Agneta Lavesson gillar böcker och att läsa. Det ser man inte minst på hennes välfyllda bokhylla.
Agneta Lavesson gillar böcker och att läsa. Det ser man inte minst på hennes välfyllda bokhylla.

Hon tvingades leva isolerat utan vänner

UTANFÖRSKAP.

Som barn fick Agneta Lavesson höra av sina föräldrar att hon var en olyckshändelse och att de inte velat ha några barn. De levde ett isolerat liv på den skånska landsbygden och Agneta förbjöds ha kontakt med andra barn.

23.3.2023 kl. 12:00

På klassfotot från sjunde klass sitter Agneta Lavesson skyggt längst ute på kanten.

– Man kan se på mig att jag är utanför och dyster. När jag började skolan var jag fullständigt ovan med andra människor, både vuxna och barn, och jag kände ett stort utanförskap, säger hon.

Föräldrarna vill inte ha några barn och de hade svårt att uppfostra henne. De tyckte att andra barn hade dåligt inflytande på Agneta och förbjöd henne att leka med dem.

– Mamma sa att hon inte klarar av uppgiften att uppfostra en sån förskräcklig unge. Jag vet inte vad det finns för kriterier för dysfunktionellt hem, men normalt var det inte.

– De hade psykiska problem som ökade efter hand. Det levde ett så isolerat liv och hade inga vänner. Jag tror inte min mamma tyckte om någon människa, kanske inte ens sig själv. Hon var en dominant kvinna och pappa var kuvad och lydde henne.

De enda kontakterna föräldrarna hade var till Agnetas mormor som bodde hemma hos dem och två morbröder som bodde en bit därifrån.

– Mormor var frånskild och jag har förstått att hennes man misshandlade och hotade henne.

När Agneta börjat skolan måste hon komma hem direkt. Kom hon hem fem minuter för sent var mamma arg.

– Jag fick inte stanna kvar tillsammans med mina skolkamrater ens några korta minuter efter skolan. Gjorde jag det blev jag bestraffad. Det var lite grann av militärisk disciplin. Jag blev inlåst på rummet och fick husarrest. Det hände ocksåatt mamma sammankallade min pappa, mormor och mina två morbröder som bodde en bit därifrån och skällde ut mig fullständigt inför dem. Jag fick inte ens försvara mig.

Fick inte börja gymnasiet

Trots allt klarade Agneta skolan med goda betyg och lärarna ville hon skulle börja gymnasiet. De försökte påverka hennes föräldrar.

– ”Absolut nej! Skolan har ett så dåligt inflytande på henne och hon kommer aldrig att klara av den”, sade de. Min mamma tyckte att jag skulle utbilda mig till tandsköterska. Kanske det var en dröm hon hade för sin egen del.

Genast efter nian fick Agneta arbete på ett åldringshem.

– Jag ville arbeta med barn, och trots att jag inte gått gymnasiet kom jag ändå senare in på förskollärarutbildningen. Jag trivdes med det och några år arbetade jag också med funktionshindrade och utvecklingsstörda.

Relationen till föräldrarna blev inte bättre av att Agneta som ung kom i kontakt med kristen tro. Föräldrarna som var övertygade ateister försökte göra henne arvlös.

– Jag kom till tro som 17-åring och sökte mig till en församling där jag började få lite kontakter med jämnåriga. Men föräldrarna förbjöd mig att gå dit. De tyckte det var besynnerligt att jag kunde tro på sådana sagor som kristen tro. Det är ingenting vi behöver i ett modernt samhälle, tyckte de.

Vad var det som gjorde att du kom till tro?

– Gud sökte mig och jag hittade en bibel som jag började läsa. Jag kom underfund med att jag vill vara kristen. Mina föräldrar blevså arga att de rev sönder min bibel i små bitar. Jag var utan bibel ett bra tag efter det. Men man kan tala med Herren ändå.

Föräldrarnas motstånd gjorde att Agneta så småningom tappade kontakten med församlingen. Men hon tappade inte kontakten med Kristus.

– Alltid när jag haft möjlighet har jag studerat Guds ord och jag använder också mycket studiematerial.

Skaffade lägenhet i smyg

Hon bodde hemma hos föräldrarna i Vinslöv tills hon var nästan 24 år. Då skaffade hon en lägenhet i närbelägna Kristianstad i smyg.

– Jag ville leva mitt eget liv och jag skaffade lägenheten för att komma bort från föräldrarna. Det var inte lätt att bryta sig lös. De fick veta om lägenheten först när det var dags för mig att flytta. Det var medan jag gick på förskollärarutbildningen.

Trots flytten fortsatte föräldrarnas kontroll över Agneta.

– Jag var tvungen att åka hem till Vinslöv efter jobbet varje fredag och stanna där till måndag morgon. Jag tyckte inte det var riktigt hållbart. Jag behövde komma längre bort.

Fästmannen fick köttgrytan över sig

I 30-årsåldern bestämde Agneta sig för att gå en ekumenisk bibelskola i Göteborg. Där träffade hon en kristen man. De förlovade sig och planerade ett liv tillsammans.

– Trots att jag anade att det skulle bli problem åkte vi för att träffa mina föräldrar. När vi satte oss vid matbordet fick mamma ett hysteriskt utbrott och började kasta tallrikar och glas omkring sig. Min fästman fick köttgrytan över sig och vi måste fly därifrån.

Efter den här händelse försämrades relationen till fästmannen och förlovningen upplöstes.

– Han sa att han inte vill ha en sådan svärmor och det kan jag förstå.

– Mina föräldrar, mest min mamma, ville inte att jag gifte mig. Jag fick uppfattningen att hon ville att vi skulle leva i något slags symbiotiskt förhållande. Men det ville ju inte jag.

Någon egen familj har Agneta inte haft. Idag har hon sin främsta gemenskap i en bönegrupp.

– Jag har aldrig vant mig vid att ha många människor runt omkring mig. Jag trivs med att leva ensam och jag har ju vänner. Som yngre hade jag en hög skyddsmur runt omkring mig och jag tror inte den är helt borta än. Det tar hela livet att riva den.

Barndomen har präglat henne också på så vis att hon alltid varit en otrygg person.

– Men det har ju förstås blivit bättre. Jag hade psykiska symptom redan som barn och jag var sängvätare långt upp i skolåldern. För flera år sedan fick jag riktigt svår panikångest då hela min kropp var i fullständigt uppror. Att jag blev hjälpt från ångesten är ett bönesvar.

Har du kunnat förlåta dina föräldrar?

– Det har jag delvis gjort, men ännu inte till hundra procent. Det kommer efterhand, när jag kan lämna allt det här bakom mig. Jag märker att Gud har omsorg om mig. Jag upptäckte tidigt att Gud är god och kärleksfull. Så småningom har jag förstått att det också gäller mig personligen.

Ville se sig omkring

Sommaren 1987 var Agneta på resa och kom till Jakobstad.

– Jag ville se mig omkring.Jag tyckte Jakobstad var en trevlig liten småstad.

På hösten flyttade hon till staden.

– Folk brukar fråga varför jag flyttade till Jakobstad. Jag har egentligen inget svar. Jag behövde komma längre bort hemifrån och få lite lugn och ro. Jag kunde ju ha flyttat längre norrut i Sverige. Men det blev Jakobstad och jag trivs bra här.

Såg du Guds ledning i det?

– Kanske inte med en gång, men under åren har jag förstått att Gud vill ha mig på just den här platsen.

Medan föräldrarna levde åkte hon hem två gånger om året.

– Den sista tiden var det väldigt besvärligt, för de var ordentligt dementa och fysiskt handikappade.

Föräldrarna besökte aldrig henne, varken i Kristianstad eller Jakobstad.

Nu har hon förlorat kontakten med sina kusiner och övriga släktingar i Sverige.

– Den äldre generationen lever inte längre. Jag fick heller inte ha kontakt med min pappas släktingar för mamma tyckte inte om farmor. Hon hade en son innan hon gifte sig med min farfar så mamma kallade henne en lösaktig kvinna. Mina föräldrar ansåg sig vara ordentliga och skötsamma människor som varken drack eller rökte och betalade sina räkningar i tid. De var lite självrättfärdiga.

Johan Sandberg


UK:s presidium, från vänster Ossian Beukelman, Kajsa Lassila, Fredrik Kass (KCSA) och Måns Vikström.

ungdomens kyrkodagar. Ungdomsarbete och fred är i fokus när UK jubilerar. Ordförandeklubban svingas av Kajsa Lassila. 26.1.2018 kl. 11:29
Ville Auvinen talar flytande svenska tack vare studierna vid Åbo Akademi.

ärkebiskopsval 2018. Ville Auvinen har klassats som den ”konservativa” ärkebiskopskandidaten. Men han vill inte 
definieras av det han motsätter sig, utan av det han tror att vi behöver. 26.1.2018 kl. 09:08
Anton Lundholm är född och uppvuxen i Småland, men bor idag i Stockholm.

Bok. När Anton Lundholm växte upp i det svenska bibelbältet var homosexualitet en icke-fråga. När han själv, efter många års kamp, kom ut ur skåpet raserades hans Gudbild. 26.1.2018 kl. 08:44
Hans Boije är diplomingenjör och teologis magister.

kyrkoherde. Hans Boije, direktor för Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, har sökt kyrkoherdetjänsten i Vörå församling. 23.1.2018 kl. 15:37
Tom Tiainen

profilen. Då båten sjunkit och det kalla vattnet gjort dem stelfrusna såg Tom Tiainen bara en lösning, att be Gud om hjälp. Den hjälpen kom. Senare samma kväll övertygade Gud honom om varifrån den kommit. 24.1.2018 kl. 15:00

ärkebiskopval 2018. Att bevara kyrkans enhet utan att tysta ner dem som tänker annorlunda eller tumma på det befriande kristna budskapet är en av framtidens största utmaningar, enligt Björn Vikström. 22.1.2018 kl. 13:25

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00

Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30