Tanja von Knorring i Tammerfors församling väntade i 40 år med att komma ut som kvinna.

Tanja von Knorring kom ut som kvinna – och kom ut som kristen

TRANSKÖNADE.

Som studerande klädde sig Tanja von Knorring första gången som kvinna 1984. I slutna sällskap och på klubbar i den tidens Helsingfors var hon kvinna om natten – och man och chef vid Luftfartsverket om dagen. Nu som 60-plus är hon kvinna helt och hållet. Bönen och tron har stött henne på vägen dit.

19.4.2023 kl. 21:41

Tänk om hon hade fått vara en ung student på 20 år med allt det studentikosa och hela yrkeskarriären framför sig! säger hon.

Tanja von Knorring, 63, kan ibland känna det bittert att det fick gå över 40 år innan hon kom ut som kvinna. Ändå sitter hon på sitt kontor i en förort till Tammerfors och berättar om både tunga och absurda händelser med ett stillsamt jämnmod.

– Men det är livets gång. Som troende ser man att allt har en mening. Det positiva är väl att jag har fått uppleva en ganska bra karriär, men till en ganska hög kostnad för mig själv. Det var ett par burnouter när jag var som högst i yrkes­livet och gick omkring och föreställde en man.

Det är fem år sedan Tanja von Knorring för sista gången var klädd i en herrkostym.

– Det var efter årsmötet vid en herrloge på Bulevarden i Helsingfors. När jag kom hem måste jag bara riva av mig de där kläderna. Aldrig mera det här! Jag såg mig i spegeln och tyckte att jag såg ut som en Ken-docka!

Därefter kom hon ut som kvinna våren 2018, efter att ha börjat processen med att korrigera sitt kön året innan. Hon blev också den första i Finland som bytte juridiskt kön utan att bli steriliserad, vilket före det hade varit kravet i Finland.

Gick ensam till kapellet

Tanja von Knorring växte upp på 1960-talet i Botby i östra Helsingfors i en konstnärlig familj. Mamma var professor i mode och kläd­design, pappa inredningsarkitekt.

Tanja, vid födseln betraktad som en pojke, var liten och spenslig till växten, blev mobbad där hon gick i Franska skolan och hette Hans Peter. Men någonstans inuti ville hon inte vara en pojke utan var rädd för vad som skulle hända i puberteten.

Hemma hade hennes mamma genom sitt jobb modetidningar med bilder av hur man kunde se ut som kvinna i stora världen.

– Att jag redan som ung fick se de där tidningarna hade nog att göra med att jag förstod någonting om mig själv. Jag har ett minne av att jag hade velat ha sådana där kläder, men det fick jag inte.

Att uppleva sig vara av fel kön är inte någonting man väljer, säger Tanja von Knorring. Man hämtar inte känslan ur någonting, den är medfödd, säger hon.

"Jag gick omkring och föreställde en man till en ganska hög kostnad för mig själv."

Tanja von Knorring hade tidigt ett andligt intresse. Hemma bad man aftonbön, Gud som haver och andra mollstruket allvarliga finska böner. Föräldrarna gick i kyrkan till jul och påsk, men Tanja gick också i söndagsskolan i Saalemkyrkan i Hagnäs. I de yngre tonåren gick hon ofta till Botby kapell i förorten, ensam.

– Jag ber hela tiden, varje dag flera gånger. Jag känner att jag får stöd av min tro i den här transi­tionen (övergången). Jag har ju haft ganska stora operationer, fem stycken nu på bara några år. Den största operationen var genitalkirurgin, som tog sex timmar och fyrtio minuter. Det var ingen liten sak.

Den sista operationen var i fjol, då man slutligen också avlägsnade brosk i hennes strupe kring adamsäpplet.

Som barn och tonåring förblev Tanja von Knorring pojke i en spenslig och späd kropp. När hon var vuxen skulle läkare konstatera att hennes bröstkorg var en kvinnas med en lungkapacitet så knapp att hon rimligtvis borde ha svimmat hela tiden.

– Jag gymnastiserade i massor, men fick aldrig några muskler. När jag var 18 år fick jag blödningar och läkarna sade att jag inte längre fick cykla, säger Tanja von Knorring.


Många vardagsproblem

Sedan april 2023 gäller den nya translagen i Finland. Efter att man har fyllt 18 år får man själv bestämma vilket kön man anser sig ha. Medicinsk korrigering är en skild och mycket större process som involverar läkares bedömning.

Tanja von Knorring hördes av riksdagens utskott om lagen, som hon ändå tycker blev rätt så konservativ på en europeisk skala.

Tanja von Knorring kom ut som kvinna 2018.


Samhällsdebatten har handlat om hur transpersoner sägs kunna trixa sig in i ”fel” omklädningsrum, simhallsbastu eller smita undan militärtjänstgöring genom att lämpligt byta juridiskt kön.

– Nej, det kan man inte. Då ska man ju leva i tolv år i fel kön, från 18 till 30. Man byter inte juridiskt kön så där bara. För mig tog det två år att få alla kreditkort och allt annat överfört på mitt nya socialsignum.

Två tredjedelar av transpersonerna är transmän som vill korrigera sitt kön. Det är ju i så fall netto för Försvarsmakten, säger hon.

Det är många vardagsproblem för den som lever med könsdysfori. Att förklara för biljett- och identitetskontroller varför namn och kön inte går ihop. Att komma ombord på flyget som MR TANJA VON KNORRING. Att som förälder på resor förklara att man faktiskt har rätt barn med sig, och så vidare.

"Jesus jobbade ju för dem som hade det sämre ställt, inte för den välmående majoriteten."

Vill komma ut en andra gång

Sexuell läggning och könsidentitet har inte heller med varandra att göra. Tanja von Knorring har själv varit gift två gånger, vardera gången med en kvinna, och är också nu förlovad med Sandra Sofia.

Med sitt ex, Maria, är hon förälder och biologisk far till en 27-årig dotter. Som föräldrar levde de utåt som i ett normalt parförhållande långt efter att Tanja hade sagt att hennes identitet var en kvinnas. Paret skilde sig 2019.

– Vi hade kärlek, säger Tanja von Knorring ömsint. Kärlek och det sexuella behöver inte alltid gå hand i hand. Många är asexuella och ändå fungerar parförhållandet. I dag kallar jag Maria för min syster. Vi blev syskon redan 2003.

I föreningen Transfeminina har Tanja von Knorring fått höra sorgliga berättelser, mest från det mera konservativa Österbotten och norra Finland om människor som blivit illa bemötta.

I samma regnbågskretsar har hon ändå nu velat komma ut själv – en andra gång – som troende kristen.

– Jag vill inte bli missförstådd i våra kretsar. Jag vill inte säga att jag är liberal för det låter politiskt. Men jag är tolerant. Jesus jobbade ju för dem som hade det sämre ställt, inte för den välmående majoriteten. Som kristna kan vi gärna uppmana människor att komma med i tron på förlåtelse och evigt liv. Men att säga att andra människor ”lever fel”, det kan vi inte göra.

Det finns kristna som kan säga att du har gjort ett val, och valt fel. Vad säger du då?

– Jag säger att ”du vet ingenting om mig, och ingenting om biologi eller medicin när du säger så. Det bästa är att du försöker hitta det som är ditt eget, och dig själv”.


Tanja von Knorring

Född i Helsingfors 1959

Ingenjörsutbildning vid Tekniska högskolan i stads- och trafikplanering. Yrkeskarriär vid Luftfartsverket och som flyg- och bussföretagare.

Kom ut som transkvinna 2018, fem könskorrigeringsoperationer 2020–2022.

Hörd av riksdagen inför 2023 års translag. Verksamhetsledare i föreningen Transfeminina och viceordförande för Seta.

Ny medlem av församlingsrådet i Tammerfors svenska församling sedan 2023.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet