I den här serien berättar präster om det mest udda de upplevt när de gått klädda i prästskjorta.
På frågan om hur han trivs som pensionär svarar Peter Kankkonen ”Bättre kan det inte bli!”.
– Jag fyller dagarna med att bara vara, läsa, se på dokumentärer, laga mat och skriva däremellan.
Peter Kankkonen var kyrkoherde i Karleby i många år.
– Jag minns Mäkinens Kesoil i Karleby. Då jag steg in avlöste den ena svordomen den andra. Sedan blev det dödstyst och han som driver kaféet sa efteråt att så fort jag gick ut fortsatte svärandet.
– Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra. I prästskjorta representerar man inte längre sig själv. Man frågar sig: Skulle Jesus göra det här?
En annan gång fick han hem ett bötesbrev för fortkörning. Men det nämnda datumet hade han haft bilen på service. Han ringde polisen och bad att få se på bilden.
– Då jag såg den kom jag ihåg att jag fått en akut kallelse till en döende på ett ålderdomshem.
Han hade därför lånat bilen från servicestationen och åkt i väg, i 50 kilometer på en gata med fartbegränsingen 40.
– När kvinnan på polisstationen tog fram bilden med en svart bil, och jag själv i svart kostym och prästskjorta kunde jag inget annat än acceptera faktum.
– Se on muuten hyvä kuva, sa jag. (Det är annars en bra bild.)
Det är verkligen en bra bild, höll hon med, och sa att de beundrat den på polisstationen.
– Meillä on harvoin pappi kuvassa, lade hon till. (Vi har sällan en präst på bild.)
Annan status utomlands
Peter Kankkonen har varit turistpräst i både Spanien och Florida. I Spanien gjorde äldre damer korstecknet när de mötte honom på gatan. Och en gång när han skulle flyga från Mexico City till Atlanta köade han bland dem med billiga biljetter.
– Funktionären vinkade mig till sig till den tomma vip-disken. Jag gick fram och förklarade att jag har den billigaste biljetten. Han sa: Jag vet, fader, men för oss är du en vip-resenär.
På planet var det idel ”Var vill fader sitta?” och ”Vad vill fader ha?”.
– Nog har jag skämts några gånger när jag upplevt att jag blir särbehandlad. En gång då jag tog bussen från Saarijärvi till Karleby stannade chauffören i Perho och pålyste en kvarts paus och sa att WC finns i byggnaden bakom busstationen.
När alla hade stigit ur bussen vände han sig om mot mig och sa.
– Meillä on sitten parempi vessa itse rakennuksessa. (Vi har en bättre toalett i själva huset.)
– Men då har jag tänkt att det är inte min person utan mitt ämbete som visas respekt.
Ibland har han fått krångliga teologiska frågor, bland annat av en taxichaufför.
– Jag drabbades av plötslig minnesförlust och visste inte vad jag skulle säga. Till all tur var vi redan framme då så jag sa att svaret är så långt så det får bli till en annan gång.
Vad frågade han?
– Varför påsken inte infaller vid samma tidpunkt varje år.
Ibland har prästjobbet varit extra tungt.
– I synnerhet när små barn har dött.
Prästens viktigaste egenskaper är att visa empati och lyssna, anser han.
– Om du inte lyssnar kan du inte heller svara.