Närpes kyrka.
Närpes kyrka.

Gnissel mellan folkvalda och anställda i Närpes

NÄRPES.

När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda.

22.2.2023 kl. 08:26

Kyrka och församling har präglat Mikaela Björklunds liv. Pappa och morfar var präster, mamma var missionär. I kyrkan hittade hon sin församlingsanställda make. Idag är hon stadsdirektör i Närpes och har varit förtroendevald i församlingen sedan hon var 19 år gammal.

– Jag känner starkt för församlingen. Jag ser den som mitt hem och i hemmet tar jag ansvar. När det sker förändringar som inte bygger upp församlingen reagerar jag starkt, säger hon.

Ulla-Maj Wideroos har inte samma långvarigt nära relation till kyrkan som Björklund. Som kommundirektör i Oravais blev hon vald till riksdagen 1995 och var andra finansminister 2003-2007. Efter att hon avslutat sin tjugoåriga karriär inom rikspolitiken engagerade hon sig i hemförsamlingen i Närpes. Hon upplevde att den var en sluten institution som var svår att komma in i och påverka. De senaste fyra åren har hon suttit i kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet.

– Droppen som gjorde att jag engagerade mig var frågan om kvinnliga präster. De få gånger en kvinna fick predika i gudstjänsten i Närpes förpassades hon till Rangsby bykyrka, säger Wideroos.

Ulla-Maj Wideroos. Foto: Johan Sandberg

Upplevde inte att kyrkan är för alla

Hon frågade en tidigare kyrkoherde hur man ska göra för att få en ändring till stånd. Kandidera i församlingsvalet, var svaret.

– Då tände det till. Jag samlade ihop en grupp människor och vi ställde upp en egen lista i valet. Det enda kriteriet att få ställa upp på listan är att man är för kvinnliga präster. Ingen i gruppen hade någonsin blivit tillfrågad om de vill kandidera i församlingsvalet. Listan fick namnet "En kyrka för alla" för vi upplevde att kyrkan inte var för alla.

Den tidigare kutymen i församlingen var att man gick till val på gemensam lista.

– Vi brukade inte slå på några stora pukor, men vi uppmuntrade dem som visade intresse för församlingen att ställa upp i valet genom att fylla i kandidatförsäkran på pastorskansliet, säger Björklund.

Hon är inte medveten om något särskilt manifest. Även om den av många upplevts som en evangelisk lista så var den öppen för alla.

– Det beror kanske på att listans ombud ofta, men inte alltid, var aktiv inom evangeliföreningen, säger Björklund.

Enligt Björklund är frågan om kvinnliga präster en icke-fråga som inte aktualiserats inom gruppen.

– Församlingens första kvinnliga kaplan valdes ju av de beslutsfattare som satt innan "En kyrka för allas" mandatperiod började.

Björklund välkomnar "En kyrka för alla" och de församlingsmedlemmar som genom den också börjat delta konkret i församlingens verksamhet.

– De visar stor entusiasm och engagemang för församlingen. Men personligen sörjde jag över att inte alla fick ställa upp på den, trots namnet "En kyrka för alla". Tidigare har kandidaterna inte rankats efter någon särskild åsikt.

– Då det inför församlingsvalet 2018 visade sig att inte alla kandidater var välkomna på samma lista kan man väl säga att vi något yrvaket insåg att det skulle behövas en lista till. Så blev det även i senaste val.

Förkossande majoritet

I församlingsvalet 2018 fick "En kyrka för alla" förkrossande majoritet. I valet senaste höst behöll listan i stort sina positioner.

– Det var en omtumlande valnatt, minns Wideroos valsegern för fyra år sedan. Församlingsmedlemmarna sade klart vad de tyckte.

– När vi damp ner i vardagen kände vi oss vilsna till en början. Vi var ivriga och hamnade i en ny värld där vi inte kände till församlingsarbetet och hierarkin inom församlingen. Jag har fått vänja mig vid ett annat sätt att påverka än vad jag är van med. Men församlingen handlar inte bara om gudstjänster utan också om förvaltning.

Mikaela Björklund. Foto: Johan Sandberg

En del av församlingens anställda tog illa vid sig av hur de blev bemötta och upplever sig överkörda av de nya beslutsfattarna. Anställda har varit i kontakt med Kyrkpressen, men de vill inte ställa upp på intervju.

– De upplevde att de blev ifrågasatta och började känna sig osäkra när de mötte tvärsäkra uttalanden om vad församlingen gjort och inte gjort. Vår lista vill trygga ett klimat där personalen värdesätts för vi är beroende av motiverade anställda, säger Björklund.

– Jag har sett mig föranledd att be om diskussioner med de nya ledande förtroendevalda där jag ifrågasatt deras agenda. Det var knappast trevligt för någondera parten, säger Björklund.

Det har förekommit sjukskrivningar bland personalen som enligt kollegerna beror på att förtroendevalda blandat sig i deras arbete. Men den bedömningen håller inte alla i arbetslaget med om.

– Vi var ivriga i början och hade inget tålamod. Vi kom in med ett annorlunda sätt att tänka som de anställda inte var vana vid, säger Wideroos.

– Jag har ett starkt behov av att påverka i de sammanhang jag är med. Jag kan inte sitta tillbakalutad och ha det bekvämt. Jag är medveten om att jag med mitt temperament och humör rört om i församlingen. Våra väljare förväntar sig att vi ska tala klartext och inte humma.

Kyrkoherdens position var något hon inte kände till.

– Kyrkoherden har jättestor makt och lyder under domkapitlet, som förtroendevalda inte kan påverka. Förändringar sker bara om kyrkoherden vill. Det är jag inte van med. Det första man borde göra är att reformera kyrkorådet så att kyrkoherden är föredragande och en förtroendevald ordförande, säger hon.


Har du några konkreta exempel där beslut inte verkställts?

– Pandemin förstörde mycket för oss. Men förra mandatperioden tillsatte vi en arbetsgrupp för att se över gudstjänstlivet i församlingen i akt och mening att få flera människor att delta i gudstjänsterna. Arbetsgruppens resultat har delgetts kyrkorådet – det har inte lett till någonting. Pappret finns i kyrkoherdens låda, säger Wideroos.

Mikaela Björklund håller inte med om att förtroendevalda inte kan påverka.

– Jag tycker att förtroendevalda kan påverka församlingen. Men det ligger en tröghet i det så det krävs tålamod, precis som i det kommunala.

Hon upplever kyrkoherdens uppdrag som orimligt.

– Kyrkoherden ska vara ansvarig för läran, förvaltningen och ekonomin, vara personalchef och själavårdare. Med det upplägget är det bäddat för kritik. Här är Guds rike inget undantag – snarare tvärtom.

Domkapitlet reagerade på osäkerheten bland de anställda och redde ut begreppen genom att samla de förtroendevalda i Närpes. Domkapitlet initierade att församlingen gör upp en strategiplan. Den är nu klar och har nyss utkommit i tryckt form.

– Vi har velat ha en diskussion om vilken roll församlingen har i lokalsamhället Närpes. Strategiplanen svarar delvis på den frågan och den är ett bra redskap att ha nu när samhället öppnat på nytt efter pandemin, säger Wideroos.

Wideroos säger att hon lärt sig tågordningen nu.

– Men det räcker inte med att man slår fast verksamhetsplanen och budgeten för församlingen. Det gör man ju bara en gång om året. Vill folk engagera sig i församlingen måste man ge dem en plattform.

Innan hon engagerade sig anade Ulla-Maj Wideroos att hon med sin bakgrund kommer att uppfattas som en auktoritet i försmalingen. Att ”Ulla-Maj har sagt så” har hon hört flera gånger.

– Det har varit mycket Ulla-Maj hit och Ulla-Maj dit. Det sätts också ord i min mun som jag inte sagt. Under de mörka stunderna undrar jag om församlingsengagemanget är värt det.

Det är också smärtsamt de gånger hennes tro blir ifrågasatt.

– Jag har en barnatro. Den är lika bra som all annan tro. Vi måste respektera varandra.

I Borgå har biskop Bo-Göran Åstrand varit involverad i situationen i Närpes. Han är på samma linje.

– Utgångspunkten är att det inte finns någon som kommer ”utifrån”. Olika grupperingar har sina sätt att se på arbetet i församlingen, men de är alla medlemmar! säger han.

Samtidigt hoppas han att alla ska se att det också i församlingen finns en grupp som har tagit ansvar för verksamheten länge, ”i ur och skur”.

– Nu behövs både kontinuitet och nytänkande i Närpes, säger Bo-Göran Åstrand.


Hälsosamt sätta ord på det viktiga

Även om hon tycker att upptakten var tråkig ser Mikaela Björklund det som hälsosamt att ha fått verbalisera det man tycker är viktigt i församlingen.

– Vi fick tänka igenom om vi menar samma sak med till exempel församlingsgemenskap och kyrkomusik. Och vad händer om man slutar tala om synden i kyrkan? När jag sätter ord på den tanken så anser jag att vi i så fall upphör att vara en kristen kyrka.

Några större samarbetssvårigheter mellan representanterna för de bägge listorna ser varken Björklund eller Wideroos.

– Den senaste mandatperioden röstade vi endast två gånger: om att flytta församlingens kansli till stadens centrum och när vi valde kaplan, säger Wideroos.

Trots att listan hon representerar är i minoritet ser Mikaela Björklund fram emot den kommande fyraårsperioden.

– Jag ser fram emot en intressant och givande period. Fast vi kan ha olika åsikter kan vi uträtta bra saker för församlingsborna.

Också Wideroos ser fram emot perioden och att få ta itu med arbetet på riktigt efter pandemin.

– Vi hann ju knappt börja arbetet den förra perioden innan vi fick ta fram beredskapsplanen när pandemin slog till och det infördes undantagstillstånd. Det är en fröjd att få vara med och påverka kyrkan både i församlingen och i kyrkomötet.

Tjänstledige kyrkoherden Tom Ingvesgård har tagit del av texten och avstår från att kommentera. Biskop Bo-Göran Åstrand intervjuades av KP:s Jan-Erik Andelin.

Text och foto: Johan Sandberg


Pavel taska vill ägna hela sitt liv åt att leda människor närmare Jesus. FOTO: Johan Myrskog

Pavel Taska blev kristen på allvar då han var tonåring. Sedan dess har han vuxit allt djupare in i sin tro. Att arbeta med ungdomar i Ostrava i Tjeckien beskriver han som både utmanande och fantastiskt. 3.8.2013 kl. 12:00
Mary Nystrand har alltid ett handarbete på gång. Den här tröjan ska gå till en fyraåring på ett barnhem i Uganda som hon hittat på nätet.

Ord ligger henne varmt om hjärtat. Hon både diktar och bloggar och upplever en tid av omställning i sitt liv. 2.8.2013 kl. 13:12
Pieksämäkilägret bjöd på fantastisk gemenskap och fartfyllt program. FOTO: Johan Myrskog

Kyrkans ungdoms sommarläger i Pieksämäki samlade dryga 800 deltagare. Men för att göra ett läger möjligt krävs det en massiv insats av frivilliga. Frivilliga som med ett leende på läpparna ställer upp bakom kulisserna. 1.8.2013 kl. 15:01
Under åtta år bodde Märta Norrback i Kenya och huset här hemma är fyllt av minnen från missionärstiden. Bland annat en mössa gjord av apskinn och en korg av gräs. FOTO: Sara Ekstrand

Sedan ett halvt sekel tillbaka har Svenska Lutherska Evangeliföreningen skickat ut missionärer till Afrika. Men missionsverksamheten handlar inte längre bara om evangelisering och undervisning. 2.8.2013 kl. 10:45
Fortfarande går diskussionen het efter Päivi Räsänens uttalanden.

I kölvattnet av inrikesminister Päivi Räsänens tal på folkmissionsdagarna tidigare i juli visar debatten om vem som får säga vad inga tecken på att avta. 1.8.2013 kl. 18:00
På marknivå är San Clemente en medeltida basilika. 
FOTO: COLOURBOX

Den här kyrkan kan man läsa som en historiebok, lager för lager. Det är San Clemente som står i tur i KP:s serie om tidiga kristna kyrkor i Rom. 22.7.2013 kl. 11:55
Johan Sandberg besökte bibelfabriken i St. Michel. FOTO: Johan Sandberg

Fem och en halv miljoner biblar och annan litteratur med kristen koppling kommer varje år ut ur tryckpressarna i St Michel Print. Tryckeriet är det enda i Norden som kan trycka och binda böcker på tunnpapper. 21.7.2013 kl. 12:00
Förberedelserna är i full gång. Boris Salo får hjälp med berättandet av Håkan Streng och Lasse Hjelt. FOTO: Johan Sandberg

Efter två böcker om Markusevangeliet och några försök att berätta delar av det är kaplan Boris Salo i Jakobstad redo för nästa utmaning: Han ska berätta hela evangeliet. 20.7.2013 kl. 12:00
Målningen har lyckats bra, säger från vänster Tom Hellsten, Karel Kakko, Karl-Erik Westin och Ossi Väänänen. Sammanlagt har runt tio personer deltagit i Ingå församlings båtklubb. FOTO: Rolf af Hällström

Nästa vecka sjösätts Ingå församlings förbindelsebåt, upprustad av ett kunnigt gäng på tio frivilliga som samlats inom församlingens ”träffpunkt för gubbar”. – I en skärgårdsförsamling ska församlingen syssla med samma saker som medlemmarna, säger församlingspastor Tom Hellsten 19.7.2013 kl. 13:11
Den nyaste familjemedlemmen Shiro, en japansk spets, hjälper Heidi Finnilä att lätta på sitt kontrollbehov. Nu har det gått drygt tre år sedan hon drabbades av utmattningssyndrom. FOTO: Michaela Rosenback

I sex månader gick journalisten Heidi Finnilä omkring med svåra fysiska symptom. Läkarna hittade inget fel på henne och hon fortsatte att jobba. Tillslut insåg hon själv att problemet var psykiskt. 19.7.2013 kl. 09:45
Begravdes bygdens store son Anders Chydenius här under kyrkgolvet i Karleby sockenkyrka? Det får ett DNA-prov utvisa. FOTO: KARLEBY SVENSKA FÖRSAMLING/ TAINA LAMMINEN

Frågan om var stadens store son Anders Chydenius med säkerhet är begraven är ännu obesvarad i Karleby. Med hjälp av DNA-prover ska man nu försöka få svar på frågan. 18.7.2013 kl. 12:44
Inrikesminister Päivi Räsänen ryms inom kyrkans läroramar men väcker ändå starka känslor. FOTO: KP-arkiv/Christa Mickelsson

Inrikesminister Päivi Räsänen upplevs som en belastning både för sin kyrka och sitt parti. Men hennes uttalanden ryms inom kyrkans läroramar och i partiet finns ingen som har axlar breda nog att ta över. 18.7.2013 kl. 09:32
Efter fyra år som biskop säger Björn Vikström att han börjat förstå vad biskopens jobb går ut på. FOTO: Christa Mickelsson

Det har snart gått fyra år sedan Björn Vikström blev vigd till biskop för Borgå stift. Den 17 juli fyller han 50 år. 14.7.2013 kl. 12:00
Eugen Söderström, Seija Johnson och Mikko Himanka är några av författarna till boken om gravgårdarna i Karleby. FOTO: Johan Sandberg

Adoptera en grav. Den uppmaningen går nu ut till föreningarna i Karleby. Den första graven är redan adopterad. 12.7.2013 kl. 13:38
Narcissistiska personligheter kan bli farliga för att de inte erkänner några gränser, säger Raimo Mäkelä som bland tjugotalet andra verk skrivit två böcker om narcissism. FOTO: Rolf af Hällström

Att bli offer för en narcissist drabbar inte vem som helst men kan drabba var som helst: på jobbet, i familjen, i församlingen. Teol dr Raimo Mäkelä, pionjär i vårt land med att lyfta fram det problem som var okänt ännu på 1980-talet, förskönar inte sanningen för den som råkar ut för en narcissist: ”Du är illa ute." 12.7.2013 kl. 09:43

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05
Hilkka Olkinuora närmar sig julen som ett sinnestillstånd. Det skalar bort många måsten.

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14
Tua Sandell bor i Istanbul  sedan sex år tillbaka.

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

julafton. – Jag tror det kommer att bli en speciell stämning. Jag tror att radion blir ett surrogat för den kontakt man vanligtvis haft med släktingar, säger Kjell Ekholm. 16.12.2020 kl. 09:00