– Från februari till mitten av sommaren demonstrerade vi varje kväll, säger Rabbe Tianen.

"Det har varit en rikedom att märka att kan jag kalla de här människorna för mina vänner"

DEMONSTRATION.

Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen.

22.2.2023 kl. 19:13

En grå söndag i februari sätter Rabbe Tiainen och hans ryska vänner Ira och Pavel sig ner på ett kafé i Helsingfors för att dricka en varm kopp te. Snart ska de bege sig till Fabriksgatan – vännerna demonstrerar vid ryska ambassaden varje söndag.

– Jag vill att kriget ska ta slut. Jag vill att Ukraina vinner. Jag vill inte att människor dör i onödan. Därför demonstrerar vi, säger Ira.

Ira och Pavel är ursprungligen från Sankt Petersburg. De är gifta och båda är ingenjörer.

– Vi motsätter oss kriget mot Ukraina och vi hoppas på att Ukraina återtar alla sina landområden. Jag hoppas att Ryssland som land ska bli helat och att människorna väljer en annan väg.

Ira kom till Finland för tio år sedan, innan hon var en aktivist.

– Därför har inte den ryska säkerhetstjänsten så bra koll på mig, så som de har koll på många andra exil-ryssar.



Vad vill ni säga till finska folket?

– Fortsätt att stötta Ukraina.

Ira tänker tyst för sig själv och säger sen:

– Döm inte ryssarna. De är rädda. Att bo i Ryssland är inte samma som att bo i Europa – det är en helt annan sak. I Ryssland är man rädd hela tiden. Det är väldigt svårt för en person som har levt i en demokrati hela livet att förstå.

Ira säger att många som styr Ryssland är omkring 70 år.

– När Sovjet föll traumatiserades de, och ändå beslöt de att återuppliva Sovjet. De inser inte att Ryssland har förändrats – och världen har förändrats. Min förhoppning är att vi lever de sista krampryckningarnas tid.Jag hoppas att de sista smulorna av Sovjet äntligen kan lämna oss.

Demonstranterna har mötts som människor. – Vi har haft fester, spelkvällar och bekantat oss med Finland.




Spionage av säkerhetstjänsten

Alla Iras och Pavels nära familjemedlemmar bor i Ryssland, bara Pavels nära släkting bor i Spanien.

– Det är svårt. De ser på kriget på ett annorlunda sätt än vi här i Europa, säger Pavel.

Ira fortsätter:

– Det är också svårt att veta hur familjemedlemmar blir behandlade av säkerhetstjänsten. Många aktivisters familjemedlemmar spionerar säkerhetstjänsten på.


Våren kommer bli tuff

Rabbes, Iras och Pavels goda vän Anna kommer rödfrusen till kaféet och ansluter sig till samtalet.

– Jag är rysk-ukrainska och kom till Finland för omkring sju år sedan och blev ingenjör.

Annas familj bor i Ukraina.

– När det fullskaliga kriget bröt ut var mina familjemedlemmar lättade att jag bodde i Finland. Inga nära familjemedlemmar har lämnat Ukraina, men några avlägsna släktingar har flytt till Polen, på grund av det som hände i Butja.

Innan den 24 februari var familjen väldigt pro-rysk.

– De har tittat mycket på rysk teve. Men deras uppfattning om Ryssland har förändrats.

Anna hoppas på vapenstillestånd.

– Men det verkar inte troligt i den närmaste framtiden. Det sägs att den tuffaste delen av kriget kommer nu. Jag är väldigt rädd för hur det ska gå för min familj. De måste stanna för att kämpa i kriget.

Anna brister ut i stilla gråt. Ira tar hennes hand.



– Den ryska säkerhetstjänsten har inte så bra koll på mig, säger Ira. Hon väljer ändå att dölja en del av sitt ansikte när det blir dags för fotografering. Anna vill inte vara med på fotografierna, som en säkerhetsåtgärd.



Livet har blivit rikare

– Jag tycker att ni är extremt modiga, säger Rabbe Tiainen till sina vänner.

Han har demonstrerat mot kriget sen sedan dag ett.

– Från februari till mitten av sommaren demonstrerade vi varje kväll.

Rabbe och hans finska vänner stod på ett ställe på trottoaren.

– Men med tiden närmade vi oss, alltså Iras och Pavels gäng, och blev en och samma grupp. Det har varit en rikedom att märka att kan jag kalla de här människorna för mina vänner. Jag kan inte poängtera det nog. Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla. Jag är så glad för alla nya människor som öppnar upp sin värld.

Efter sommaren demonstrerade gruppen en gång i veckan istället för varje dag.

– På våren tog min energi slut fast jag ville vara med. Jag jobbade varje dag och demonstrerade varje kväll. Min kropp och mitt huvud sade till.

– Efter sommaren så har vi ofta demonstrerat i cirka två timmar. Efter det har vi gått till en bar, där stämningen har varit mer lättsam.

Din uppväxttid har präglats av den kristna tron. Hur påverkar det ditt tänkande?

– Att en diktator som Putin använder kristen retorik för att motivera ett anfallskrig och dödande av civila är helt bisarrt. Det är också något jag vill stå upp mot. Det är inte min syn av det kristna budskapet, säger Rabbe.

– Det är sorgligt att den ryska ortodoxa kyrkans högsta ledning tiger, och stöder kriget passivt. Vi har en skyldighet att säga ifrån. Den katolska och ortodoxa kyrkan och andra kristna kyrkor i Europa har sagt att patriarken Kirills retorik är en villolära. Man kan, helt enkelt, inte som kristen stödja ett krig på det här sättet.

Du har berättat att du i början kände mycket ilska. Har du några känslor av ilska kvar?

– Det händer sig fortfarande att ilska är den dominerande känslan. Vi är många i Finland och Europa som reagerar på nyheterna med ilska. Jag tror att det är viktigt att man har någon kanal att få ut ilskan. Det kanske handlar om att prata med någon eller att man gör någonting konkret, så det inte blir någonting som förbittrar en.

– Men tillsammans med de andra demonstranterna har jag fått bygga på med samvaro och vänskap. För mig har det blivit viktigare än ilskan. När man stått många kvällar ute på gatan har man ibland inte så mycket annat att göra än att prata och diskutera. Det har varit en spännande resa. Man lär känna människor. Jag har inte haft ryska vänner förr. För mig har det blivit en aha-upplevelse: lösningen på krig är ju faktiskt att människor möts. Och det ger mig hopp. Det handlar inte om nationalitet, utan det handlar om andra saker som har gått snett. Lösningen är det att vi möts igen, säger Rabbe Tiainen.

Text och foto: Christa Mickelsson


skola religion. Omkring 60 personer diskuterar samarbetet mellan kyrka och skola på ett seminarium i Helsingfors imorgon, torsdagen den 17 november. 16.11.2011 kl. 15:32

Lovisa kyrka. Bänkarna i nyrenoverade Lovisa kyrka fick över hundra rumpavtryck efter en konsert i början av november. Orsaken utreds som bäst. Samtidigt har en rörelse för att rädda avtrycken satt igång. 16.11.2011 kl. 13:15

technomässa Stockholm. Metallmässan har blivit en självskriven del av vårt gudstjänstfirande. I Sverige har man gått ett steg längre och infört en technomässa. 16.11.2011 kl. 10:48

frivilligarbete. Församlingarnas frivilligarbetare upplever att deras insats uppskattas, visar en färsk enkät. 15.11.2011 kl. 07:00

GA. Årets insamling för kampanjen Gemensamt ansvar (GA) inbringade sammanlagt 4 381 956,40 euro. Jeppo församling är en av de församlingar som samlat in allra bäst. 14.11.2011 kl. 16:18

Det är lutherskt att få fira gudstjänst och andakt på sitt eget språk. Nu kan också döva finländare med svenska som modersmål äntligen göra det. 12.11.2011 kl. 11:40

julen kyrkoåret ulla oinonen. När andra stressar upp sig över julkommersen i november vill pastor Ulla Oinonen ta vara på tiden av förberedelse. 11.11.2011 kl. 07:00

kyrkomöte. Kyrkomötet godkände på torsdagen Kyrkans centralfonds budget för 2012 och verksamhets- och ekonomiplanen för åren 2012-2014. Ramen för kyrkans verksamhetsmedel för nästa år minskar med fem procent jämfört med i år. 10.11.2011 kl. 15:47

Diakonat. Kyrkomötet beslöt på torsdagen efter en kort diskussion i plenum att sända frågan om diakonatet till Kyrkostyrelsen för beredning. 10.11.2011 kl. 15:37

Kyrkoherdeval kyrkomötet. Kyrkomötet godkände på onsdag kväll ändringar i kyrkolagen som ger församlingarna två alternativa sätt att välja kyrkoherde. 10.11.2011 kl. 10:41

Abebe Etiopien. Mesgna Abebe vill ge sina barn det bästa av två världar. Han jobbar medvetet för att bryta destruktiva mönster från sin egen barndom. 10.11.2011 kl. 07:00

Maata näkyvissä Åbo . Nordens största kristna ungdomsfestival Maata Näkyvissä ordnas nästa veckoslut 18–20.11 i Åbo. 9.11.2011 kl. 10:02

gemenskapsrörelsen häkkinen. Teologie doktor Sakari Häkkinen, dekan i Kuopio stift, återvaldes till ordförande för Gemenskapsrörelsens styrelse. 8.11.2011 kl. 12:48

Vårt dagliga bröd har vi redan fått, det finns tillräckligt med mat på jorden. Ändå svälter en miljard människor. Går systemfelen att lösa? 8.11.2011 kl. 09:58

Biskop emeritus Erik Vikström firade sin 70-årsdag genom att predika i söndagens högmässa i Borgå domkyrka. Det var första gången som Vikström predikade i domkyrkan sedan den brann år 2006. 8.11.2011 kl. 09:53

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35