Boken "Den som offrar sig" är den första delen i serien ”Brottsplats Österbotten”.

Författarduo placerade ett mord i Solf prästgård

DECKARE.

Kyrkoherdens fru har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Det är upptakten till deckaren ”Den som offrar sig”, skriven av Simon Ventus och Christina Gustavson.

8.3.2023 kl. 18:38

Det är lunchtid en vanlig vardag på Wasa Teater när Simon Ventus tar emot mig. Hans och Christina Gustavsons gemensamma bok Den som offrar sig har precis kommit ut.

– I många fall har författarskapet beskrivits som ett ganska ensamt jobb, men det är det ju förstås inte när man är två. Och för mig har det känts naturligt att vi jobbat i par. Det kan bero på min erfarenhet från teatern där alla processer är kollektiva. Ingen kan göra en föreställning på egen hand.

Boken är en klassisk deckare där huvudkaraktärerna är poliser som försöker reda ut ett mord i Österbotten.

– Vår avsikt var också att boken skulle innehålla någon form av samhällskommentar.

Handlingen utspelar sig i Vasa- och Korsholmstrakten.

– Jag tror och hoppas att läsarna kommer att njuta av att läsa en deckare som utspelar sig på platser som de känner igen, det tillför läsningen en ny dimension, att veta att ”jag har varit på den här platsen”.


Pris: Att ge ut en bok

Simon Ventus vann en lite udda tävling för två år sedan. Priset var att skriva en bok tillsammans med författaren, specialistläkaren och rättspsykiatern Christina Gustavson från Sverige.




Hur var dynamiken mellan dig och Christina?

– Ens fantasi är privat och man kan inte rå för vad ens fantasi hittar på. Man kan, i viss mån, styra över vilka tankar man låter stanna och växa. Men när man är medförfattare, åtminstone så som vi har jobbat, har man inte råd att stänga ut den andra. Skribenten måste våga låta en annan komma in, och också vara lyhörd för den andras fantasi.

Simon Ventus säger att det inte fanns någon garanti för att han och Christina skulle synka.

– Vi fokuserade bara på texten och hade den som ett gemensamt mål. Det var otroligt roligt att vi kunde kommunicera så bra , och att vi har förstått varandra så väl. Vi träffades faktiskt inte förrän boken hade kommit från tryckeriet.

– Jag hoppas att det märks i texten att vi är en man från Finland och en kvinna från Sverige, att vi har olika livserfarenheter och att det skiljer nästan 40 år mellan oss.


En viss typ av andlighet, med väldigt konservativa värderingar, finns tydligt i boken. Varför blev det så?

– Det som vi egentligen var intresserade av att utforska var hur mycket ansvar en person i ledarposition har för det hen säger. Den österbottniska och ibland konservativa andligheten var en bra kontext för det.

"Vi var från början ense om att vår ambition inte var att svartmåla kyrkan, församlingar eller religiös tro på något vis."

– Vi var från början ense om att vår ambition inte var att svartmåla kyrkan, församlingar eller religiös tro på något vis. Jag har en bakgrund i kyrkan och jag har släkt och vänner som jobbar där. Christina har också en sådan bakgrund, hon hade en farbror som var ärkebiskop i Sverige.

– Vi tänkte så här: Om vi båda två relaterar starkt till detta ämne så är det en ganska bra kontext att förlägga handlingen till. Men det skulle lika gärna kunna vara en politiker eller filosof som berättelsen var uppbyggd kring.

Enligt Simon inspirerades de inte av någon viss person.

– Men visst finns det starka, rentav osunda, personlighetstyper i församlingar som vi kan ha påverkats av. Men sådana människor finns förstås också utanför kristenheten. Jag tänker till exempel på politiker. Ljuger Trump och Putin medvetet eller tror de på vad de säger?


Berätta lite om hur ni tänkte när ni placerade mordet i första kapitlet i Solf prästgård?

– Det bara blev så. Jag hyser definitivt inte något agg mot varken Solf, kyrkoherden eller prästgården. Solfs prästgård är den enda prästgården i Österbotten som jag har varit inne i. Det är ett hus som jag har varit i och kunde beskriva.


Du har i någon mån varit aktiv i kyrkan i barndomen och tonåren. Hur skulle du beskriva din tro eller otro idag?

– Jag förhåller mig mindre okritiskt idag till den tro jag lärde mig i barndomen än jag gjorde förut. För att citera punkfilosoferna i Green Day: ”Ju mer jag vet, ju mer vet jag att jag inte vet.”

Boken ges ut på Förlaget M.



Simon Ventus

Ålder: 39.

Yrke: Försäljningschef på Wasa Teater.

Familj: Fru, två barn.

Bor: I Vasa. Vuxit upp i Solf.

Gör på fritiden: Spelar musik, spelar spel, leker med barnen och läser.

Hemlig talang: Över medelmåttet bra på Excel.


Text och foto: Christa Mickelsson


litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet