Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

"Jag är mera aktiv i församlingen här än i England"

PERSONEN.

Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han.

9.2.2024 kl. 09:58

I september 1994 kom Alasdair ”Alex” Pollock till Jakobstad som English Clubs lärare i engelska. Han undervisade i engelska i skolor och företag och han höll kurser.

– Jag blev tidigt engagerad i Pedersöre kyrkokör och efter det blev det fler körer: Bel Canto, Motettkören, Take Off, Laulu Jaakot, Let’s Go Sixties, Chorus Novus och min egen sånggrupp The Cantet. Och när det blev känt att jag varit engelsklärare i Italien och Spanien blev jag tillfrågad om jag kunde undervisa i italienska och spanska, säger han.


Hur många språk talar du?

– Det beror på dagen. Tisdagen är den italienska dagen, onsdagen den spanska, torsdagen både tyska och spanska, fredagen den engelska och varannan lördag den spanska.

Det är de dagar han undervisar i de olika språken, främst vid Arbis och Työväenopisto.

Men under intervjun, som gjordes på svenska, kommer det fram att han studerat holländska på universitetsnivå, att han har en konversationsgrupp i franska och skriver dikter även på finska.


Språkkunnig familj

Men vi börjar från början. Alex Pollock är från Brooklands, en förort till Manchester i nordvästra England, där han växte upp med föräldrar och tre systrar.

– Mina föräldrar var lärare i ryska i gymnasiet och universitetet. De träffades 1959 i Leningrad, nuvarande Sankt Petersburg, på en språkresa för lärare från London. Jag får tacka dem för mitt språkintresse.

Ryska har han ändå inte lärt sig. Ryska förblev språket som föräldrarna talade när de inte ville att barnen skulle förstå vad de sade.

– Jag intresserade mig för de latinska och i synnerhet de germanska språken och lockades av de nordiska länderna. I skolan läste jag franska, latin och tyska. I universitetet studerade jag holländska som huvudämne och EU-politik som biämne.

Systrarna är också språkintresserade. En syster kan spanska och franska, en turkiska och en undervisar i engelska och latin i högstadiet. Hon kan också grekiska.

– Efter universitetet visste jag inte vad jag skulle göra. Min far föreslog att jag skulle undervisa engelska som ett främmande språk. Min mor understödde tanken, för då skulle jag få uppleva olika länder och språk. Så blev det. Jag har aldrig jobbat i hemtrakten. Sedan 1987 har jag jobbat utomlands.

Först undervisade Alex i engelska i Logroño i norra Spanien. Efter två år flyttade han till Milano i Italien, där han bodde i fyra år. Innan han kom till Jakobstad var han ett år i Gdansk i Polen.

– Det har varit mitt personliga val att lära mig språket dit jag kommer. Det är ett stort nöje att få uppleva olika språk. Varje språk har en egen melodi och egna ord.

Det brukar ta honom två år att lära sig språket.

– Jag var bara ett år i Polen så jag hann inte lära mig polska.


Liknar Skottland

I Polen såg han att Federation of Finnish British Society annonserade efter lärare i engelska till olika orter i Finland.

– Jag ansökte, blev kallad till intervju på finska ambassaden i London och erbjuden Jakobstad. Jag ville till en ort där man talade svenska, för jag planerade vara två år i Finland och sedan flytta till Sverige, som på den tiden var mitt löftesland.

Han hade ingen aning om var Jakobstad fanns men när han fick se bilder tyckte han om det han såg.

– Bortsett från bergen likar det de skotska högländerna som jag blev förtjust i medan jag gick i skolan. Som familj brukade vi vara två veckor runt påsk i Skottland hos mina farföräldrar. Hyresvärdinnan var en grevinna som talade fem språk – danska, svenska, engelska, franska och tyska – vilket inspirerade mig.

Under de två åren i Jakobstad blev Alex så engagerad att Sverige förblev landet på andra sidan Bottniska viken, inte alltför långt borta att besöka.

– När jag kom hit och knäppte på teven såg jag att de engelska programmen hade undertext. Det hade man inte i länderna jag varit i. På det sättet fick jag lära mig lite svenska och finska, och jag skrev upp ord från undertexterna. Det var ett bra sätt att börja lära mig.


Hur går det med finskan?

– Det går bättre nu, mycket tack vare Greklandsvännerna, Laulu Jaakot och kören Let’s Go Sixties, där de flesta medlemmar talar finska.


Vad fann du här som inte fanns i Spanien, Italien och Polen?

– Jag tycker om att staden är tvåspråkig och att här finns gott om utrymme. Det nära till hav och skog. Här upplever man de fyra årstiderna. Men man måste vänta väldigt länge för att uppleva våren på riktigt. I Storbritannien kommer den redan i februari. Det saknar jag.

– Jag har smak för bakelser och gillar att det i kalendern den här årstiden ingår både Runebergstårta och fastlagsbulle!

Musiken och körsången spelar också en mycket viktig roll för trivseln.

– Jag har skrivit flera sånger och gjort flera arrangemang och tonsättningar. Jag har också skrivit kanske hundra dikter, mest på engelska men ibland också på svenska och finska.

Den egna sånggruppen The Cantet brukar sjunga åtminstone på Carol Service, den engelskspråkiga versionen av De vackraste julsångerna.

– Vi är åtta, nio sångare som samlas åtminstone inför den andra söndagen i advent. Men vi sjunger också vid andra samlingar, nu ska vi sjunga på Kalevaladagen i Sjönejdens hus.


Församlingen en stor familj

Hemma i England gick Alex regelbundet i kyrkan, men han var inte så aktiv som sångare.

– På grund av olika erfarenheter under många år har jag blivit mera aktiv i församlingen här. I England sjöng jag i kör i skolan och på universitetet, men inte i kyrkan. Men numera när jag besöker min hemkyrka Saint John’s Brooklands gör jag inhopp i kyrkokören där, speciellt på julafton och juldag.

Han ser församlingen som en stor familj och tycker det är ännu bättre då man får umgås efter gudstjänsten, samtala och utbyta lite tankar.

– Jag känner mig trygg här och det är en stor sak. Det är något man inte känner överallt, särskilt i ett land med en stor befolkning. Det nära till skog och vatten, Här finns utrymme och det finns alltid någon att samtala med, särskilt i församlingen.

En stor skillnad mellan sången under gudstjänsten här och i Brooklands är att man står under sången där.

– Det är bättre för kroppen att stå medan man sjunger, man kan andas bättre och får bättre stöd. Att sitta och sjunga var lite märkligt för mig till en början.

I Brooklands leds sången av kyrkokören, som deltar varje söndag.

– Där är körens uppgift att stöda församlingen i psalmsången, i synnerhet när det är en ny psalm.


Har du sett Guds ledning?

– Många gånger. Jag har sett pusselbitar falla på plats. Det händer varje vecka, även om jag ibland är omedveten om det. Gud är här och Gud svarar på bön, ibland redan innan man bett för saken eller ens varit medveten om frågan. Gud svarar också på det man bett man bett tidigare och som man undrar om Gud glömt.

Alex finner trygghet i sångerna.

– Som till exempel i går kväll, när jag diskadel, kom en sång som Camilla Cederholm skrivit, He cares for you, till mig. Det finns alltid en sång som berör mitt inre och som anknyter till Guds närhet och gudomlighet.

Förutom familjen och våren, den längsta årstiden i England, saknar han också Fish and chips.

– Den rätten får man också här och den är god, men den tillreds inte på samma sätt som i England.

Han besöker hemmet i Brooklands cirka fyra gånger årligen. Det är lätt att flyga till Manchester.

– Jag har alltid bott på två ställen. Jag är glad över att jag fått bo i Jakobstad och i Brooklands i många år. Jag har mycket att vara tacksam för.

Text och foto: Johan Sandberg


Enligt Elin Sandholm är grunden för en hållbar garderob bra material i kläderna.

Kläder. Finländarna slänger årligen bort 70 000 ton textiler. Kläddesignern Elin Sandholm vill få oss att älska kläderna i stället för att slänga bort dem. 15.1.2016 kl. 10:44
Fredrik Kass, Cecilia Wester och Benjamin Sandell vill erbjuda gemenskap och trygghet åt unga vuxna som kämpar på i en allt osäkrare värld.

Petrus församling. Unga vuxna fattar beslut som ska hålla hela livet. Konferensen Disciple 16 vill visa att de inte behöver göra det ensamma. 15.1.2016 kl. 09:45

Under fältandakten sjunger beväringarna psalmen Räds ej bekänna Kristi namn om världen än det skyr. Bo-Greger Nygård försöker sjunga med men efter de två första raderna brister det för honom 15.1.2016 kl. 07:26
Konserten ”Välkommen hem” ordnas tisdagen den 19.1 kl. 19 i Johannes kyrka.

johanneskyrkan. En konsert till förmån för flyktingar och en ekumenisk afton står på programmet i Johannes församling i januari. 14.1.2016 kl. 15:05

Ann-Sofi Storbacka svarar på läsarfrågan om det går att byta församling om man inte trivs i den man hör till. 14.1.2016 kl. 14:48
Lärkkulla har samarbetat med Snoan i Lappvik sedan 1986. Nu tar Församlingsförbundet över samarbetet.  Foto: Snoan

Snoan. Vid årsskiftet tog Församlingsförbundet över samarbetsavtalet med Retreatstiftelsen av Lärkkulla. Verksamheten på retreatgården Snoan kommer att fortsätta som förut. 14.1.2016 kl. 14:03

När solen går i moln, framgången sinar och skulderna växer. Kan man tro då? Ja, menar Tommy Hellsten i sin nya bok. 7.1.2016 kl. 15:09
Församlingssekreterare Kerstin Wikström och kyrkoherde Timo Viinikka inventerar rekvisitaförrådet inför trettondagens julspel i Olaus Petri kyrka i Helsingfors.

De är drygt 850 men kunde vara många fler. Alla med svenskt medborgarskap eller rötter i Sverige får höra till Olaus Petri församling, oberoende av bostadsort. 4.1.2016 kl. 00:00
Här, på tidningsryggen, har Kyrkpressens vits haft sin plats sedan över 20 år tillbaka.

vitsen. I höst blev det tjugo år sedan Kyrkpressens första vits publicerades. Den var ett resultat av spontan brainstorming en sen kväll. 5.1.2016 kl. 00:00

eroa kirkosta. Kyrkan besparades från oväntade toppar i statistiken över utträden under 2015. I stället har förtroendet för kyrkan som institution stärkts bland finländarna. 4.1.2016 kl. 14:44

film. RECENSION. Natalie Portmans regidebut är ett ambitiöst projekt. 23.12.2015 kl. 00:00

biskopens julhälsning. I biskopens julhälsning tar Björn Vikström fasta på barnet och den kanske för stora uppgift som vilar på dess axlar. 21.12.2015 kl. 00:00

samtalstjänst. Telefon, chatt, brev på posten. Alternativen är många för dig som behöver någon att tala med under julhelgen. 21.12.2015 kl. 13:42

våga fråga. Hur ska vi göra under julhelgen för att barnen inte ska lida av den tryckta stämningen oss vuxna emellan? Kyrkpressens expert svarar. 21.12.2015 kl. 00:00

bibeln. – Den kristna tron bygger på en barmhärtig Gud och det är inte bra att Gud förknippas med domstol, säger Bo-Göran Åstrand. 18.12.2015 kl. 15:26

Janette Lagerroos ser fram emot att återvända till Houtskär som kaplan.

kaplansval. Ett enhällig kapellråd valde igår kväll Janette Lagerroos till ny kaplan i Houtskär. – Jag är jätteglad att jag fick jobbet, säger hon. 4.11.2021 kl. 14:27
Måttet är rågat, säger Harry S. Backström och avgår som kyrkoherde i Väståbolands svenska församling.

VÄSTÅBOLANDS SVENSKA FÖRSAMLING. Harry S. Backström meddelade på onsdagskvällen att han avgår som kyrkoherde för Väståbolands svenska församling. Han tillkännagav sitt beslut via ett e-postmeddelande som gick ut till anställda, förtroendevalda och media. 3.11.2021 kl. 20:46
Domkapitlet fattade beslut om att avstänga Dennis Svenfelt från prästämbetet vid sitt möte idag.

AVSTÄNGNING. Dennis Svenfelt blir avstängd från prästämbetet för fyra månader, meddelar domkapitlet idag. – När man inte kan sköta sin tjänst som det ankommer en tjänsteman är man inte lämplig för jobbet, säger Lars-Eric Henricson, som är lagfaren assessor vid domkapitlet. 28.10.2021 kl. 16:33
– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans, säger Anders Adlercreutz.

PERSONPORTRÄTT. Anders Adlercreutz lagar hellre mat än talar inför publik. Han tycker mer om rutiner än improvisation. Han anser att det finländska samhällets superkraft är förtroendet vi känner för andra. – Jag önskar att vi kunde känna tillit också till personer som inte ser ut som vi. 27.10.2021 kl. 08:23
ETT GOTT RÅD. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag.

ETT GOTT RÅD. – Din osäkerhet är något värdefullt, skulle Monika Fagerholm säga till Monika, 20 år. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag. 26.10.2021 kl. 14:52