Putte Frisk: "Det finns unga i Sibbo som jag inte får kontakt med – det är nytt"

ungdomar.

Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk.

6.5.2023 kl. 10:29

Onsdag eftermiddag i Sibbo. Vårsolen skiner. Utanför församlingscentret står några mopeder, nere i ungdomsutrymmena i källarvåningen samlas högstadie- och gymnasieeleverna på sofforna, scrollar på sina telefoner, spelar kort eller biljard, pratar med församlingens ungdomsarbetsledare Patrik ”Putte” Frisk och Christer ”Chrisu” Romberg.

– Det är inte de ungdomar som är här som är problemet. Det är de som inte kommer. Det är de som inte skulle komma på någonting, vad vi än ordnade. De som hellre hänger på byn, säger de.

I en dryg timme sitter KP tillsammans med ungdomsarbetsledarna och församlingens aktiva ungdomar för att fundera på vad som har hänt – och varför? När började det? Var det covid-pandemin? Är det sociala medier?

– Vi har de här fantastiska stunderna med våra skribaungdomar. Och sedan har vi stunder som är kaos. Jag får inte grepp om det, säger Putte.


Hur når man de onåbara, frågar sig Putte Frisk.



Varför tror ni att det har blivit oroligare?

– Det är 07:orna, slänger någon fram.

– Vi började märka av det bland konfirmanderna förra året, säger Chrisu.

– Det var en del oroligheter.

Men vad betyder ”en del oroligheter”? Både Putte och Chrisu är överens om att ungdomar alltid varit ”oroliga” eller ”bråkiga”. Det är en svår tid i livet. På 80-talet festades det kanske mer. Förr rökte ungdomarna utanför skolans område. Nu snusar de. Det finns prillor överallt.

– Och nu vet man att genast att när det händer något står tio människor där med telefonkamera och filmar, säger Chrisu.

Jonas, som går i gymnasiet, håller med.

– Folk tycker det är lite coolt när man får filma ett ordentligt slagsmål.


Svårare att bonda

Putte försöker sammanfatta förändringen som han känner av, men som samtidigt känns så ogripbar.

– Förr i tiden … låt oss säga för tio–femton år sedan, fanns det bråkstakar. Jag upplever att jag kunde komma jättebra överens med dem, och vi kunde hitta en bonding point och vi kunde tycka om varandra och nånting kunde bli bra efter bråket – nu tänker jag på lägersituationer. Men jag tror att det nu – och det beror inte bara på min ålder – är svårare att bonda med bråkstakar. Jag når inte dem på samma vis.

Chrisu instämmer. Han har också märkt att ungdomar inte har samma sociala färdigheter som de hade förr. De är svårare att få kontakt med, det är svårare att tillsammans komma överens om något.

– Kanske någon sorts nonchalans, sammanfattar de. Aivan sama, liksom.

Jonas håller med. Det är lättare för ungdomar att vara respektlösa idag. De kan säga nästan vad som helst till lärarna i skolan, och det händer inget – utom en anmärkning på Wilma (det system som skolorna använder för information till eleverna och hemmen).

– Lärarna har ingen disciplin. De kan inte göra något mer.

De som var unga på 80-talet minns lärare som bar ut bråkstakarna ur klassen med ett stadigt grepp om deras nackar. De minns också skamstraff, sådana som fick också de vildaste att sitta stela som pinnar för att inte drabbas. Det var inte heller bra.

– Men nu är vi i andra diket. Det finns inga konsekvenser. Och vilka är konsekvenserna, och vem får dem? Är det bara föräldrarna som ska sköta allt? Och om de inte sköter det, vem gör det då? Är det rätten, eller polisen? frågar Chrisu.

Från vänster: Tomi Lappalainen, Jonas Väänänen, Lucas Lindholm, Christer Romberg, Theo Savolainen, Jakke Kuusi, Oiva Ainali och Patrik Frisk.


Man kan inte gå på wc

Jakke går i nian i Kungsvägens skola, den svenska delen av skolcentret Nickby hjärta. Den finska skolan i skolcentret heter Sipoonjoen yhtenäiskoulu.

– Ibland har det känts otryggt att gå till skolan. Det finns folk som säger att de kommer till skolan och skjuter. Det finns sådana som har kontakter till människor som säljer vapen, säger han.

Det tär på koncentrationen att det är så oroligt. Man har ju inte heller någon större lust att tillbringa någon längre tid i en skola där toaletterna inte har fungerande lås.

Eller en skola utan sittplatser. Före påsklovet togs alla sittplatser bort från aulan.

Varför?

– För att det fanns fullt med snus och skit där. För att folk inte kunde bete sig. Allt var sönder, folk gjorde det med avsikt, säger ungdomarna i kör.

Ida, som nu går i gymnasiet, minns att det var annorlunda när hon började sjuan i Nickby hjärta. Det var i nian allt började bli annorlunda.

– Snus i taket och energidrycker överallt.

Förr, säger ungdomarna, kändes den finska sidan av skolan mer otrygg. Man kunde bli mobbad där utan någon orsak, fast ingen ens kände en.

Nu är det likadant på svenska sidan.

Alla håller med om att lågstadiets byskolor fungerar. Det är små enheter, där alla känner alla. Men sedan slängs alla högstadieelever in i en och samma jätteskola med upp till åtta parallellklasser i varje årskurs – och ännu fler på den finska sidan.

– Jag tror att det finns många orsaker till att det blivit som det blivit. Jag tror det är ett mosaikverk av en massa olika orsaker. Och samtidigt känns det så ogripbart, säger Putte.

Han tänker på alla lösningar som föreslagits: fler specialungdomsarbetsledare, till exempel. Eller att bibbatanterna skulle få lära sig att bemöta ungdomar.

– Men jag tycker att bibbatanterna måste få vara bibbatanter. Och skulle man verkligen få dem som är oroliga i skolan till aktiviteterna på ungdomsgården? Jag tvivlar på det. Vill man bråka och härja gör man det på byn, man vill inte spela bordsspel, säger Putte.

Som sagt: det är ju inte de som kommer till församlingens ungdomssamling som är problemet.



Men de oroliga finns på lägren

Men församlingen möter de oroliga ungdomarna ändå. De möter dem på konfirmandlägren.

– Min vision med skriban har alltid varit att etablera en motkultur, säger Chrisu.

– Sådana som vill bryta sig loss från destruktiva gemenskaper ska få en chans. Där finns ett bra gäng och där kan man vara sig själv. Och det händer att folk bryter sig loss.

Puttes strategi är att vara supergullig 99 procent av tiden, men att reagera då han blir ”riktigt störd” på någons beteende.

– Då kommer det ganska impulsivt och det tycker jag är okej, säger han.

Samtidigt, funderar Chrisu, provocerar ju ungdomarna just för att de väntar sig den där arga reaktionen, den som de vant sig vid.

– Jag försöker bemöta dem som om de var vuxna. Inte med: ”Nu bröt du mot den här regeln och här kommer en Wilma-anmärkning.” Utan: ”Vad hände här? Kan vi undvika att det händer igen?”

Det kan till exempel leda till att hjälpledarna blir frustrerade. Varför får de som bråkar inget straff?

– Då måste man säga att situationen är lite mer komplicerad än så.

Men nu, säger Putte, finns det situationer då det bemötandet inte längre fungerar. Det finns situationer då inget fungerar.

– Hur mycket man än pratar och kommer överens kan det glömmas bort på sju minuter.

– Ja, de orkar bara inte försöka, säger Jonas.

Har de gett upp?

– Det är bara lättare för dem att skita i allt. De tänker att det här är bara skriban, det är bara en vecka. ”Vad behöver jag det här för?” Det är den inställning de har.


Men hur tycker ni ungdomar att de här problemen borde lösas?

De unga är väldigt eniga allihop.

– Föräldrarna borde uppfostra sina barn!

För- och kvarsittningarna ska tillbaka. En ivrig debatt följer. I själva verket har de kommit tillbaka!

– Det som jag också märker på läger är att det handlar jättemycket om grupptryck. Man kan sitta och ha en jättebra diskussion med en konfirmand, men genast när kompisen är där förvandlas allt, säger Ida.

Varje sommar har församlingen en chans att göra något. En liten chans, en kort tid.

– Vi har sex–sju dagar. Vi kan inte uppfostra dem på de här dagarna, men vi ger dem en fin och vacker upplevelse som förhoppningsvis kan stanna i dem. Jag tycker att skriban ska vara som en kärleksbomb som exploderar. Softness! Det ska bara regna över oss alla. Det önskar jag. Och tidvis uppnår vi det, säger Putte.

De kan inte göra mer än att försöka ordna meningsfull verksamhet, hoppas att de unga kommer.

– Och ett skribaläger är ändå en toppengrej. Vi når 80–90 procent av åldersklassen. Vi finns i skolan och vi hämtar med oss en liten strimma av … någonting.

Text och foto: Sofia Torvalds


döden. Hur ska vi handskas med vår dödlighet? Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson har läst filosofen Torbjörn Tännsjös bok om vilken tröst filosofin har att erbjuda den människa som inte kan sluta att grubbla över det faktum att vi alla ska dö. 19.11.2015 kl. 11:42
Emma Audas anser att det finns större äktenskapliga frågetecken för kyrkan än det som gäller samkönade pars rätt till äktenskap.

äktenskapet. Kyrkan har en alltför tunn äktenskapsteologi, menar doktoranden Emma Audas. 19.11.2015 kl. 11:07
Janette Lagerroos bor i Nagu men studerar teologi i Åbo.

Janette Lagerroos har jobbat länge i kyrkan. Nu vill hon bli präst. 18.11.2015 kl. 10:31

Den 9 februari väljs nya ombud för kyrkomötet och stiftsfullmäktige. 16.11.2015 kl. 18:00
Det var lätt att få inre bilder för de elever som jobbade med orden vrede och avund. Tålamod och flit var svårare.

bildkonst. När bildkonsteleverna fick i uppdrag att måla antingen en dödssynd eller en dygd var det lätt att komma på idéer till synderna. Det var svårare att förstå dygderna. 13.11.2015 kl. 11:10

Evangeliska folkhögskolan i Vasa planerar riva skolbyggnader och bygga lägenheter i stället. Detta för att rädda föreningens ekonomi. 12.11.2015 kl. 11:25
Emanuel Karlsten är uppväxt inom Frälsningsarmén på Gotland. Nu bor han i Göteborg och jobbar bland annat som krönikör på Göteborgsposten.

Emanuel Karlsten: Kyrkan har blivit en kulturklubb och fritidsgård. 12.11.2015 kl. 10:46
Många flyktingar ville ta bilder av sig själva tillsammans med volontärerna på Kos. Sofia Lindgård andra från vänster.

Sofia Lindgård åkte till Kos för att hjälpa de flyktingar som kommer till ön. Det var som att stiiga ner i alla foton hon sett i tidningarna. 12.11.2015 kl. 09:51

Vasa svenska församling lyckades i år öka sitt insamlingsresultat med 140 procent jämfört med fjolåret. 10.11.2015 kl. 12:55

Ett plock bland sångerna i det nya psalmbokstillägget. Kyrkomötet godkände ett tillägg till psalmboken förra veckan. Vi har gjort en Spotify-lista med plock bland de nya melodierna. Listan är inte fullständig utan utgör endast ett urval bland alla de nya psalmerna i olika tappningar och tolkningar. 9.11.2015 kl. 10:03

Kyrkomötet gav inga eftergifter gällande kyrkans nya servicecentral Kipa. 6.11.2015 kl. 13:56

Kyrkan utreder nya äktenskapslagens juridiska följder. 5.11.2015 kl. 16:03

Kyrkomötet beslöt att stöda de kyrkliga organisationer som berörs av nedskärningar gällande biståndssamarbetet med 200 000 euro. 5.11.2015 kl. 15:12

judendom. När Yaron Nadbornik var femton frågade hans pappa varför han gick så lite i synagogan. Tio år senare frågade pappan i stället varför Yaron gick dit så ofta. 5.11.2015 kl. 14:08
Henrik Huldén är en av de främsta finlandssvenska visartisterna och en mångsysslare inom kulturfältet.

kyrkomötet 2015. Henrik Huldén har skrivit en av de nya psalmer som kyrkomötet igår godkände som tillägg till psalmboken. 5.11.2015 kl. 12:38

Sheila Liljeberg-Elgert, Urpu Sarlin, Kira Ertman och Jannika Lassus.

TVÅSPRÅKIGHET. Efter två veckor på jobbet sade den nya kommunikatören i Esbo svenska församling upp sig. – Arbetsmängden är så stor att det är omöjligt att göra ett gott jobb, säger företrädaren Sheila Liljeberg-Elgert, som också befarar en nedmontering av det svenska. 13.10.2021 kl. 16:45
Nirupam Smart och hans fru Heidi har lärt sig att be om hjälp och att berätta om familjens situation.

utmaningar. När Nirupam Smarts första dotter föddes blev livet kaotiskt och familjen fick leva ett ögonblick i taget. Att få ett barn med specialbehov har skakat om hans tro – men också gjort honom mera tacksam. 13.10.2021 kl. 11:18
– Jesus kommer inte att fråga om vi skrev in våra uppgifter i kyrkans bokföringssystem Kipa i tid eller om vi skrev in statistiken rätt. Han kommer att fråga vad vi gjorde för våra minsta, säger Linda Wahrman.

ungdomar. Linda Wahrman mötte illamående, panikångest och social ångest på sommarens konfirmandläger i Borgå. – Det var som att gå omkring och släcka små bränder hela tiden. 12.10.2021 kl. 08:40
Det är redan möjligt och upp till varje församling att ta i bruk MobilePay för att möjliggöra mobilkollekter.

kollekt. I en insändare i förra veckans KP ställdes frågan om det går att betala kollekt på elektronisk väg. Sixten Ekstrand, som är direktör vid Kyrkans svenska central, svarar i veckans KP att de arbetsgrupper som utrett frågan föreslår att församlingarna använder applikationen MobilePay. 12.10.2021 kl. 08:30

diakoner. På diakonvigningen i Borgå domkyrka den 10 oktober utökades Borgå stifts diakoner med fyra nya diakoner. 11.10.2021 kl. 10:09