Fredrik Nygård håller nu på med att bygga nu upp förtroende till människorna omkring honom.

Han spelade bort 2,5 miljoner euro

SOMMARREPRISEN 2024.

För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ.

18.7.2024 kl. 10:00

KP:s Johan Sandbergs intervju med Fredrik Nygård blev en av de mest lästa under det gångna året. Du kanske missade den, så här kommer den på nytt som sommarläsning. Artikeln publicerades första gången i oktober 2023.


– – –

Våren 1994 gjorde jag en intervju för Jakobstads Tidning med sjuttonåriga Fredrik Nygård från Katternö i Pedersöre, som hade spelat bort 35 000 mark (motsvarar drygt 9 000 euro) på pokermaskiner. I intervjun berättar han hur Gud befriat honom från spelberoendet efter förbön.

Det är en betydligt mera livserfaren Fredrik Nygård som öppnar dörren för mig till sitt hem i Vasa för en ny intervju. Ämnet för intervjun är detsamma, att Gud befriat honom från spelberoendet. Nu finns också hans liv dokumenterat i en bok som ges ut inom kort.

Men boken All-In, Fredrik Nygård: Nordens värsta gambler och bedragare handlar inte bara om ett trettio år gammalt spelberoende. Befrielsen som han då berättade om varade i ett år. Sedan blev det återfall och sedan dess har han spelat bort över 2,5 miljoner euro.

– Det är udda att se saker från trettio år tillbaka i tiden. Men jag känner igen mig, säger han nu när han läser JT-texten.

– Det är jättesvårt att säga vad som hände och inte hände under förbönen 1994. Det är möjligt att det fanns någon form av befrielse i den. Men om den var andlig eller psykosomatisk är svårt att veta. Då kändes det som något spektakulärt och jag lyckades stoppa karusellen.


Utlöstes på nytt av motgångar

Stoppet varade ändå inte ens i ett år. Han började spela på nytt i liten skala tills 1998, då karusellen var i full gång igen.

– Spelandet utlöstes då av en serie motgångar och besvikelser. Mycket gick snett under en kortare tid: motgångar i arbetslivet, jag blev kritiserad för olika saker, ibland rättvist och ibland inte. Motgångarna fick mig först och främst att lämna den tro jag hade.


Du lämnade tron? I boken säger du att du alltid haft Gud med dig?

– Det är en definitionsfråga. Med facit på hand vet jag att jag inte haft en frälsande tro under de 23 år jag kallat mig kristen. Jag hade en intellektuell, känslomässig barnatro som övergått till något som byggde på en serie upplevelser. Jag konfronterade aldrig synden och att jag som syndare behöver frälsning. Hela livet kretsade kring mig.

Efter intervjun 1994 har Fredrik Nygård haft flera andra upplevelser där den kristna tror varit till hjälp och han lyckats bryta spelspiralen. Men avbrottet har ändå aldrig varat längre än mellan sex och tolv månader.

– Mitt liv var ett enda ljugande. Jag trodde jag var på jakt efter lösningar på mina problem, men jag skapade bara skulder. Jag utnyttjade folks goda sidor på ett destruktivt sätt. Till slut hade jag inget samvete kvar.

Då sjuttonåriga Fredrik spelade bort 1 100 mark (motsvarar knappt 300 euro) som mest under en dag, kunde han senare spela bort 60 000 euro under en kväll.

När han räknade ihop sina totala skulder slutade han räkna vid 2,5 miljoner euro.

I boken berättar han om hur han går på järnvägsspåret och väntar på att tåget ska köra över honom.

– Att gå på spåret är egentligen en flykt. Man vill fly undan problemen.

Han har gjort fyra allvarliga självmordsförsök och över tio halvhjärtade försök, som han anser kanske var mera rop på hjälp.


På flyktresa i Helsingfors

2018 befann han sig på det han kallar en flyktresa i Helsingfors och låste in sig i ett hotellrum.

– Jag började må illa. Jag var en person som mådde illa 300 dagar om året, men det här illamåendet var annorlunda och något jag aldrig upplevt tidigare. Den här gången hade jag inga självmordstankar och för första gången gjorde det ont från insidan ut.

Han tänkte på sina problem, sina offer, frun och dottern.

– Jag kom i syndanöd. Men det var också en väldigt konkret upplevelse av en bekännande men inte äkta kristen tro. För första gången kände jag närvaron av en helig och rättfärdig Gud som såg rakt igenom mig. Om och om skrek jag ut: Gud, förlåt mig mina synder. Men det var inte kuren. Det var bara diagnosen.

När han kom hem till Vasa träffade han några kristna bröder som bad för honom.

– Förbönen likande de tidigare, men skillnaden var att jag för första gången var desperat och jag insåg att jag var en syndare. Det fanns ingen bakdörr, jag var på botten. Där underordnade jag mig Jesus Kristus som herre för första gången.

– Att underordna sig Jesus är att ge bort jaget. Vi slutar inte synda men vår identitet som syndare dör med Kristus. Alla behöver inte gå igenom det jag gått igenom, men alla behöver nå sin personliga botten där man blir så trött på jaget. Det gjorde jag.

Nu säger han att han inte känner någon dragning till att spela.

– Sedan jag för fem år och tre månader sedan lämnade mitt eget liv och följde Jesus har inte spelandet funnits på agendan. Jag har inte känt en endaste liten frestelse. Spelet, bedrägerierna, lögnerna, manipulationerna, pengarna – allting försvann.

Anser du dig vara en nykter spelare?

– Så var det innan, men inte längre. Nu är jag fri.


Vad är skillnaden mellan nu och när jag intervjuade dig år 1994?

– Det är jättesvårt att förklara. För vissa är inte fem år en så lång tid, men för andra är det ganska länge. Psykologer säger att man kan få saker att hålla i ett och ett halvt år genom att skärpa sig. Men efter det rasar det om det inte är äkta. Det stämmer väldigt bra i mitt fall, för tidigare höll det aldrig längre än ett år. Nu har det hållit mer än tre gånger så länge. Jag visste genast att allt är annorlunda nu, tidigare hade jag ingen frälsande tro. Det kan ses som en nyansskillnad, men när man är mitt i det vet man.

De tidigare upplevelserna upplever han som försök att sopa problemen under mattan.

– Vi människor har alla ett gemensamt problem – synden. Allt missbruk härstammar från den. Är inte roten uppriven, alltså förståelsen att jag oavsett hur jag beter mig behöver frälsning från synden, hjälper det inte att putsa ytan.

Juridiskt sett är han idag fri från sina skulder.

– Men juridiken och mitt samvete är inte överens. Jag vet att jag är skyldig folk pengar. Jag vet också att jag aldrig kommer att kunna betala allt tillbaka.

Tillsammans med sin hustru har de kommit överens om att betala symboliska belopp varje månad till några privatpersoner.

– Jag vill visa att jag bryr mig. Det är det enda jag kan göra.

Vad säger du idag åt alla som du bedragit och lurat pengar av?

– Jag träffade nyligen ett offer som jag inte sett på fem år, en som fick genomgå ganska mycket. Det märktes att personen i fråga var otroligt reserverad. Det är väldigt få ord som kan sägas.

Han håller nu på med att bygga nu upp förtroende till människorna omkring honom.

– Jag tror att det ännu om 25 år kommer att finnas personer som saknar förtroende för mig. Men jag tror också att de som umgås med mig regelbundet återfår förtroendet. De ser mig i handling och inte i ord, för ord har jag alltid varit bra på. Det är tid och handling som behövs för att bygga upp förtroendet.

Numera vill han inte låna pengar av privatpersoner, inte ens om han glömt plånboken hemma om han ska på kaffe med någon.

– Jag är hellre utan. Under inga omständigheter frågar jag efter lån även om jag ärligt avser betala tillbaka om en timme. Jag bjuder hellre när jag kan. När jag träffade offret var det viktigt för mig att jag skulle få betala för kaffet. Även om jag aldrig kommer aldrig att bli som Sackeus och betala fyrdubbelt tillbaka.

Text och foto: Johan Sandberg


kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet