ETT GOTT RÅD. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag.
ETT GOTT RÅD. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag.

Jukka Leppilampi: ”Jag vill gratulera den jag var då”

ETT GOTT RÅD.

Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting.

16.11.2023 kl. 11:42

Då gospelartisten Jukka Leppilampi var 20 år bodde han i Tammerfors. Det var en period av hans liv då drömmar besannades.

– Jag har alltid sjungit och musiken har varit det språk och utrymme där jag blivit den jag är. Under just den här perioden på 70-talet var det också vad jag ville göra. Jag träffade ett band i Tammerfors, Tabula Rasa. De höll på med progressiv rock och det blev mitt liv.

De gjorde all sin musik, de komponerade, arrangerade och musicerade. Samtidigt blev en av bandmedlemmarna troende.

Jukka Leppilampi, som var uppvuxen inom väckelsesammanhang, hade positiva erfarenheter av tro. Men han hade inte en personlig tro. Bandkompisens nya riktning i livet påverkade honom.

– Jag hade inte hört att man kunde ha ett personligt förhållande till Gud tidigare. Det var ganska häftigt att tänka på det, att det är möjligt. Till och med nödvändigt.

Från det att hans vän i bandet berättade om sin nyfunna tro började Jukka själv söka svar på sina frågor. Han läste Bibeln tillsammans med vänner. De utforskade olika inriktningar inom kristendomen.

– Ju mer vi studerade, pratade och bad började vi fatta att det här är sant. Det jag försöker säga med det här är att det var mitt val, jag valde med mitt hjärta och förstånd. Det var ingen annan som sa vad jag skulle göra.

Det var en omvälvande tid, och mycket av det som hände då är hörnstenar i hans liv än i dag, flera decennier senare.

– Jag blev medveten om vad det är att vara en människa.


Vad skulle du i dag vilja ge för råd till den du var då du var 20 år?

– Det är inte alls lätt för mig att säga, för vid den tiden hade jag möjlighet att leva som jag ville. Det första jag tänker på är att jag vill gratulera den jag var då. Jag vill säga: ”Du har gjort det, av ditt hjärta och av ditt allt. Utan att kompromissa.” Det är en mycket viktig del av vem jag är.

Under tiden med bandet Tabula Rasa studerade han musik vid ett musikinstitut i Tammerfors. Men Jukka är främst självlärd. Han tog aldrig någon mer omfattande musikexamen.

Jukka Leppilampi (andra från vänster), 20 år, i Tammerfors med bandmedlemmar från Tabula Rasa. Foto: privat

– Det kunde vara en sak, att jag skulle vilja säga till mig att du kan satsa på studier, det är inte bort från kreativiteten. Det skulle ha varit bra för min identitet som artist.

Samtidigt konstaterar han att han blivit den han är för att han valt den väg han valt.

– Därför behöver jag inte vara bitter eller anklaga någon annan för de negativa saker som hänt i mitt liv.


Kreativitet kräver utrymme

Något han i någon mån kämpade med redan då han var 20, och som hängt med honom genom livet, är ett drag av perfektionism.

– Jag tänker lite för mycket på om jag kan göra det jag gör ännu bättre. Det har säkert hindrat en del material från att skapas.

– Det kreativa utrymmet kräver rätten att misslyckas. Det är kanske en sak jag velat säga till mig själv. Låt det bara komma.


Finns det något som du i dag saknar, som du hade då du var 20?

– Senast i går sa en artistvän: ”Jukka, trots att du har upplevt mycket så är du fortfarande barnslig. Du har inte tappat det.” Jag tänkte wow, det är vackert. På så vis har jag kvar det jag hade då, och jag vill framåt.

Text: Rebecca Pettersson


Önskar alla vi på KP-redaktionen. 22.6.2013 kl. 12:00
Johan Österbacka gillar cowboykulturen, Bluegrass och amerikanska bilar. Några av den elementen återfinns på välgörenhetskonserten i augusti.  FOTO: Johan Sandberg

Det sägs att gräset i Kentucky är blått när solen lyser ur en viss vinkel. Gräset har gett namn åt bluegrassmusiken som Johan Österbacka tar till Klippan i Monäs för en välgörenhetskonsert till förmån för ungdomsarbetet på lägerområdet. 21.6.2013 kl. 15:00
Liselotte J Andersson besökte Nykarleby under KUs sommardagar, där hon var huvudtalare. Hon kommer också att delta i Stiftsdagarna i Borgå i höst. FOTO: Johanna Granlund

För Liselotte J Andersson, pastor i svenska Equmeniakyrkan, är skapelsen och den andliga läsningen den bästa själavården. Som resande evangelist, författare och retreatledare vill hon förmedla Guds närvaro till människor hon möter. 21.6.2013 kl. 09:00
Stiftsdekanen ansvarar för stiftets personalutbildning. Arbetsrummet finns i domkapitelshuset i Borgå. 
FOTO: KP-ARKIV/christa mickelsson

Kaplan Magnus Riska kommer att söka tjänsten som stiftsdekan, kyrkoherde Anders Laxell och domprosten Mats Lindgård överväger. 20.6.2013 kl. 15:00
De bägge missionärerna i mitten på bilden kommer inte att arbeta med församlingsuppgifter i Kambodja utan vara direkt underställda FMS. FOTO: May Wikström

Missionärsparet som lever i registrerat parförhållande får inga uppgifter i kyrkan i Kambodja. De kommer att arbeta med biståndsarbete direkt underställda FMS. 20.6.2013 kl. 09:00
urgamla pelare från romartempel på Forum delar in kyrkorummet i tre skepp. FOTO: COLOURBOX

Kyrkpressens kyrkbongare är i farten igen – den här gången har hon rest till Rom. I vår nya artikelserie presenteras en rad kyrkor från 300 till 500-talet. 16.6.2013 kl. 12:00
Illustration: Malin Aho

Hur ska vi i dag som moderna människor förstå berättelsen om Adam och Eva och syndafallet i Bibeln? Hur går arvsynden ihop med evolutionsläran? Vi ställde frågorna till Eva-Lotta Grantén som forskar i nutida luthersk teologi och etik. 15.6.2013 kl. 12:00
Sommarjobbarnas uppgifter på kyrkogården är bland annat att kratta gångarna och klippa gräs. FOTO: Johan Myrskog

I Ingå har man medvetet satsat på församlingens egna ungdomar då man anställt sommarjobbare. Den första dagen på jobbet är stekhet och intensiv. 14.6.2013 kl. 15:18
Tor Löjtlin tar också hand om gravgården i Ingå så ofta han kan. FOTO: Johan Myrskog

Tor Löjtlin brinner för Ingå kyrka och att arbeta med praktiska saker. Han jobbar inte längre som vaktmästare men det hindrar honom inte från att hoppa in då och då. Ingen känner till Ingå kyrka lika bra som han. 14.6.2013 kl. 09:47
Jeppe Karlsson och Maria Lundström skulle gärna läsa fler texter av unga finlandssvenska dramatiker. I februari har Kaj Korkea-ahos roman Gräset är mörkare på andra sidan premiär på Viirus. FOTO: Sofia Torvalds

På scenen får både himlen och helvetet rum. En teaterbiljett är dyrare än en biobiljett, men för priset kan man i bästa fall köpa sig en existentiell upplevelse och en stor dos kollektiv beröring. 13.6.2013 kl. 15:18
Markus Saarinen har trivts i Sideby prästgård, men den har känts stor för en ensam präst. Nu ska Sideby prästgård säljas. FOTO: JOHAN EKLÖF

Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik. 13.6.2013 kl. 09:45

Finska Missionssällskapets årsfest avslutades med historisk missionärsvälsignelse. 9.6.2013 kl. 16:16
Marianne Sundroos och Antti Kuokkanen planerar sommarens storsatsning: En kyrkoopera i Kimiti Kyrka. FOTO: KP-arkiv

De som vill uppleva annorlunda musik i kyrkorummet ska i sommar styra stegen mot Kimitoön. Här kommer både opera och folkvisor att eka mellan stenpelarna. 9.6.2013 kl. 12:00
Från vänster Johan Storgårds, Maria Sundblom Lindberg och Ralf Saxén som tog initiativet till en skrivargrupp för män. FOTO: Tomas von Martens

En skrivargrupp för män i församlingens regi gav viktiga insikter berättar två av deltagarna. Initiativet till att starta skrivargruppen kom från en av männen. 8.6.2013 kl. 15:00
Illustration: Malin Aho

Kan människan uppleva Gud? De flesta kristna är överens om att det är möjligt. Det finns otaliga berättelser om en känsla av närvaro eller direkta uppenbarelser av det gudomliga. C.S. Lewis mötte Glädjen, men det gjorde också Karl Ove Knausgård. 8.6.2013 kl. 12:00

Monica Björkell-Ruhl kallar sig inte religiös, men församlingen betyder trygghet för henne. – När jag varit sjuk och kraftlös har jag sökt mig till religiösa platser och symboler. Tölö kyrka har blivit en viktig plats för mig.

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29
– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29