Filip Åström, 10 år: "Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern"

jul.

Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt.

21.12.2022 kl. 19:00

Filip Åström bor i Kyrkslätt med sin mamma, pappa, storebror och lillebror.

– Man måste ha ordentliga nerver för att klara av mina bröder. Min storebror är ganska snäll med mig och vi brukar ofta prata. Min lillebror brukar vilja sova i ett tält i mitt rum. Om kvällarna när han ska börja sova i sitt tält berättar han om allt som hänt på dagis.

Kanske du som stor kan ha ett sådant jobb där man är bra på att lyssna på människor?

– Jag vill bli läkare. Jag har varit ganska många gånger hos läkaren för jag har varit en otursnisse som mindre, och de har alla varit så snälla mot mig. Jag tycker om att hjälpa andra och prata med andra och göra andra glada.



Vad tänker du om julen och Jesus födelse, är det viktigt för dig?

– Nog är det ganska viktigt. Julen påminner om många saker, också om att få vara tillsammans med släkten. Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern. Det skulle vara jättetråkigt på vintern om det inte fanns någon högtid. Fast i år måste man kanske pynta mindre när strömmen är så dyr på grund av kriget. Men vi ska pynta två granar och sedan brukar vi ha en ren som står på en stubbe på bakgården. Den tittar ner mot vår gård och den ser ganska söt ut.



Tycker du att det finns något speciellt fint ställe i julberättelsen?

– Det var ju ganska fint att Jesus föddes så att djuren stod där i stallet och att stjärnan lyste upp för de tre vise männen som kom för att fira hans födelse. Jag tycker jättemycket om djur. Min mormor har en strävhårig tax. Jag är mer en hundmänniska än en kattmänniska. Min mormor är som en hustomte som brukar komma och hjälpa hos oss. Hon är nog ganska viktig för oss.



Med vem firar ni jul?

– På julafton far vi till farmor och farfar. De bor i Haga i Helsingfors. De älskar när vi kommer dit och hjälper dem med allt, med att pynta granen. Och det är speciellt att föra ljus till graven. Vi sätter ljus på mammas och pappas släktgravar i Kyrkslätt och Sjundeå. Farmor och farfar orkar inte bära så mycket, så det första vi gjorde när jag var där på höstlovet var att gå till butiken med min farmor och så kunde jag hjälpa henne med att bära kassarna. För de har ingen hiss och bor på översta våningen.

Tycker du om att sjunga julsånger? Vilken är din favorit?

– Jag tycker om att sjunga! Jag brukar sjunga med pappa i bastun. Det är en svår fråga vilken jag tycker bäst om, jag tycker om en massa sånger. Stämningen blir så glad av musik. Jag tycker om Joulupuu on rakennettu som jag spelar på piano, den tar liksom i känslorna.

Vad väntar du mest på med julen?

– Det roliga är förberedelserna före julen, och att det kommer snö. Jag brukar tycka om att vara med sådana som jag annars inte träffar så mycket. Paket är helt roliga, men inte det viktigaste med julen.

Vad tycker du är det konstigaste med julen?

– Det som är både konstigt och roligt är att min mamma och pappa brukar lite fjantas på julen, och det tycker jag om. De gör kanske knasiga, roliga saker som de inte annars skulle göra. Typ att leka hippa, eller kasta boll. Min pappa har ganska mycket program också för han måste jobba och är med i politiken. Men på julen har han ledigt från allt, så vi kan spela schack eller tennis eller biljard eller pingis.



Vilken är din bästa och sämsta julmat?

– Jag tycker inte så mycket om fisk. Smaken är ganska god, men jag är orolig för att det ska finnas ben i den. Jag tycker mer om morotslåda och potatislåda än om kålrotslåda. Jag har inte brukat tycka om skinka, men i skolan hade vi en gång julskinka och jag tänkte att någongång måste man ju våga smaka. Och det var grymt gott! Och risgrynsgröt är sjukt gott.


–––––––––––

Filip Åström

Gör: 10 år, går i Winellska skolan i Kyrkslätt.

Familj: Mamma, pappa, 13-årig storebror och femårig lillebror.

Önskar i julklapp: IQ-grejer som man kan lösa och böcker. ”Jag vill inte ha en dator för jag tror att jag bara skulle spela på den hela tiden.”

Text och foto: Sofia Torvalds


Jesus bär korset (Mathias Grünewald)

På vägen till Golgata. 29.3.2013 kl. 12:00
Jesus inför Pilatus (Derick Baegert)

I prokuratorns residens. 29.3.2013 kl. 10:00
Petrus förnekelse (Okänd italienare)

På översteprästens gård. 28.3.2013 kl. 23:00
Jesus blir förrådd. (Giotto di Bondone)

I Getsemane trädgård. 28.3.2013 kl. 21:00
Jesus inför Kajafas (Gerrit van Honthorst)

I översteprästens palats. 28.3.2013 kl. 18:00
Martin Bahne spelar Jesus i årets Via Crucis i Helsingfors. FOTO: Frank Leiman

Påskvandringen Via Crucis involverar över hundra skådespelare. 25.3.2013 kl. 11:02

Matteus församling är bland de första i norden att använda sig av en skriba-app för telefoner. 25.3.2013 kl. 10:08

I dag rider Jesus in i Jerusalem. Igen. 24.3.2013 kl. 09:00
FOTO: Malin Aho

Guds ord har sin egen kraft och Bibeln kan läsas och förstås helt utan akademiska förkunskaper. Men om man som KP:s redaktör inte kan låta bli att försöka förstå hur andra kristna tänker, då kan det där med olika bibelsyner bli minst sagt utmanande. 23.3.2013 kl. 12:00
FOTO: Heidi Hendersson

I snart sju år har Carolina Djupsjöbacka hållit i en syjunta med bön för kvinnor i Vasatrakten. Knypplandet och tebjudningen med sju sorters kakor har fått ge vika för samtal, umgänge och lekträffar med barnen. 22.3.2013 kl. 16:00
FOTO: Johan Sandberg

Sedan 1968 då Gud reste honom ur knarkträsket är det Jesus som gällt för Arne Selander. Som präst har han fått möta många missbrukare. 22.3.2013 kl. 14:43

Det nya missionsstiftet skapar förvirring anser biskoparna. Nu får alla lutherska präster brev. 22.3.2013 kl. 12:15

Katoliken Sara Torvalds frågar i veckans Radbyte varför redaktioner inte har journalister som har förutsättningar att förstå vad som händer inom den kyrkliga sfären. 21.3.2013 kl. 11:43

Nu diskuteras igen en könsneutral äktenskapslag och dess följder för kyrkan. Frågan är svår för alla samfund som har vigselrätt i Finland. Att behålla vigselrätten med risk för påtryckning – eller ge upp den? 21.3.2013 kl. 11:17
LIG EU-DIPLOMAT. Pastor Rüdiger Noll jobbar för 150 europeiska kyrkors samarbetsorgan i Europa. Han har tät kontakt med de europeiska politiska organen – och är bekymrad över att EU drivs så kraftigt av ekonomiska argument (FOTO: May Wikström)

I begynnelsen handlade hela Europaprojektet om etik och samhällsansvar, inte pengar. Det har glömts bort, anser de europeiska kyrkornas samhällsarbetare och talesman. 15.3.2013 kl. 09:00

Esther Kazen ser kyrkans potential att göra världen bättre.

feminism. Esther Kazen väntade sig att hon tillsammans med kyrkan skulle få kämpa mot orättvisor. I stället har hon många gånger upplevt att hon kämpat mot kyrkan. 12.11.2020 kl. 16:45
Vi behöver stå ut med paradoxer i livet, säger Katarina Gäddnäs.

Bok. Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter. 12.11.2020 kl. 09:57
Pia Bengts har i många år jobbat som tf stiftssekreterare.

utnämning. Pia Bengts blir stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå stift, slog domkapitlet fast vid sitt möte idag. 11.11.2020 kl. 14:33
– Jag vill hellre ge en läsupplevelse än en traditionell kommentar, säger Erik Vikström om sin nya bok.

Bok. En berättelse om kyrkans och världens nutid och framtid. Lagom till kyrkoårets slut – när temat är Kristi återkomst och den sista domen – ger Erik Vikström ut en bok om den apokalyptiska text som avslutar Bibeln. 11.11.2020 kl. 16:01
Anna Henning och hennes söners vardag är fylld av jobb, läxor och hobbyer. Men också av enkel samvaro. I och med coronan och distansjobb vann hon två timmar om dagen.

relationer. Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen. 11.11.2020 kl. 09:22