Det är förunderligt hur naturen påminner oss om vårt liv. En tidig morgon i mars stod jag på biskopsgårdens trappa. Jag kände en svag doft av vår i morgonbrisen. Den morgonen hade fågelsången väckt mig. En glad melodi hade hörts från grenarna på den snart hundra år gamla eken utanför vårt sovrumsfönster. Det blir nog sommar i år, tänkte jag då jag öppnade gårdsgrinden. Snön är ju redan borta.
Två dagar senare var det fullt oväder. Snön vräkte ned och i nyheterna varnade man för mycket dåligt väglag. Gårdskarlen kämpade med snön och vi undrade varifrån allt detta elände kom. Nordanvinden var kall och isig. Sommaren kändes med ens mycket långt borta.
Påsken är för många en skön tid. Några dagar ledigt. Tid för att samlas med familj och vänner. De gula påskblommorna och färgglada dekorationerna bär bud om vår, växt och värme. Ljuset dröjer sig kvar lite längre för varje dag. Och så ska det vara. Sådana dagar är glädjen och tacksamheten nära.
Samtidigt, också denna påsk, upplever många vinterns kalla vindar i sitt liv. Det ekonomiska läget är hårt, allt har blivit dyrare och pengarna räcker till mycket mindre nu. Barnfamiljer oroar sig för stigande bolåneräntor och pensionen räcker kanske inte till allt som skulle behövas. Och nyheterna från Ukraina griper oss. Det är grymt att Rysslands orättfärdiga angrepp fortsätter med lidande och död i spåren.
I påskens berättelser finns livets alla djupaste dimensioner med. Från palmsöndag, genom stilla veckans lidande, långfredagens död fram till påskdagens glada budskap om uppståndelse och liv. Här möter oss utsatthet, ensamhet, ångest och missmod. Alldeles som de tunga dagarna i vårt liv. Dagarna då vi undrar om det alls ska bli någon sommar. Men i påskens berättelser finns också liv, kärlek, hopp och den djupa glädjen. Alldeles som de vackra och fina dagarna då livet visar sig från sin bästa sida. Vi får stiga in i påskens stora berättelse. Det handlar om oss.
Om vi läser vårt liv i ljuset av påskens stora berättelse ser vi att här är vi alla lika. Vi delar utsattheten, oron, lidandet och ångesten. Vi delar tillkortakommanden och behov av barmhärtighet. Och vad kan vi då annat göra än att räcka varandra handen och hjälpas åt att leva tillsammans som bristfälliga människor.
Vi delar också hoppet, glädjen och kärleken med varandra. Från påskdagens uppståndelsemorgon drar en stilla och varm bris över den oroliga världen. Påskmorgonens budskap om att Jesus Kristus har uppstått väcker tron på morgondagen. Det blir nog sommar trots allt. Sommar i år. Sommar i mitt liv. Och sedan en lång sommardag som aldrig tar slut.
Dörren till påskens stora berättelse är öppen. Vi är välkomna in med hela vårt liv. Vi får vandra vägen tillsammans och med Gud. På den vägen segrar livet och kärleken till sist.