En genomblöt Mikael Grönroos framme i Santiago de Compostela. Samt vandring på Meseta, en platå i norra Spanien.
En genomblöt Mikael Grönroos framme i Santiago de Compostela. Samt vandring på Meseta, en platå i norra Spanien.

"I slutet kunde jag ha gått hur långt som helst, men dygnet tog slut"

PILGRIMSVANDRA.

Från att ha känt sig slut efter en sträcka på 300 meter förbättrade Mikael Grönroos sin grundkondition rejält. Resultatet blev 725 kilometer pilgrimsvandring.

3.5.2023 kl. 20:46

Efter många stressiga år med jobb och barn hade Mikael Grönroos, informationssekreterare i Sibbo svenska församling, ett behov av en månad för sig själv. Att pilgrimsvandra hade länge varit en tanke han närt. I september 2013 var det dags.

– Jag åkte iväg ensam, det var ett medvetet val. Jag planerade allt själv och tog flyget till Barcelona.

Men innan han nådde så långt hade han en lång resa där hemma att göra.

– Jag hade en sådan kondition att när jag gick 300 meter tänkte jag att nu klarar jag inte mer.

Han började gå och gå och gå, med start i januari.

–Jag gick cirka 50 kilometer i veckan. Jag tittade inte mycket på tv om kvällarna den tiden.

Han hade 1 000 kilometer i benen, nyköpta vandringsskor och -ryggsäck, innan han tog sig an den välkända pilgrimsvandringen från Pamplona till Santiago de Compostela i Spanien.

Första natten på ett härbärge i Pamplona gav honom minnesbilder från en helt annan tid.

– Det var lite av en déjà vu från armén, med våningssängar i en lång rad. Och sedan gick man ut tidigt på morgonen, precis som i Dragsvik.

Stor beslutsamhet

Han avverkade i snitt 25 kilometer om dagen i en månad. Han var fast besluten att inte sätta sin fot i något fortskaffningsmedel och att bära all packning själv, och så blev det.

– På morgnarna gick jag först kring tio kilometer, sedan stannade jag och åt frukost på något kafé längs vägen.

Hans budget för hela månaden var 1 000 euro; och den höll, mycket tack vare de billiga måltider och övernattningar vandrarna erbjuds.


Vad är ditt mest bestående intryck?

– Man träffar en massa människor från olika länder och kulturer, det bestående intrycket var att vi ändå är ganska lika och tänker lite likadant om världen, oberoende av om vi kommer från Brasilien eller Sydkorea.


Hur tänkte du när du inte skulle ha orkat ta ett enda steg till?

– Det kom dagar när själva rutten var tung med mycket backar. Och en dag gick jag i motvind och regn längs en gammal romersk väg som var spikrak, ingen bebyggelse runtomkring. Jaha 15 km kvar, kollade jag: Hur ska jag orka? Det var bara att sätta ena foten framför den andra så kom man fram så småningom. Det var tungt i början av vandringen men efter några veckor var det inte tungt alls. I slutet kunde jag ha gått hur långt som helst, men dygnet tog slut.



Har du något dråpligt vandringsminne?

– Jag minns ett härbärge där det var en typ som snarkade något helt förskräckligt. Överlag finns det överseende med sådant. Men den här gången kom en amerikansk dam, väckte honom och skällde ut honom för att han inte hade vett att snarka mindre. En vecka senare drack jag kaffe på en uteservering och hörde någon säga: Har ni hört om den där amerikanska damen? Jo, jo, jag var där, sa jag.

Det dominerande var ändå en stark gemenskap bland vandrarna, och en stor respekt.

– Om någon behövde en dagslur tassade de andra på tå.

Mikael Grönroos har nu i efterhand hälsat på en skotte han blev bekant med.

– Man måste inte bli jättenära vänner, det är den delade erfarenheten det handlar om.

Under hans sista vandringsdag hällregnade det. Han hade 20 kilometer kvar.

– Jag beslöt att nu går jag även om det skulle regna småspik. Den enda pausen jag tog var när jag drack kakao i ett kapell. Jag var dyblöt när jag kom fram.

Under de sista kilometrarna slogs han av en tanke.

– Jag fick en känsla av att nej, nu tar det här slut. Jag vill inte att det ska ta slut. Det visar också att det inte var resans mål som var viktigt, utan upplevelsen.

Ser du annorlunda på något nu efteråt?

– Det jag lärde mig var att ta dagen som den kommer, inte gnälla på småsaker och problem. Det blev accentuerat under vandringen. Saker går vidare och går på. Det fanns inte något alternativ där heller. Jag uttrycker ofta frustration för att bli av med den, men vandringen har nog gett någonslags zen, lärt mig att inte stressa för framtiden.

Text: Ulrika Hansson


Vad ska man göra med sitt häftiga temperament? 22.4.2016 kl. 14:05
Har du en förfader som varit tjänsteman?
Försök med att knappa in namnet i Arkivverkets digitalarkiv – kanske får du napp. KP:s redaktör hittade morfars farfars tjänste-
förteckning.

slktforskning. Om sekretessbestämmelserna vållar problem för släktforskaren kan församlingen hjälpa. 22.4.2016 kl. 13:52
Här, i Templet på Nylandsgatan i Helsingfors, har Eva Kleman fortfarande sitt arbetsrum. Men i hemmet i Munksnäs samlas redan flyttlådorna på hög inför det nya uppdraget i Sverige.

frälsningsarmén. – Jag kan nästan tycka att det är ett större under av Gud att orka hålla mig under armarna än att göra mig helt frisk, säger Eva Kleman, nyutnämnd kommendör för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. 22.4.2016 kl. 13:45

hanna lehtonen. För tre år sedan var hon osäker på om någon alls skulle vilja sjunga i hennes kör. 21.4.2016 kl. 07:16
Jenny Salminen ska vända Janina Salminen i framstupa sidoläge. Johan Nyman instruerar.

frsta hjlp. De lär sig rädda liv - till takten av Bee Gees hitlåt Stayin’ Alive. 20.4.2016 kl. 07:00

understd. Förbundet Kyrkans Ungdom (KU) fick 11 000 euro när Kyrkostyrelsens plenum delade ut understöd till kyrkliga organisationer. 19.4.2016 kl. 15:39

lediga tjnster. Däremot ville fyra bli stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet i Borgå, och en kyrkoherde i Sjundeå. 18.4.2016 kl. 15:45

tempelplatsens kyrka. Tusentals turister gästar sommartid tempelplatsens kyrka varje dag. 18.4.2016 kl. 11:17

våga fråga. Veckans läsarfråga handlar om föräldrar som lägger sig i sina vuxna barns liv. 18.4.2016 kl. 09:59

scouting. Under Scoutveckan 18-24.4 hörs och syns scouterna extra mycket. 15.4.2016 kl. 13:56

Försvarsmakten. Dopundervisning och att vistelsen i Finland är registrerad räcker för den som vill bli döpt och medlem i den evangelisk-lutherska kyrkan. 15.4.2016 kl. 11:36
Annika Luther har tillsammans med sina elever vid Tölö gymnasium förberett jorden för vårens plantor.

profilen. Annika Luther har grävt fram otrevligheter familjen inte pratade om. 15.4.2016 kl. 11:16
Våt hund medför en speciell lukt som endast hundägare tycker om.

diakoni. Hundägarna fick egen bönbok. 15.4.2016 kl. 08:25
Rasha, Eeva och Najla skils snart åt då alla asylsökande som kom till Nagu i oktober snart lämnar ön.

tagg. Flyktingförläggningen på skärgårdsön Nagu stängs i slutet av april. Känslorna ligger på ytan bland både frivilliga och asylsökande. 14.4.2016 kl. 11:26
Författaren Laura Honkasalo upptäckte snålandets konst när hon blev ensamförsörjare för två barn.

Kultur. En dag märkte författaren Laura Honkasalo att hon hade utvecklats till en snåljåp. Det var dags att skriva en bok om att vända på slantarna. 13.4.2016 kl. 16:47

Terese Norrvik, Jona Granlund, Ingrid Björkskog, Eva-Maria Ilmoni och Nenne Lappalainen börjar som medarbetare i Borgå stift.

BORGÅ STIFT. Borgå stift har fyra nya präster och en ny diakon. Vi ställde några frågor till dem. 19.1.2022 kl. 13:02

BORGÅ STIFT. På trettondagen vigdes fyra nya präster och en ny diakon i Borgå domkyrka. 11.1.2022 kl. 09:04

ungdomens kyrkodagar. Ungdomens Kyrkodagar (UK) som skulle ordnas i januari 2022 kommer på grund av rådande coronarestriktioner att flyttas fram och hålls istället 21-24 april på Lärkkulla i Raseborg. 10.1.2022 kl. 13:33
Patrica Strömbäck är tf kyrkoherde i Solf från årskiftet.

Profil. Patrica Strömbäck är ny tf kyrkoherde i Solf. – Solfborna tycker om och värnar om sin församling, tror jag. 5.1.2022 kl. 14:13
När grannens vedlider
gapar tomt rycker församlingen och Leif Galls ut med ved.

diakoni. Runebergs dikt om bonden Paavo och president Kyösti Kallios bön under vinterkriget formulerar den teologi som Leif Galls förespråkar. 4.1.2022 kl. 11:14