Några av Mark Levengoods livs mest meningsfulla jular var när han arbetade på långvården med gamla människor.
Några av Mark Levengoods livs mest meningsfulla jular var när han arbetade på långvården med gamla människor.

Mark Levengood: ”Livet skulle vara rätt magert utan min gudstro”

jul.

Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel.

23.12.2023 kl. 18:58

För journalisten, författaren och programledaren Mark Levengood är den finländska julen grundjulen.

– Min barndoms jul fanns i Gäddvik i södra Esbo.

Han bor i Sverige sedan 30 år, men har försökt att göra så mycket han kan av de finländska traditionerna. Hans barn är uppfostrade med ”lillajul”, en tradition som svenskarna inte firar.

– Mina barn vet också vad kålrotslåda är. De sträcker sig inte precis över julbordet för att först ta av den, men de vet vad det är.

Familjen sjunger varje år Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt.

– Jag älskar också Sylvias julvisa. Det är faktiskt min favoritjulvisa. Den är en underbart vacker sång. Det är väl det där vemodet: Och stråla, du klaraste stjärna i skyn, blicka ned på min älskade Nord! Jag blir tårögd bara jag hör den.

Mark kommer att fira julafton i Sverige med sin familj och sina barn.

– När barnen föddes förnyades julens kraft väldigt mycket. Då såg man julen genom barnens förväntningar och vilken fantastisk högtid den ändå är.

I år har Mark turnerat med artisten Krista Siegfrids runt om i Svenskfinland i december.

– Jag älskar den finländska julen och i år har jag fått en rejäl uppvärmning runt om i Finland.


Julen i Finland

Som barn gick Mark Levengood i Mattby folkskola i södra Esbo. (Nu heter skolan Mattliden och är en av de största skolorna i Svenskfinland.)

– Alla julens traditioner i skolan var väldigt viktiga för mig. Vi sjöng alltid Hosianna Davids son, välsignad vare han! (Mark sjunger psalmen med inlevelse på telefonen.) Man skulle alltid sjunga refrängen två gånger, det var viktigt, skrattar han.

Hans lärarinna skrev små julpjäser som klassen fick framföra.

– En jul hände det magiska att jag fick huvudrollen i en pjäs som hette ”Trollet som tappade svansen”. Det var det största som hade hänt mig, jag var ju bara nio gammal. Men sedan tappade jag bort mitt manus. Då straffade fröken mig genom att ta bort rollen från mig.

I stället gav hon den till en pojke vars pappa var missionär i Afrika.

– Jag skulle i stället vara ett glatt troll som dansade i bakgrunden. Och du har aldrig sett en surare glatt troll än jag. Jag var så jävla sur. Jag tänkte: jag hoppas att pojkens pappa blir uppäten.

FOTO: Leonard Gren


I ditt sommarprogram i Sveriges Radio i år berättade du att din mamma var alkoholist. Hur påverkade det dina jular?

– Att växa upp i en alkoholistfamilj påverkade livet i alla dess former. Julen börjar bra, men spårar ju ganska lätt ur. Julen är inte ett tid då vuxna människor ska vara redlösa.

Men han fick också uppleva lyckliga jular.

– Jag var kanske 7–8 år när mammas alkoholism verkligen började blomma ut. Och pappa var ju inte alkoholist men han drack för mycket, på ett finskt sätt.

Allt det som först var gemenskap, att alla var där, ledde under kvällen till att Mark och hans syskon drog sig undan.

– Så då blev det i stället en jul då de vuxna satt och gaggade. I Sverige har jag pratat mycket om julen och alkoholism. Jag säger alltid: Kom nu ihåg att julen framför allt är barnens dag.


Är julen ett mirakel för dig?

– Det finns ögonblick där jag uppfattar det som ett mirakel. Några av mitt livs mest meningsfulla jular var när jag arbetade på långvården här i Sverige. Det var innan jag blev känd.

Släkter och vänner kom på besök på eftermiddagen, lite pliktskyldigt, lite stressade.

– Vi var så få i personalen så vi var tvungna att lägga åldringarna vid fyra på eftermiddagen för att hinna med alla.

Mark minns att när personalen var färdig med arbetet inför kvällen gick han runt och satt och pratade med dem på sängkanten.

– Man pratade om sin barndoms jular och plötsligt blev det en sådan där liten gemenskap och helg över alltsammans.

Mark har ett tydligt minne av att han släckte lamporna på avdelningen. I en sal lyste en stjärna.

– Av någon orsak släckte jag inte den stjärnan. Jag stod i fönstret och tänkte: inte vet jag om det föddes en frälsare i julnatten. Men man kan ju alltid hoppas.

– När man kommer i kontakt med människans utsatthet och bräcklighet, som man gör när man jobbar inom långvården, blir längtan efter mening och sammanhang större. Och en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar.

Mark är kristen.

– Jag har trott hela livet. Min tro varierar väldigt mycket i styrka. Och den varierar väldigt mycket i irritation, faktiskt. Jag kan bli väldigt irriterad på Gud. Men jag märker att när jag känner för att ge upp kontraktet, så gör jag det ändå i en slags dialog. Och då blir det svårt.

– Jag uppfattar nog att jag är född in i en gudstro. Jag tror att mitt liv skulle vara rätt magert utan den.


Vilken roll tar du på dig på julen?

– Jag är ju verkligen ingen matmänniska. Men jag är bra på julklappar. Jag brukar lägga in ganska mycket i omsorg och fundera på vem som ska få vad. Jag vill inte vara en sån som kommer med inslagna vindrutetorkare från Kesoil som man har köpt kvällen innan. Jag försöker börja tänka på sådant tidigt.

– Jag är också bra på att diska. Jag tycker det är lite roligt att diska – det är kul att se smutsigt bli rent på något vis. Jag är bra på att dansa runt granen. Alla lekar som är kooperativa är jag bra på.


Vilka osympatiska drag triggar julen i dig?

– Inför julen kan jag känna en stress. Jag försöker påminna mig själv om att julen inte handlar om att det ska vara storstädat. Tendensen till stress försöker jag kväva i sin linda – julen handlar om gemenskap och frid.

– På julen kanske jag tillåter mig en överkonsumution som inte är riktigt sund. När klapparna är öppnade kan jag titta på julklappspappret och tänka: Blev jag nu så glad av det här?


Vad är det bästa med en svensk jul för dig?

– Det är väl ”Kalle Ankas jul” på teve. Hela min ungdom avundades jag österbottningar – ni fick se den! Vi nylänningar fick bara se på en dockanimation.

Mark tycker också att Stockholm är en väldigt vacker stad i juletid. Han har haft en årlig julshow på Globen i tjugo års tid.

– Den har alltid varit gigantisk i formen. Det har varit mycket jobb med den, även om det har varit väldigt roligt att göra den. Ibland har jag sett ut som en urvriden disktrasa efter den.


Är julen en tid för förlåtelse, tycker du? Kommer förlåtelsen snabbt och lätt för dig?

– På julafton vill man ju inte ha några större familjescener. Det vill man ju undvika, att det blir ”krambamboli” liksom.

Mark funderar lite och säger sen:

– Är det inte påsken som är en tid för förlåtelse och försoning? Och inte gå in i påsken med ilska?

– Jag är ju katolik. Vi katoliker får inte älta. Om du ältar så är det ett tecken på att du antingen inte kan förlåta någon annan, eller att du inte kan förlåta dig själv.

Mark säger att i det läget måste du agera.

– Du måste ta tag i saker och ting. För mig är det så att jag går runt och är arg tills jag har fått säga att jag är arg. Då släpper det genast.

Men i oförrättade situationer som han inte har rett ut kan han vara hur lång-sint som helst.

– Och det är ju jättedumt. För det tar ju bara kraft av mig själv. Men jag har inte svårt att förlåta – jag har inte heller svårt att säga förlåt.


Har du ett dråpligt julminne att berätta?

– I min barndom kom tomten till oss på julafton och svajade betänkligt. Och sen gick han in på vår toalett med julklappssäcken och somnade. Och vi barn blev skickade till bastukammaren, medan pappa kom med verktyg. Och sen när vi kom ut från bastun så hade tomten åkt. Det var så många andra barn som väntade på honom.

– Jag minns att vår granne undvek oss väldigt länge. Han slog ner blicken, säkert långt in på våren. Den händelsen tycker jag är lite rolig.

Intervjun går mot sitt slut. Mark ska nämligen leda avslutningen på Drottning Silvias stiftelse ”Care About the Children”, som hon fick i 70-årspresent, och idag är det ett genrep som han har bråttom till. Jag tackar för intervjun, och vi utbyter några ord till. Sen säger Mark glatt:

– Kiva! Men då springer jag till slottet helt enkelt!

Text: Christa Mickelsson


Johanna Almark Mannila har under den senaste tiden aktivt tagit itu med sitt konstnärsskap.
– Min uppgift just nu är att leda publiken in i musicerandet.

johanna almark mannila. Hon är kritisk till solistdyrkan och vill sudda ut gränsen mellan artist och publik. – För att inte ett enda korn ska falla mellan golvspringorna, säger kapellmästaren Johanna Almark Mannila. 16.12.2015 kl. 00:00

flyktingkrisen. En privatperson ansåg att kyrkoherden i Mariehamn gjorde fel då han upplåtit en lägergård som härbärge för flyktingar. 15.12.2015 kl. 10:38

norra åland. Om allt går vägen kan den nya församlingen inleda sin verksamhet 2018, skriver Ålandstidningen. 15.12.2015 kl. 10:25

film. RECENSION. Regissören Mika Kaurismäki sällar sig till den skara som mest av allt tycks fascineras av drottning Kristinas sexualitet. 14.12.2015 kl. 12:34

Laestadianernas Fridsföreningars Förbund LFF har anställt Richard Eklund som ungdomsarbetare från och med nästa år. 14.12.2015 kl. 12:05

Märta Måås-Fjetterström. Staffan Stalledräng är en skugga i lucias ljuståg. En gång var han betydligt synligare i nordisk folklore. 13.12.2015 kl. 11:28

jul. Ingen att fira jul med? Slut på orken? Allt fler församlingar bjuder in till en annorlunda jul. 11.12.2015 kl. 16:14
Dadelkaka och böcker är en strålande kombination, lovar Kalle Sällström och Åsa Nordström.

bokförsäljning. På måndagen kan den som är sugen på att träffa folk, äta dadelkaka och köpa böcker besöka Fontana Medias popup-bokhandel på Sandvikskajen 13 i Helsingfors. 11.12.2015 kl. 15:07
Så länge Sabina Nabb minns har hon byggt pepparkakshus

Vasa svenska församling. Trefaldighetskyrkan syns bra genom Sabina Nabbs köksfönster. Det är kanske den enklaste förklaringen till att det blev just Trefaldighetskyrkan som nu ståtar i form av ett pepparkakshus i hennes kök. 10.12.2015 kl. 13:15

lucia. Finns lucia på riktigt? Björn Vikström ställer frågan och ger den ett svar. 10.12.2015 kl. 12:02

kaarle kalliala. Mellanöstern är inte bara ett orosmoment, händelserna utmanar oss också att ta ansvar och hjälpa, påminde biskop Kalliala i sin predikan vid självständighetsdagens festgudstjänst i Helsingfors domkyrka. 7.12.2015 kl. 08:49
Henrik Wikström berättar att det händer att folk kommer in från gatan till Agricolamässan, bara för att de ser att någonting är på gång.
– Sådant händer bara i Helsingfors.

Att vara präst är som att vara en soldat på sin post. 4.12.2015 kl. 09:52

Laestadianernas fridföreningars förbund LFF inleder missionsarbete i Albanien. Om ett år ska LFF ha en utsänd familj på plats i landet. 2.12.2015 kl. 07:29

Marcus Prest. RECENSION. Joanna Nylund har läst Marcus Prests roman Android. 7.12.2015 kl. 00:00
Att undvika flygresor är ett av de effektiva sätten att vara klimatsmart.

klimat. Skaffa färre barn, undvik att resa med flyg, lev bilfritt och ät en växtbaserad kost. Dessa är så kallade ”högeffekts”–åtgärder när det kommer till att minska på vårt koldioxidavtryck. 30.11.2015 kl. 12:47

Biskop Bo-Göran Åstrand talade på kyrkodagarna på lördagen.

Kyrkodagarna. Idag fick kyrkodagsdeltagarna i Mariehamn lyssna till Kent Wisti och Bo-Göran Åstrand. – När jag knäböjde vid nattvardsbordet för första gången efter en lång paus var mina kinder våta av tårar, sa biskop Bo-Göran Åstrand i sitt kyrkodagstal. 13.11.2021 kl. 14:54
Totalt kommer ungefär 250 personer att delta i kyrkodagarna.

Kyrkodagar. Temat för kyrkodagarna i Mariehamn är ”Fri”. Egentligen skulle kyrkodagarna äga rum ifjol – men på grund av pandemin blev samlingen liten och det blev repris i år. 12.11.2021 kl. 21:41
Magnus och Gunilla Riska har evakuerats från Etiopien till Finland.

etiopien. Lämna landet omedelbart! Meddelandet från utrikesministeriet lämande ingen tolkningsmån. Nu är Magnus och Gunilla Riska tillbaka i Finland medan Evangeliföreningens missionärer evakuerats til Kenya. 12.11.2021 kl. 10:57
Senast år 2023 ska inbesparingarna vara gjorda och budgeten i balans.

SAMARBETSFÖRHANDLINGAR. Kyrkans centralförvaltning måste spara ytterligare nästan en miljon euro, slog kyrkomötet fast igår. Det innebär samarbetsförhandlingar. 12.11.2021 kl. 10:01

livet. Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland. – Livet för oss på oväntade vägar, säger hon. 11.11.2021 kl. 17:10