I hälften av sitt 30-åriga liv har Kevin Holmström stått på scen.
I hälften av sitt 30-åriga liv har Kevin Holmström stått på scen.

Kevin Holmström: ”Ingenting är definitivt för mig”

LIVSÅSKÅDNING.

Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen.

24.1.2024 kl. 16:42

Vid en ålder av 30 år kan Kevin Holmström fira 15 år som underhållare, skådespelare och artist. Halva livet har han fått folk att skratta.

– Sen jag blev klar med mina studier har det varit mitt heltidsjobb, men det är först de senaste åren som jag börjat se på det som ett jobb. Ganska länge har det bara fått vara en kul förlängd hobby, säger han.

År 2009 hade han sin första spelning tillsammans med sina kumpaner i humorgruppen KAJ. Sen dess har det rullat på.

Hur är det egentligen att ha varit finlandssvensk kändis i halva sitt liv, redan då man är 30? Stiger det en åt huvudet?

– Det är svårt att säga. Jag tänker ofta att det ännu kommer att komma, att jag inte sett backlashen ännu.

Kevin Holmström konstaterar att den direkta uppskattningen för vissa blir något av ett beroende. Att få en applåd och ett skratt, att få vara världens mittpunkt för en liten stund – det är en så tydlig belöning.

– Det är inget som jag märkt att har blivit ett problem, men jag kanske borde fråga frun om jag behöver en applåd mer än de flesta andra. Om just det stigit mig åt huvudet.

Torgskräck

Sedan KAJ slog igenom har de varit aktuella med allt från sketcher på Youtube till utsålda föreställningar och satsade musikvideor, bland annat. Uppmärksamheten har varit konstant.

– Det har jag kunnat må dåligt av ibland. Jag kan få en viss torgskräck, känna att jag har för många ögon på mig.

– Vi har varit och handlat någon gång då det har blivit lite för mycket. Då måste vi sätta oss i bilen igen och åka bort från situationen, säger Kevin.

Det är då han märker att han blir igenkänd, att folk tittar på honom eller pratar om honom, som det blir jobbigt. Han kan höra namnet på någon av sina karaktärer nämnas i periferin, eller se att någon närmar sig för att säga hej.

– Det är mycket möjligt att det också blir en paranoia. Men oberoende av så är det något jag måste hantera.

Han tycker att det är konstigt, hur någon som vill stå på scen och underhålla kan få ångest av att bli igenkänd i butiken.

– Men jag tror att det också är förväntningen man ställer på sig själv. Ibland då någon kommer fram till mig ute på stan så tänker jag att jag borde ha en vits, att jag borde kunna leverera en show. Men det är ju ingen som förväntar sig det. Det är en förväntan jag ställer på mig själv i det läget.

Han övar sig i att lita på det, och på en bra dag är det inga problem. Då tycker han det är roligt att folk tar del av KAJ:s jobb och uppskattar det så pass mycket att de vill hälsa.

– Vi har världens snällaste publik. Det är de egna spökena man måste förstå sig på, men det kan ta lite tid. Även om jag tänker att nu händer det aldrig igen så kan jag falla tillbaka.

Kevin Holmström pratar ren dialekt då vi träffas på ett café i centrala Helsingfors. Han är lugn och vänlig på ett avväpnande sätt. Han känns som en trygg människa.





Är du det, trygg i din identitet?

– Delvis. Det finns ju många delar av ens varande, men vi har konstaterat det då vi diskuterat med frun att jag har varit ganska omedveten och obrydd kring hur jag uppfattas. På något sätt har jag inte haft den delen av analysen av social samvaro. Därför har jag bara kunnat vara och inte behövt göra mig till.

Tonåren är en period då många är medvetna om hur omgivningen uppfattar en. Det var inte han.

– Min omgivning har också varit väldigt snäll. Att hålla på med teater i högstadiet är ju inte det coolaste man kan göra, men redan då möttes det av uppskattning. Både jag och min omgivning har tillåtit mig att vara som jag är.

Det är något han också vill ge andra utrymme att vara – sig själva. Han pratar varmt om att inkludera, om att skapa bra stunder tillsammans.

Hur skulle du beskriva din livsåskådning?

– Jag skulle säga att jag är en sådan person som plockar russinen ur kakan och använder det jag behöver då jag behöver det.

– Jag och min fru har diskuterat tro mycket de senaste åren just för att det känns som att det finns mycket sökande. Jag vet inte om det beror på vår ålder, men det uppstår fenomen som folk vill tro på. Många söker personlig utveckling och läser självhjälpsböcker, säger Kevin.

Men vad han själv tror på, förutom medmänsklighet, öppenhet och gemenskap, kan han inte sätta fingret på.

– Jag är i ett skede där jag vill tänka att det finns något annat som påverkar oss. Vi som människosläkte är så otroligt svaga inför de krafter som finns runt omkring oss, till exempel för klimatförändringen som vi är så otroligt skyldiga till.

– Samtidigt finns det ju också någon slags slump, något som kan påverka oss otroligt starkt. Jag undrar om det är en slump eller inte.

Han säger att han nog kan tänka att det inte finns någon högre makt. Att det är vi och slumpen som styr. Några minuter senare säger han:

– Ibland behöver jag ändå den där tryggheten och tänker att det finns någon som håller mig i handen. Däremellan är jag tillräckligt stark för att kunna stå och säga att allt som händer är vårt eget fel och vår egen förtjänst. Det skiftar något otroligt.

– Jag skulle kanske säga att jag är en sökare, för det känns som att inget är definitivt för mig. Livet är så ombytligt. Sökandet är konstant.

Ju mer info han får, ju mer han läser, desto svårare blir det.

– Jag upplever mig själv som lite ryggradslös. Jag kan själv känna att kan jag inte någonstans någon gång ställa mig bakom något och tycka något. Samtidigt kan man ju se allt från hundra olika vinklar.

Vi måste odla vår trädgård

För några år sedan dog Kevins farföräldrar. Han var med och städade ur deras hus, och i bokhyllan hittade han sin farmors exemplar av Voltaires Candide.

– Jag läste den för ett tag sen och den handlar väl på något sätt om att trots att man upplevt en massa så blir slutsatsen att man ska odla sin trädgård och leva i gemenskap. Att det är det som är innehållet i livet.

Det är något han vill styra sitt liv mot.

– Det handlar om att försöka sköta om varandra. Ur min synvinkel är det en ganska enkel ekvation. Samtidigt är det svårt att hålla huvudet skarpt och fokusera på det.

Mörkret under den här årstiden påverkar honom. Det gör honom mer sökande.

– Det är också något med det här livsskedet. Jag har fyllt 30 och jag har haft samma yrke otroligt länge.

Han har studerat, letat boende, gift sig och skaffat hund och kanin. Vänner kommer hem från BB med små knyten att ta hand om, och det verkar så omvälvande. Och på samma gång som nästa steg.

– Samtidigt avlöser teaterföreställningarna varandra och jag har kvar fler år av arbetslivet än åren jag hittills levt. Ska det fortsätta så här? Är det det här som är livet?

– Men om jag tar ett steg tillbaka, och bara existerar i de sammanhang jag har. Då kan jag andas i det.



Kevin Holmström

Är aktuell med revyn Fina pipor på Svenska teatern i Helsingfors.

Utgör en tredjedel av humorgruppen KAJ.

Är utbildad ljudtekniker.

Bor i Berghäll i Helsingfors tillsammans med sin fru.

Kommer från Komossa i Vörå.

Läser bruksanvisningar då han inte kan sova, gärna kopplade till ljudsystem och mixning. ”Jag är en riktig nörd”.

Foto: Rebecca Pettersson


ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00
Psykiskt illamående kostar, både de som drabbas, deras nära och samhället. Organisationer och frivilliga erbjuder stödformer som sjukvården inte kan ge.

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12
På webbsidan totuusvapauttaa.fi kan man ta del av berättelser om övergrepp i kyrkliga miljöer.

upprop. #sanningenbefriar heter kampanjen som samlar in berättelser om övergrepp och trakasserier i församlingar och kyrkliga sammanhang. 12.12.2017 kl. 09:00
Det var festdag när barnhemmet Dikoni återinvigdes efter renoveringen.

viborg. Skyddshemmet Dikoni i Viborg invigdes för några veckor sedan och glädjen var total. Kyrkpressen var med. 6.12.2017 kl. 12:48
Tapio Luoma, Björn Vikström, Heli Inkinen, Ville Auvinen eller Ilkka Kantola är vår nya ärkebiskop.

ärkebiskopsval. Det kommer antagligen att behövas en andra omgång i ärkebiskopsvalet. Det är också sannolikt att Esbobiskopen Tapio Luoma är av de två som går till andra omgången. Åtminstone om man får tro på stödet just nu. 5.12.2017 kl. 14:38

Dammenbrister. 29.11.2017 kl. 11:23
#dammenbrister avslöjar också trakasserier i kyrkliga sammanhang.

Trakasserier. Också i kyrkan och i kyrkliga sammanhang sker sexuella övergrepp och trakasserier. 29.11.2017 kl. 11:03

– Det jag gillar med hösten är att vi får en chans till nystart, vi börjar från tomt bord, säger Ann-Britt Bonns.

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16
Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00