Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.
Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.

Hanna och Jonathan Lemmetti fattar inga större beslut utan att be först

BÖN.

De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor?

3.8.2023 kl. 11:18

Kyrkpressen träffar Hanna och Jonathan Lemmetti i deras hus i Vanda när de bara har några veckor kvar till flytten till andra sidan jordklotet: till Australien, där Jonathan växte upp. Halva soffan är borta, och snart försvinner också den andra halvan.

– Att vi fick huset sålt är nästan som ett mira­kel, säger Hanna.

De ska precis göra ett hopp in i det okända. Jonathan jobbar för den finska missionsorganisationen GNN Finland (Good News Net­working), en organisation som också står för gudstjänstgemenskapen Vantaa International Christian Fellowship.

– I fjol började jag känna en längtan att återvända till Australien. Samtidigt började barnen säga samma sak. Sedan nämnde jag det för Hanna.

De tänkte på allt de hade i Finland, efter att ha bott här i nästan sex år. Båda två hade jobb, Hanna som klasslärare i en skola hon trivdes i, de hade hus och huslån.

– Men barnen talade så mycket om det så jag sa att vi måste be för det här. Vi bad: om vår önskan inte är från Gud, ta då bort lusten att återvända. Men då började dörrar öppnas och det kändes att vi skulle dit.

I Australien ska Jonathan åtminstone till en början fortsätta med arbetet vid GNN, där han koordinerar arbetet för Afrika och är involverad i arbetet i sydöstra Asien.

– Av någon orsak har Gud en plan för oss där. Under de senaste åren har jag vuxit och tränats för det.


De ville båda följa Gud till 100 procent

Hanna och Jonathan Lemmetti träffades när de gick organisationen Ungdom med uppgifts (UMU) lärjungaskola i Helsingfors. Första halvåret var Jonathan leda­re och Hanna elev, andra halvåret var också Hanna ledare.

– Jag fastnade för Jonathans personlighet. Han är enkel att umgås med: vänlig, omtänksam och en god lyssnare. Jag märkte att han var seriös med det här med Gud. Hans leende bidrog också, säger Hanna.

Jonathan i sin tur ville hitta en livspartner som kände samma kall som han. Han visste att han skulle jobba med mission ända sedan han växte upp i Brisbane i Australien. Han har finländska föräldrar, därav efternamnet Lemmetti.

– Det kändes som ett osannolikt kall eftersom jag var jätteblyg, reserverad och tystlåten. Jag minns hur jag observerade Hanna under en missionsresa till Gabon: hur hon tog sin gymmatta och sin bibel och gick en bit bort för att läsa Bibeln för sig själv. Det var hennes
fysiska uppenbarelse men också hennes hjärta: att hon ville följa Gud.

Men hur lever man ett sådant liv att man följer Gud? Jonathan ställer sig själv två frågor: Are you available? Are you obedient?

Det vill säga: Är du såväl tillgänglig som redo att göra som Gud vill? Paret Lemmetti har levt sitt liv med en tanke som säkert känns radikal och främmande för de flesta av oss – också oss som ser på oss som kristna.

Det vill säga: De gör inget som de inte tror att Gud vill. De har gett upp sin egen vilja, de är redo att följa.


Kan ni ge ett exempel?

– När vi gifte oss bad vi för vad vi skulle göra. Jonathan brann för att missionera i Afrika, och jag ville jobba med barnhemsbarn i Afrika. Men sedan gick vi åt varsitt håll och bad över det.
Efter ett tag gick jag till Jonathan och sa: Jag får en så konstig tanke i mitt huvud. Jag tänker på Kuopio, säger Hanna.

Jonathan sa att han fått precis samma tanke när han bad. Inte Afrika utan – Kuopio.

De visste att det fanns ett UMU-center i Siilinjärvi nära Kuopio. Och så ringde de upp ledarna och sa de kände att Gud sagt till dem att de skulle jobba där.

– Där bodde och jobbade vi i sex och ett halvt år. Det var välsignade år, säger Hanna. De fick ingen lön, men ändå hade de allt de behövde.

– Om något av barnen behövde en vinter­overall behövde vi inte ens nämna det, det bara
kom någon som sa: Här har vi en overall som är för liten för vår dotter, behöver ni den? Vi fick verkligen uppleva Guds omsorg.

De vill påpeka att de inte levde i brist och fattigdom. Ett par gånger hade de möjlighet att besöka Jonathans föräldrar i Australien. Men de levde i en trygghet över att Gud skulle komma att ta hand om alla deras behov.

– En av de bibelverser som blivit en nyckel för oss är: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”, säger Jonathan.

– Kanske det hjälpte oss att leva i en kommunitet där det fanns en atmosfär av ständig bön. Det blev naturligt för oss. Hade vi ett behov så bad vi över det. Och klart att det inte alltid gick som vi ville, för Guds tajming är inte alltid densamma som vår.


Också i andlighet gäller träning

Hur följer man då Gud helhjärtat, som de gör? Var nära Gud. Var nära Jesus. Jobba på den relationen – då kan du svälja din stolthet också i andra relationer, säger Hanna och Jonathan.

– Jag tror att om du går längre ifrån Gud blir ditt hjärta hårdare. Vi borde kunna leva så att vi älskar varandra. Det förändrar oss och det förändrar våra tankar. Utan Gud har vi ingenting. Om jag vill bli bra på någon idrottsgren måste jag träna, och samma gäller för andlighet.

Men vi har – givetvis! – alla blinda fläckar och svagheter, kommer vi fram till.

– Vi behöver människor som vi kan lita så mycket på att de kan tala till oss om vårt liv. Och ytterst är det Guds svärd som går igenom oss, säger Jonathan.


Vilka är era blinda fläckar och snubbelstenar?

– Jag trodde att jag var en ganska avslappnad typ innan jag blev förälder. Men sedan fick vi barn och … det har varit en besvikelse för mig att se hur jag som pappa reagerar mot barnen om det till exempel är bråttom, säger Jonathan.

– Jag ber om ursäkt ganska ofta, särskilt av våra tonåringar. De har stark vilja, och vi kan kollidera. Sedan får jag säga: Förlåt, jag borde inte ha sagt det där, jag var trött och stressad. Och sedan förlåter de.

Hanna i sin tur har lätt att tänka att hon inte duger, att hon inte är tillräckligt bra.

– Kanske det är något med självförtroendet. Jag jämför mig lätt med andra och undrar varför det går bra för den som gör si och så, och kan tycka att jag blir orättvist behandlad. När jag har de här tankarna hjälper det att gå till Bibeln, för sådana tankar leder ju ingenvart.

Har ni någonsin ifrågasatt er tro, tvivlat, genomgått en ökenperiod?

– Jag växte upp i ett kristet hem och tvivlade aldrig på att Gud fanns. Men jag tvivlade på att Gud älskade mig. Först när jag var 18 slog det mig att Gud älskar mig och har en plan också för mig, säger Jonathan.

Han tillägger att ökenvandringar hör till det kristna livets naturliga årstider.

– Om Jesus är vinstocken så är vi grenarna. Det finns en period då man måste kapa grenar och ansa trädet för att det ska må bra och bära mer frukt. Sådana perioder hör liksom till paketet. Vi kan ha en känsla av att Gud lämnat oss, men det är inte sanningen. Det är en känsla, säger Jonathan.

Hanna har inte tvivlat på Gud efter att hon valde att ge sitt liv till honom – men nog på hans vägledning.

– Visst har jag haft tunga perioder. Jag har till exempel lidit av sömnlöshet. Det har varit jätte­jobbigt, men jag har inte anklagat Gud utan gått till honom för att få hjälp.



Så här ber Hanna och Jonathan

Hanna: Vi börjar morgonen med att tacka för den nya dagen. Vi tackar Gud för att han är med oss och hjälper oss igenom olika situationer. Om jag till exempel har jobbigt i skolan kan jag be att få vishet och att jag ska kunna sprida Guds kärlek till andra.

Jonathan: Jag tror att det är viktigt att tänka att Gud inte finns långt borta och talar genom
någon präst. Du kan tala till Gud som en far. Det är en relation, inte en religion. Berätta om allt som finns i ditt hjärta. Berätta om alla situa­tioner du ställs inför. Om du inte är van att be: Gör det enkelt. Ändra inte på rösten. Tala som du skulle tala till en vän, men från ditt hjärta. Man får också be om det man vill ha och behöver. Visserligen vet Gud redan allt, men att be är en gärning i tro. Och Gud tycker om tro. ”Till exempel när vi skulle åka till Australien behövde vi hjälp med att sälja huset. Det är en bön! Gud vet ju det innan vi säger det, men om vi bett vet vi att det är Gud som besvarar bönen, och då kan vi ge äran till honom – i stället för att tänka att det var ödet eller slumpen.”

Text och foto: Sofia Torvalds


ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00
Psykiskt illamående kostar, både de som drabbas, deras nära och samhället. Organisationer och frivilliga erbjuder stödformer som sjukvården inte kan ge.

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12
På webbsidan totuusvapauttaa.fi kan man ta del av berättelser om övergrepp i kyrkliga miljöer.

upprop. #sanningenbefriar heter kampanjen som samlar in berättelser om övergrepp och trakasserier i församlingar och kyrkliga sammanhang. 12.12.2017 kl. 09:00
Det var festdag när barnhemmet Dikoni återinvigdes efter renoveringen.

viborg. Skyddshemmet Dikoni i Viborg invigdes för några veckor sedan och glädjen var total. Kyrkpressen var med. 6.12.2017 kl. 12:48
Tapio Luoma, Björn Vikström, Heli Inkinen, Ville Auvinen eller Ilkka Kantola är vår nya ärkebiskop.

ärkebiskopsval. Det kommer antagligen att behövas en andra omgång i ärkebiskopsvalet. Det är också sannolikt att Esbobiskopen Tapio Luoma är av de två som går till andra omgången. Åtminstone om man får tro på stödet just nu. 5.12.2017 kl. 14:38

Dammenbrister. 29.11.2017 kl. 11:23
#dammenbrister avslöjar också trakasserier i kyrkliga sammanhang.

Trakasserier. Också i kyrkan och i kyrkliga sammanhang sker sexuella övergrepp och trakasserier. 29.11.2017 kl. 11:03

– Det jag gillar med hösten är att vi får en chans till nystart, vi börjar från tomt bord, säger Ann-Britt Bonns.

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16
Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00