Elefteria ”Ele” Apostolidou växte upp i Träskända med en finsk mamma och grekisk pappa. Hennes pappa dog när hon var elva år, men hon har upprätthållit sin grekiska.

Årets präst brände nästan ut sig: "Arbetshandledningen räddade mig"

ÅRETS PRÄST.

Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig.

8.1.2024 kl. 20:38

Jag träffar Elefteria Apostolidou hemma hos henne i Träskända, där den ettåriga jack russel-terriern Kapu är överlycklig över att det kommer en gäst.

– Han är som ett litet barn och har svårt att lugna ner sig – jag har varit tvungen att lära honom hur man gör det. Han behöver inte vara med om allt, men han vill inte missa något. Lite som jag! säger hon.

Trettioåriga Elefteria ”Ele” Apostolidou har valts till Årets präst av Finlands prästförbunds styrelse, och det är sant att hon och Kapu påminner om varandra. Båda verkar vara sprängfyllda med energi. Vid sidan av sitt jobb som församlingspastor i Borgå leder Elefteria Apostolidou Bodypump-grupper och undervisar i tyska i en språkbadsskola i Sibbo. I praktiken innebär det ofta att hon jobbar sju dagar i veckan.

– Jag är jätteglad över utmärkelsen, men jag vill också säga att jag jobbat väldigt hårt ända sedan jag valde att börja studera på svenska.

Hon är tacksam över att ha fått erkännade för något som krävt så mycket arbete. Hennes
modersmål är finska och grekiska, så hon har fått slipa på svenskan. Efter att en person påpekade att hennes svenska ö-ljud inte sitter rätt har hon jobbat på dem också (svenskan har besvärligt nog tre olika ö-ljud).

– Det kan hända att folk tror att jag får allt gratis och att allt är lätt för mig, men så är det inte. Under pandemin jobbade jag så mycket att jag fick sömnproblem. Därför känns det jättebra att någon ser att jag gör mycket och att jag jobbat för det.


När allt blev för mycket

Hunden Kapu är en orsak till att hon varvat ner. Har man en hund kan man inte vara borta hela tiden – och Elefteria Apostolidou började märka att hennes liv började bli lite för mycket för en människa att klara av.

– Jag blev prästvigd i oktober 2019 och i början var det sådan fart både på jobbet och privat. Det var precis före pandemin och jag reste också mycket. Jag träffade vänner, ville lära mig allt om prästjobbet och ville ge av hela min tid åt församlingsborna.

Hon gick i bilskola och köpte bil och bostad. På en kort tid gick hon från att vara studerande till att jobba och ”bli vuxen”. De var för få präster i församlingen, pandemin förändrade hela sättet att arbeta och hon gjorde långa dagar.

– Till min läggning är jag en högpresterande
perfektionist. Jag kände verkligen att jag är kallad att vara präst, men samtidigt insåg jag att jag måste värna om mina krafter så att jag orkar jobba i trettiofem år till.

Hon började i arbetshandledning och höll på med den i två år. Ett år hade hon paus, nu går hon i handledning igen, den här gången hos en ny arbetshandledare.

– Jag har haft jättebra arbetshandledare och drömmer om att själv kunna bli det någon dag. Arbetshandledningen gav mig verktyg att klara av att säga nej till saker och lämna bort det som blev för mycket för mig.

Nu känner hon att hon sköter jobbet lika bra som förr, men att hon har mer frid i det hon gör.

– Jag har fått lära mig att jag har rätt till frid och till att jobba så att jag är skonsam mot mig själv.


Måste sänka ribban

Präster har ingen arbetstid. Det är en välsignelse och en förbannelse.

– Men oftast en välsignelse! Jag måste vara noga med att själv hålla reda på mina timmar och anpassa min tid, så att tiden räcker till. Jag måste anpassa jobbet och sänka ribban så att allt ryms in. Jag sätter mindre tid på mina tal och predikningar än förr, men det blir ändå lika bra. När jag öppnar datorn för att skriva ett griftetal känns det inte mer som ett berg, det är mer en känsla av ”härligt, det här fixar jag”.

Hon tänker att arbetet som präst väldigt lätt blir gränslöst – kanske för att det finns en förväntan på att en präst ska ställa upp och vara kärleksfull på ett gränslöst sätt.

– Det blir lätt så att man hjälper alla andra och kommer själv i sista hand. Jag har lärt mig att liksom föräldrar måste gå för dagen för att de ska hämta sina barn på dagis har också jag rätt att gå hem när jag jobbat åtta timmar.

Hon har också fått kämpa med sin önskan att vara alla till lags.

– Men hur man än försöker och vad man än gör fungerar det ju inte. Jag har rätt att säga något sakligt, och tar en annan person illa upp är det inte på mitt ansvar. Jag behöver inte berättiga ett nej om jag inte har tid för ett samtal precis då det skulle passa någon annan.

Hon känner att det här med att dra gränser är något nya präster skulle behöva mycket stöd med.

– För min del var arbetshandledningen min räddning. För mig går det privata och jobbet in i varandra. Det är svårt att bara gå hem och stänga dörren och glömma allt.

Att vara Bodypump-ledare är något hon vill hålla fast vid för att hon tycker att det är roligt.

– Jag drömde som yngre om att bli skåde­spelare. Jag tänker att både som präst och Body­pump-ledare går du in i en roll. Du är den stöttande och peppande. Jag tror att det är en roll jag trivs med: att vara den som uppmuntrar folk och lite bjuder på mig själv.

Av samma orsak vill hon hålla fast vid att under­visa i tyska.

– Jag älskar språk! Jag skulle vilja ha mer tid att upprätthålla de språk jag kan. När jag undervisar i tyska vill jag framför allt uppmuntra barnen och få dem att förstå att allt är möjligt om man bara har rätt inställning. Språk är så mycket mer än en textbok: det är en dörr till en levande kultur, och till människor som har andra seder och bruk än vi själva.


Hur hinner du med ditt eget andaktsliv?

Hon skrattar.

– Dåligt. Det är en svår balansgång, men jag försöker gå i kvällsmässor i andra församlingar när jag kan. Jag ber och jag lyssnar till tysk pop-rap-lovsångsmusik och på holländska bibel­poddar. Jag hinner lyssna när jag åker bil till jobbet.

Språkinlärning och andakt i samma paket, alltså!

– Visst har jag fortfarande perfektionisten i mig. Jag kommer alltid ha en tendens att prestera. Också bönelivet kunde förr kännas som en prestation, men idag vet jag att också expressböner duger – eller bara att tacka Gud för något litet som hänt. Jag känner att Gud är en kompis som jag delar livet med varje dag.

Att vara kristen betyder inte att man inte har motgångar.

– Men det betyder att man kan välja att se Guds ledning i det som händer.


Elefteria ”Ele” Apostolidou

– Växte upp i Träskända med en finsk mamma och grekisk pappa. Hennes pappa dog när hon var elva år, men hon har upprätthållit sin grekiska.

– Jobbar som församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Bor i Träskända med sin hund Kapu.

– Gillar ankdammen för att: ”Folk är mer utåtriktade. Den finlandssvenska kulturen är mer öppen än den finska, och därför blir det i bästa fall ett mer genuint bemötande. Jag trivs i Borgå stift.”

Text och foto: Sofia Torvalds


Bokaktuell. John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han. 30.9.2021 kl. 20:13

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59