Daniel Asplund är gift med Heidi, har barnen Noomi, 13, Inez,11, Elin, 7 och ett barn på väg i maj.
Daniel Asplund är gift med Heidi, har barnen Noomi, 13, Inez,11, Elin, 7 och ett barn på väg i maj.

”Jag hade en längtan efter att bli sedd”

profilen.

Daniel Asplund är kristen, make, pappa, predikant, själavårdare, företagare – och ny verksamhetsledare vid LFF, Laestadianernas Fridsföreningars förbund.

9.1.2024 kl. 18:27

Sedan november är Daniel Asplund verksamhetsledare för hemlandsmission och personalchef vid Laestadianernas Fridsföreningars Förbund.

Tillsvidare jobbar han halvtid, med fokus på arbetet i Finland.

– Vi har nio medlemsföreningar och jobbar bland annat med själavård, familjeterapi, barnläger, skriftskola och gruppverksamhet.


Behöver ni missionera? Föds inte barn in i LFF så där ganska naturligt?

– Nej, det håller jag inte med om! Som kristna har vi också en annan uppgift än att föda barn och föra dem till bönehuset. Vi ser oss som medlemmar i den världsvida kristna kyrkan, och missionsbefallningen gäller också oss. Vi satsar på allt från kristna radiosändningar till utlandsmission.


Minns du när du först började tro på Gud? Vad tänker du om Gud?

– Jag har alltid levt i en kristen gemenskap, som barn i bönehuset i Esse, sedan i Åbo i åtta år, sedan i Vasa och nu i Bosund bönehus. Jag studerade till teologimagister i Åbo och ville satsa på LFF och själavård. Att bli prästvigd fanns inte i planerna.

– Under andra studieåret i Åbo blev jag utmanad i min tradition och var trött, på gränsen till utbränd. Då kom tanken: tänk om jag skulle överge tron och gå ut och leva som en vanlig människa, utan Gud. Då skulle mina egna möjligheter och rättigheter få fritt spelrum. Och jag kände hur det skulle betyda mer frihet, men samtidigt skulle all mening vara borta. Det här har hjälpt mig att förstå att om vi lever för vår egen skull så lever vi ett ganska meningslöst liv.


Vilka principer är viktiga för dig?

Ecce homo, se människan. Jag var ett ensamt barn omgiven av många människor. Därför försöker jag alltid se barnen. Men jag har senare lärt mig att vi vuxna har samma behov av att bli sedda, hörda och respekterade, och när vi blir äldre går vi tillbaka till barndomen och behöver samma omedelbara kärlek som barnen.

– Jag är utbildad själavårdsterapeut. Min andra princip är: Den verkliga glädjen finns i att tjäna andra.


Vilken i ordningen är du i syskonskaran och hur har det påverkat dig?

– Jag är den tredje av sju, med två aktiva före mig och två aktiva efter mig. Jag var det snälla barnet som inte krävde något, så jag fick leva väldigt självständigt och ta ansvar för mig själv. Eftersom mina föräldrar måste satsa så mycket på mina syskon hade jag en längtan efter att bli sedd. Så jag har presterat genom skolan och arbetslivet, bränt ut mig och varit deprimerad. Men Gud har gjort under genom själavården. Idag kan jag fortsätta att prestera, men mer göra det för att det är roligt och inspirerande och en del av mig. Men om jag är trött så vilar jag. Jag brukar säga: Nu behöver jag aktiv vila.


Med vilka ord skulle människor som känner dig beskriva dig?

– Jag ringde och kollade: omtänksam, effektiv och humoristisk. När jag frågade efter brister blev jag påmind om att jag har svårt att säga nej och att tillåta mig att bara vara.

Vad önskar du av framtiden?

– Jag önskar jag fick behålla den tro på Jesu försoning jag har idag. Nästa önskemål är att mitt äktenskap ska få fortsätta vara den bästa relation jag har. Vi har varit gifta i sjutton år och aldrig haft det bättre. Sedan önskar jag att min relation till våra barn skulle få fortsätta vara kärleksfull och nådefull, men också full av upptåg och humor. Jag önskar också att Gud ska bevara det barn vi väntar i maj.

Text: Sofia Torvalds
Foto: Johan Sandberg


Josef Forsling med familj är aktiva i Evangeliska Frikyrkan i Stockholm. Bilden är tagen vid domkyrkan i Åbo.

När teologi är som bäst är det ett samtal där våra uppfattningar bryts mot andras uppfattningar. Jag blir utmanad av åsikter som inte stämmer överens med mina egna, säger Josef Forsling. 28.11.2013 kl. 09:00
Kyrkoherde Peter Kankkonen går i pension i sommar. Den 18 december går ansökningstiden ut för den som vill bli hans efterträdare.

Karleby församling. I Karleby församling är känslorna delade inför beskedet att Peter Kankkonen går i pension – i ena lägret förväntan, i andra oro. 27.11.2013 kl. 08:00
Olli Aimola och Hedvig Långbacka väljer ut musik till julradion.

Julradion. För fjärde året i rad kan man lyssna på julmusik på svenska över internet. Det är kanalen julradion.fi som återigen slår upp sina dörrar den första december vid midnatt. 26.11.2013 kl. 08:00
Kristian Lundberg blir den nionde bibelpristagaren.

Kristian Lundberg. Kristian Lundberg får bibelpris för sitt sätt att använda bibliska texter om hopp och förtvivlan. 25.11.2013 kl. 15:12

GA. Purmo församling var den församling i Borgå stift som samlade in mest pengar för Gemensamt Ansvar. 25.11.2013 kl. 15:09

Stiftsdekan. Magnus Riska och Monica Heikel-Nyberg har sökt tjänsten som stiftsdekan vid domkapitlet i Borgå stift. 22.11.2013 kl. 15:46

Gun-Maj Näse använder gärna det trasiga fåret för att presentera evangeliet och Jesus kärlek. Den kärleken bar familjen även då det äldsta barnet dog. Händelsen ledde till att hon prioriterade om. Nu går hon i pension som stiftets sannolikt sista församlingsanställda lektor. 14.11.2013 kl. 00:00
Anders Forsman och Jan Hellberg sjöng, spelade och diskuterade vad en psalm är tillsammans med deltagare på stiftsdagarna i Borgå.

psalm. Arbetet med psalmbokstillägget fortskrider. Grovjobbet är gjort och nu väntar finslipning. På stiftsdagarna fick deltagare provsjunga en del av de föreslagna psalmerna. 19.11.2013 kl. 13:55

Kaplanen Tomas Ray i Johannes församling i Helsingfors valdes i måndags av domkapitlet till stiftssekreterare för mission och internationellt arbete. 18.11.2013 kl. 16:20
Festprocession, biskop Björn Vikström och ärkebiskop emeritus John VIkström.

Stiftsdagar. En mäktig och hjärtevarm festmässa avslutade det svenska stiftets tre dagar långa firande. 17.11.2013 kl. 17:14

Konflikterna i Johannes församling har tärt på kyrkoherde Stefan Djupsjöbackas krafter. 15.11.2013 kl. 14:52

Arbetsmarknadskonflikt stör postutdelningen. 15.11.2013 kl. 10:56

I sitt arbete som lärare försöker Jerker Ohls få det unika som finns i eleven att blomma upp. Han ser att Gud satt det fina och ärliga i den människan. 14.11.2013 kl. 06:35
Stig Kankkonen, Krister Lillas, Mikaela Björklund, Emina Arnautovic och Kurt Torsell anser att religion behövs som ämne i skolan också i ett mångkulturellt samhälle.

Men kristendomen behövs i skolan, anser många lärare. Det framgick vid en öppen diskussion i Vasa som SFP:s specialförening Kristet samhällsansvar och dess regionutskott i Österbotten ordnade. 12.11.2013 kl. 08:00

Kari Mäkinen. Finlands ärkebiskop Kari Mäkinen vädjar till finländarna att hjälpa Filippinerna. 11.11.2013 kl. 15:44

Corona. Mellan 20 och 25 personer utsattes för coronaexponering i Jakobstads svenska församling på fredag. Samtliga berörda är kontaktade och satta i karantän. 23.2.2021 kl. 13:54
Under coronatiden har Lars-Runar Knuts hållit till på stugan i Dragsfjärd. – Vi följer med gudstjänsten på nätet!

Åbo. Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka. 22.2.2021 kl. 15:50
Mats Björklund tillträder som kyrkoherde i Korsholms svenska församling kring påsk.

korsholm. Mats Björklund är nyvald kyrkoherde i Korsholms svenska församling. Han har lång stubin och gillar att hålla i trådarna. 18.2.2021 kl. 20:00
Göran Björks erfarenhet av diskussionen inom kyrkan är att den handlar mera om hur vi ska stoppa medlemsflykten, alltså om ekonomi, än om andlig fördjupning.

kallelse. I samskolan ville han inte ha någon yrkesvägledning. För Göran Björk visste han skulle bli pastor, så stark var hans kallelse. Men när han inte längre kunde vara pastor blev han vilsen. 18.2.2021 kl. 06:00
Att Filip Saxén jobbar hårt för jämställdhet har stark koppling till det han själv upplevt.

beslut. Filip Saxén vågade slutligen gå i närkamp med sig själv, med skammen och ångesten efter de övergrepp han utsattes för som barn. Som sportchef på Hufvudstadsbladet har han också vågat införa en helt jämställd sportjournalistik, trots mycket kritik. – Ibland måste man bara våga vara modig, säger han. 17.2.2021 kl. 14:51