– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.
– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

Jaro-spelaren David Carty vill vinna själar och göra mål

VITTNESBÖRD.

Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud.

5.7.2023 kl. 19:00

Det är ett bönesvar för David Carty att över huvudtaget spela fotboll. Senaste säsong var han skadad och spelade inte alls.

– När min agent i London berättade om Jaros intresse lät det ju bra. Men jag trodde inte jag kunde komma på grund av skadan. Jag var inte heller i särskilt bra kondition. Men jag tog ett steg i tro och kom.

Det handlade inte bara om en skada, utan det var upprepande skador.

– I flera månader bad jag om helande och jag sökte också förbön flera gånger.

Ännu i flyget och i bussen på väg till matchen där han för första gången skulle visa Jaro vad han går för kände han av skadan.

– I bussen bad jag och sa till Gud: ”Nu är jag här. Vad vill du jag ska göra?” När jag steg ut på planen vad smärtan borta. Gud hade helat mig! Det var första gången jag upplevt ett helande.

I skrivande stund har han gjort i medeltal ett mål eller gett en målgivande passning i varannan match och är lagets främsta målgörare.

Med tanke på de chanser jag haft är jag nöjd med antalet mål. Chanserna har inte varit så många. Jag ser målen som ett tecken på att Gud i sin nåd vill ha mig här i Jaro.

David växte upp i en arbetarmiljö i London och drömmen om att bli fotbollsproffs kändes avlägsen.

– I min desperation över att få bli fotbollsproffs tänkte jag som yngre att jag är lycklig om jag får spela professionellt en minut. Nu har jag spelat åtskilliga minuter och jag har lärt mig att endast Jesus tillfredsställer våra behov. Idag handlar det om vad Gud vill jag ska göra.

Som sjuttonåring fick han visionen att bli fotbollsproffs av Gud. Han befann sig då mänskligt sett i en nedåtgående spiral.

– Jag var vid den lägsta punkten i mitt liv och gick i självmordstankar nästan varje dag. Då gav Gud mig en övernaturlig syn som en scen i en film. Det gav mig ett hopp och löfte om att bli fotbollsproffs. Jag minns inte när jag senast hade gråtit, men känslan då var så euforisk att jag grät av glädje. Sedan dess har jag tagit ett steg i taget mot min dröm.

David Carty passar på bilden till höger bollen till Markus Kronholm som gör matchens enda mål mot SalPa.




Vill att Kristus ska synas genom honom

Medan han lever sin dröm bekänner han frimodigt sin tro. På sitt Instagramkonto har han laddat upp ett klipp från en teveintervju som han inleder med att ge all ära till Jesus.

– Jag har inte alltid varit så frimodig. Före den intervjun bad jag Herren att han skulle tala genom mig och det här sa jag. Jag talar inte så här formellt med mina vänner. Jag hoppas ändå att det hade betydelse för någon.

Inför varje match ber han att åskådarna på något sätt ska se Kristus igenom hans spel.

Det handlar mycket om ”souls before goals”.

– Det handlar mycket om ”souls before goals” (själar före mål). Samtidigt är jag här för att göra Jaro till ett så bra lag som möjligt och på så sätt hedra folket i stan. Genom att göra mitt bästa betjänar jag dem, säger han.

Han säger att vi som kristna är kallade att representera Kristus genom de liv vi lever.

– Vi kan vara den enda bibel som någon läser, bara genom sättet vi lever. För mig var min mamma det, hennes förböner och hur Guds ande förändrade henne hade en stor inverkan på mig.

Trots mammans tro beskriver han inte sin uppväxt som kristen, för hon ville inte tvinga sin tro på honom.

– För henne var det viktigt att jag fattade mina egna beslut och själv lärde mig känna Kristus. Jag blev heller inte döpt som barn.

Som elvaåring bad han Jesus att bli sin frälsare.

– Jag tror att jag varit fylld av helig Ande sedan dess. För tre–fyra år blev jag pånyttfödd och då blev jag döpt. Nu känner jag att jag lever för Gud.



Vad hände när du blev pånyttfödd?

– Jag tror det skett en utveckling med små steg genom åren där Gud har använt olika händelser och möten med människor. Men omkring 2020 kombinerades några händelser, jag utvecklades som fotbollsspelare och jag blev delaktig i en grupp kallad Ballers in God (betyder ungefär bollspelare för Gud). Den består av professionella fotbollsspelare som spelar för Jesus. Gruppen är världsomfattande, men de flesta finns i Storbritannien. Vi möts online varje morgon då vi ber, och vi har ett huvudsakligt möte varje onsdag.

Dagen vi träffas har David haft sitt onlinemöte, varit på bönemöte i stadens pingstkyrka och på eftermiddagen väntar fotbollsträningen.

– Det är underbart att få vara i närheten av Kristi kropp. När jag gav mitt liv till Jesus som elvaåring förstod jag inte vikten av att vara tillsammans med andra troende. Jag förändrades när jag insåg att de som är utanför Kristi kropp är som i ett brinnande hus medan man ropar åt dem att de ska komma ut. Alla människor behöver en frälsare och det är bara genom Guds nåd som vi inser det. Det är en ära och ett ansvar för mig att dela budskapet med alla som ännu inte hört det.

I det här sammanhanget ser David handling vara viktigare än ord. För det behöver man vara vis och be om Guds ledning, säger han.

– När jag ser på mina vänner och vet vilken miljö de kommer från förstår jag att de inte tror, för tron är ju inte förnuftig. Hade inte min mamma genom sina handlingar i tro sått frön i mitt liv skulle jag sannolikt inte heller vara troende idag.

Trots supportrarnas hängivenhet för sina lag ser han ingen frid i fotbollen.

– För många människor i England har fotbollen blivit en religion som tagit Guds plats. Men den går upp och ner. När det går bra för laget så är livet bra, men när det går dåligt ser man spelare och supportrar glida in i depression.

Han ser inget hinder i att man ber Gud om framgång för sitt lag och för sig själv.

– Fast själar går före målen så ber vi om mål, vi ber om segrar. Varför skulle vi inte kunna göra det, vi är ju den levande Gudens barn? Det viktigaste är att Guds vilja sker. Blir jag inte bönhörd, och mitt lag förlorar, kan jag vila i att Kristus redan har segrat.




Toppspelarna i England förtjänar hundratusen euro i veckan. Hur ser du på det?

– Pengarna i sig själva är ingen dålig sak, för rätt använda kan man med dem göra en stor skillnad här i världen. Men skriften varnar också för det. Har man mycket pengar riskerar man bli sin egen gud och då tycker man att Gud inte längre behövs.

– Men jag kom definitivt inte till Jaro för pengarnas skull. Jag överlever och har allt jag behöver. Sedan jag börjat följa Gud har han försett mig.

Jag har träffat många fantastiska kristna här i Finland och jag upplever att varje kyrka jag besökt är fylld av Guds ande.

I Jakobstad med omnejd har han redan besökt flera församlingar.

– Jag har träffat många fantastiska kristna här i Finland och jag upplever att varje kyrka jag besökt är fylld av Guds ande. Jag tror att det sker en väckelse i Finland.



Vad är det som gör att du tror det?

– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro. Jag har varit i hundratals omklädningsrum, men aldrig hört något motsvarande. Jag bara förundrades över vad Gud gör i denna stund.

– Det var varit överväldigande sedan jag kom till Jakobstad. Det är som Gud inte ger mig tid att vara för mig själv längre. Han känner mig och vet vad jag behöver. Jag behöver vara beroende av honom. Det har jag också bett över. Jag behöver honom varje millisekund om dagen, inte bara en timme i veckan i kyrkan.



David Carty

Ålder: 29.

Född och uppvuxen i västra London.

Familj: flickvän, föräldrar och en äldre syster som är gift och har barn.

Tidigare lag: Havant & Waterlooville och Tooting & Mitcham i England, Institute i Nordirland, Bangor City i Wales och Cowdenbeath i Skottland.


Johan Sandberg


Sara Mikander och Catharina Englund framhåller att det inte finns något trauma som är så stort att det inte finns någon hjälp att få. Det finns alltid hjälp.

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20
Ärkebiskop Tapio Luoma, biskop Bo-Göran Åstrand och Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus diskuterade krig och ekonomi, bland mycket annat.

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52
Karin Westerlund studerar kulturforskning och folkloristik vid Helsingfors universitet. Är en av bloggarna på kyrkpressen.fi/andetag

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00
I Upptäcktsresor inåt möts Robin Nyman från Jakobstad och Sofia Torvalds från Esbo.

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00
Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana
Media).

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38
I panelen som diskuterade jubileumsboken satt Ida-Maria Sola, Robert Lemberg, Susanna Landor, Alaric Mård. och Maja-Stina Andersson-Tapola.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29
Biskoparna kräver svar av SLEY och Folkmissionen

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54
– Min erfarenhet är att förluster och lidande har hjälpt mig att uppskatta livet på ett annat sätt än om jag bara hade haft det lätt i livet, säger Chris Gullmans,

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38
Till hösten har biskoparna gett ut en liten bok om bön.

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00
Åtminstone fyra av Borgå stifts sju platser i kyrkomötet står lediga inför kyrkovalet i februari 2024.

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04
När vi låser in allt och definierar det, då dödar vi det, säger Mikael Kurkiala.

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00