Merete Mazzarella skule gärna ha en upplevelse av att fyllas av Guds närvaro.
Merete Mazzarella skule gärna ha en upplevelse av att fyllas av Guds närvaro.

Merete Mazzarella: Man kommer ganska långt med ”förbarma dig”

tro.

Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld.

13.9.2023 kl. 10:00

Fröet till Merete Mazzarellas bok Nånting på andra sidan grodde när hon läste de danska författarna Jens Christian Grøndahl och Søren Ulrik Thomsen, som båda skrivit böcker om sin erfarenhet av att utöva kristendom, det vill säga gå i kyrkan.

– Det slog mig att jag har skrivit en bok om livets mening utan att skriva ett ord om tro. På något sätt har jag alltid tänkt att jag inte är kvalificerad att skriva om tro, men jag insåg att man inte behöver vara kvalificerad för att uppmuntra människor att tänka kring de här sakerna och prata om dem.

Vi pratar nämligen, enligt hennes erfarenhet, inte om tro. I vissa finlandssvenska kretsar är det närmast pinsamt.

– Det är intressant att tro blivit en så oerhört privat sak. Det förstår jag inte. Ingen människa är ju skyldig att redogöra för sin tro, lika lite som man är skyldig att berätta vilket parti man röstar på. Men liksom man kan föra en politisk diskussion borde det ju vara möjligt att föra en diskussion om religion.


Vi bär på en dubbelhet

Hon irriteras också av att en så stor del av finlandssvenskarna bär på ett ateistiskt släktarv, men medan de självklart inte är kristna vill de göra gällande att det är en livshållning de kommit fram till alldeles själva.

– Att inte tro framställs som en djupt personlig ståndpunkt, även om det kan handla om familjebakgrund och grupptillhörighet. Men i och med kyrkans försvagade samhällsställning ligger det inte längre någon rebellisk potential i att vara emot kyrkan. Är man det följer man egentligen fullständigt konventionen.

Själv är hon intresserad av dubbelheten i förhållande till tro, sin egen och andras. I boken nämner hon den svenska kulturskribenten Björn Wiman som bär ett kors innanför skjortan, för att det inte ska synas, men ändå skriver en kolumn om det.

– Det är: ja, nej, ja, nej. Det ska inte synas men folk ska ändå veta.



Hur skulle du själv definiera tro?

– För mig handlar det inte om att tänka sig att vissa bestämda påståenden är sanna. Jag tänker på tro i bemärkelsen tillit. Som man kan säga till en annan människa: jag tror på dig. Det betyder att man litar på den människan.

I den meningen tycker hon att hon har en tro.

– Men jag tänker också att den Gud jag tror på under alla omständigheter är något helt annorlunda än vi kan föreställa oss. Därför är det ingen vits att bry sin hjärna särskilt mycket med att försöka göra sig en bild. Alla bilder kommer att vara otillräckliga.

Därför är det ingen vits att bry sin hjärna särskilt mycket med att försöka göra sig en bild. Alla bilder kommer att vara otillräckliga


Skulle du säga att du är kristen?

– Ja, jag tror jag skulle kunna säga det. Jag kommer mig inte till högmässan varje söndag, men jag tycker det är viktigt med gudstjänsten. Den ger en känsla av att vara med i en gemenskap, och det förstärker min tro.

För henne är välsignelsen i slutet av gudstjänsten viktig, liksom att få bekänna sina synder och bli förlåten. Hon störs inte av att syndabekännelsen kommer i början av gudstjänsten.

– Jag tycker det är ett riktigt bra ställe att börja med. Det är ju i hög grad med sin syndamedvetenhet man kommer till kyrkan. Och kommer man inte ihåg någon annan bön tycker jag ”förbarma dig” är ganska bra. Man kommer ganska långt med ”förbarma dig”.


Skulle vilja känna Guds närvaro

I boken ställer Merete Mazzarella lite skämtsamt frågan om tron ”fungerar”.

– Jag blev kanske inte så mycket klokare när jag funderade på den frågan, men jag kan säga att jag har glädje av att tro.

Hon har aldrig haft en upplevelse av att verkligen känna Guds närvaro, av att uppfyllas av den.

– Det måste vara fantastiskt att ha en upplevelse av Guds närvaro. Det är något jag gärna skulle uppleva. Det är kanske så att vi människor helt enkelt har olika förmåga att uppleva tro. Jag drar parallellen till att vara musikalisk: är det en begåvning man har? Om det är en ren begåvningsfråga landar man ju i något slags predestinationslära som är ganska obehaglig.

Hon tror att en stark känsla av Guds närvaro kunde göra personlig bön lättare.

– För mig av avståndet till Gud så stort att jag har svårt att närma mig Gud på det sättet. Men där har jag en känsla av att något håller på att hända. Jag börjar känna att jag anar vad det skulle kunna vara att be, och det skulle jag vilja pröva på.

Samtidigt känner hon – liksom säkert den största delen av dem som deltar i en högmässa – att hon är splittrad och okoncentrerad som människa.

– När jag försöker fokusera flyger mina tankar hit och dit. Jag kan bli irriterad på predikan och i stället börja tänka på att laga mat. Jag börjar titta på klockan och undrar hur länge det ännu ska ta. Det är intressant att bli varse sin egen brist på inre samling.

Det är, inser hon, svårt att predika, och svårt att göra det ofta.

– Sedan finns det ju präster som i varje predikan ska ha in klimatförändringen, kriget i Ukraina och något annat aktuellt. Det är orimligt.


Tycker om liturgi och ritual

Nattvardsliturgins dramaturgi gillar hon. ”Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd …”

– Den biten har ett obönhörligt allvar. Jag tycker om liturgi och ritual, och jag tycker om upprepning. Däremot tycker jag inte om att man inför nattvarden säger ”Kom och drick ur odödlighetens källa”. Jag vet inte varför de orden stör mig så vansinnigt. Det låter som en reklamslogan, som ett extraerbjudande, som om man skulle få sin ungdom tillbaka. När någon säger det brukar jag bestämma mig för att sitta kvar i min bänk.

Jag vet inte varför de orden stör mig så vansinnigt. Det låter som en reklamslogan, som ett extraerbjudande, som om man skulle få sin ungdom tillbaka. När någon säger det brukar jag bestämma mig för att sitta kvar i min bänk.

När Merete Mazzarella var barn gick hon i skola hos nunnorna i The Sacred Heart School i Peking. De förmedlade en skräckinjagande Gudsbild, där de förtappades själar var som snöflingor som föll ner i helvetet.

– Min mamma såg min ångest och ritade en bild av många vägar som ledde till ett hus. Hon sa att det finns många vägar till Gud, och så tänker jag idag. Jag minns fortfarande teckningen mycket tydligt.

Hon tror att Gud måste vara kärleken, men också en kraft som gör oss kärleksfulla.

– Det kan ju inte bara så vara så att vi ska gå omkring och känna att Gud älskar oss, han måste ju också vara en kraft som får oss att älska våra medmänniskor.



Hjälper din tro mot känslan av skuld?

– Jag tycker tro är det enda som kan hjälpa mot skuld. Det finns skuld som man helt enkelt måste ta på sig och som man inte ska gå med på att låta någon terapeut bortförklara åt en. Och hela det här köret med att människor säger att du ska göra det som känns bäst för dig: det tror jag helt enkelt inte på. Jag tror att man måste acceptera att man bär på skuld.

Hon tycker det finns en fara för att religion ibland blir lite för mycket av en feelgood-grej.

– I Ekenäs kyrka finns det en målning av nedtagandet från korset. Det är en vackert glänsande kropp. Då tänker jag nog att det inte var så kroppen såg ut, och jag är glad över att inte behöva se den som den säkert såg ut. Någonstans i kristendomen måste det finnas plats också för mörker. Det måste finnas utrymme för både ljus och mörker.



(KP-redaktören Sofia Torvalds, som gjort denna intervju, citeras i boken Nånting på andra sidan, i kapitlet som gäller bön.)

Text och foto: Sofia Torvalds


Om kroppen kremeras eller inte varierar från fall till fall.

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17
– Jag gick ifrån ett jobb tusentals musiker ha. Det var inte ens svårt. Det kan bara ha varit Gud, säger Ben Clark.

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59
Den 13 augusti väljer församlingsmedlemmarna i Solf kyrkoherde.

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52
Kajsa Åbacka gillar att vara hjälpledare.

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49
– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00
Katarina Gäddnäs, Kent Danielsson och Mikael Kurkiala diskuterar helig dårskap i kyrkan på Hamnö, Kökar.

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50
Mikael Lindfelt kom till ÅA för att bli präst. Han blev rektor.

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00
Demonerna sliter i den hårt prövade bonden Henrik. Från vänster: Eva Hietanen, Andreas Hägglund, Roland Nylund, Johanna Liljeström Kontor, Maria Forsblom och Elias Kackur.

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00
Då och då uppstår det djupa samtal, både med egna församlingsmedlemmar och turister, säger församlingsmästare Tove Holmström.

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00
Församlingen ansvarar för konfirmandernas säkerhet under lägren – men har också ett ansvar gentemot sin personal.

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47
Finska Missionssällskapet stöder bland annat miljöfostran i Tanzania med medel för utvecklingssamarbete.

FMS. "Det finns betydande nedskärningar i utvecklingssamarbetet i programmet, och vi är oroade över hur dessa kommer att påverka situationen för världens fattigaste." Det skriver FMS i ett pressmeddelande. 28.6.2023 kl. 13:55
Olyckan inträffade vid Honkiniemi lägergård.

olycka. En olycka inträffade i måndags i samband med Seinäjoki församlings barnläger. Olyckan skedde då ett barn simmade. Idag kom sorgebudet att barnet dött. 22.6.2023 kl. 14:55
De ukrainska kyrkornas ledare berättar om sina krigserfarenheter vid Europeiska kyrkokonferensens generalförsamling i Tallinn i juni 2023.

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Rysslands anfallskrig och strävan efter rättvisa och hållbar fred blev ett av huvudtemana under mötet. 22.6.2023 kl. 11:28

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Slotte är professor i religion och rätt vid Åbo Akademi och biträdande chef för spetsenheten för forskning i europeisk rätt, identitet och historia vid Helsingfors universitet. 22.6.2023 kl. 11:33
Nummer ett: Se kungarnas och drottningarnas Storkyrkan, nyrenoverad till sin färg från 1743.

STOCKHOLM. Med alla sevärdheter, affärer och restauranger i Stockholm är det lätt hänt att du går förbi kyrkorna. De är många, stora och gamla, men stig in. Många har en egen profil och en aktiv verksamhet. Kyrkpressen har sammanställt vad du bör se. Efter artikeln kan du ladda ner KP:s kyrkguide för Stockholm. 14.6.2023 kl. 14:00

Hans Snellman hör till tyngre namn inom fridsföreningarna som tar avstånd från LFF-separatism.

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29