"Vi måste mena det: Förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom"

Åland.

I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk.

5.4.2023 kl. 14:15

Så här föddes Getakören: en påsk var det bara en handfull gudstjänstbesökare i Geta kyrka. Så här kan vi inte ha det, sa kyrkoherde Jon Lindeman, vi måste grunda en kör så kommer de anhöriga.

– Getakören gör en glad, säger Miina Fagerlund, som dirigerat den i två och ett halvt år.

Dessutom växer den. Geta är en liten kommun men numera har Getakören omkring 20 sångare som samlas till övingsperioder inför påsk och jul. Det kommer sångare också längre ifrån: Finström, Jomala och Mariehamn, allt från barn under skolåldern och tonåringar till medelålders och pensionärer.

– Vi sjunger trallvänliga sånger och man behöver inte kunna läsa noter. En stämma kan sjungas av både herrar och damer. Det är skratt, glädje och en inkluderande stämning.

Hon anser att vem som helst kan sjunga. Det är körledarens uppgift att hitta allas kapacitet. Den som inte är tonsäker står bredvid en säkrare. Den som inte har så stort omfång sjunger inom sitt omfång. Alla ska få känna sig viktiga och känna att de har något att ge.


Svårt med absolut gehör

Miina Fagerlund föddes med en genetisk bindvävssjukdom. Dessutom föddes hon med absolut gehör, alltså förmågan att exakt kunna urskilja tonhöjder, utan hjälp av ett instrument. Den förmågan blev nästan en förbannelse.

– Jag började spela fiol som femåring, och genom åren spelade jag många instrument. Jag led fruktansvärt av att något musikstycke inte var rent, det kändes som en knivskarp smärta. Jag kunde inte lyssna på radio utan att lida.

Som tolvåring var hon en av de första på Åland som drabbades av svår neuro­borrelios. Först två år senare började hon få behandling, och samtidigt förvärrades hennes bindvävssjukdom så att hon blev sämre.

– Men det hände något bra också i och med borreliosen! Jag förlorade mitt absoluta gehör.

Hon lider dessutom av kronisk stämbandsinflammation, vilket gör att hon inte har samma kontroll och kraft i sin röst som hon en gång haft.

– Jag får kämpa med min röst, dessutom är jag rullstolsbrukare och gravt handikappad och har svårt att orka dirigera en hel sång med armarna. För mig har det varit en stor utmaning att leda en kör – men också en stor ära!

På grund av sin sjukdom har hon inte haft en smärtfri dag i sitt liv.

– Men jag är så van med det att jag tror att smärtan inte påverkar mig på samma sätt som andra. Musiken är en fantastisk hjälp. Jag kan komma till en körövning och ha ont och åka hem som om jag svävade på moln.


Nio gånger borrelia

Miina Fagerlund har faktiskt haft borrelia nio gånger – men bara en gång efter att hon blev rullstolsbrukare år 2012. Fästingarna har helt enkelt svårare att komma åt henne.

Men lite av det goda gehöret finns fortfarande kvar.

– Jag var på fysioterapi och fick behandling med en stämgaffel, och när den vibrerade sa jag genast att det där kan inte vara ett A. Det visade sig sedan att det var ett C.

För henne var musiken länge en prestation. Allt det har hon släppt nu. Nu handlar det bara om att förmedla en känsla.

– På påsken sjunger vi ”Graven är tom!”. Vi måste mena det, förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom. För mig är det inte viktigt att det låter perfekt, huvudsaken är känslan och glädjen.

Har du någonsin haft perioder då ditt liv, med alla sina motgångar, känts tungt och svårt?

– Eftersom jag är född med den sjukdom jag har tror jag att jag har utvecklat en hög resiliens och kan därför hantera motgångar och förändringar på ett konstruktivt sätt. Jag tänker inte utanför boxen, jag tänker snarare att för mig finns det ingen box. Jag kan klara nästan vad som helst. Jag har lärt mig att alltid se ljuset. När det är som mörkast syns stjärnorna allra bäst.

Text: Sofia Torvalds


Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35
– Gud har redan skapat oss, vi behöver inte skapa oss själva, säger Martin Modéus.

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16
Svein Inge Olsen

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25
Ärkebiskop Kari Mäkinen.

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39
Under skolvälsignelser ber man för att allt ska gå bra för barnen inför skolstarten.

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40
Rigmor Holst undervisade om bön under Kyrkans Ungdoms familjeläger i Pieksämäki. – Jag tror att vi måste vara raka och öppna om våra svårigheter och be mycket för varandra.

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28
Andreas Häger är kritisk till hur termen ”bibelbältet” används.

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01
En husförsäljning som slutade i katastrof gjorde att Catarina Nylund-Wentus plötsligt hade skulder upp över öronen.

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01
I Hawaii jobbar Samuel Snellman bland annat med barn som deltar i efter-skolan-programmet Ulu Pono. Han uppskattar ansvaret och utmaningarna volontärjobbet ger.

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53
De träffades i början av 90-talet. Sirkka-Liisa Kiveläs bakgrund som professor och forskare i geriatrik hjälper henne i vården av minnessjuka Mauri Akkanen.

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00
Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04

Mia Anderssén-Löf.

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29
Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02
Anne Holm-Haavisto har flyttat tillbaka till hembyn Vexala och har nu sin arbetsplats i Munsala kyrkby.

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19
Åsa A Westerlund och Stefan Vikström har mycket gemensamt – men inte allt. När Stefan började i internatskola var han elva. Åsa var bara sju.

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24
Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46