Filip Åström, 10 år: "Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern"

jul.

Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt.

21.12.2022 kl. 19:00

Filip Åström bor i Kyrkslätt med sin mamma, pappa, storebror och lillebror.

– Man måste ha ordentliga nerver för att klara av mina bröder. Min storebror är ganska snäll med mig och vi brukar ofta prata. Min lillebror brukar vilja sova i ett tält i mitt rum. Om kvällarna när han ska börja sova i sitt tält berättar han om allt som hänt på dagis.

Kanske du som stor kan ha ett sådant jobb där man är bra på att lyssna på människor?

– Jag vill bli läkare. Jag har varit ganska många gånger hos läkaren för jag har varit en otursnisse som mindre, och de har alla varit så snälla mot mig. Jag tycker om att hjälpa andra och prata med andra och göra andra glada.



Vad tänker du om julen och Jesus födelse, är det viktigt för dig?

– Nog är det ganska viktigt. Julen påminner om många saker, också om att få vara tillsammans med släkten. Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern. Det skulle vara jättetråkigt på vintern om det inte fanns någon högtid. Fast i år måste man kanske pynta mindre när strömmen är så dyr på grund av kriget. Men vi ska pynta två granar och sedan brukar vi ha en ren som står på en stubbe på bakgården. Den tittar ner mot vår gård och den ser ganska söt ut.



Tycker du att det finns något speciellt fint ställe i julberättelsen?

– Det var ju ganska fint att Jesus föddes så att djuren stod där i stallet och att stjärnan lyste upp för de tre vise männen som kom för att fira hans födelse. Jag tycker jättemycket om djur. Min mormor har en strävhårig tax. Jag är mer en hundmänniska än en kattmänniska. Min mormor är som en hustomte som brukar komma och hjälpa hos oss. Hon är nog ganska viktig för oss.



Med vem firar ni jul?

– På julafton far vi till farmor och farfar. De bor i Haga i Helsingfors. De älskar när vi kommer dit och hjälper dem med allt, med att pynta granen. Och det är speciellt att föra ljus till graven. Vi sätter ljus på mammas och pappas släktgravar i Kyrkslätt och Sjundeå. Farmor och farfar orkar inte bära så mycket, så det första vi gjorde när jag var där på höstlovet var att gå till butiken med min farmor och så kunde jag hjälpa henne med att bära kassarna. För de har ingen hiss och bor på översta våningen.

Tycker du om att sjunga julsånger? Vilken är din favorit?

– Jag tycker om att sjunga! Jag brukar sjunga med pappa i bastun. Det är en svår fråga vilken jag tycker bäst om, jag tycker om en massa sånger. Stämningen blir så glad av musik. Jag tycker om Joulupuu on rakennettu som jag spelar på piano, den tar liksom i känslorna.

Vad väntar du mest på med julen?

– Det roliga är förberedelserna före julen, och att det kommer snö. Jag brukar tycka om att vara med sådana som jag annars inte träffar så mycket. Paket är helt roliga, men inte det viktigaste med julen.

Vad tycker du är det konstigaste med julen?

– Det som är både konstigt och roligt är att min mamma och pappa brukar lite fjantas på julen, och det tycker jag om. De gör kanske knasiga, roliga saker som de inte annars skulle göra. Typ att leka hippa, eller kasta boll. Min pappa har ganska mycket program också för han måste jobba och är med i politiken. Men på julen har han ledigt från allt, så vi kan spela schack eller tennis eller biljard eller pingis.



Vilken är din bästa och sämsta julmat?

– Jag tycker inte så mycket om fisk. Smaken är ganska god, men jag är orolig för att det ska finnas ben i den. Jag tycker mer om morotslåda och potatislåda än om kålrotslåda. Jag har inte brukat tycka om skinka, men i skolan hade vi en gång julskinka och jag tänkte att någongång måste man ju våga smaka. Och det var grymt gott! Och risgrynsgröt är sjukt gott.


–––––––––––

Filip Åström

Gör: 10 år, går i Winellska skolan i Kyrkslätt.

Familj: Mamma, pappa, 13-årig storebror och femårig lillebror.

Önskar i julklapp: IQ-grejer som man kan lösa och böcker. ”Jag vill inte ha en dator för jag tror att jag bara skulle spela på den hela tiden.”

Text och foto: Sofia Torvalds


Den svenska truppen i mötet består av biskop Björn Vikström, Peter Lindbäck, Åsa A. Westerlund, Henrik Perret, Helene Liljeström, Stig Kankkonen och Görel Ahlnäs.

kyrkomöte. I dag inledde det sittande kyrkomötet sin sista session. I februari väljs nya ombud för kyrkans högsta beslutsfattande organ. 7.11.2011 kl. 13:29
Marlen Talus-Puzesh.

Marlen Talus-Puzesh valdes under helgens Höstdagar till ny ordförande för Förbundet kristen skolungdom FKS. 6.11.2011 kl. 12:43
Kompbandet leder allsången på stora scenen.

Höstdagarna FKS. Ungdomssamlingen Höstdagarna pågår som bäst i Lempäälä söder om Tammerfors. 5.11.2011 kl. 15:38

Gemensamt Ansvar. De medel som samlats in via Gemensamt Ansvar används i år för att motverka ensamhet bland unga i Finland och Moçambique. 5.11.2011 kl. 07:00
Astrid Nurmivaara

Nurmivaara. Astrid Nurmivaara från Vanda har fått Folktingets förtjänstmedalj. I prismotiveringen nämns bland annat hennes kamp för att Vandasvenskarna ska få sin efterlängtade församlingsgård, Larsgården. 4.11.2011 kl. 15:31

Biskopsval Esbo. Teologie doktor Tapio Luoma, 49, har valts till biskop i Esbo stift. 4.11.2011 kl. 13:22

Sverige ångest. Präster drabbas oftare av ångest än andra yrkesgrupper i Sverige, visar en rapport från svenska Försäkringskassan. 4.11.2011 kl. 10:12

Peter Klemets. Teodicéproblemet kommer också i miniförpackning: ”Är det Gud eller djävulen som har skapat bobborna?” 3.11.2011 kl. 10:31

Svenska kyrkan. Kyrkomötet i Sverige har med röstsiffrorna 161 mot 77 gett kyrkostyrelsen i uppdrag att säkerställa att samtliga präster har vigselbehörighet. 3.11.2011 kl. 14:35
Illustration: Wilfred Hildonen

Kyrkpressens gallup visar att över hälften av församlingarna i Borgå stift är redo att leda förbön för samkönade par. Tillsvidare har förbön ordnats endast två gånger. 2.11.2011 kl. 13:41

Antalet ljus på Vasa kyrkliga samfällighets begravningsplats vid Alla helgons dag minskar år för år. 2.11.2011 kl. 15:37

Biskop Björn är övertygad om att vi behöver en kyrka med lättare kostym, men säger att vägen dit är lång och tålamodskrävande. 2.11.2011 kl. 09:23
Regissör Kristin Olsoni och skådespelare Anneli Mäkelä gläder sig över att få tackla en livsbejakande text.

teater. Teater Oscar, tio år, ska dö. Men de vuxna i hans närhet flyr undan. Anneli Mäkelä och Kristin Olsoni satte upp en pjäs om hopp. 31.10.2011 kl. 13:52
Anna Tikum bodde i Tanzania med sina föräldrar under sin tidiga barndom. Nu ska hon skriva om livet i Senegal på Kyrkpressens nya webbsidor.

Månadens bloggare. Anna Tikum är först ut som månadens bloggare på Kyrkpressens nya webbsidor. Hon ska blogga om livet som småbarnsmamma i Senegal. 31.10.2011 kl. 14:04

Kandidater till vårens val av stiftsfullmäktige och kyrkomötet börjar synas på facebook. 31.10.2011 kl. 13:48

Fred Wilén blir kaplan i Kyrkslätt i höst.

val. Fred Wilén, tf kyrkoherde i Matteus församling, blir kaplan i Kyrkslätt. 13.5.2020 kl. 08:52
Ditte Sandholm och Marlen Talus träffades regelbundet och ringde
otaliga samtal när Ditte mådde dåligt.

Bekräftelse. Andas in, andas ut. Det har ungdomsarbetsledare Marlen Talus sagt till Ditte Sandholm under otaliga nattliga samtal. Ditte hade så svår ångest att hon ville dö. – Om inte du hade funnits hade jag inte levt i dag, säger Ditte till Marlen. 11.5.2020 kl. 19:20
Ulrika Hansson och Sofia Torvalds skriver om det svåraste uppdrag de haft: moderskap.

mammalandet. Att vara mamma är att träna sig i ofullkomlighet. Att vara mamma är att vara starkast i världen. Två mammor med olika lång erfarenhet skriver om hur de klarat livets svåraste och vackraste uppdrag. 9.5.2020 kl. 18:00
Sommarens läger kommer att kräva mycket jobb i församlingarna, men för dem som deltar kan de bli ett minne för livet, säger biskopen.

anvisningar. Sommarens läger kommer att kräva mycket extrajobb i församlingarna, men biskop Bo-Göran Åstrand tror att det jobbet är värt att göras. – Den här sommarverksamheten är särskilt viktig nu med tanke på familjerna, barnen och ungdomarna. 8.5.2020 kl. 14:53
Karstein Volle är författare, konstnär och timlärare i bildkonst. Han växte upp i Norge men bor idag i Helsingfors och stortrivs där.

faderskap. När pandemin slog till började Karstein Volle teckna en serie om sitt liv. Den handlade om en pojke som miste sin mamma i cancer, och växte upp till en vuxen man som saknar sin pappa oerhört. Den handlade om avund, men också om att klara av svåra saker utan att bli rädd eller bitter. 8.5.2020 kl. 14:34