Efter många år som skolpräst blev Hanna Similä präst på Helsingfors-Vanda.

Hanna Similä är flygplatspräst: ”En dag får vi alla tillstånd att lyfta”

FLYGPLATSPRÄST.

Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen.

26.10.2023 kl. 19:00

Planet till Dallas breder sina vida vingar vid den bortersta gaten i långflygsdelen av terminalen. Människor samlas för avgång, mest turister i fritidskläder, många med ryggsäck.

Mittemot gaten ligger Quiet room, ett tyst rum för bön, tillbedjan och eftertanke. Det har inga religiösa symboler utan bara en stiliserad fond i svart träpanel. En liten bönematta för muslimer ligger på golvet; en meditativ fototapet av solbelyst finländsk skog i rummet intill.

Den enda anställda här är sedan i år prästen Hanna Similä, 43, från Vanda kyrkliga samfällighet.

– Det bärande i mitt arbete är att jag finns till här för varenda människa jämlikt, oberoende av livsåskådning. Det är en absolut viktig värdering i mitt jobb.

Ska det bli någon anställd från också andra trossamfund här?

– Nej, inte nu. Men vi har byggt upp den här verksamheten i samråd med (det religionsekumeniska) Resa-forumet. Utomlands, som på London-Heathrow, finns det både rabbiner och imamer. På många flygplatser i världen fungerar också frivilliga som chaplains, ”kaplaner”.

Hur ser din arbetsdag ut?

– På förmiddagarna jobbar jag ofta med de anställda här. Helsingfors-Vanda är också en helt vardaglig arbetsplats för 20 000 personer. I Vanda­ samfällighet arbetar vi mycket med att nå våra medlemmar också i arbetslivet. Om eftermiddagarna, under rusningstiden, är jag ute bland passagerarna.

Är det inte svårt att här på kort tid, på främmande språk och med andra kulturer, möta en annan människa i ett samtal om livet?

– Jag känner ofta en stark kontakt. Bara en tion­del av all kommunikation är verbal, resten är att vara tillsammans, att mitt nervsystem ger en annan människa lugn och ro. Det sker någonting evigt och uråldrigt när man går till tillsammans, som här från gate till gate. Man är öppnare som människa då. Ofta slutar det med att man ber mig om en kram, eller att bli välsignad inför sin resa. Och ibland önskar någon mig välsignelse.

Är du själv en resande människa?

– Måttligt. Jag sitter inte här och har resfeber hela tiden. Men det är ett underbart privilegium att få dela människors känsla av att bege sig iväg, eller komma fram.

Vilka är de vanligaste känslorna kring att resa och flyga?

– Här finns alla känslor. I ankomsthallen blir jag rörd till tårar nästan varje dag. Om man någon dag känner att man håller på att bli cynisk – gå dit och se människor återse varandra efter en lång väntan! Det kan vara så oerhört rörande ögonblick.

Hur blev du präst med intresse för flygplatser?

– Jag är uppvuxen i en sexbarnsfamilj i Haukipudas. Vi brukade ibland köra till flygplatsen i Uleåborg och äta där, fast det var lång väg. Men det var en exotisk plats som öppnade mot den stora världen.

– Jag har redan som barn haft det i mig att ge mig iväg. Jag skulle först bli dansare och flyttade som verkligt ung till en dansutbildning till Kelviå. Och sedan till Helsingfors, där jag blev teolog.

Ett bibelställe som sammanfattar den här flygplatsmiljön?

– Uppenbarelseboken 21:25: ”Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där.” Det beskriver tiden och platsen här. Men också en annan tid, när det inte längre finns några säkerhetskontroller och inte behövs några resedokument. När vi alla går ombord på samma flyg och får tillstånd att lyfta.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet