbundet i kyrkan, men han var inte så aktiv som sångare.

– På grund av olika erfarenheter under många år har jag blivit mera aktiv i församlingen här. I England sjöng jag i kör i skolan och på universitetet, men inte i kyrkan. Men numera när jag besöker min hemkyrka Saint John’s Brooklands gör jag inhopp i kyrkokören där, speciellt på julafton och juldag.

Han ser församlingen som en stor familj och tycker det är ännu bättre då man får umgås efter gudstjänsten, samtala och utbyta lite tankar.

– Jag känner mig trygg här och det är en stor sak. Det är något man inte känner överallt, särskilt i ett land med en stor befolkning. Det nära till skog och vatten, Här finns utrymme och det finns alltid någon att samtala med, särskilt i församlingen.

En stor skillnad mellan sången under gudstjänsten här och i Brooklands är att man står under sången där.

– Det är bättre för kroppen att stå medan man sjunger, man kan andas bättre och får bättre stöd. Att sitta och sjunga var lite märkligt för mig till en början.

I Brooklands leds sången av kyrkokören, som deltar varje söndag.

– Där är körens uppgift att stöda församlingen i psalmsången, i synnerhet när det är en ny psalm.


Har du sett Guds ledning?

– Många gånger. Jag har sett pusselbitar falla på plats. Det händer varje vecka, även om jag ibland är omedveten om det. Gud är här och Gud svarar på bön, ibland redan innan man bett för saken eller ens varit medveten om frågan. Gud svarar också på det man bett man bett tidigare och som man undrar om Gud glömt.

Alex finner trygghet i sångerna.

– Som till exempel i går kväll, när jag diskadel, kom en sång som Camilla Cederholm skrivit, He cares for you, till mig. Det finns alltid en sång som berör mitt inre och som anknyter till Guds närhet och gudomlighet.

Förutom familjen och våren, den längsta årstiden i England, saknar han också Fish and chips.

– Den rätten får man också här och den är god, men den tillreds inte på samma sätt som i England.

Han besöker hemmet i Brooklands cirka fyra gånger årligen. Det är lätt att flyga till Manchester.

– Jag har alltid bott på två ställen. Jag är glad över att jag fått bo i Jakobstad och i Brooklands i många år. Jag har mycket att vara tacksam för.

Text och foto: Johan Sandberg


Sociala nätverk och meningsfull fritid fungerar brottsförebyggande.

Gemensamt Ansvar. I år fokuserar insamlingen Gemensamt Ansvar på förebyggande av våld bland unga. Det behövs verkligen, konstaterar kriminalkommissarie Leif Malmberg i Borgå. 22.2.2023 kl. 22:27
Rolf Steffansson ska göra ännu en utlandsperiod.

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37
Åsa Westerlund i Kyrkostyrelsen är glad över att lagen är klar.

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02
Till vänster Selma Nylund i klass åtta, till höger dagens Selma snart 20 år.

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09
Katarina Gäddnäs är församlingspastor och sjukhuspräst i Mariehamn. Hon minns bland annat en överraskande taxiresa.

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43
– Från februari till mitten av sommaren demonstrerade vi varje kväll, säger Rabbe Tianen.

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13
Närpes kyrka.

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26
Erik Nyström framför en sönderbombad skola i Tjernihiv

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41
Kyrkoherde Hans Boije i Vörå ser Kipa som ett överflödigt arbetsled.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59
Sommarlägret 2022.

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14
Oro är ett centralt ord när ens föräldrar blir gamla och sjuka, säger Cecilia Åminne.

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

Elefteria ”Ele” Apostolidou växte upp i Träskända med en finsk mamma och grekisk pappa. Hennes pappa dog när hon var elva år, men hon har upprätthållit sin grekiska.

ÅRETS PRÄST. Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig. 8.1.2024 kl. 20:38
Marianne Blom är frivillig som sjukhusvän.

esbo. I början av året gör Esbo svenska församling en satsning på frivilligverksamheten. – Det har varit mycket meningsfullt, säger Marianne Blom, som är sjukhusvän. 9.1.2024 kl. 18:58
Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog har sökt tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling.

kyrkoherdeval. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors har lockat två sökande. De som visat intresse för tjänsten är Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog. 8.1.2024 kl. 13:21
Kvartetten som vigdes till tjänst var Joakim Oldmark, Tuomas Toivonen, Eva Ahl-Waris och Kirsi Saarinen.

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18
Stina Lindgård, Rolf Steffansson och Maria Sten har fått titeln "prost", en hederstitel för en förtjänt präst.

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46