Kyrkolagen gör det möjligt för viceordföranden att leda församlingsrådets eller kyrkorådets möten – men i en förkrossande majoritet av församlingarna i Borgå stift för kyrkoherden
fortfarande ordet.
KP skickade en fråga till alla kyrkoherdar i Borgå stift: Vem är det som leder ordet vid församlingsrådets eller kyrkorådets möten?
Från den absoluta majoriteten kom svaret snabbt: kyrkoherden. Det innebär att kyrkoherden bereder ärenden till mötena, föredrar dem och alltså i värsta fall tvingas vara ordförande och samtidigt försvara sin egen beredning och sammanfatta åsikterna efteråt.
– Kyrkoherden hamnar i en konstig roll om hen ska försvara sina beredningar, samla ihop åsikterna och samtidigt fatta beslut. Det är en dubbelroll som dessutom kan få församlingsrådet att känna sig som en gummistämpel, säger Martina Harms-Aalto, viceordförande i Johannes församlingsråd, där hon lett ordet i ungefär tre år.
Hon ser enbart fördelar med att kyrkoherdarna ger över ordförandeskapet till en förtroendevald.
I en del församlingar har kyrkoherden gett de förtroendevalda möjligheten att leda mötet, men fått ett nej tack. Är det svårt att vara mötesordförande?
– Jo, det är mer jobb, men min uppfattning är att rådet arbetar bättre så här. Det är alla gånger värt arbetsinsatsen. Man behöver inte vara någon förvaltningsspecialist – om man någon gång suttit som mötesordförande är det till hjälp, men det här är ju inte raketvetenskap. Jag blir jättefundersam om församlingsråden inte vill ge sin kyrkoherde den här möjligheten att vara beredare fullt ut, säger Harms-Aalto.
Hon påpekar också att kyrkoherden redan har mycket makt – det borde ligga i allas intresse att ändra lite på dynamiken.
– Men det här förutsätter ju att kyrkoherden själv tycker det här är en bra idé, för lagen är skriven som den är. Själv skulle jag alla gånger förespråka en lagändring. Det har fördelar för både kyrkoherdarna och råden och i förlängningen för intresset att alls ställa upp i församlingsvalet.
”Man måste vara tydlig”
Åtminstone fem församlingar har erfarenhet av att viceordföranden leder mötet. De är Agricola svenska församling, Johannes församling i Helsingfors, Vanda svenska församling, Åbo svenska församling och Olaus Petri församling.
Agricola svenska församling testade systemet i två år.
– Det kändes som en fördel för mig, jag kunde förbereda mig på att vara beredare och sakkunnig och svara på frågor, säger kyrkoherde Stina Lindgård.
Men hon tyckte också att systemet var en aning förvirrande.
– Ordförandeskapet gäller ju bara under själva mötet, inte mellan mötena eller utanför mötena. Det var kanske lite svårt att greppa för en del. Det gäller alltså att vara väldigt tydlig med vad det innebär i praktiken.
Just nu har församlingen en nyvald viceordförande som först vill bli lite varm i kläderna och sedan eventuellt kan tänka sig att ta över klubban.
Risker om det finns falanger
I Åbo svenska församling har viceordförande Siv Sandberg lett ordet under några möten i vår.
– Beslutet fattades vid vårt andra möte i mars, så det är ganska färskt. Vi funderade på det redan under förra mandatperioden, inspirerade av Johannes församling.
Enligt kyrkoordningen kan församlingsrådet välja att viceordförande fattar ordförandeklubban för två år i taget.
– Den första vinsten är att det skapar en dynamik som ger mer utrymme för olika åsikter att komma fram. Om kyrkoherden både bereder och ger svar får hen en stor roll i behandlingen. Foto: Robert Seger
Tycker du att det är befogat att ge över ordet till viceordförande?
– Det gör jag. Det här är ju en ordning som fungerar bara på kyrkoherdens initiativ, och initiativet kom från kyrkoherden. Det bygger på förtroende och på ett ledarskapsideal där man delar ansvar, och det tycker jag präglar hela vår församling.
Hon tycker också att det tyder på en respekt för den kunskap som finns i församlingsrådet.
Ärendena bereds fortfarande av kyrkoherden, och stora beslut gällande ekonomi och fastigheter fattas av samfälligheten. I samfälligheten förankras också kyrkoherdens beredningar hos personalchef och jurist.
– Åbo svenska har församlingsrådsmedlemmar som har erfarenhet både från kyrkligt och världsligt beslutsfattande. Det är viktigt att veta vilken roll man har och hålla sig till den rollen. Men jag tror att risken är liten att rollerna skulle bli otydliga, säger Sandberg.
Hon funderar över hurdana knepiga situationer som eventuellt kunde uppkomma. Kanske om det blev jämnt i en omröstning och ordförandes röst skulle avgöra?
– Jag skulle i en sådan situation i så fall vara lojal med kyrkoherden och hur hon tänker. Men jag kan förstå att det kan finnas risker om ett församlingsråd exempelvis är uppdelat i två falanger, eller om kyrkoherden är på kollisionskurs med församlingsrådet.
Vilka är vinsterna med det här systemet?
– Den första vinsten är att det skapar en dynamik som ger mer utrymme för olika åsikter att komma fram. Om kyrkoherden både bereder och ger svar får hen en stor roll i behandlingen.
Själv har hon som ordförande två regler:
– Man måste fråga om man inte förstår något och om det är stora frågor kollar vi precis vad var och en tycker. Jag tror att arbetet löper lättare när jag får koncentrera mig på ordförandeskapet och på det viset frigör kyrkoherden att svara på frågor.
Hon tycker inte heller att viceordförandeskapet betytt mycket mer jobb för henne själv – främst kanske det att hon måste se till att vara närvarande vid varje möte.
– Men till exempel vid kyrkoherdeval kan viceordföranden få en stor arbetsbörda. I personalfrågor är konfliktrisken också större – sådana frågor provar viceordförandens kompetens.
Du kan kanske inte driva en fråga väldigt hårt?
– Nej, jag får öva mig på att vara tyst och låta andra prata! Jag får nog säga min åsikt – men de andra får säga sin först.