Stefan Löv, pastor och föreståndare för Ebeneserkyrkan i Jakobstad, hade gjort sin värnplikt då han var kring 20 år. Samtidigt kom han in i ett sökande som tog sig starka uttryck.
– Jag hade inte vuxit upp i någon kristen familj och var mycket ute i svängen, men livet började hinna ikapp mig. För mig var 20-årsåldern en verklig brytningspunkt. Jag var förvirrad.
Han flyttade till Åbo för att studera geologi. Efter bara någon månad bytte han till teologi.
– Jag tänkte att jag skulle hitta Gud om jag började studera teologi. Så var inte fallet, men jag hittade honom på andra sätt så småningom.
Utifrån sett gick det ingen nöd på Stefan. Han hade flickvän och studieplats och klarade sig ekonomiskt. Men livet kändes oerhört tungt.
– Jag kämpade rent konkret med vad som är meningen med livet.
På frågan om vad Stefan 52 skulle ge för råd till Stefan 20 har frikyrkopastorn inte bara ett råd, utan en lista på flera punkter. Det första rådet är att man ska acceptera den personlighet, de gåvor och de svagheter man har. Man kan givetvis utvecklas, men man behöver också sluta fred med den man är i grunden. Råd nummer två lyder:
– Sätt gränser, både för dig själv och i förhållande till andra. Jag hade gärna haft mer integritet då jag var ung.
Stefan i 17-årsåldern med tidsenlig hockeyfrilla.
För det tredje skulle Stefan rå sitt yngre jag att hålla fast vid träningen.
– Jag kom till tro i Åbo. Jag är en ”allt eller inget”-person och det nya livet var så otroligt fascinerande. Även om jag har en idrottsbakgrund så tappade jag den helt. Ande, kropp och själ var inte i balans.
Och så det sista rådet från Stefan 52 till Stefan 20:
– Unna dig rockkonserter, musikaler och teater. Själens kreativa sida behöver få sitt. Det tar jag igen nu.
I juli har han en rockkonsert inbokad och tidigare i år såg han Iron Maiden live i Tammerfors.
– Jag har lyssnat på dem sedan 1981, så det var en stor upplevelse. Lyckligtvis är många av de gamla ungdomshjältarna ännu igång.
Om Stefan sammanfattar sina reflektioner landar han i meningen: ”Det är inte så bråttom.”
– Livet händer i alla fall. Det tror man inte då man är 20. Då tror man att man måste ta tag i det för att få det att hända.
