En del filtar lottas ut, som den vackra blåvita filten som ledarna Maggie Haga (t.h.) och Birgit Granås (t.v.) håller upp. T.h. ”bönhuset” i Taklax. FOTO: ROSE-MAJ FRIMAN

Träffpunkt Taklax: Där värmande filtar föds

KORSNÄS.

Handarbete ger harmoni för både kropp och själ! Kyrkoherde Rose-Maj Friman besökte gruppen Träffpunkt i Taklax.

17.5.2023 kl. 16:10

Taklax är en långsträckt by cirka 10 km sydost om kyrkbyn i Korsnäs kommun. Då jag viker av från Strandvägen, livsnerven genom Korsnäs, står skogen tät. Här och där finns hyggen som öppnar för vårens ljus. Efter några kilometer kommer de första gårdarna och sedan följer devarandra som pärlor på ett halsband. Den forna havsviken har länge varit bördig åkermark.

Redan då jag stiger in i farstun hörs glada kvinnoröster inifrån serveringsrummet. Den varma stämningen välkomnar mig och jag finner mig snabbt till rätta. Som ny kyrkoherde vill jag komma i kontakt med olika grupper som samlas i församlingen och det är en av orsakerna till mitt besök. Damerna berättar hur de brukar lägga upp programmet. Till en början stillar vi oss för sång och andakt med bön. Sedan följer handarbetande och servering under livligt och gemytligt prat om allt mellan himmel och jord.

Träffpunkt har en lång historia. Den började på 1980-talet. För 20 år sedan tog Maggie Haga över ledarskapet och styrde in gruppen på regelbundna träffar. Maggies målsättning var att få gruppen att växa, att ha ett andligt innehåll, att samlas kring en gemensam målsättning och att erbjuda gemenskap för deltagarna. Dessa målsättningar har uppfyllts och Träffpunkt ångar vidare med god fart. Svackan som infann sig på grund av restriktionerna vid pandemin är övervunnen. Damerna intygar att det är gott att träffas och umgås igen.

Rutor växer fram

Stickboomen under pandemin är säkert ingen tillfällighet. Under långa tider har kvinnor fått terapi av att ha något för händerna som inbegriper att sitta ner, stilla sig och ha sysselsättning för händerna. Att handarbeta ger lugn och ro för kroppen och själen. Det vet damerna kring bordet i bönehuset. Det kännspaka ljudet av stickorna som under arbetets gång möter varandra medan maskorna radas upp till rutor i olika färger vittnar om ivern och glädjen för det gemensamma projektet.

Under åren har otaliga filtar stickats ihop för att sändas till dem som behöver värme under kalla nätter och dagar. Under ett verksamhetsår mellan höst och vår tillverkar gruppen sex filtar. Inkomster från lotterier, serveringar, auktioner och kollekt vid samlingar går till Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) och dessutom via Kyrkans Utlandshjälp till Ukraina och senast till jordbävningsoffer i Syrien.

Under ”bönhusets” nästan 100 år har olika verksamheter kommit och gått. För den som leder, berättar Maggie Haga, är det viktigt att vara lyhörd och flexibel för strömningar och behov i tiden. Nu behövs en samlingspunkt, en Träffpunkt, för ensamma i byn och näromgivningen.

Att vara tillsammans är en viktig del av välmåendet och en viktig byggsten i världens lyckligaste land, Finland.

Styrkan i gemenskapen

”Tillsammanskraft” är grunden för Träffpunkt. Guds kraft förmedlas till oss via gemenskapen: att vara tillsammans kring Guds ord, att sjunga tillsammans, att tillsammans jobba för ett gemensamt projekt och att få dela livet med varandra och förstås den finländska gemenskapens sigill: att samlas kring kaffekoppen.

Träffpunkt går bra ihop med firandet av Borgå stift 100 år. På stiftets hemsida står det:

”Ett av de bärande orden i firandet är tillsammanskraft. Ordet är dynamiskt och spännande. Här finns rikedomen i mångfalden. Här finns styrkan i gemenskapen. Här finns samhörighet trots olikheter. Alla är vi ett i Jesus Kristus.”

ROSE-MAJ FRIMAN


ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet