Även om Larmosjön inte är det öppna hav Stig Nykvist är van vid trivs han där ändå.
Även om Larmosjön inte är det öppna hav Stig Nykvist är van vid trivs han där ändå.

Att välja bort – dagens svåraste val

missbruk.

Tidigare vann flaskan om han måste välja mellan den och hustrun. Idag väljer Stig Nykvist bort flaskan.

– För missbrukare är det dagens viktigaste och svåraste val, säger han.

8.3.2023 kl. 10:50

Livet för Stig Nykvist började på riktigt år 2018.

– Man vet att man är beroende när beroendet går före allt annat – före barnen, hustrun och arbetet. För mig kom flaskan först. Den var nummer ett i mitt liv. Så höll jag på i 40 år.

Då han skulle ha hand om dottern Malin, som då var yngre än två år, valde han att dricka.

– Jag hade druckit upp allt jag hade därhemma så jag satte flickan i bilen och åkte för att köpa mer att dricka. Jag tyckte det var jobbigt att sköta henne för jag ville bara dricka. Jag åkte till svärmor, bar in flickan och frågade om hon får vara där en stund. Så söp jag en vecka utan att tänka på henne en enda gång.

Han började dricka tidigt. Han var 14–15 år då han märkte att det passade honom och att han aldrig fick baksmälla.

– På den tiden ordnades dans i olika byar i skärgården – Vallgrund, Replot och Björkö – varje helg. Jag och mina kamrater hade med oss att dricka till dansen. Då den var slut klockan ett på natten for alla hem. Men inte jag. Jag stannade ofta kvar ensam för att dricka färdigt. Jag kunde fortsätta hela natten men ända sköta mitt dagen efter.

Drickandet finns i släkten.

– Jag är född med de generna. Det är en sjukdom som jag tror man kan ärva.

Ingen tanke på att sluta

Mellan 2004 och 2016 var han in och ut sex–sju gånger på rehabilitering på Pixne i Malax. Under den tiden hade han en nykter sexårsperiod. Men då blev det skilsmässa och han flyttade från hembyn Vallgrund till Malax.

– Vad jag än varit med om hade jag inte en tanke på att sluta. Det var tanken på att förlora familjen eller mitt arbete som drev mig till Pixne. När jag kom därifrån höll det två veckor och så var jag igång på nytt.

Stig har två vuxna döttrar och en minderårig son. Malin, en av döttrarna, har under många år försökt få honom till Good Foundation, ett kristet behandlingshem i Sverige.

– Jag har varit på väg flera gånger. Jag har kommit så långt som till hamnen i Vasklot. Men där har jag svängt.

Efter midsommaren 2018 kapitulerade han.

– Mitt på natten ringde jag åt Malin och sa att nu måste du komma hit för jag vet vad som händer annars.

Hon körde genast till Malax, en timmes bilfärd från sitt hem. Där packade hon hastigt ner lite kläder och de hann precis till båten. Så körde de till Good Foundation utanför Gävle.

– Jag trodde jag skulle dö och bad Malin stanna kvar. Fast hon hade småbarn hemma stannade hon i fyra dagar.

När det gick att få kontakt med Stig frågade föreståndaren om han fick lägga olja på hans huvud och be för honom.

– Jag visste inte vad oljan betydde men jag sa att han får göra precis vad han vill. Han droppade några droppar olja på mitt huvud men det kändes som om det runnit olja över hela kroppen och det blev riktigt varmt.

– Efteråt grät jag i en vecka. Före det hade jag kanske gråtit ett par gånger i hela livet.

Varför grät du?

– Jag vet inte riktigt. Det var en sådan lättnad. Jag grät ut mitt tidigare liv och min smärta. Jag tror jag mest grät ut min ångest över vad jag gjort åt mig själv och åt andra. Det var Guds närvaro som gjorde att jag grät.

Han förändrades i sitt sätt att vara. Hur han talade, uppförde sig och tänkte.

– Jag hade mycket som jag bekymrade mig för. Medan jag var i Malax träffade jag en kvinna och vi fick jag en pojke som är född 2015. Jag bekymrade mig över honom och om jag alls skulle få träffa honom igen. Jag tyckte jag var långt hemifrån och simkortet på telefonen fungerade inte i Sverige.

Varför funkade rehabiliteringen nu då den inte gjort det tidigare?

– För mig så är det Jesus. Jag har ingen annan förklaring. Jag förstod att jag behövde eftervård och troende kamrater. Jag träffade Maria via nätet medan jag var på rehabiliteringen. Tillsammans besökte vi många ställen för eftervård.

Kyrka och församling är ingen främmande plats för Stig.

– Hela mitt liv har jag haft en barnatro. Min mamma är varmt troende och hon har bett för mig i alla mina dagar. Jag har gått både söndagsskola och skriftskola. Jag var inte Guds bästa barn. Jag har varit medveten om Gud men inte följt honom.

Var fanns Jesus medan du söp?

– Första gången jag var vid Pixne fick jag lära mig sinnesrobönen. Men det har krävt att jag varit riktigt nära döden innan jag har tagit till den. Jag har varit med om flera olyckor som gett mig nära döden-upplevelser. Efteråt har jag förstått att jag blivit hjälpt. Jag har haft det min mamma brukar kalla skyddsängel.

Stig och Maria Nykvist är nu värdpar på Inremissionshemmet i Larsmo.

Två återfall sedan 2018

Sedan 2018 har han haft två återfall som varat i några dagar. Det senaste återfallet var för två år sedan.

– Efter återfallet visste han att han inte får se sonen på fem månader. Då var jag rädd att nu brister det för honom. Men han kom hem nykter, säger hustrun Maria.

Maria kommer från Ytteresse och har rötterna i laestadianismen.

– Jag har alltid haft min tro och trott att allting reder upp sig, men tidigare har jag inte upplevt att jag behöver Jesus så mycket. Jag har också genomgått skilsmässa, säger hon.

Stig och Maria började umgås över nätet medan han ännu var i Sverige.

– Jag bodde då i adventskyrkan och där började vi be att jag skulle hitta en karl åt mig. Stig dök upp på Facebook och jag avskräcktes först av att han var på rehabilitering. Men vi började kommunicera.

Maria kände inte Stig innan han blev nykter.

– När jag hör andra anhöriga berätta tackar jag Gud att jag inte behövt vara med om all oro och allt medberoende som missbruket medför, säger hon.

– De som är medberoende lider mer än missbrukaren själv, säger Stig.

Efter avslutad rehabilitering flyttade Stig till Jakobstad, där en eftervårdsgrupp för dem som varit på Good Foundation startade.

– I början var vi 11–12 stycken. Men vi blev bara färre i gruppen och till sist var jag ensam. En präst tipsade om veckomötena för missbrukare på Inremissionshemmet i Larsmo. Det är ett och ett halvt år sedan vi var på det första mötet. Sedan dess har jag inte varit borta en enda vecka.

Fick jobb på Inremissionshemmet

Vid Inremissionshemmet hålls nu möten två kvällar i veckan, på måndagskvällarna klockan 18 öppna möten för allmänheten med predikan, lovsång och förbön. På onsdagarna hålls slutna eftervårdsmöten för missbrukare, medmissbrukare och anhöriga.

På Inremissionshemmet sköttes serveringen först av frivilliga. Maria som tidigare jobbat i kök fick frågan om hon vill jobba där i stället. Nu är de värdpar vid hemmet. Stig är gårdskarl några timmar i veckan.

År 2008 var Stig med om en olycka där han skadade ryggen och blev opererad för diskbråck. Operationen misslyckades eftersom läkaren opererade mellan fel kotor och skar av nerver.

– Jag blev lam på höger ben och förbereddes för ett liv i rullstol. Men jag började träna och gick några steg varje dag. Jag kom så långt att jag kunde gå med kryckor med det högra benet släpande efter.

Knäpptyst i bönehuset – då bröt jublet ut

Stig sökte förbön för sin rygg men den blev inte bättre.

– När svärsonen ville ha mig med till ett bönemöte i Kackur bönehus i Larsmo 2011 protesterade jag för jag tyckte att det räckte nu. Men jag lät mig övertalas.

I bönehuset gick folk fram till förbön. När han bett för alla som kommit fram sade förebedjaren att här finns ännu en som behöver förbön.

– Då drog svärsonen iväg med mig. När förebedjaren lade handen på min rygg kändes den som en het stekpanna lagts på ryggen. Jag trodde jag skulle brinna upp och slog reflexmässigt bort handen. ”Vad håller du med?” frågade jag. ”Det här är allt jag har”, sa han och visade sin hand. Han lade handen på nytt på min rygg och jag kände fortfarande värmen. Sedan började det pirra, dra, knycka och leva om från ryggen ända ned till högerfoten. När han slutat uppmanade han mig att gå till dörren och tillbaka. Det var proppfullt och knäpptyst i bönehuset. Jag steg upp gick. Då bröt jublet lös. Jag kom dit med kryckor men sedan den dagen har jag gått.

Vad var det som hände?

– Det är helt klart att det var Jesus som ingrep. Det förstod jag redan då.

Först var han rädd att förlamningen skulle komma tillbaka.

– Jag trodde att förlamningen skulle komma tillbaka om jag gjorde minsta fel. Men det har den inte gjort under alla år. Jag har fått så många gåvor av Gud och tydligen får jag fortfarande fler.

Men han måste hålla igång.

– Annars låser ryggen sig. Jag domnar om jag sitter länge.

Vad har du för hälsning till dem som sitter fast i missbruk?

– Det viktigaste och svåraste är det du gör niotusen gånger varje dygn – ett val. Jag gör fortfarande det valet varje dag, men inte längre medvetet. I början gjorde jag valet flera gånger om dagen. Då hjälper tron. Man måste göra valet själv. Annars blir det inte till något. Det går inte att försöka vara nykter för någon annans skull. Man måste göra det för sin egen skull.

Johan Sandberg


Kristendom, islam, hinduism och buddhism är de fyra största religionerna i världen. De religionslösa är fler till antalet än buddisterna. Foto: SXC

Migrationen i världen leder till att religionerna uppblandas. Det ökar också behovet av religionskunskap. 23.1.2013 kl. 12:54
Den nuvarande Tendelaskolan är byggd av pinnar och lera och kräver ständiga reparationer.

Målet på 70 000 euro för att bygga upp Tendelaskolan i Kongo är nu nått. Allt som allt har 64 svenskspråkiga församlingar och tre skolor engagerat sig i insamlingen med diverse basarer och lopptorg, kollekt och allsångsevenemang som Vi sjunger sommarsånger. 17.1.2013 kl. 13:51
Sprinklersystem i gamla kyrkor innebär att man på vissa ställen tvingas dra vattenledningarna på putsen. I Malax kyrka installerades sprinklers 2010.

Allt flera försäkringsbolag kräver sprinklersystem i kyrkorna. Det medför stora kostnader för församlingar som ännu inte gjort investeringen. 17.1.2013 kl. 12:40
Den jämna ström av folk som lämnar kyrkan ser ut som en dominoeffekt och ger därför huvudvärk åt kyrkans framtidsstrateger. Men varje utträde är ett enskilt beslut som inte är helt omöjligt att påverka. (foto: Malin Aho)

En jämn ström av folk lämnade kyrkan också år 2012. På Kyrkostyrelsen vet man vilka av medlemmarna som går och varför. Ändå är det svårt att täppa till läckan. 11.1.2013 kl. 10:53
Clara Lidström bor på landet utanför Umeå i norra Sverige. Där fotograferar hon gamla saker och sig själv och skriver om sitt liv som mamma och kvinna. (foto: Bonnier/Ulrica Zwenger)

clara lidström. Bloggaren Clara Lidström har ett perfekt jobb. Hon bor på landet och kan jobba hemma. Hon gör en av Sveriges populäraste bloggar med över 200 000 besökare varje månad. Hon skriver om vintage, mat och mode, men ibland ryter hon till om att vara kristen och nykter. 10.1.2013 kl. 10:10
Tvåspråkigheten berikar kyrkan och bör ses som något självklart, säger kanslichef Jukka Keskitalo. (foto: Johan Myrskog)

kyrkans språkstrategi. Kyrkomötet beslöt för en dryg månad sen att kyrkan ska följa regeringens linje i nationalspråkstrategin. Kyrkostyrelsen har ansvaret för projektet som tills vidare ligger i startgroparna. 10.1.2013 kl. 10:20
På VEPA-centret kan hemlösa komma in och få ett gratis mål mat, en kopp kaffe och socialt umgänge. Ingen är för illa däran för att platsa in. (foto: Johan Myrskog)

Hur gör man när man blir utsparkad hemifrån som tonåring och tvingas klara sig själv? Hur överlever man drogerna, våldet och kylan då man bor på gatan? KP har träffat två hemlösa män som berättar sina livshistorier. 3.1.2013 kl. 12:00
Christer Lönnqvist är en bekant syn bland hyllorna på Oravais Livsmedel. (foto: Johan Sandberg)

christer lönnqvist. Han gör långa arbetsdagar från att butiken öppnar tills den stängs. Arbetet har blivit en livsstil för Christer Lönnqvist. Det är intresset som driver mig, säger han. 3.1.2013 kl. 09:34
Kyrkans diakoni motiverar till medlemskap, anser finländarna.

När vi går in i 2013 är 76,3 procent av finländarna lutheraner. 31.12.2012 kl. 15:58
Amanda Audas-Kass började blogga redan 2005. På kyrkpressen.fi ska hon i januari temablogga om kvinnligt och manligt. 
(foto: Linus Mickelsson)

Kvinnlighet och jämlikhet ur kristet perspektiv är temat för Amanda Audas-Kass blogg  på Kyrkpressen.fi i januari. 30.12.2012 kl. 09:00
Zia Meral kämpar för religionsfrihet, men känner också i skinnet vad det kostar att byta tro.

Annandag jul är martyrernas dag. Dagens lidande kristna både glöms och glorifieras ansvarslöst, menar Zia Meral, själv en av dem. 26.12.2012 kl. 14:38
Ett hettitiskt hantverk från Antalya avbildar Sankt Nikolaus mot bakgrunden av ett kors.

Julgubben, tomten, Santa Claus. Han har många namn, och en brokig bakgrund. I den ryms en gnutta helgon också. 23.12.2012 kl. 09:00
Catarina Bärlund-Palm utanför sin arbetsplats, Matteus församling i östra Helsingfors. (foto: Tomas von Martens)

catarina bärlund-palm. Församlingen har varit som ett andra hem för henne ända sedan hon var barn. I dag arbetar hon i samma församling. Att måna om den egna andliga näringen är speciellt viktigt för församlingsanställda, tycker hon. 20.12.2012 kl. 09:00

Fontana Medias förra vd Marcus Henricson blir ledarskapskonsult på Ramboll Management Consulting Oy i januari. 19.12.2012 kl. 15:49
Julen är en kristen högtid som hör hemma i den finländska kulturen, heter det i direktiven till undervisningsstyrelsen. (foto: May Wikström/KP-arkivbild)

julfest i skolan. Ett mångkulturellt samhälle har två vägar att gå. Att försöka skapa en ny enhetskultur av det som blir kvar när man skalat bort olikheterna. Eller att gå in för att leva i ett samhälle där folk tolererar uttryck för olika övertygelser, säger teol.dr Jyri Komulainen om debatten kring skolans julfester. 20.12.2012 kl. 09:00

Vi tror att religion handlar om tankar och trossatser, men det är en för snäv bild, säger Laura Hellsten.

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01
Anna-Greta Sandell trivs med att jobba trots att hon passerat sjuttio. – Jag halkar vidare, ett år i taget.

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51
Lekholmen hör till de lägergårdar som stängs fram till årsskiftet.

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38
Vide föddes i förtid, och efter Olivers sjukdom var Sandra Holmgård och hennes man inställda på att det skulle gå dåligt – de hade ju varit med om en hel del. Men Vide växer och mår bra idag.

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00
– Höstdagarna tappar inte hoppet, fast det känns lite hopplöst, säger Patricia Högnabba.

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01