Just nu jobbar Eva Ahl-Waris
som diakoniarbetare i Sjundeå – här står hon vid Sjundeå kyrka.
Just nu jobbar Eva Ahl-Waris som diakoniarbetare i Sjundeå – här står hon vid Sjundeå kyrka.

Efter skilsmässa, cancer och depression lever Eva Ahl-Waris nu sitt livs bästa tid

Personligt.

När Eva Ahl-Waris började studera teologi blev hon så lycklig att det förvånade henne själv. – Bara att få studera hebreiska. – Guds och änglarnas språk! Helt amazing!

9.3.2023 kl. 16:49

När Eva Ahl-Waris var tretton år samlades hon och de andra patrulledarna vid ett scoutläger för att be. Då hände någonting.

– Jag uppfylldes av en känsla av att jag tror på Gud, av att Gud finns och lever och uppfyller mig med kärlek och ljus. Sedan bad jag om att få följa honom och om att han ska kunna använda mig.

Och kanske använde Gud henne trots att hon började studera historia och inte teologi. Hon valde ofta ämnen som tangerade kyrkohistoria, även om hon studerade kultur- och idéhistoria. Hennes pro gradu-avhandling handlade om synen på heliga Birgitta.

Hon blev förälskad i historia redan som barn. Hennes pappa brukade högläsa en bok som hette Treasures of Yesterday för henne, som han översatte fritt medan han läste.

– Den handlade om Troja och om Tutanchamons grav. Redan i gymnasiet visste jag att jag skulle bli historiker och tog alla språkkurser som jag trodde skulle hjälpa mig.

Vid universitetet läste hon latin – det har hon nytta av när hon nu sadlat om till teologi. Idag läser hon också hebreiska.

– Jag läser allt jag kan för jag är så lycklig över att få studera igen.

Motgångar ledde henne vidare

Hon drogs till teologin efter att ha genomlevt många svåra kriser: sjukdom, skilsmässa och depression. Hennes bröstcancer upptäcktes i ett tidigt skede, men efter den fick hon det som man kallar ”cancer hangover”, det vill säga: Varför överlevde just jag när så många inte klarar sig?

På grund av sjukdomen miste hon en forskartjänst och bestämde sig för att sadla om och bli lärare. Hon insåg att det skulle vara lättare att få mer timlärarjobb om hon också kunde undervisa i religion.

Så hon började läsa teologi vid öppna universitetet.

– Och det var så roligt att jag inte varit så lycklig på flera år. Innan mamma dog sa hon till mig: Om det där gör dig lycklig, varför skulle du inte kunna bli präst?

Hon sökte in till teologin vid Åbo Akademi.

– Det känns jättebra. Det känns att det här är det bästa som hänt mig på jättelänge.


Du har gått igenom skilsmässa, cancer och depression. Har de här upplevelserna gett dig något gott?

– Jo. Först och främst: jag skulle aldrig ha varit mogen att bli teolog som 20-åring. Jag hade så dåligt självförtroende och var så osäker på allting i världen. Jag måste först bli förälder åt tre barn och hjälpa mina föräldrar i slutskedet av deras liv. Sedan måste jag doktorera i historia för att tro på mitt eget intellekt. Jag skulle inte ha varit mogen att leda och hjälpa andra förrän nu.

Hon tänker att det finns en tid för allting. Gud kan ta det mest tarvliga, det vi slänger ifrån oss som skräp, och göra någonting av det.

– Det är därför man aldrig kan tänka att livet är slut förrän någon människa verkligen lever sin sista dag. Alla är Guds barn och alla kan användas och alla är älskade. Det förstod jag inte för tjugo år sedan, men nu förstår jag det.

Det viktiga med att ha gått igenom något svårt är att komma igenom det.

– Då växer man. Men medan man är inne i svårigheten är det ganska orimliga krav som människor kan ställa på en. ”Ryck upp dig!” Vilken människa som är deprimerad har inte hört det? Det är en av de värsta kommentarer du kan komma med.

Som det står i Bibeln: det finns en tid för allt – också för den bearbetning som krävs för att ta sig ur en depression eller sorg.


Det krävs tålamod

Hon får ibland frågan om hur Gud meddelar sig med oss människor.

– Då svarar jag att man måste ha tålamod. Gud kan inte nå dig när du är djupt deprimerad och dina pengar är slut, och du känner att du står vid en brant. ”Nu imorgon måste Gud ha en limousin där åt mig på gatan.” Det funkar inte så.

Du måste ha tålamodet att vänta på en plan som är bra för alla, inte bara för dig själv.

– Det är kanske under den väntan som folk blir gudsförnekare, när de känner att de inte blir bönhörda. Att vänta kräver lyhördhet mot den här starka kärlekskraften som leder oss.

Idag är hon 47 år. Hon njuter allra mest av sina tre barn, men också av att studera.

– Att jag får lära mig hebreiska, Guds och änglarnas språk! Helt amazing! Det är jobbigt med de svåra verben, men det är också ljuvligt. Jag är ju forskare till utbildningen så jag gillar att vända på varje sten. Jag är nyfiken.

Har du andliga eller religiösa sår?

– Kanske minnen från tiden när jag studerade historia på 90-talet och blev förlöjligad för att jag hade en kristen tro. Särskilt bland humanister som inte var teologer fanns ibland en sådan inställning.

Idag tycker hon det finns en mycket större frihet att tro och tänka som man vill. Det finns en förståelse för att religion är ett mänskligt fenomen som är lika gammalt som musik.

– Det är något som finns i vår hjärna. Religion och musik och konst hör ihop.



Hur tänker du att kristendomen borde synas i våra liv?

– Jag tänker att jag kan vara svar på någons bön. Som lekman är jag också ett vittne, jag kan berätta min egen berättelse och det kan ge någon en aha-upplevelse.

Just nu tar hon en dag i sänder, jobbar, studerar och njuter.

– Sedan när mina barn flyttat hemifrån blir jag en crazy cat lady som bara håller till i församlingen.

När hon diskuterar med religionsvetare märker hon att de ofta tycker att hon är lite tråkig. Kan hon inte vara något mer spännande, som buddhist?

– Och dessutom något så tråkigt som kristen lutheran: hur tänkte jag där? Men de har inte upplevt det jag upplever när jag sätter mig i en kyrkbänk och det är bara jag och Gud.

För henne är det stora bara att få gå till en högmässa och bröla på i lite psalmer. Låg- eller högkyrkligt – det gör ingen skillnad för henne. Att få sitta bredvid sitt barn som blivit konfirmerat och gå tillsammans till nattvarden – det är något så stort för henne att rösten brister när hon talar om det.

– Redan min tro är en gåva. Jag känner människor som suktar efter en tro men inte känner någonting. Att få tro är en välsignelse.

Varför alla inte kan tro kan hon inte svara på. Det är någonting som Gud har hand om. Om man vill kan man fråga honom sedan i himlen, men själv ser hon bara fram emot att få lovsjunga.

– I himlen tror jag vi är inbäddade i ljus och godhet och kärlek. Det var något jag fattade redan som 13-åring: Om vi inte dör kommer vi ju aldrig att se Gud! Som Paulus skriver: Nu ser vi en dunkel spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte.


Team ”mammorna”

När Eva Ahl-Waris började studera teologi trodde hon att hon skulle vara unik som yrkesbytare – men det var hon inte alls.

– Vi har ett helt ”team mammorna” där i Åbo. Människor som gjort helt andra saker i sitt liv men känner att det nu är tid för det här. Särskilt damer i åldern 40+.

Själv har hon varit historiker i tjugo år. Hon tänker att hon förhoppningsvis har tjugo år kvar i arbetslivet och de tjugo åren vill hon göra något nytt.

– Det hör till den lutherska dygden att du lever ut din tro i din vardag, i världen. Jag är bekännande lutheran – vad tråkigt! Men åtminstone är jag aktiv lekman. Jag studerar teologi och njuter av det. Kanske jag blir präst, kanske det aldrig sker. Jag tar livet en dag i sänder.

Text och foto: Sofia Torvalds


Kultur. För tjugo år sedan väcktes tanken på en fusion mellan de evangeliska folkhögskolorna i Vasa och Hangö. Då var motståndet i Hangö kompakt. Men i dag, påhejade av undervisnings- och kulturministeriet, går skolorna in för en fusion. 20.10.2010 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkostyrelsen vill inte särskilja etiken från religions- och livsåskådningsundervisningen i skolorna så att etik skulle bli ett eget ämne. Kyrkostyrelsen har uppvaktat riksdagsgrupperna i frågan. 20.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ärkebiskop Kari Mäkinen frågar sig om människor skriver ut sig ur kyrkan eftersom kyrkan inte tillräckligt tydligt har försvarat det av Gud givna människolivets oöverlåtliga värde och visat det i jämlikt och accepterande bemötande av homosexuella. 19.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ajankohtainen Kakkonens debattprogram om homosexualitet, kyrka och samhälle ledde till en aldrig tidigare skådad utskrivningsboom, vilken i sin tur ledde till en ännu intensivare medieuppföljning. 19.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ur mediaperspektiv är partnerskapsdiskussionen ett hopplöst fall för kyrkan. Oberoende av vem som säger vad så skriver folk ut sig, suckar kyrkomötesombud Åsa A Westerlund. 19.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ett felaktigt personnummer på webbsajten eroakirkosta.fi hindrade att biskop Björn Vikström blev utskriven ur kyrkan. Men det var inte biskopen själv som försökte skriva ut sig utan någon som försökte skriva ut honom. 19.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Rekordmånga har skrivit ut sig ur kyrkan efter tisdagens tv-diskussionen om homosexuella pars rättigheter. En kyrklig splittring är oundviklig, tror sociologen Thomas Rosenberg. 18.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Vid söndagens prästvigning i Borgå fick stiftet två nya präster. 18.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ansvarsveckan är de finländska kristna kyrkornas röst i arbetet för en rättvisare värld. Årets ansvarsvecka hålls 17-24 oktober. 17.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. – Förbönen genomsyrar hela mitt liv. Jag har fått uppleva väldigt mycket av Guds hjälp i olika livssituationer. 16.10.2010 kl. 00:00

Kultur. Finalisterna till Årets kristna bok har valts ut. Bland de tio finalisterna finns inga svenskspråkiga verk. 15.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Finländska diakoniforskare har öppnat en ny internationell servicetjänst på webben. 15.10.2010 kl. 00:00

Kyrka. Gruppen på Facebook kan vara lika verklig för dess medlemmar som gruppen som samlas i församlingshemmet. Närvaron på webben placerar kyrkan mitt i byn igen. 14.10.2010 kl. 00:00

Sofia Torvalds. Jag byter blöja på tvååringen när han plötsligt tittar upp på mig och säger: – Mamma, du är gammal. Jag skrattar förbryllat till. Gammal? Kanske gammal som i – stor? 14.10.2010 kl. 00:00

Ledare. Samtidigt med de israelisk-palestinska fredssamtalen pågår en betydligt mindre påpassad överläggning, nämligen den romersk-katolska kyrkans specialsynod om de kristnas situation i Mellanöstern som Kyrkpressen rapporterade om förra veckan. 14.10.2010 kl. 00:00

Karolin Wargh tycker det känns mäktigt att spela orgel.

Utmärkelse. Karolin Wargh, kantor i Solfs församling, är årets kantor. – Det känns helt otroligt och väldigt roligt. Jag hoppas att jag genom den här utmärkelsen kan föra fram hur viktigt det är med orgelpedagogik, säger hon. 8.8.2019 kl. 16:23
Trots att gruppen samlas i kyrkhemmet i Malax är det en öppen grupp där alla slags synsätt och åskådningar ryms med. Till exempel är en av medlemmarna präst medan en annan nyligen har skrivit ut sig ur kyrkan. Från vänster till höger syns Joakim Snickars, Mats Bergvik, Hillevi Lasén och Kristian Norrback.

på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00
– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30
–  Skuld och skam är frågor som kommer upp hela tiden. Inför livets största vändpunkter formas frågorna i våra innersta djup, säger Barbro Eriksson.

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30
Kyrkan möter människor i livets höjdpunkter och dalar. Ofta är mötet gott, men ibland blir det en besvikelse.

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57