Patrik Hagman är besviken efter sin senaste period som ombud.

Sittande kyrkomöte har hållit sin sista session: Hur gick det? – ”För långsamt”

KYRKOMÖTET.

Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt.

20.11.2023 kl. 13:11

1. Vad hoppades du på att kunna göra inför den senaste perioden i kyrkomötet, och hur gick det?

2. Vad är det viktigaste kyrkomötet fått till stånd under de fyra senaste åren?

3. Finns det en diskrepans mellan dina förväntningar och verkligheten vad gäller att få till beslut och förändring genom kyrkomötet?

4. Avståndet mellan kyrkomötet och vardagen i församlingarna kan kännas stort, har du något exempel på beslut i kyrkomötet från de senaste fyra åren som församlingsborna kan se konkret?

Patrik Hagman

1.” Jag hade faktiskt rätt höga ambitioner. Jag hade hoppats att vi tillsammans skulle komma på god väg med en strukturreform för kyrkan, och kanske också hitta effektivare sätt att arbeta i kyrkomötet. Utskottsarbetet är det som fungerar i kyrkomötet, min tanke var att bygga på det.

Jag fick igenom ett förslag om att minska statistikinsamlingen i kyrkan, men även där blev det praktiska resultatet rätt magert.

Vad jag ville komma åt med initiativet var att minska på onödigt arbete som våra anställda gör och ifrågasätta den stora tilltron till mätning och siffror som finns i kyrkan. Det blev en riktigt bra diskussion. För mig blev det tydligare än jag trott att statistikinsamlingen missbrukas. Flera kyrkoherdar stod i plenum och berättade hur bra det är att ha statistik när de ska föra utvecklingssamtal med anställda. Det är absolut inte rätt sätt att använda statistik som bygger på stora mängder data. På individnivå är det helt missvisande.

Initiativet gick igenom enhälligt, men jag tror inte det än har lett till stora minskningar av insamlingen av data. De värsta problemen kanske man dock åtgärdat.”


2. ”Antagligen att vi äntligen fick den nya kyrkolagen klar, men där gjorde kyrkomötet inte mycket mer än att klubba de färdiga förslagen. Största delen av det andra har stampat på stället.”


3. ”Jag tror inte jag varit orealistisk. Jag är uppriktigt besviken över att den idé om nytt arbetssätt som jag var med och arbetade fram sköts ner så brutalt.

Vi var flera som konstaterade att den mest effektiva styrningen vi åstadkom i kyrkan under förra perioden var via budgeten för Kyrkostyrelsen. Utfallet var dock ganska långt från det som varit syftet.

Vi tänkte att vi genom att börja med informella gemensamma möten med de utskott som närmast har att göra med frågorna kring en strukturreform kunde börja snickra på en gemensam vägkarta, så skulle vi kunna bygga förtroende och förankring i kyrkomötet så att det inte skulle gå som förra gången när reformen föll på slutrakan.

Tanken var också att dela upp strukturreformen i många mindre reformer som pekar åt samma håll, men som inte står och faller på att ett jättepaket går igenom.

Innan vi knappt kommit igång slog dock Kyrkostyrelsens ledning och delvis biskoparna ner på detta som något slags odemokratiskt mygel. Efter lite samtal i mindre sammanhang flyttades det hela till Kyrkostyrelsen som av allt att döma nu inte kommer att göra något alls åt saken. Vi är tillbaka där vi började för fyra år sedan. Bara att behovet för reformer är mera akut och resurserna för att genomföra dem är mindre.

Samtidigt har det varit en svår period med pandemi, stark polarisering och så lagarbetet som blockerade det mesta annat. Jag hade hoppats att vi skulle kunna komma framåt mer. Det råder ingen brist på viktiga saker att ta itu med.”


4. ”Knappast generellt. Men det beror som sagt på att vi inte fick så mycket gjort, inte på att det inte finns saker som behöver göras.”




Ulla-Maj Wideroos är förvånad över debattklimatet i kyrkomötet. FOTO: Arkiv/Johan Sandberg


Ulla-Maj Wideroos


1. ”Jag hade inte en enskild fråga jag ville arbeta för utan ville snarare bidra till att kyrkan ska förändras åt ett mer öppet håll, men det är ett tungt skepp att svänga. Samtidigt måste man börja någonstans. I slutändan kommer det att ha betydelse.

Jag är till exempel för kyrklig vigsel av samkönade par. Dit har vi inte kommit ännu, men jag är övertygad om att vi kommer dit.”


2. ”Kanske att debatten om de svåra frågorna har tagit fart. Jag var lite orolig över att man inte skulle våga diskutera utan lägga locket på, men så var det inte.”


3. ”Jo. Jag var överoptimistisk och det borde jag inte ha varit. Jag borde ha förstått bättre efter tjugo år i riksdagen. Jag hade hoppats på mer snabbhet. Det bygger också på att jag inte hade koll på att det ändå är så stor skillnad mellan konservativa och liberala ärenden inom kyrkan.

Det är lättare att driva en sak till omröstning i riksdagen, där tron och övertygelsen inte skiljer åt i lika hög grad som inom kyrkan. Jag upplevde att man fick bibelcitat emot sig ibland. Debattklimatet är väldigt annorlunda mot vad jag är van med.

Men på ett allmänt plan upplevde jag nog att kyrkomötet levde upp till mina förväntningar vad gäller nätverksskapande och beslutsfattande.”


4. ”Några riktigt stora reformer kom vi inte med under den här perioden. Om det finns ett avstånd mellan kyrkomötet och församlingarna så är avståndet till medlemmarna ännu större.”



Rolf Steffansson tycker att Borgå stift kunde bli bättre på att informera. FOTO: Privat


Rolf Steffansson

1. ”Vi hade listan Tillsammans för en medmänsklig kyrka där vi ville verka för att församlingarnas verksamhetsförutsättningar skulle förbättras, för en bättre arbetsfördelning mellan Kyrkostyrelse, domkapitel och församlingar, och för att frågan om vigsel för samkönade par skulle gå framåt.

De målsättningarna har rört sig framåt, även om det gått långsamt. Jag har själv varit medlem i ekonomiutskottet där ett av målen varit att se till att mer medel ska bli kvar i församlingarna. Diskussionerna har gällt centralfondens budget och pensionsavgifterna. Frågan om vigsel flyttades till biskopsmötet, där den fortfarande diskuteras.”


2. ”Kodifieringen av kyrkolagen är det överlägset största beslutet. Sedan tycker jag att finansieringen av den nya översättningen av GT är en liten men viktig fråga. Diskussionen om likabehandling och jämställdhet i kyrkans arbete är viktig, liksom diskussionen om lekmännens roll i förvaltningen. Sedan har det funnits viktiga initiativ gällande evangelisation och andlighet som lett till goda diskussioner i plenum.”


3. ”Nog på det viset att allt går väldigt långsamt. Jag tycker att vi borde utveckla en mer smidig och snabb beslutsgång i kyrkan. Vi är väldigt byråkratiska.”


4. ”Bibelöversättningen, initiativen om evangelisation och andlighet, och väldigt konkret godkännandet av en ny officiell missionsorganisation, ELY. För församlingsanställda borde det fortsatta utvecklandet av Kipa märkas av.

När det gäller avståndet ser jag också det som en utmaning att kyrklig och världslig media lyfter fram vissa symbolfrågor, medan de små stegen av utveckling förblir obemärkta.

Jag tycker också att vi också borde fundera på information i Borgå stift. Det finns många som inte har en aning om vilka beslut som fattas i kyrkomötet, vilket leder till en allmänt cynisk inställning gällande det kyrkliga beslutsfattandet.”

Text: Rebecca Pettersson


pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet