Man måste inte lägga ribban högt med en pilgrimsvandring, intygar de församlingsanställda som nu samarbetar kring flera vandringar.
Man måste inte lägga ribban högt med en pilgrimsvandring, intygar de församlingsanställda som nu samarbetar kring flera vandringar.

Pilgrimsvandra i din närmiljö!

DOMPROSTERIET.

– Pilgrimsvandringen är besläktad med retreaten, och jag tror människor kan behöva sådant i dagens samhälle, säger Minna Silfvergrén. Nu ordnar församlingarna i Östnyland flera vandringar i närmiljön.

3.5.2023 kl. 20:39

– Att pilgrimsvandra är en andningspaus, en rastplats i vardagen, en vila. Ofta springer vi en rutt med lurar på öronen. Ibland behöver vi hjälpmedel för att lämna bort telefonen och hörlurarna, säger församlingspastor Elefteria Apostolidou i domkyrkoförsamlingen i Borgå.

Domkyrkoförsamlingen, Sibbo svenska församling och Agricola svenska församling bestämde sig för ett samarbete kring pilgrimsvandrandet. Intresset finns sedan förut i alla tre församlingarna, och nu försöker man locka församlingsmedlemmar att delta i vandringar över församlingsgränserna.

– Skogen är min katedral. Jag känner mig alltid närmare Gud i skogen än i kyrkan, säger dia­kon Milja Westerlund i Sibbo.

Hon hoppas att deltagarna under de vandringar som erbjuds ska få känna samma ro.

– Det kräver inte att man har linjen öppen till Gud före en pilgrimsvandring. Men vandringen ger en möjlighet för sinnet att varva ner, och för en själv att komma ner till sina innersta känslor och funderingar, tillägger Westerlund.

Minna Silfvergrén, kaplan i Agricola svenska församling, hoppas att många olika slags människor ska lockas att delta.

– Ingen vandring är den andra lik. Rutten kan vara densamma, liksom människorna, men det är ändå alltid en unik sträcka man upplever tillsammans. Det är en fin sak tycker jag.

Under Kristi himmelsfärd ordnas en pilgrimsvandring från Lovisa kyrka till Korsviks stenkyrka. I Sibbo ordnas en vandrande kvällsmässa i juni och i höst blir det en pilgrimsvandring i stadsmiljö i Borgå när stiftet firar sitt 100-årsjubileum.

– Vardagen är så hektisk så man kan sänka tröskeln och vandra i sin närmiljö, säger Apostolidou.

Hon tror att mycket kan kännas främmande i kyrkorummet.

– Man vet kanske inte varför nattvardskärlen finns till, och känner sig som en liten värnlös människa inför sådant. Men när man är ute i naturen och ser hur självklart allt fungerar där kan man slås av vilket mästerverk Gud har gjort. Det kan få en att både vilja tacka och våga komma med sina vardagliga bekymmer. Tänk att jag är en del av den här skapelsen!

Pilgrimsvandring ger sinnet en möjlighet att varva ner. Foto: Elefteria Apostolidou

Att stötta varandra

I Agricola svenska församling har man haft en tradition av att pilgrimsvandra till Korsviks stenkyrka, som inte är en egentlig kyrkobyggnad utan stenblock från istiden som bildat en kyrkliknande skapelse. Minna Silfvergrén upplever att hon har en annan inställning när hon pilgrimsvandrar.

– Jag kopplar på en andlig växel. Det är på ett sätt tydligt, samtidigt svårt att förklara. Man tänker kanske från andra perspektiv och får nya infallsvinklar. Och så får man nya upptäckter när man vandrar med människor man annars inte vandrar med.

Hon har märkt att de vandringar som ordnats lockat till sig människor som annars inte sitter i kyrkbänken.

– Det är intressant hur snabbt vandringen blir en gemenskap där man pysslar om varandra om någon har ett skavsår eller något annat som känns dåligt, säger Silfvergrén.

Retreater som ordnas fylls snabbt av exempelvis lärare, konstaterar hon.

– Pilgrimsvandringen är besläktad med retreaten och jag tror människor kan behöva sådant i dagens samhälle.

KOM MED OCH VANDRA!

  • På Kristi himmelsfärdsdag 18.5 ordnas en vandring på sammanlagt 15 km till Korsviks stenkyrka. Vandringen inleds med högmässa i Lovisa kyrka. En enklare rutt utan ledare finns också från all­aktivitetshuset i Valkom till Korsviks stenkyrka. Ta matsäck med! Busstransport från Borgå och Sibbo ordnas också.
  • Söndag 11.6. och söndag 30.8 kl. 18 ordnas en vandrande kvällsmässa i närmiljön med Sibbo svenska församling.
  • Lördag 28.10 ordnas en pilgrimsvandring i stadsmiljö i samband med Borgå stifts 100-årsjubileumsfest i Borgå.
  • Håll utkik i annonseringen om pilgrimsvangringar, som är ett samarbete i Domprosteriet!


Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

De jourhavande har vitt skilda yrken och arbetserfarenheter. De står aldrig ensamma i sin uppgift inom samtalstjänsten.

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02
Ann-Luise Bertell säger att vi pratar mycket om våra framgångar, men vad gjorde oss till de människor vi är? Det är det vi borde prata om.

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38
Daniel Björk är liturg i gudstjänsten och Bo-Göran Åstrand predikar.

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10