Daniel Björk trivs i sin nya församling, men upplever också att jobbet kräver mer än tidigare.

Pedersöres nya herde gör motsatsen till att downshifta

PEDERSÖRE.

Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin.

13.9.2023 kl. 19:00

Den första september tillträdde Daniel Björk som kyrkoherde i Pedersöre församling, men redan den 14 augusti smygstartade han som tf. kaplan. Vi hörs i slutet av augusti då Tomas Portin ännu leder församlingen, men Daniel Björk tror inte att steget kommer vara särskilt stort då det blir dags för honom att ta över.

– Folk betraktar mig nog redan lite som kyrkoherde, säger han.

Hittills har det nya jobbet inneburit många långa dagar och sena kvällar i arbetets tecken. Daniel Björk har hållit dop och haft sorgesamtal i olika församlingsdelar, han har läst protokoll och träffat församlingsrådet.

– I går sa min son Emanuel: ”Pappa, varför jobbar du så mycket? Vi ser ju dig aldrig.” Det väcker förstås tankar hos mig som far. Jag har definitivt tagit ett steg in i en mer krävande uppgift.


Du har själv varit aktiv i Pedersöre försam­ling som ung, hur är det att återvända?

– Församlingen är lite som en ungdomskärlek som var jätteviktig för mig. Nu, mer än 20 år senare, märker jag att det hänt mycket både i mig och i församlingen. Varje kväll är jag trött i huvudet för att jag ser så många möjligheter och saker som man kunde utveckla.

Men Daniel Björk kommer inte att omsätta sina insikter i handling i första taget. Han vill ge resten av arbetslaget det som länge efterlysts i Pedersöre, nämligen arbetsro.

– Jag har en lista med idéer i datorn. Där ska den få vila en lång tid. Jag vill inte glömma de saker jag ser nu då jag är ny, men det är inte heller rätt tid att göra några stora förändring- ar just nu.


Vilka visioner har du? Kan du berätta mer?

– Nej faktiskt inte. Fokus just nu är att hitta en bra rytm.


Du har varit öppen med att Pedersöre för­samling kanske inte är en permanent lösning för dig. Hur är det att som visionär tjä­na vid en tillfällig anhalt?

– Just nu är jag här, helt och fullt.

– Sen är det alltid en spänning att vara kyrkoherde. Det finns en stelhet i byråkratin. Det i kombination med min längtan efter att se liv och gemenskap växa fram gör att jag ibland ... inte direkt känner mig låst, men de kyrkliga strukturerna tar tid.


Kan du konkretisera?

– Ibland gör vi saker på ett onödigt krångligt sätt i kyrkan. Jag tror att vi måste bryta oss fria från vissa av de strukturer som suger energi.

Församlingarna behöver förhålla sig till kyrkolagen, Kyrkostyrelsen, domkapitlet och stiftet. De flesta församlingar ingår också i en kyrklig samfällighet och alla har ett församlingsråd. Församlingsrådet kan i sin tur inrätta lokalråd och styrgrupper.

Daniel Björks erfarenhet är att helheten blir övermäktig. Församlingarnas anställda har för mycket att förhålla sig till.

– Då Björn Vikström började som biskop sade han öppet att ett av hans mål var att minska den kyrkliga byråkratin. Då han slutade sade han att han hade misslyckats. Det är med an- dra ord inte så lätt. Man måste vara uthållig för att vada genom de här strukturerna, men det är viktigt och behöver göras.


Saknar du något från Petrus?

– Det var så många saker som funkade fint och vi hade ett bra gäng där. Det saknar jag. Då jag lämnade Petrus tog jag ett steg ur bekvämlighet. Det lätta valet hade varit att stanna kvar, men jag kände tydligt att Herren kallade mig.

Daniel Björk gör klart att han inte kommit till Pedersöre för att vila. Han gör motsatsen till att downshifta.

– Om Herren vill och jag får vara frisk kan jag tjäna församlingar i Österbotten med förnyelse och fokus. Det är ett långsiktigt arbete.


Församlingsrådet vill ha fest

Trots intensiva dagar och kyrkoherdens ständiga kamp mot byråkratin så är Daniel Björks intryck av den församling han nu ska leda övervägande positiva.

– Det känns som om jag passar in i gänget. Jag har kompetenta och passionerade medar- betare och känner att jag synkar jättebra med församlingen. Jag är lite förälskad. Jag känner mig hemma hos mina egna.

Den 15 oktober installeras Daniel Björk som kyrkoherde i Pedersöre församling och då blir det fest. Det är något han ser fram emot.

– I går träffade jag församlingsrådet och de sa att nu ska vi ha en fest. Pedersöre församling har varit med om en sammanslagning, corona och många olika processer. Församlingen behöver en fest, och den handlar inte om mig utan om det här skedet i församlingen. Kom alla!



Daniel Björk

GÖR: Jobbar som kyrkoherde i Pedersöre församling. Har tidigare varit kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors.

FAMILJ: Frun Rebecka och sönerna Emanuel, Theodor och Wilhelm.

INTRESSEN: Att bygga saker, gå på gym, läsa krigshistoria, airsoft, konditionsboxning, lyssna på hårdrock, beställa konstiga saker från Kina och att köra för fort med sin elcykel ”The Black Beast”.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Nicklas Storbjörk


FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet