”Det viktigaste är att ha ett mål att sikta mot”

profilen.

Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb.

9.1.2023 kl. 08:29

En känsla av att vara annorlunda och ett dåligt självförtroende har länge hängt med Markus Finnholm. Men han har haft lätt för skolämnen, inte minst matematik och kemi, och har utbildat sig inom konstämnen.


Vad tror du att ditt dåliga självförtroende berott på?

– Redan som sjuåring hade jag inte en enda vän som skulle ha stått mig nära. Det präglar en ganska mycket att ha det så under hela skoltiden.

– Saker jag tyckte var intressanta tyckte ingen annan att var intressant, och tvärtom.

Senare i livet har han insett att annorlunda inte automatiskt är fel, och han har också hittat likasinnade vänner.

Efter högstadiet gick han en linje för foto och IT vid Evangeliska folkhögskolan i Vasa, och sedan studerade han till bildartesan vid Yrkesakademin i Jakobstad.

– Jag kan också varmt rekommendera ungdomsverkstäderna vid After Eight i Jakobstad.Där jobbar jättetrevliga människor som hjälper ungdomar med bland annat jobbsökande.


Du gjorde civiltjänstgöring i Terjärv församling, vad gjorde du och vad betydde det för dig?

– Jag klippte gräs och städade kyrkan, senare hjälpte jag också till i gudstjänsten, det var fint.

Tidigare hade han endast bott i sitt föräldrahem eller på internat. I Terjärv fick han sitt första egna boende.

– Mitt självförtroende började byggas upp när jag flyttade hemifrån. Jag hade egentligen aldrig haft ansvar för något. Om man inte har något ansvar finns det inte heller någon orsak att börja bygga upp sitt självförtroende.

Att hitta sin plats i samhället och hitta jobb har varit en kamp de senaste åren.

– Efter att min tid vid ungdomsverkstaden var slut kändes det som att jag inte gjorde något med tiden; jag bara existerade, utan att göra något. När man sökt alla jobb man kan söka, så kan man inte göra så mycket mer.


Hur känns det att ha fått sitt första jobb?

Efter anställningsintervjun gick jag hem och glömde nästan bort det hela. Jag tänkte att jag får säkert inte jobbet för jag kan ingen finska. Nästa kväll ringde de!

Nu när jag har kommit över den här tröskeln är det enklare att komma vidare. Jag kan visa på att jag har ett riktigt jobb, med avtal och riktig lön.

Behovet av arbetskraft var stort när han anställdes på Lidl, så istället för att börja på halvtid som tänkt var det heltid i några veckor som gällde. Han plockar fram varor och jobbar i kassan.

– Det var lite chockerande att få första lönen! Jag har alltid varit bra på att hålla i pengar och känt stolthet över att hitta något riktigt billigt, men först nu har jag fullt ansvar för mina inkomster och utgifter.


Hur ser du på det nya året i dag?

– Mycket mer positivt än tidigare. Jag flyttar också in i en ny lägenhet, med balkong, vid nyår.


Vad skulle du säga till sådana som nu går igenom samma som du gjort, som känner att tiden står stilla och att de inte kommer vidare?

– Även om man inte ger hundra procent varje gång så är det viktigt att faktiskt söka jobb och gå på intervjuer. Det viktigaste är att man far! Så länge man är där och uppför sig så finns en chans.


Vad är viktigast för dig för att du ska känna att livet har en mening?

– Det viktigaste man kan ha är ett mål att sikta mot, något man kan arbeta för: ett intresse, och något att lämna efter sig.


Har du hittat det?

– Jag står själv i en korsning nu. Ska jag studera vidare, matte eller kemi? Eller ska jag jobba med något konstnärligt? Jag vill hitta den riktning jag ska ta.

Markus Finnholm

  • GÖR: jobbar på Lidl.
  • BOR: i Jakobstad, kommer från Kronoby.

  • Ålder: 24 år.
  • Motto: Håller man inget nära så ser allting vackert ut.
  • Intresse: 3D-printning.



Text och foto: Ulrika Hansson


Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Bo-Göran Åstrand

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41
Håkan Nyman och Mårten Malmström har känsloband till skogarna i Vällskog.

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35
Minna Timmerbacka-
Vidjeskog är nu i det skedet när avståndet mellan kontrollerna blir längre. Men hon kommer att få leva med 
dem tills hon fyllt 70.

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44
Robert Lemberg är kaplan i Agricola svenska församling.

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37