Pelagia och Dimitris tackade för sin relation och den nystart de fått tillsammans.

De förnyade sina äktenskapslöften: "Jag ville be om ursäkt för det som blivit fel och tacka Gud för situationen vi är i nu"

Äktenskap.

Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut.

31.8.2023 kl. 14:00

I början av sommaren förnyade Pelagia Mitsitsou och hennes man Dimitris Amaxopoulos sina äktenskapslöften i Borgå domkyrka. Sedan dess har paret fått frågor om varför de valde att säga ja till varandra igen.

Bakgrunden är att paret flyttade från Grekland till Borgå för tre år sedan. Det var en svår period för dem. Pandemin härjade och samhället stängdes ner. Pelagia, som är grekisk-ortodox, sökte sig till den ortodoxa kyrkan, men den var stängd.

– Jag frågade om jag fick besöka Borgå domkyrka eftersom jag inte visste vad det fanns för regler. Inom den grekisk-ortodoxa kyrkan finns det många svåra regler.

Dörren till Borgå domkyrkoförsamling stod öppen och Pelagia började delta i gudstjänsterna. I församlingen träffade hon människor som kom att bli hennes vänner. Hon började känna sig hemma och frågade om hon kunde bli konfirmerad. Med hjälp av kaplan Hanna Eisentraut-Söderström läste hon på om den lutherska läran och lärde sig allt hon behövde veta om sitt nya trossamfund.

– Jag blev entusiastisk.

I maj 2022 blev Pelagia konfirmerad och en ny tanke började gro i henne. Hon ville att hon och Dimitris skulle förnya sina äktenskapslöften.

Paret som gift sig i Grekland 1999 hade en tuffare period i bagaget. I Grekland hade Dimitris förlorat sitt jobb. Då han sökte nya jobb fick han till svar att ingen vill anställa en 47-åring.

Väl i Finland började Pelagia och Dimitris bygga upp ett nytt liv, men det var också en stor omställning. Särskilt för Dimitris. Han hade svårt att hitta sin plats och kunde varken svenska, finska eller engelska. Utmaningarna tärde på deras relation.

– Han trodde att livet var slut för honom.

Men med tiden började ljuset sippra in. Dimitris fick ett jobb och ett sammanhang. Paret började trivas i Borgå och deras relation fick en nytändning.

– Om man mår bra och är bekväm påverkas också relationen mellan ett par. Vi började känna oss kära igen, säger Pelagia.

Hon ville förnya sina äktenskapslöften inför Gud i sin nya församling.

– Jag ville be om ursäkt för det som blivit fel och tacka Gud för situationen vi är i nu.


Firade med alla sina vänner

Så blev det också. I början av sommaren samlades 50 personer i Borgå domkyrka för att glädjas tillsammans med Pelagia och Dimitris. Pelagia, klädd i en grön klänning och med solrosor i händerna, kände att också Gud var där och såg dem.

Den lokala folkmusikgruppen Harpolekarna spelade på egenhändigt byggda nyckelharpor och Pelagias gudmödrar Marianne Green och Carita Wahlroos läste dikter om kärlek. Bakom pianot satt Eki Söderström.

Tillsammans med prästen Hanna Eisentraut-Söderström hade paret valt psalmer. Med på listan fanns Pelagias favorit, ”Jag vill ge dig, o Herre, min lovsång”.

– Jag var jätteglad eftersom det inte var något som bara jag ville. Dimitris förstod mitt behov och det blev också hans behov. Vi känner oss välsignade som fick börja om från början.

Ceremonin innehöll med andra ord mycket av allt. Både musik, ord och känslor. Efteråt firade paret tillsammans med alla sina vänner på Pelagias arbetsplats som lämpligt nog råkar vara ett hotell.

I efterhand kan Pelagia uppmuntra andra som bär på en liknande längtan att förnya sina löften. Hon konstaterar att hon och Dimitris knappast är ensamma om att ha mött problem som påverkat deras relation.


Fortfarande ovanligt

Att förnya äktenskapslöften är ett ovanligt fenomen i Finland. Kyrkoherdarna i Johannes församling, Åbo svenska församling och Vasa svenska församling har alla hållit mellan en till en handfull förnyelser av äktenskapet under sina karriärer.

De gånger det hänt har det oftast varit i samband med att ett par firat jubileum så som 30, 40 eller 50 år som gifta. Någon gång har det också handlat om att en i paret blivit troende efter att de gift sig borgerligt och därför velat förnya sina löften inför den Gud hen tidigare inte haft en relation till.


Det handlar om att vilja

Hanna Eisentraut-Söderström, kaplan i Borgå svenska domkyrkoförsamling, har hållit i flera förnyelser av äktenskapet, men det är ännu ovanligt också i Borgå. I Kyrkohandboken finns inget formulär att följa vid dylika ceremonier men Hanna Eisentraut-Söderström brukar använda vigselformuläret som grund.

– Någon gång har jag formulerat frågorna tillsammans med paret. Det är ju det som är själva förnyelsen, att man lovar varandra att man vill fortsätta leva tillsammans, säger hon.

I stället för ringlöften kan de berörda plita ner egna löften.

– De gånger jag hållit i en förnyelse har det ofta varit den mest rörande stunden då paret sagt vad de vill lova varandra.

Vissa par vill samla sina vänner och familj, andra vill göra det helt privat med bara prästen närvarande.

– Om det är något mer personligt man vill lova varandra vill man kanske inte ha så många vittnen. Det tycker jag också är jättefint, det är ju deras relation det handlar om.


Vid en vigsel lovar man varandra ”i nöd och lust” eller rentav ”intill döden”. Finns det ändå en funktion i att förnya sina löften?

– Vid en vigsel frågar man ”vill du visa henne eller honom trohet och kärlek?”. Kanske kan man se det ur det perspektivet, att det är en förnyelse av att man vill. Det är ju ändå det som det som är det viktiga, att vi vill hålla löftet.

Går man i förnyelsetankar tycker Hanna Eisentraut-Söderström absolut att man ska göra slag i saken.

– Det finns en själavårdande funktion i att få känna att Gud fortfarande är med i relationen. Gud vill fortsätta välsigna och hjälpa.

Text: Rebecca Pettersson


Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00