Tanja von Knorring i Tammerfors församling väntade i 40 år med att komma ut som kvinna.
Tanja von Knorring i Tammerfors församling väntade i 40 år med att komma ut som kvinna.

Tanja von Knorring kom ut som kvinna – och kom ut som kristen

TRANSKÖNADE.

Som studerande klädde sig Tanja von Knorring första gången som kvinna 1984. I slutna sällskap och på klubbar i den tidens Helsingfors var hon kvinna om natten – och man och chef vid Luftfartsverket om dagen. Nu som 60-plus är hon kvinna helt och hållet. Bönen och tron har stött henne på vägen dit.

19.4.2023 kl. 21:41

Tänk om hon hade fått vara en ung student på 20 år med allt det studentikosa och hela yrkeskarriären framför sig! säger hon.

Tanja von Knorring, 63, kan ibland känna det bittert att det fick gå över 40 år innan hon kom ut som kvinna. Ändå sitter hon på sitt kontor i en förort till Tammerfors och berättar om både tunga och absurda händelser med ett stillsamt jämnmod.

– Men det är livets gång. Som troende ser man att allt har en mening. Det positiva är väl att jag har fått uppleva en ganska bra karriär, men till en ganska hög kostnad för mig själv. Det var ett par burnouter när jag var som högst i yrkes­livet och gick omkring och föreställde en man.

Det är fem år sedan Tanja von Knorring för sista gången var klädd i en herrkostym.

– Det var efter årsmötet vid en herrloge på Bulevarden i Helsingfors. När jag kom hem måste jag bara riva av mig de där kläderna. Aldrig mera det här! Jag såg mig i spegeln och tyckte att jag såg ut som en Ken-docka!

Därefter kom hon ut som kvinna våren 2018, efter att ha börjat processen med att korrigera sitt kön året innan. Hon blev också den första i Finland som bytte juridiskt kön utan att bli steriliserad, vilket före det hade varit kravet i Finland.

Gick ensam till kapellet

Tanja von Knorring växte upp på 1960-talet i Botby i östra Helsingfors i en konstnärlig familj. Mamma var professor i mode och kläd­design, pappa inredningsarkitekt.

Tanja, vid födseln betraktad som en pojke, var liten och spenslig till växten, blev mobbad där hon gick i Franska skolan och hette Hans Peter. Men någonstans inuti ville hon inte vara en pojke utan var rädd för vad som skulle hända i puberteten.

Hemma hade hennes mamma genom sitt jobb modetidningar med bilder av hur man kunde se ut som kvinna i stora världen.

– Att jag redan som ung fick se de där tidningarna hade nog att göra med att jag förstod någonting om mig själv. Jag har ett minne av att jag hade velat ha sådana där kläder, men det fick jag inte.

Att uppleva sig vara av fel kön är inte någonting man väljer, säger Tanja von Knorring. Man hämtar inte känslan ur någonting, den är medfödd, säger hon.

"Jag gick omkring och föreställde en man till en ganska hög kostnad för mig själv."

Tanja von Knorring hade tidigt ett andligt intresse. Hemma bad man aftonbön, Gud som haver och andra mollstruket allvarliga finska böner. Föräldrarna gick i kyrkan till jul och påsk, men Tanja gick också i söndagsskolan i Saalemkyrkan i Hagnäs. I de yngre tonåren gick hon ofta till Botby kapell i förorten, ensam.

– Jag ber hela tiden, varje dag flera gånger. Jag känner att jag får stöd av min tro i den här transi­tionen (övergången). Jag har ju haft ganska stora operationer, fem stycken nu på bara några år. Den största operationen var genitalkirurgin, som tog sex timmar och fyrtio minuter. Det var ingen liten sak.

Den sista operationen var i fjol, då man slutligen också avlägsnade brosk i hennes strupe kring adamsäpplet.

Som barn och tonåring förblev Tanja von Knorring pojke i en spenslig och späd kropp. När hon var vuxen skulle läkare konstatera att hennes bröstkorg var en kvinnas med en lungkapacitet så knapp att hon rimligtvis borde ha svimmat hela tiden.

– Jag gymnastiserade i massor, men fick aldrig några muskler. När jag var 18 år fick jag blödningar och läkarna sade att jag inte längre fick cykla, säger Tanja von Knorring.


Många vardagsproblem

Sedan april 2023 gäller den nya translagen i Finland. Efter att man har fyllt 18 år får man själv bestämma vilket kön man anser sig ha. Medicinsk korrigering är en skild och mycket större process som involverar läkares bedömning.

Tanja von Knorring hördes av riksdagens utskott om lagen, som hon ändå tycker blev rätt så konservativ på en europeisk skala.

Tanja von Knorring kom ut som kvinna 2018.


Samhällsdebatten har handlat om hur transpersoner sägs kunna trixa sig in i ”fel” omklädningsrum, simhallsbastu eller smita undan militärtjänstgöring genom att lämpligt byta juridiskt kön.

– Nej, det kan man inte. Då ska man ju leva i tolv år i fel kön, från 18 till 30. Man byter inte juridiskt kön så där bara. För mig tog det två år att få alla kreditkort och allt annat överfört på mitt nya socialsignum.

Två tredjedelar av transpersonerna är transmän som vill korrigera sitt kön. Det är ju i så fall netto för Försvarsmakten, säger hon.

Det är många vardagsproblem för den som lever med könsdysfori. Att förklara för biljett- och identitetskontroller varför namn och kön inte går ihop. Att komma ombord på flyget som MR TANJA VON KNORRING. Att som förälder på resor förklara att man faktiskt har rätt barn med sig, och så vidare.

"Jesus jobbade ju för dem som hade det sämre ställt, inte för den välmående majoriteten."

Vill komma ut en andra gång

Sexuell läggning och könsidentitet har inte heller med varandra att göra. Tanja von Knorring har själv varit gift två gånger, vardera gången med en kvinna, och är också nu förlovad med Sandra Sofia.

Med sitt ex, Maria, är hon förälder och biologisk far till en 27-årig dotter. Som föräldrar levde de utåt som i ett normalt parförhållande långt efter att Tanja hade sagt att hennes identitet var en kvinnas. Paret skilde sig 2019.

– Vi hade kärlek, säger Tanja von Knorring ömsint. Kärlek och det sexuella behöver inte alltid gå hand i hand. Många är asexuella och ändå fungerar parförhållandet. I dag kallar jag Maria för min syster. Vi blev syskon redan 2003.

I föreningen Transfeminina har Tanja von Knorring fått höra sorgliga berättelser, mest från det mera konservativa Österbotten och norra Finland om människor som blivit illa bemötta.

I samma regnbågskretsar har hon ändå nu velat komma ut själv – en andra gång – som troende kristen.

– Jag vill inte bli missförstådd i våra kretsar. Jag vill inte säga att jag är liberal för det låter politiskt. Men jag är tolerant. Jesus jobbade ju för dem som hade det sämre ställt, inte för den välmående majoriteten. Som kristna kan vi gärna uppmana människor att komma med i tron på förlåtelse och evigt liv. Men att säga att andra människor ”lever fel”, det kan vi inte göra.

Det finns kristna som kan säga att du har gjort ett val, och valt fel. Vad säger du då?

– Jag säger att ”du vet ingenting om mig, och ingenting om biologi eller medicin när du säger så. Det bästa är att du försöker hitta det som är ditt eget, och dig själv”.


Tanja von Knorring

Född i Helsingfors 1959

Ingenjörsutbildning vid Tekniska högskolan i stads- och trafikplanering. Yrkeskarriär vid Luftfartsverket och som flyg- och bussföretagare.

Kom ut som transkvinna 2018, fem könskorrigeringsoperationer 2020–2022.

Hörd av riksdagen inför 2023 års translag. Verksamhetsledare i föreningen Transfeminina och viceordförande för Seta.

Ny medlem av församlingsrådet i Tammerfors svenska församling sedan 2023.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35
– Gud har redan skapat oss, vi behöver inte skapa oss själva, säger Martin Modéus.

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16
Svein Inge Olsen

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25
Ärkebiskop Kari Mäkinen.

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39
Under skolvälsignelser ber man för att allt ska gå bra för barnen inför skolstarten.

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40
Rigmor Holst undervisade om bön under Kyrkans Ungdoms familjeläger i Pieksämäki. – Jag tror att vi måste vara raka och öppna om våra svårigheter och be mycket för varandra.

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28
Andreas Häger är kritisk till hur termen ”bibelbältet” används.

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01
En husförsäljning som slutade i katastrof gjorde att Catarina Nylund-Wentus plötsligt hade skulder upp över öronen.

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01
I Hawaii jobbar Samuel Snellman bland annat med barn som deltar i efter-skolan-programmet Ulu Pono. Han uppskattar ansvaret och utmaningarna volontärjobbet ger.

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53
De träffades i början av 90-talet. Sirkka-Liisa Kiveläs bakgrund som professor och forskare i geriatrik hjälper henne i vården av minnessjuka Mauri Akkanen.

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00
Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04

Mia Anderssén-Löf.

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29
Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02
Anne Holm-Haavisto har flyttat tillbaka till hembyn Vexala och har nu sin arbetsplats i Munsala kyrkby.

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19
Åsa A Westerlund och Stefan Vikström har mycket gemensamt – men inte allt. När Stefan började i internatskola var han elva. Åsa var bara sju.

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24
Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46