Emma Raunio är tvåspråkig, och skivan har fyra finskspråkiga låtar. – Som sångare har jag behövt träna min finska jättemycket. Särskilt bokstäverna s, l, t, k, p, r, y och ö låter annorlunda på finska. De finska vokalerna bor längre bak i munnen än de svenska.

Om julskiva: Julen får vara både ljus och mörk

musik.

– Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa.

20.12.2022 kl. 10:00

För några år sedan jobbade Emma Raunio med Wegelius kammarstråkar i samband med föreställningen I det stora landskapet. Då föddes tanken att göra något annat tillsammans. Det blev julskivan No Stars without Darkness.

– Jag tycker själv väldigt mycket om julmusik och har alltid gjort det. Jag vill utforska gränslandet mellan klassisk musik och popmusik och för ett sådant projekt är julmaterialet väldigt tacksamt.

Emma Raunio är dotter till Pentti Raunio, kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling. Hon har sjungit julsånger i kyrkan under hela sin uppväxt – i själva verket ska hon i år fira sin första jul på femton–tjugo år utan att uppträda dagarna kring julafton.

Vad ville du med den här skivan?

– Jag ville välja sådan musik som folk känner till och har en stark emotionell relation till, men göra något nytt av det. På skivan finns musik som är hundratals år gammal. Tänk att vissa melodier och stämningar har överlevt så länge! Det finns en anda av tidlöshet kring musiken som jag tycker är både berörande och inspirerande.

Hon har själv skrivit arrangemang till varje låt och dessutom komponerat några intron – till exempel introt till Koppången. Santa Lucia är hennes egen komposition.


Där ser man nästan framför sig ett svart luciafölje.

– Ja! Stycket hade faktiskt som arbetsnamn ”angstig Lucia”. Det passade, tyckte jag, för luciaberättelsen är ju i grunden tragisk. Den handlar om ett helgon och en martyr. I Norden har Lucia blivit en symbol för ljuset, den den här versionen fokuserar mer på det mörka och dramatiska.

Skivan inleds med en intensiv ”Var inte rädd för mörkret”. Den handlar om att mörkret är ljusets förutsättning. Jag associerar till att julen kan vara en svår högtid för många, med mycket ensamhet och mörker.

– Jag tror att det är jätteviktigt att ge utrymme för att julen ingalunda bara är en ljus och enkel högtid för alla. Den kan väcka många motstridiga känslor. Vi är alla både ljusa och mörka, och vi behöver tillåta oss att vara det. Både konstnärligt och budskapsmässigt är det här i centrum för hela projektet.

– Man får tycka att julen är härlig och hemsk. Den kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen. Först går du kanske på en ljuvlig julkonsert och sen möter du en svår släkting på kvällen.

Själv gillar hon påsken för att den inte så fullpackad med förväntningar.

– Vi har inte skapat så många kulturella regler för påsken. Där finns en annan möjlighet att verkligen slappna av.

Men hon försöker slappna av också med julens förväntningar. I hennes kök står en pepparkaksskapelse: en begravningsplats med krematorium.

– Här finns ett krokodilskelett och ett grisskelett och en dinosaurie: de är på väg att kremeras.


Finns det något på den här skivan som är särskilt viktigt för dig personligen?

– Det är viktigt för mig att det går som en röd tråd genom skivan att julen också får vara mörk. Jag har själv haft ganska långa perioder då jag mått dåligt. Mörkret är bekant för mig och jag kan också vara ganska tungsint som person – fast jag också har mycket ljus och skratt i mig. Det har varit en enormt viktig del av min process som konstnär att tillåta mitt eget mörker. Att jag vågade se mitt eget mörker gjorde det lättare för mig att se ljuset. Den vägen har för mig gått via acceptans och tillåtelse, i stället för att tänka ”så här får det inte vara” eller ”varför mår jag inte redan bättre”.

– Min musik ofta är ganska … den är inte överglad. Jag märker att publiken ofta gråter på mina konserter. Mitt mörker är också en resurs för mig och det finns en vilsamhet i det. Om jag kan hjälpa andra genom min musik kanske den ger tillåtelse att också vara i mörkret en stund, och ge plats för att det sedan kan komma en annan känsla, som inte är lika tung.

Text: Sofia Torvalds


BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32