Just nu jobbar Eva Ahl-Waris som diakoniarbetare i Sjundeå – här står hon vid Sjundeå kyrka.

Efter skilsmässa, cancer och depression lever Eva Ahl-Waris nu sitt livs bästa tid

Personligt.

När Eva Ahl-Waris började studera teologi blev hon så lycklig att det förvånade henne själv. – Bara att få studera hebreiska. – Guds och änglarnas språk! Helt amazing!

9.3.2023 kl. 16:49

När Eva Ahl-Waris var tretton år samlades hon och de andra patrulledarna vid ett scoutläger för att be. Då hände någonting.

– Jag uppfylldes av en känsla av att jag tror på Gud, av att Gud finns och lever och uppfyller mig med kärlek och ljus. Sedan bad jag om att få följa honom och om att han ska kunna använda mig.

Och kanske använde Gud henne trots att hon började studera historia och inte teologi. Hon valde ofta ämnen som tangerade kyrkohistoria, även om hon studerade kultur- och idéhistoria. Hennes pro gradu-avhandling handlade om synen på heliga Birgitta.

Hon blev förälskad i historia redan som barn. Hennes pappa brukade högläsa en bok som hette Treasures of Yesterday för henne, som han översatte fritt medan han läste.

– Den handlade om Troja och om Tutanchamons grav. Redan i gymnasiet visste jag att jag skulle bli historiker och tog alla språkkurser som jag trodde skulle hjälpa mig.

Vid universitetet läste hon latin – det har hon nytta av när hon nu sadlat om till teologi. Idag läser hon också hebreiska.

– Jag läser allt jag kan för jag är så lycklig över att få studera igen.

Motgångar ledde henne vidare

Hon drogs till teologin efter att ha genomlevt många svåra kriser: sjukdom, skilsmässa och depression. Hennes bröstcancer upptäcktes i ett tidigt skede, men efter den fick hon det som man kallar ”cancer hangover”, det vill säga: Varför överlevde just jag när så många inte klarar sig?

På grund av sjukdomen miste hon en forskartjänst och bestämde sig för att sadla om och bli lärare. Hon insåg att det skulle vara lättare att få mer timlärarjobb om hon också kunde undervisa i religion.

Så hon började läsa teologi vid öppna universitetet.

– Och det var så roligt att jag inte varit så lycklig på flera år. Innan mamma dog sa hon till mig: Om det där gör dig lycklig, varför skulle du inte kunna bli präst?

Hon sökte in till teologin vid Åbo Akademi.

– Det känns jättebra. Det känns att det här är det bästa som hänt mig på jättelänge.


Du har gått igenom skilsmässa, cancer och depression. Har de här upplevelserna gett dig något gott?

– Jo. Först och främst: jag skulle aldrig ha varit mogen att bli teolog som 20-åring. Jag hade så dåligt självförtroende och var så osäker på allting i världen. Jag måste först bli förälder åt tre barn och hjälpa mina föräldrar i slutskedet av deras liv. Sedan måste jag doktorera i historia för att tro på mitt eget intellekt. Jag skulle inte ha varit mogen att leda och hjälpa andra förrän nu.

Hon tänker att det finns en tid för allting. Gud kan ta det mest tarvliga, det vi slänger ifrån oss som skräp, och göra någonting av det.

– Det är därför man aldrig kan tänka att livet är slut förrän någon människa verkligen lever sin sista dag. Alla är Guds barn och alla kan användas och alla är älskade. Det förstod jag inte för tjugo år sedan, men nu förstår jag det.

Det viktiga med att ha gått igenom något svårt är att komma igenom det.

– Då växer man. Men medan man är inne i svårigheten är det ganska orimliga krav som människor kan ställa på en. ”Ryck upp dig!” Vilken människa som är deprimerad har inte hört det? Det är en av de värsta kommentarer du kan komma med.

Som det står i Bibeln: det finns en tid för allt – också för den bearbetning som krävs för att ta sig ur en depression eller sorg.


Det krävs tålamod

Hon får ibland frågan om hur Gud meddelar sig med oss människor.

– Då svarar jag att man måste ha tålamod. Gud kan inte nå dig när du är djupt deprimerad och dina pengar är slut, och du känner att du står vid en brant. ”Nu imorgon måste Gud ha en limousin där åt mig på gatan.” Det funkar inte så.

Du måste ha tålamodet att vänta på en plan som är bra för alla, inte bara för dig själv.

– Det är kanske under den väntan som folk blir gudsförnekare, när de känner att de inte blir bönhörda. Att vänta kräver lyhördhet mot den här starka kärlekskraften som leder oss.

Idag är hon 47 år. Hon njuter allra mest av sina tre barn, men också av att studera.

– Att jag får lära mig hebreiska, Guds och änglarnas språk! Helt amazing! Det är jobbigt med de svåra verben, men det är också ljuvligt. Jag är ju forskare till utbildningen så jag gillar att vända på varje sten. Jag är nyfiken.

Har du andliga eller religiösa sår?

– Kanske minnen från tiden när jag studerade historia på 90-talet och blev förlöjligad för att jag hade en kristen tro. Särskilt bland humanister som inte var teologer fanns ibland en sådan inställning.

Idag tycker hon det finns en mycket större frihet att tro och tänka som man vill. Det finns en förståelse för att religion är ett mänskligt fenomen som är lika gammalt som musik.

– Det är något som finns i vår hjärna. Religion och musik och konst hör ihop.



Hur tänker du att kristendomen borde synas i våra liv?

– Jag tänker att jag kan vara svar på någons bön. Som lekman är jag också ett vittne, jag kan berätta min egen berättelse och det kan ge någon en aha-upplevelse.

Just nu tar hon en dag i sänder, jobbar, studerar och njuter.

– Sedan när mina barn flyttat hemifrån blir jag en crazy cat lady som bara håller till i församlingen.

När hon diskuterar med religionsvetare märker hon att de ofta tycker att hon är lite tråkig. Kan hon inte vara något mer spännande, som buddhist?

– Och dessutom något så tråkigt som kristen lutheran: hur tänkte jag där? Men de har inte upplevt det jag upplever när jag sätter mig i en kyrkbänk och det är bara jag och Gud.

För henne är det stora bara att få gå till en högmässa och bröla på i lite psalmer. Låg- eller högkyrkligt – det gör ingen skillnad för henne. Att få sitta bredvid sitt barn som blivit konfirmerat och gå tillsammans till nattvarden – det är något så stort för henne att rösten brister när hon talar om det.

– Redan min tro är en gåva. Jag känner människor som suktar efter en tro men inte känner någonting. Att få tro är en välsignelse.

Varför alla inte kan tro kan hon inte svara på. Det är någonting som Gud har hand om. Om man vill kan man fråga honom sedan i himlen, men själv ser hon bara fram emot att få lovsjunga.

– I himlen tror jag vi är inbäddade i ljus och godhet och kärlek. Det var något jag fattade redan som 13-åring: Om vi inte dör kommer vi ju aldrig att se Gud! Som Paulus skriver: Nu ser vi en dunkel spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte.


Team ”mammorna”

När Eva Ahl-Waris började studera teologi trodde hon att hon skulle vara unik som yrkesbytare – men det var hon inte alls.

– Vi har ett helt ”team mammorna” där i Åbo. Människor som gjort helt andra saker i sitt liv men känner att det nu är tid för det här. Särskilt damer i åldern 40+.

Själv har hon varit historiker i tjugo år. Hon tänker att hon förhoppningsvis har tjugo år kvar i arbetslivet och de tjugo åren vill hon göra något nytt.

– Det hör till den lutherska dygden att du lever ut din tro i din vardag, i världen. Jag är bekännande lutheran – vad tråkigt! Men åtminstone är jag aktiv lekman. Jag studerar teologi och njuter av det. Kanske jag blir präst, kanske det aldrig sker. Jag tar livet en dag i sänder.

Text och foto: Sofia Torvalds


Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39