Idag behöver marknadsföring inte kosta stora summor, bland annat tack vare sociala medier.

Tänk om vi alla visste vad vi kunde få

MARKNADSFÖRING.

Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det?

1.6.2023 kl. 10:00

Det var en gång en onsdag kväll i stilla veckan. Jag hade bråttom, men längtade efter något helt annat än brådska. I kyrkan ordnades aktläsning. Det låter ju som något stillsamt, tänkte jag.

Vårkvällen var ljus och kall när jag i sista minuten traskade in i kyrkan och diskret satte mig nästan längst bak. Vi var kanske ett tjugotal personer som kommit på samma idé. Vi hälsades välkomna, vi sjöng en psalm. Sedan var det tyst ett ögonblick, kvällsljus föll in genom fönstren, en diskret hostning. Så inleddes aktläsningen, bibelläsning om påskens dramatiska händelser, hur allt började dra ihop sig till det oundvikliga.En kvinna läste ur Bibeln med den mest vackra, eftertänksamma stämma. Varje ord fick ta plats och landa, kanske ända ner i hjärtat på någon, kanske som vacker poesi i öronen på någon annan.

All stress rann av mig i ett slag, i stället kom alla känslor till ytan, de där vi trycker undan genom att skynda, jobba, scrolla, planera. Ur Psaltaren läste hon: Vattnet når mig till halsen. Jag har sjunkit ner i bottenlös dy och har inget fotfäste. Jag har kommit ut på djupt vatten, strömmen vill dra ner mig. Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina ögon värker, jag har väntat länge på min Gud.

Långsamt, ord för ord. Vid det laget plockade jag fram näsduken. Vem kan inte känna igen sig, troende eller inte, i hur det kan kännas ibland när livet går hårt fram med oss? Jag tittade på de gråhåriga farbröderna som satt snett framför mig, den ensamma kvinnan i bänkarna längre bort, mannen i medelåldern som också såg rörd ut på andra sidan korsgången.

Sedan blev det musik. Violin från läktaren, Panis angelicus. Stillsamma, sorgesamma toner. Så fortsatte det. Läsning, stillhet, violinmusik, psalmer.

Det hela tog kring 40 minuter. Jag försenade mig till hämtningen av barnen från deras hobbyer, men jag sa då och säger det igen: Jag ångrar ingenting!

Det fanns mycket plats kvar

Så, vad vill jag säga? Kanske att det fanns mycket plats kvar i bänkarna. Tänk om de hade vetat, det som inte heller jag visste, att aktläsning kan vara en fulländad kulturell, andlig och meditativ upplevelse. Högläsning av förstklassig litteratur, sådant som ordnas i bokcirklar och vid författarträffar. En minikonsert med klassisk musik, var så god, helt gratis! En andningspaus i vardagsstressen, som var och varannan av oss behöver. När andra aktörer erbjuder det samma kan det heta mindfulness eller meditation och kosta en hel del. Att sitta i en kyrka kan dessutom vara en arkitektonisk upplevelse i sig. Och inget krävdes av mig. Inget behövde jag kunna, säga eller visa. Jag fick sätta mig ner, ta emot, stiga upp och gå ut.

Efteråt var jag så uppfylld av det hela att jag såg mig själv åka runt i en bil med megafon nästa påsk och ropa ut vad du som nutidsmänniska har chans att få en onsdag före påsk.

Kyrklig marknadsföring i de flesta fall är radannonsering, kanske en puff i en tidning eller ett programblad för invigda. Inget stort nummer, verksamheten rullar på. Dessutom möter vardag ideal, vad ska tiden och resurserna läggas på?

Arrangörer som lånar kyrkan som konsertlokal har inga problem med synligheten, har jag tänkt då och då. Jag önskar att jag ibland möttes av affischer på stan för något program församlingen ordnar, eller mötte en envis och välgjord förhandsreklam på sociala medier: ”Kom alla icke troende och troende! Ni får litteratur och kultur och stillhet! Ingen tvångsomvändelse, du vågar ta med en kompis!”

Har vi råd?

Det finns ändlösa resonemang om vad kyrkan är och ska vara i dag och om femtio eller hundra år; allt som ordnas kan inte kan vara en perfekt mix av allt vi begär. Församlingsanställda ska inte vara maskiner som producerar publikvänligt program, värde kan inte enbart mätas i antalet deltagare och församling är vi tillsammans … Det är inte lätt att som anställd orientera i allt det, inte som medlem heller. Men ibland skulle jag bara vilja se fler komma, helt enkelt! Har kyrkan råd att inte vara publikfriande? Råd att inte förklara vad ett ord som aktläsning innebär? Råd att inte med alla medel försöka möta den upptagna, trötta, längtande och högst vanliga människan?


Marknadsföring är mission

Kyrkan måste gå in med vinsttänk – för människor, inte pengar. Några alternativ finns inte om den ska överleva, säger Anders Eklund.

Anders Eklund har jobbat med marknadsföring i eget företag i hela sitt yrkesverksamma liv.

Anders Eklund driver sin egen kommunikationsbyrå sedan mer än tjugo år tillbaka. Han har studerat masskommunikation och grafisk design. Och så har han varit församlingsaktiv. Församlingarnas marknadsföring, eller bristen på den, har fått honom att gå från frustration till resignation.

– Marknadsföringen prioriteras ner i församlingarna upplever jag, främst av kostnadsskäl.

Men det är en ond spiral menar han.

– Kyrkan finns inte om den slutar synas. Det är fråga om en överlevnadsprincip.

Ofta hör han: det händer inget i församlingen. Men det är inte sant.

– Men man kan inte bli sur på dem som inte får information. Församlingen kan inte säga: Ni ska ta reda på! Ingen gör det! Terrasser ska spikas och gräs ska klippas.

Men bra marknadsföring är inte alltid synlig, konstigt nog.

– En präst ordnade öppet hus med mat under påsk hemma hos sig. 50 unga kom, det här var jättebra! Det syntes inte i några medier, men där lyckades man nå ut med budskapet. Egentligen är det väl relationer och kommunikation som är viktigast.

Aktiva blir vi när vi upplever att vi är en del av en gemenskap vi är stolta över, först då vill vi ta reda på vad den gemenskapen ordnar för program.

– Trenden är att generation z tycker att företag ska ha åsikter i sociala frågor. Man vill ha mer människa, höra hur ett företag ser på cirkulär ekonomi och miljö. Det här måste kyrkan också göra.

Och man måste göra det på ett sätt som visar på det personliga, på socialt engangemang, på humor och djup, anser han. I flödet på sociala medier har han hittat goda exempel.

– Kyrkan i Helsingfors gör det här väldigt bra. Du måste finnas lite överallt.

Att det skulle slå över i något ytligt ger han inte mycket för.

– Det är löjligt att tänka att kyrkan då hakar på en sekulär trend. Marknadsföring är avgörande för alla som vill nå ut med sitt budskap, inklusive kyrkan.

– Marknadsföring är mission egentligen.

– Man borde gå in med vinsttänk, inte för pengar men för människor! I kyrkan förstår man kanske inte vikten av det. Det är kanske inte marknadsföring man brinner för när man jobbar i kyrkan.

Men man måste våga ta plats, tror han.

– Jesus själv slog sönder en massa på en marknad. Han fixade fram bröd och fiskar och gjorde vatten till vin. Varför tycker man att man borde hålla sig medioker som kristen? Jesus var en fantastisk storyteller. Practice what you preach!

Att berätta en historia

Marknadsföring handlar mest om att berätta en historia som berör. Kyrkan gör en massa fint, men många missar det.

– Den lilla marknadsföring man gör gör man ofta dåligt, och det är synd. Det är dock stor variation i stiftet.

Om församlingen inte kan ha en anställd informatör så borde varje anställd få avvara ett par timmar i veckan på marknadsföring.

– Eller så kunde den som har intresse få jobba en dag i veckan med marknadsföring.

Han lyfter också fram ungdomar som en stor resurs när det kommer till att producera innehåll.

– Förut var reklam ofta dyrt på grund av höga tryckkostnader. I dag måste det inte kosta mycket att bygga innehåll på till exempel sociala medier.

Hur skulle du marknadsföra aktläsning i kyrkan?

– I och med att det är ljudbaserat, med läsning och musik, är det givet att det är videoformat som funkar bäst.

Man kan filma någon som läser ur Bibeln, göra det snyggt med den utrustning som finns. Filma när någon spelar ett kort stycke. Och slutligen föra fram tanken om mindfulness.

– Kanske fråga någon ungdom och någon äldre: Vad skulle du behöva för att koppla av? De här tre korta videoinslagen kunde man upprepa på sociala medier en månad på förhand.

Så mycket kan man inte alltid göra, men ibland.

– Det kunde också vara en uppgift för församlingens ungdomar, att filma och klippa ihop. Man kan kanske inte ge dem pengar, men till exempel ett presentkort till grillen för att visa uppskattning. Det här jobbet är lika viktigt som diakonin och prästjobbet.



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet