Biografkedjorna verkar ha en beröringsskräck när det gäller filmer som kan uppfattas som kristna. Det gäller både i Finland och i Sverige.
Det har Caj Höglund i Jakobstad fått erfara medan han försökt få filmen Jesus Revolution att visas på biograferna.
– Filmen är inte evangeliserande utan en dramafilm som berättar om ett viktigt och intressant skeende i USA:s historia. Den handlar om hipperörelsens konfrontation med det konservativa samhället, där man går i kyrkan klädd i kostym, säger han.
Filmen bygger på verkliga händelser och Greg Lauries biografi. Han växer upp med en alkoholiserad mamma och en fosterpappa. Men förhållandet mellan mamman och fosterpappan blir kortvarigt. För att skaffa sig en utbildning går Greg in i en militärakademi, men han lämnar den och drogerna kommer in i bilden. Han är sjutton år när han i hippierörelsen möter barfotapredikanten Lonnie Frisbee.
"Gud använder bräckliga människor."
Frisbee är förgrundsgestalten för Jesusfolket och han tar Greg till Chuck Smiths kyrka Cavalry Chapel i Costa Mesa, Kalifornien.
– Jag tycker att filmen är mest utmanande för våra församlingar idag. Många församlingsmedlemmar i Costa Mesa motsatte sig barfotabesökarna för de var mest oroade över att kyrkans nyinköpta heltäckningsmatta skulle bli smutsig. Så är det lite än idag. Våra kyrkor har fastnat i former där det ursprungliga budskapet hamnat i skymundan. Filmen ger en bra bild av hur en kristen församling borde verka och hur Jesusrörelsen tog hand om människor.
Fokus på tre års händelser
Filmen handlar om de tre åren mellan 1969 och 1971. Efter det har mycket hänt som inte kommer fram i filmen. Jesusrörelsen räknas numera som en av de stora fyra väckelserna i USA och den enda som skett under 1900-talet.
– Det finns uppgifter på att en miljon människor kom till tro genom den.
Greg Laurie, den enda av de tre som fortfarande lever, blev sedermera ledare för Harvest Church. Chuck Smiths Calvary Chapel har vuxit till det största protestantiska samfundet i USA med 1 700 församlingar. Lonnie Frisbee var med om att starta Vinyard.
Laurie sökte också upp sin fosterpappa och fick leda honom till tro. Samtidigt helade Gud pappan från hans hjärtproblem.
Frisbee skiljde sig senare från sin hustru och kom ut som homosexuell. Han dog i aids 1993. Om honom gjordes dokumentärfilmen The Life and Death of a Hippie Preacher 2005.
– Det visar bara hur Gud använder bräckliga människor. Lonnie Frisbee hade en väldigt besvärlig bakgrund. Men man kommer inte ifrån att han var sänd och använd av Gud. I Bibeln finns flera andra exempel: Moses var en mördare, David äktenskapsbrytare och mördare, flera av Jesu anmödrar var prostituerade och så vidare.
– Vi vet också hur en stor del av den protestantiska kyrkan i USA är anhängare av den republikanska politiken och betraktar Trump som något av en Guds profet, fast det är ifrågasatt om han alls är kristen. Men det här är sådant som händer efter filmen.
Det som händer i USA påverkar vanligtvis oss i Västeuropa. Lonnie Frisbee besökte Sverige två gånger och där var det många som bodde i kommunitet.
– I Finland var Jesusrörelsen inte så stor, för vi talade inte så mycket engelska här i början av sjuttiotalet. Finlandsättlingen Jim Palosaari kom hit och spelade in den första kristna rockskivan Karitsat under besöket.
Lonnie Frisbee (Jonathan Roumie) och Chuck Smith (Kelsey Grammer) i soffan i filmen Jesus Revolution. FOTO: Dan Anderson
Har du egna minnen av rörelsen?
– Jag var tio år gammal 1970. Men jag har alltid varit intresserad av samhälle och jag minns när Martin Luther King och Robert Kennedy mördades 1968. Det var också mycket annat på agendan på den tiden, som Vietnamkriget. Jag är baptist och minns hur de som studerade i Betelseminariet var påverkade av Jesusrörelsen, det långa håret, budskapet och sångerna. Några blivande pastorer åkte runt i en kleinbuss i något de kallade Sommarkyrkan. Sedan kom den karismatiska väckelsen och tog över.
Intensiva veckor
Caj Höglunds engagemang för distributionen av filmen började när han läste om folkstormen i Sverige när Filmstaden inte visade filmen trots dess kommersiella framgång i USA. Filmstaden lovade slutligen visa den under en dag, den 15 september. Men den blev en framgång också i Sverige och visas där än idag.
– Tänk om det varit tvärtom, en kristen som blir buddist eller hindu. Då hade det inte varit några problem att visa filmen på biograferna. Men då det handlar om någon som blir kristen …
Då filmen redan var textad till svenska ringde Caj Höglund några telefonsamtal och försökte ordna en visning av den endast i Jakobstad.
– Biografen i Jakobstad hör till en kedja och jag fick veta att en visning där kräver en finländsk distributör av redovisningstekniska skäl. Jag uppmanades ringa den norska distributören som har rättigheterna för hela Skandinavien. Norrmannen hade försökt sälja in filmen i Finland men misslyckats. Han sade att det bara finns ett sätt att gå vidare, att du själv blir distributör.
Så var Caj Höglund, som till vardags jobbar som marknadsföringskonsult, utsedd till distributör av filmen för hela Finland.
– Jag har ingen erfarenhet av den branschen så jag har nog ångrat att jag åtog mig det hela.
Han ringde upp de två största biografkedjorna. Då blev det plötsligt bråttom. Både Finnkino och Bio Rex hade noterat att filmen legat på visningstoppen i Sverige sedan den första visningen den 15 september.
– Båda kedjorna ville nu visa filmen och man ville ha premiär om tio dagar. Så går det vanligtvis inte till utan man bygger upp en stab och jobbar med lanseringen i flera månader.
De kommande veckorna blev intensiva för Caj Höglund.
– Det gällde att få filmen översatt till finska i ett läge där alla översättare var fullt sysselsatta. Textningsraderna skulle anpassas så att den svenska översättningen ryms på en rad. Det gällde också att ansluta sig till flera olika tekniska system. Med hjälp har jag lyckats lösa allt.
Premiär i Jakobstad
Filmen hade landspremiär i Jakobstad den 28 september och visas nu på biograferna som är anknutna till biografkedjorna runt om i landet.
Också här i Finland gäller de kommersiella villkoren och filmen kommer att visas så länge det finns publik. Men har den samma framgång som i Sverige räknar man med att den ska gå på biograferna i två månader.