Den unga fotbollstalangen Nils Svensson är väldigt nöjd med sitt första år med HJK.
– Det har varit ett utvecklande år för min del. Det har varit skönt att kunna fokusera på fotbollen på heltid. Det har också varit utvecklande att få träna med HJK:s A-lag, vilket jag har gjort i några veckor det här året.
– Från tidig ålder har jag känt att Gud har lett mig. Jag bad till Gud och frågade om jag skulle till Helsingfors. Och nu är jag här!
När han spelade i U17 Allsvenskan fick han en skada, som tog lång tid att läka.
– När jag skulle komma tillbaka så var det lite tufft med mitt självförtroende. Jag kommer ihåg att Gud sa till mig så här: ”Tänk inte på dig själv som andra, eller som du tänker på dig själv. Utan tänk på dig själv så som jag ser på dig.” Sen dess har det varit en sak som har funnits i mitt hjärta – att försöka se mig själv som älskad och behövd.
Du är med i ungdomsledarteamet i Andreaskyrkan. Hur kommer det sig?
– Jag har varit ungdomsledare i kyrkan hemma i Mellerud. Ungdomspastorn i Andreaskyrkan i Helsingfors, Marcus Linde, är från Sverige och min familj hade kontakter till honom. När jag var ny i stan Helsingfors gick jag till några församlingar, men det var skönt med svenskan i Andreaskyrkan. Nu har jag gått i kyrkan i ett år.
Vad är det bästa med att jobba med tonåringar?
– Jag tycker det är så härligt med unga. Det är en viktig ålder. Det är viktigt att de får komma till ett tryggt ställe där de kan dela med sig av saker, och också höra vad Gud har gjort för dem. Gud har gjort saker i mitt liv hela tiden och jag önskar detsamma för dem i deras resa.
Vad har varit det jobbigaste i ditt liv?
– Jag vet att det finns människor som haft det mycket tyngre än jag. Men för min del var det jobbigt när jag fick epilepsi för fem år sedan. Med åren har jag försökt tampas med det på olika sätt. Nu känns det som att jag har bra kontroll över det.
– När man spelar fotboll gör man misstag som känns tunga ibland. Men livet går ju vidare och Jesus har ju fortfarande vunnit seger. Jag försöker ha den inställningen att ”jag kör igen”.
– En styrka jag haft i mitt liv är att fylla de stunder då jag inte har mått så bra med Jesus och med relationer.
Vad saknar du mest med Sverige?
– Min fina flickvän och min familj. Jag saknar ju också församlingen därhemma. Men som sagt, det är ju väldigt skönt att komma till en kyrka där man känner sig hemma också i Finland, som i Andreaskyrkan.
Vad tycker du bäst om Finland?
– Jag tycker om Finland. Det är ett väldigt tryggt land. Det är lite kaos nu i Sverige med den skenande gängkriminaliteten.
– Jag har alltid känt mig välkommen i Finland. Det är ganska likt Sverige miljömässigt.
Har du någon hemlig talang?
– Jag skulle inte säga att jag har någon jätteröst, men jag är inte tondöv heller. Jag sjunger mer för mig själv, min familj och min tjej. När jag kom till Finland var jag tvungen att uppträda för mina lagkamrater. Det är du tvungen att göra ibland, när du är ny i ett fotbollslag. Då sjöng jag Stad i Ljus.
Tyckte dina lagkamrater om det?
– Ja, det gjorde de. Vi hade en tävling och jag kom på delad första plats.
Andreaskyrkan är en frikyrkoförsamling, som är en del av trossamfundet Missionskyrkan i Finland. Under året firar kyrkan 140 år. Den 27–29 oktober firas jubileumshelg.