I den här serien berättar präster om det mest udda de upplevt när de gått klädda i prästskjorta.
Rune Lindblom är kaplan i Korsholms svenska församling. Han har ofta upplevt att människor omkring honom tycker att de borde uppföra sig på ett visst sätt när prästen är i rummet.
– De kan säga saker som: Oj, du är präst, jag borde kanske inte använt det där ordet.
Hur han tacklar det är situationsbundet.
– Ibland spelar jag an på det och tittar människan djupt i ögonen och låtsas se riktigt sträng ut. Sedan skrattar jag.
Att gå runt i prästskjorta i vardagliga sammanhang sammanfattar han så här:
– Människor svär lite mindre omkring en, och så får man lite bättre service i affären.
– Vi har en upplevelse av att vi måste vara bättre än vi är, att vi inte får vara oss själva, men det är lite komiskt på något sätt. Gud vet exakt hurdana vi är.
Men måste en präst vara en lite bättre människa då?
– Om biskopen frågar är svaret ja! I prästlöftena lovar man vara ett exempel för församlingen. Men sedan kan man fråga sig vad det här att vara ett exempel betyder: Är det att vara en förebild i mänsklighet? Ett exempel i medmänsklighet?
Det sista han vill är att sända ut fel signaler.
– Kyrkans budskap är att du ryms med sådan du är, också inför Gud. I det tänket blir det konstigt om man sänder ut en signal om att människor måste vara på ett viss sätt för att duga.
Luthersk eller katolsk?
För kring tolv år sedan jobbade Rune Lindblom för Finska Missionssällskapet i Jerusalem. Vid en högtid åkte prästkläderna på.
– Vi skulle iväg på en prästträff och vandrade genom Jerusalem i mörk kostym och prästskjorta. Plötsligt kommer en person emot mig och säger: ”Father, father bless me!” Han tror att jag är en katolsk fader och vill ha respons på det. Hjälp, hur löser jag det här, tänkte jag.
Smidighet framför allt, blev Lindbloms lösning.
– Jag gjorde någon snabb välsignande rörelse som jag snappat upp av våra ortodoxa bröder här i landet, sedan mumlade jag något och hastade vidare.
På hemmaplan har det funnits gånger då prästkläderna lett till en slags objektifiering med erotiska undertoner.
– Som ung manlig präst kunde jag uppleva att äldre damer var påträngande på ett sätt som gjorde situationen obekväm. Och jag har aldrig varit så snygg att det skulle vara ett problem!
I vanliga kläder har han ibland blivit ifrågasatt.
– När jag varit med konfirmander på läger och gått klädd i jeans och t-skjorta i en vecka, och det dessutom kommit fram att jag inte endast gillar psalmer utan lite tyngre rock, så har någon slutligen hävt ur sig: Är det säkert att du är präst?
Hans syn på att vara präst i vardagen är odramatisk.
– Mycket av det jag gör som präst sker i ett liturgiskt sammanhang. Att vara präst utanför det sammanhanget handlar inte om något annat än att vara medmänniska. Och det är vi ju alla hela tiden!