Ivana Milosavljevic vid en av sina tavlor ur serien 
Fin(t)land. Hon vill måla ett normalt liv där inte allt är perfekt.
Ivana Milosavljevic vid en av sina tavlor ur serien Fin(t)land. Hon vill måla ett normalt liv där inte allt är perfekt.

Nu behöver hon inte längre hoppa för att nå Gud

LIVSFÖRÄNDRING.

Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer.

14.6.2023 kl. 10:00

Hon växte upp i en ortodox familj, gick i kyrkan som barn och sjöng i kör.

– Jag sökte Gud och jag ville ha en relation till honom. På konstuniversitetet studerade vi ikonernas teologi, den ikonoklastiska perioden, dogmatik och de heliga skrifterna. Jag tyckte det var intressant för jag hungrade efter Gud, säger hon.

Men den personliga gudsrelationen Ivana Milosavljevic längtade efter fann hon inte. När hon analyserade Jesus porträtterad på en ikon tyckte hon han var vacker, men avlägsen.

– Jag var bra på att måla ikoner, men kände att jag inte borde måla dem för jag var inte tillräckligt andlig. Jag var förvirrad.

I kyrkan bara ökade hennes börda.

– Min erfarenhet av kyrkan är att man måste hoppa högt för att Gud ska kunna kyssa en. Man måste alltid göra något och man har alltid fel. Det var mycket religion och många regler där.

Ivana förföljdes av en rädsla och hon försökte intala sig själv att det blir bättre bara hon gör det ena och det andra.

Men det blev aldrig bättre, snarare tvärtom. När hon fick barn tilltog rädslan, för då var hon rädd också å barnens vägnar.

Det första barnet av tre föddes snart efter att hon kom till Finland 2014. Hon kom hit tillsammans med sin fotbollsspelande man, först till SJK i Seinäjoki, tre år senare till Ilves och efter ett år i Tammerfors till Jakobstad och Jaro.

– I Finland kände jag mig först lite vilsen och kämpade med att finna min nya identitet efter studierna. Men jag fann mig snabbt i min nya roll som mamma, för jag tycker den är så viktig.

Skrek ut känslorna

För två år sedan rycktes mattan undan Ivanas fötter då hon hamnade i en skilsmässoprocess.

– Jag trodde aldrig det skulle hända mig för jag upplevde att familjen var helig. Jag kände mig helt förstörd och började ställa djupa frågor till Gud: Varför tillät han äktenskapet när han visste hur det skulle sluta?

– Jag var i mitt livs värsta stund och ibland kändes det som om jag bara ville dö. Men det visste jag att jag inte kunde för barnen var ju beroende av mig.

Brytningspunkten kom medan hon körde bilen till en däcksfirma som skulle byta däck på den. Det var mörkt och hon upplevde att hon körde någonstans i skogen.

– Jag kände mig desperat och skrek ut mina känslor i bilen, för där kunde ingen höra mig. Jag ropade till Gud om hjälp.

Hon upplever att en process startade där.

– Jag kände att Gud började komma som en virvelvind, med den ena välsignelsen efter den andra.

Det hjälpte henne också att samtala med sin kusin, som är ungdomspastor i en evangelikal församling i Serbien och psykolog.

– Det öppnade en dörr för mig. Det hände inte på en gång, men jag började läsa Bibeln och be på ett annat sätt då jag fick en relation till den jag bad till. Det förändrade mitt liv.

Ivana såg Guds närvaro överallt.

– Så fort jag öppnade ögonen kände jag hans överväldigande närvaro. Varje gång jag mötte nya motgångar kom Gud med sitt helade. För varje lögn jag kände kom Gud med sin sanning. Han hjälpte mig finna min identitet och mitt värde.

Upplevde frid och lycka som aldrig förr

Mycket av det som hände kunde hon först senare se bakåt på och konstatera: okej, det var du, Gud.

– Tack vare Guds nåd kom jag i kontakt med en grupp kvinnor som jag nu har bönegemenskap med. När jag gick hem från det första mötet med dem upplevde jag en känsla av frid och lycka som jag aldrig känt förr, trots att livet var en enda röra. Det är fantastiskt att se hur Gud inte nödvändigtvis tar en ur omständigheterna, men han tar en genom dem.

I gruppen kvinnor får hon dela livet med någon annan, vilket var nytt för henne.

– Det är fantastiskt att se hur den helige Ande verkar genom gruppen. Min erfarenhet av kyrkan var att jag där aldrig blev uppmuntrad att läsa Bibeln. Där fick jag aldrig höra några viktiga saker som hur jag ska leva mitt liv. Där upplevde jag bara ritualer där bibelläsningen blev som en uppvisning med bugningarna. Språket som används i kyrkan var gammalserbiska som är svår att förstå.

Samtidigt gick hon också en Alphakurs i Jakobstads svenska församling.

– Det var som om Gud dukade bordet för mig. När jag hörde om andens nådegåvor började jag längta efter tungotalets gåva och jag sökte förbön för det. Inget hände då, men senare öppnade det sig för mig. Tungotalet är kraftigt när man ber. Det är en gåva som drar en närmare Gud.

Vårt samtal växlade mellan engelska och svenska. När hon berättar om sitt arbete på Nautor byter hon till svenska, för hennes segelbåtsvokabulär är svensk. Hennes arbete ter sig först långt från hennes utbildning. Men så är det inte.

– Att reparera skador som uppstått under tillverkningen påminner om min utbildning som restauratör och konservator. Jag tycker det är jätteroligt att restaurera och få jobba med händerna. Medan jag jobbar kan jag dessutom lyssna på intressanta predikningar.

Drömmer om att få leva på sin konst

Drömjobbet är ändå att kunna leva på sin konst.

– Jag brinner för att göra min egen konst. Men min serbiska bakgrund där man tänker att det är omöjligt ligger till last. Jag skulle nöja mig med att vara lärare vid ett konstuniversitet. Men med tanke på att jag har tre små barn att upplever jag att det kan bli för mycket. Men Gud vet precis vad jag behöver.

– För mig är David ett perfekt exempel på att troget vänta på Gud där du är. Han kommer att finna dig.

Ivana säger hon har många idéer, men lite tid. När hon målade tavlor för en utställning i mars i fjol gjorde hon det om nätterna.

– Det blev tio tavlor som jag gjorde i kombination med blyertspenna, tusch och akvarell. Jag kallar serien Fin(t)land. Genom att måla vanliga, vardagliga saker försöker jag visualisera den eviga betydelsen av varje ögonblick som vi tillbringar här på jorden i detta liv, som vi fått med ett syfte. Jag vill måla det Gud satt i mitt hjärta.

Ivana Milosavljevic

Född i Sremska Mitrovica, Serbien.

Konstnär från universitet i Belgrad 2012, konservator och restauratör från den serbiska ortodoxa kyrkans akademi 2016.

Utställningar i olika länder sedan 2008.

Flyttade till Finland 2014. Bor i Jakobstad med sina tre barn, 3, 5 och 7 år gamla.

Jobbar på Nautor med att reparera skador som uppstått under tillverkningen av segelbåtarnas
inredning.

Johan Sandberg


Temat intelligens, ateister och troende strandar redan på avsaknaden av gemensamma definitioner, säger fil.dr Carina Nynäs om rapporten som platsat i bland annat Aftonbladet. FOTO: May Wikström

Påståendet att religiösa är mindre intelligenta än icke-troende har inte fått fotfäste – varken hos forskare eller i kyrkliga kretsar. Vi kan vara intelligenta på många olika sätt, säger Carina Nynäs. 23.8.2013 kl. 11:32
Olli seppälä är mycket noggrann med att nyhetsfakta blir korrekt och sköts på ett professionellt sätt. FOTO: Johan Myrskog

Kotimaa24:s chefredaktör Olli Seppälä värdesätter noggrann nyhetsjournalistik. Men bakom de faktabaserade nyheterna döljer sig också en filosofisk sida som främst kommer fram ute i naturen. 23.8.2013 kl. 09:43

Borgå stift. Domkapitlet har utsett domprosten Mats Lindgård till ny stiftsdekan. 19.8.2013 kl. 13:29
Rigmor Holst har rest runt i hela Norden i sin tjänst som evangelist. Senare i höst kommer hon att besöka Finland igen i samband med kvinnoweekenden på Pörkenäs. FOTO: Johanna Granlund

I Maxmo har församlingarna tillsammans arrangerat Allkristna Sommarmöten. Satsningen väntas bli en återkommande tradition. 18.8.2013 kl. 12:00
Det var mycket folk på församlingens evenemang under konstens natt i Vasa. Speciellt barnfamiljerna stortrivdes. Alla 3000 ballonger gick åt. 
Foto: Camilla Andersson

Vad händer i församlingarna under Konstens natt som ordnas i de flesta större städer runtom i landet under augusti. I Vasa spelade församlingen en central roll under kvällen och besökarantalet gick upp i tre tusen personer. 17.8.2013 kl. 15:00
Heidi och Dave Skipper åker snart tillsammans med barnen Kira och Ezra tilbaka till Japan för ytterligare tre år. FOTO: Sara Ekstrand

Musik är lätt att dela och göra tillsammans med människor menar missionärerna Dave och Heidi Skipper. De har musiken som viktigaste arbetsredskap när de försöker ta sig över kulturella barriärer i Japan. 17.8.2013 kl. 12:00
forskaren Johannes Heikkonen tycker att det är viktigt att vi tar både religiösa och andra åsikter på allvar. Foto: Johanna Bruun.

Rätten för vårdpersonal att vägra utföra abort kolliderar juridiskt med kvinnors rätt till abort. Det här säger Johannes Heikkonen som specialiserat sig på frågor om religions- och samvetsfrihet i relation till jämställdhet. 16.8.2013 kl. 12:31
Eva s. Lassus-Paavolainen är en hängiven konstsamlare och tror på äktheten både inom konstvärlden och samhället. FOTO: Sara Ekstrand

Grundstenen i Eva S. Lassus-Paavolainens liv är att vara delaktig i och påverka det samhälle hon lever i. Genom sitt mångåriga arbete inom vården av missbrukare har hon haft möjlighet att hjälpa en utsatt grupp som sällan gör sin röst hörd och som få ser. 16.8.2013 kl. 09:45
Allt i den här kyrkan är värt att se men mosaiken uppe vid koret är speciellt fin.
FOTO: Wikimedia

Bakom en hög mur och en smal ingångsdörr hittar vi en mosaikfylld skönhet. I KP:s serie om tidiga kyrkor i Rom har vi kommit till Santa Prassede. 12.8.2013 kl. 10:51
Monica Vikström-Jokela tillsammans med Tommy (Robin Wegelius) och Kajsa (Frida Hindsberg). Tommys supersoffa syns i Yle Fem i december – senare också i MTV3 Junior och norska NRK.

En separation, en frånvarande pappa och fyra barn som hoppas att han ska återvända hem igen. Monica Vikström-Jokelas allvarliga komedi för barn fick bidrag av Kyrkans mediestiftelse. 11.8.2013 kl. 12:00
Adam Czernek hade svårt att hålla sig för skratt då han låg på operationsbordet föreställandes en nedsövd patient. Kittlar det så kittlar det...

Kan korttidsmission verkligen göra skillnad? Det är svårt att säga vad frukten slutligen är. Men då vi mött ungdomar som röker marijuana, längtar efter kärlek och vill möta Gud förstår vi att det spelat roll att vi har gått fram och talat med dem. 10.8.2013 kl. 12:00
Henrik Stenbäck har alltid varit intresserad av samhälle och politik. Det har kommit honom väl till pass både i hans gamla jobb som journalist och när han nu ska börja jobba i riksdagen.

Henrik Stenbäck har jobbat som journalist i drygt 30 år. Han har rapporterat från riksdagen och granskat politiken på nära håll. Nu stiger han över staketet och tar plats på andra sidan. I höst inleder han jobbet som den Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare. 9.8.2013 kl. 09:55
Tom Emaus tror att Bibeln har massor att säga dagens människor. FOTO: Privat

Bibeln är mångbottnad, tycker Tom Emaus, som finner tröst och glädje i den. 8.8.2013 kl. 15:08
Clas abrahamsson menar att samarbetet mellan kyrka och stat bara är naturligt i ett samhälle där drygt 75 procent av befolkningen hör till kyrkan

Det råder en ganska stor okunskap när folk ofta felaktigt talar om en statskyrka, säger notarie Clas Abrahamsson som menar att kyrka och stat i princip redan är åtskilda. 8.8.2013 kl. 10:03
Fredsduvan är symbolen för Ragnwei Axellies utställning som är en av programpunkterna under konstvandringen i den östnyländska skärgården.

En konstupplevelse i stillhet och natur är ledord när församlingarna i Lovisa och Pernå omarbetar traditionen med pilgrimsvandring. Resan rör sig mellan det estetiska och heliga – både bland amatörer och proffs. 4.8.2013 kl. 12:00

– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29
Zacharias Topelius i hemmet på Björkudden julen 1897, den sista julen han levde.

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46
– Men plötsligt kan sorgen hugga till i oväntade stunder, när man är som minst förberedd, säger Maria Eklund.

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00
 – Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin.

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00