Det är lördag i Konstfabriken i Borgå. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus ska snart gå upp på scen och hålla sitt festföredrag, men innan dess tar han sig tid att kommentera världsläget och kyrkans framtid tillsammans med sina finländska kollegor ärkebiskop Tapio Luoma och biskop Bo-Göran Åstrand.
I Sverige hör en lägre procent av befolkningen till folkkyrkan än i Finland, tappet har skett snabbare. Det till trots är ärkebiskop Martin Modéus inte modfälld, åtminstone inte över det faktumet.
Om man jämför Svenska kyrkan med de stora politiska partierna i Sverige så har partierna förlorat drygt 80 procent av sina medlemmar sedan 1970-talet. Under samma tidsperiod har Svenska kyrkan förlorat omkring 30 procent av sina medlemmar.
Modéus konstaterar att det är siffror som man kunde tro att han i egenskap av ärkebiskop skulle vara glad över.
– Men det är jag inte, för det återspeglar något som är lite farligt i samhället, nämligen att människor inte längre engagerar sig.
Men på många platser i Sverige, där all service försvunnit, där skolan, butiken och banken är borta, där finns kyrkan kvar.
– När vi ser till att inte släppa kontakten till marken, då ser människor att vi är en viktig samhällsbyggande kraft och vill vara med. Däri ligger också förklaringen till varför medlems-
tappet faktiskt är så litet, säger han.
När kyrkan måste krympa, vad kan man avstå och vad får man absolut inte välja bort?
– Lokal närvaro kan man inte ta bort. Gudstjänster, undervisning, diakoni och mission kan man inte ta bort. Så har kyrkan arbetat i alla tider: genom att vara på plats, be tillsammans, undervisa och berätta om den kristna tron.
Vad kan man spara bort?
– Allt det andra.
För att konkretisera en aning: vad gäller till exempel byggnader anser Modéus att det är kyrkorna man ska hålla fast vid.
– Sälj det övriga om det behövs. Församlingshem kan man alltid köpa tillbaka eller bygga nya.
Men den gamla kyrkan, som navet och noden för bygdens människor, är oerhört viktig. Mycket av den tro som folkkyrkan möter och hanterar är en tro relaterad till byggnader, gravar, traditioner och minnen.
– Därför behövs den fysiska närvaron, för att människor som inte skapat en bärbar tro i huvudet ska kunna få rum för sin tro. Det är inte en outvecklad tro, utan en tro som kräver all respekt och god vilja.
– Därför är kyrkorna jätteviktiga, och det måste lysa i dem ibland för att symboliskt säga att den här bygden är viktig för Gud. Den här bygden är inte bortglömd.
Borgå stift har andra utmaningar
I Borgå stift är kyrkotillhörigheten förhållandevis hög i jämförelse med resten av stiften i Finland. En förklaring till det är att Borgå stift tjänar en språklig minoritet, och kyrkan är ett sammanhang som håller ihop minoriteten.
– En av våra stora utmaningar är att bekräfta medlemskapets betydelse. Det betyder något på riktigt att man är medlem i den här kyrkan, och då tänker jag inte på ekonomin, utan på att man bidrar genom att finnas och vara den man är, säger biskop Åstrand.
Ärkebiskop Luoma betonar att trenden är nedåtgående i många länder där kristendomen är och varit majoritetsreligion, men på världsnivå når kristenheten hela tiden nya människor.
– Också här i Finland och i de nordiska länderna säger folk att de inte är religiösa, men nog andliga. Jag tror att det är lite mer krävande att vara religiös än att vara andlig. Jag tror också att det här är något vi måste bemöta. Längtan efter andlighet finns där. Den stora frågan är hur vi kan ta den på allvar.
Hörs kyrkans röst?
En fråga som återkom under lördagen var hur dessa kyrkans tre män förhåller sig till kriget i Israel och Palestina.
– Våldet är något som alltid måste fördömas. Då Hamas gör sina gärningar är det inte rätt. Att Israel tar till åtgärder för att försvara sin tillvaro är rätt, men det är inte rätt av dem att ta till sådant våld att civila dör, säger Luoma.
Åstrand betonar att vi i Finland behöver se upp för att inte skapa ytterligare polarisering genom att diskutera ett väldigt polariserat läge i Mellanöstern.
– Vår uppgift här att fundera på hur vi kan vara ett redskap för fred här i landet, men också att diskutera på ett sådant sätt att nya motsättningar inte föds.
De tre biskoparna reflekterar över om kyrkans röst hörs tillräckligt starkt och klart just nu. Luoma framhåller att vi lever i en tid då våra åsikter är något av en identitetsfråga. I det klimatet kan det vara svårt att nå fram, oberoende av hur tydligt man artikulerar.
Åstrand lyfter vikten av de lågmälda handlingarna. Hur församlingar i hela stiftet, men också över hela världen, varje söndag ber för fred.
Modéus instämmer.
– Fredsbudskap är svåra att skrika, sammanfattar han.
Länk till ärkebiskop Martin Modéus festföredrag på stiftdagarna 28.10.2023.