– Frihet och ansvar, säger oppositionsledaren Petteri Orpo (Saml) under de höga, blåbelysta valven i domkyrkans krypta i Helsingfors.
Den 53-åriga partiledaren ser i opinionsmätningarna ut att få första chans efter riksdagsvalet i april att försöka bilda en regering.
Det är kyrkans valdebatt och värdediskussion. Alla partiledare får kort säga vad som är deras partis viktigaste värdering. Debatten leds av ärkebiskop Tapio Luoma och teologen Marianne Heikkilä från de finska marthornas Marttaliitto.
Annika Saarikko (C), finansministern, säger att hon vet att ordet ylisukupolvisuus är ett förfärligt ordmonster, men hon vill göra en politik som sträcker sig över generationer, ”någon har gjort saker här före oss, och någon är kvar här när vi är borta”.
”Naturen och människan”, säger Maria Ohisalo (Gröna) som är klimat- och miljöminister medan hennes ministerkollega undervisningsminister Li Andersson (Vf) vill understryka ”rättvisa och mänsklighet”.
– Bibelns kristna människosyn, lägger Sari Essayah (KD) fram; att människan är både fri, men också ansvarig för sig själv och andra.
– Nästakärleken, säger Sebastian Tynkkynen (Sannf) som förklarar att Sannfinländarna förstår det som att det inte är rätt att sträcka till i andra länder så länge det finns de i Finland som inte har det bra.
Henrik Wickström (SFP) nämner jämställdheten och Sirpa Paatero från Socialdemokraterna jämlikheten.
Henrik Wickström (SFP)
”Kyrkan är rödgrön”
Under debatten hettar det till mest kring Sannfinländarnas riksdagsledamot Sebastian Tynkkynen. Han profilerar sig flera gånger i debatten, som företrädare för ”det enda parti som …” Ofta är det relaterat till att finländare blir eftersatta på grund av att människor i andra länder prioriteras. Tynkkynen är också kritisk till hela det program som kyrkans ledning hade formulerat inför riksdagsvalet.
– Ärkebiskopen låter som Sanna Marins regeringsprogram. Jag sörjer att kyrkan vill lägga pengar på andrahansfrågor som humanitär invandring eller på att höja biståndet till 0,7 procent. Kyrkan skulle inte få vara en rödgrön kyrka, utan en allas kyrka. Vi är många i andra partier som också hör till kyrkan.
I debatten fick Tynkkynen mest mothugg av Annika Saarikko och Maria Ohisalo för sina åsikter om att ”arbetande ukrainare” är välkomna som flyktingar, men inte hjälpbehövande utanför Europa som ”enligt forskning” mest landar som bidragsmottagare.
Sebastian Tynkkynen (Sannf)
Oro för välfärdssamhället
Den evangelisk-lutherska kyrkan har publicerat ett ”regeringprogram”. I det önskar kyrkan att politikerna ska ”stärka människors tilltro till framtiden” och vara inriktad på ett ”socialt och ekologiskt hållbart samhälle där vi tar vara på varandra och på vår gemensamma skapelse”, citerade ärkebiskop Tapio Luoma.
– Jag är mest orolig för vårt välfärdssamhälle. Det har burit verkligt breda folklager. Men just nu bär det inte dem som allra mest behöver det, sade Li Andersson.
– De faller nu mellan skyddsnäten. Vi har Europas högsta andel unga som dör i knark och vi har inte lyckats bryta den ärftliga fattigdom som går från en barnfamilj till nästa, sade hon.
Li Andersson beklagade att kyrkan ofta genom sin diakoni lappar på samhällets misslyckanden.
– Det är synnerligen fint, men det är inte så det borde vara, sade hon.
KD-ledaren Sari Essayah stöder i flera repliker att kyrkan och kristna organisationer ska ha en roll i välfärden.
– Till skillnad från partierna till vänster tänker jag att den tredje sektorn och kyrkan är lika värdefulla som det offentliga i samhället. Förstås kan man tänka att man betalar in utkomststödet på ett konto, men vi behöver också diakoni, mathjälp och annat där någon frågar hur man mår och hur det går, sade hon.
I debatten säger Petteri Orpo och Henrik Wickström att ett gott välfärdssamhälle förutsätter att arbete och företagsamhet måste få växa till sig, så att allt kan finansieras.
Religionsfriheten debatteras också av deltagarna och de flesta – utom Sebastian Tynkkynen – är överens om att tröskeln för att drastiskt håna olika religiösa symboler ska vara så hög som den i lag är i Finland.
– Det är den respekt vi visar i vårt land, säger Petteri Orpo.
Petteri Orpo (Saml)