Chamilla och Kristian Sjöbacka har firat många julhelger på missionsfältet.
Chamilla och Kristian Sjöbacka har firat många julhelger på missionsfältet.

En kenyansk jul

Replot.

En julotta i Kenya kan bli en besvikelse, men ändå leda till något gott. Och en sillburk i kylen kan ge julkänsla. Chamilla och Kristian Sjöbacka firar jul i Kisumu.

9.12.2022 kl. 09:02

Chamilla och Kristian Sjöbacka som är missionärer i Kisumu i Kenya är vana vid att fira jul utomlands.

Hur syns julen i stadsbilden och i människors liv i Kisumu?

– I kenyanernas vardag syns inte julen annat än på juldagen. Då samlas familjerna och äter lokal festlig mat. Det är ju inte skinka utan bland annat chapati, ris, kött och höna. De som bor i städerna åker ofta till sina föräldrahem på landet över juldagen, säger Chamilla.

I stadsbilden är det nog den kommersiella julen som syns. Ljus och musik. Vi som bor i närheten av både den katolska och anglikanska kyrkan kan under våra kvällspromenader höra körerna öva till sina julmässor, säger Kristian.

Är julen kommersiell också i Kisumu, vilken innebörd har den där?

– Det första är att julpynt dyker upp i köpcentren i mitten av november och lite ljusslingor utanför. Kenyanerna tycker om glitter så glittriga girlanger hänger lite här och där. Det är inte den kristna julen som syns utan den kommersiella med tomten och paketen. I julveckan brukar en hög, pyntad cypress dyka upp i stadskärnan, berättar Chamilla.

– Den kommersiella julen är ju en blandning av uttryck som inför fester i december passar flera olika religioner. Här finns ju både muslimer och hinduer med flera, säger Kristian.

Julen syns i stadsbilden i Kisumu från mitten av november. Foto: Privat

Hur kommer ni att fira jul i år?

– Det vi vet är att vi har ett barnläger i Dunga som slutar på juldagen, så vi kommer att vara ganska upptagna med arbete kring julen. Vår ”julgran” blir en cypress i kruka eller bara några kvistar i vas som vi pyntar med några bollar och glitter. Vi delar ut och får några julklappar, bara småsaker. Vi Slef-missionärer som bor i Kisumu försöker hitta någon gemensam tid att sitta och äta tillsammans, troligen på julafton, berättar Chamilla.

– Vi har en sillburk i kylen som vi fick av en gäst hemifrån i somras. Den ska vi öppna. Vädret brukar bjuda på sol och lite regn, så riktigt lämpligt, tillägger Kristian.

Vilka jultraditioner ger ni inte avkall på, oberoende av var ni är?

– Julmusiken. Både att själv sjunga och spela och att lära ut! säger Kristian.

Chamilla ger inte heller avkall på musiken.

– Och i matväg blir det att improvisera lite, men risgrynsgröt blir det, eventuellt rotsakslådor också. Skinkan lämnar vi bort, vi är ju bara två i familjen och skinkan har ofta varit en besvikelse här. Det blir kalkon i stället, säger hon.

Saknar ni något när ni firar jul i Kisumu kontra vad känns som ett privilegium med att fira där?

– Att kunna sitta i trädgården och äta julmat tillsammans är en förmån här som jag uppskattar, säger Chamilla.

Kristian uppskattar också dagsljuset.

– Men det vi saknar är julkonserterna, barn och barnbarn och släktträffar, säger han.

Har ni något julminne som etsat sig fast extra starkt från er tid på missionsfältet?

– Jag minns de trevliga julfesterna vid svenska skolan på 1990-talet. Då var vi många missionärsfamiljer med barn på fältet, konstaterar Chamilla.

– Jag minns besvikelsen från den första ”julottan” i Kenya. Det fanns ingen julsång som sjöngs så att man kunde känna julstämning. Psalmsången var lokal och utan instrument. Följande dag var jag på ett ungdomsläger och där hade man tävling i körsång. Stycket var ”Dagen är kommen”. Kontrasten berörde mig djupt. Efteråt beslöt jag att vart jag mig än vänder här i världen så tar jag musiken med mig. Sedan dess har jag undervisat i kyrkoårets olika passande hymner! säger Kristian.

De önskar alla en välsignad julhögtid i samma anda som psalm 32, Giv mig ej glans ...

CHAMILLA OCH KRISTIAN SJÖBACKA

  • Jobbar inom stadsmissionen. Kristian undervisar blivande präster i musik, håller predikningar i lokala församlingar och handleder och stöder ungdomsarbetet. Chamilla ansvarar för redovisning för Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland (Slef) och har också varit med och färdigställt ett omfattande söndagsskolmaterial.
  • De arbetar på tre språk: swahili, luo och engelska.
  • Missionsfältet är bekant för dem sedan 1990-talet.
  • Understödsförsamlingar i Borgå stift är: Replot, Närpes, Vasa, Borgå, Nykarleby,
  • Jakobstad och Vörå.


Kyrkan hakar på eurovisiontemat Marry me. 16.5.2013 kl. 14:14
Gudstjänsten och nattvarden uppenbarar en gemenskap som går över alla gränser, påminner Patrik Hagman. 
FOTO: EASTPRESS/ Seppo JJ Sirkka

Dagens kyrka har lånat sin teologi från affärs-livet och sopat undan gudstjänsten. I teologen Patrik Hagmans kyrka står nattvarden i centrum. I hans kyrka försöker medlemmarna leva ett kristet liv.– Dopet och nattvarden är tydligt kristna handlingar. 17.5.2013 kl. 12:00
Neda kämpade länge med att kunna placera islams profet och Jesus i rätt ordning. När hon såg Jesus i en vision fick hon svar på sina frågor.

Hon tog religionen på allvar. Hon följde reglerna, gick klädd enligt föreskrifterna och bad regelbundet. Men ändå kände Neda en tomhet i sitt hjärta. I Finland mötte hon Jesus i en vision. 17.5.2013 kl. 12:00
Pingst (Tizian)

Nådegåvor och den heliga Anden får inte så mycket utrymme i kyrkan. Med rätt grund och med ett bra ledarskap kunde den dimensionen få växa fram. 19.5.2013 kl. 09:00
Nicaraguaresenärerna är från vänster Ingmari Björkman, Tuula Öhman, Marianne Sandstedt, Bo-Erik Ek, Kerstin Torrkulla, Helena Vikström, Siv Meriläinen och Sonja Hellsten. Sittande Guy Djupsjöbacka, Bengt-Eric Rönn och Eivor Kangasniemi. Tre resenärer saknas på bilden.

Fyllda med intryck och kanske också lite förändrade har nu eleverna på Kredus första volontärslinje återvänt från Nicaragua. 17.5.2013 kl. 09:00
Missionsstiftet har nu en egen biskop i prosten Risto Soramies. FOTO: TOMAS GARAISI

Både biskop Seppo Häkkinen och ärkebiskop Kari Mäkinen säger att Missionsstiftets präster inte kan höra till evangelisk-lutherska kyrkan. 16.5.2013 kl. 09:00
En mamma ska inte lyftas på piedestal för att hon är mamma. Hon ska ha ett eget liv också för att vara en tillräcklig mamma, säger samtalsterapeuten Inger Sjöberg. FOTO: Rolf af Hällström

Trettioårskris, att bli pensionär, förlora sin man är livskriser på samma sätt som arbetsplatsmobbning, ofrivillig barnlöshet eller ofrivilligt singelskap. Alla är livskriser men det betyder inte att man är sjuk.– Men de kan vara fruktansvärt jobbiga, säger Sjöberg. 12.5.2013 kl. 12:00
Alphonsine Uwizeyimana har i nästan tre år kämpat för att få politisk asyl i Finland men fått avslag två gånger.FOTO: Mathias Luther

Strax före gryningen den 2 maj var det tänkt att polisen skulle hämta en rwandisk mor och hennes tioåriga dotter på flyktingförläggningen i Åbo. Det behövde de inte göra. 11.5.2013 kl. 12:00
Att vara mor är ett hårt jobb och utdelningen är ofta mager. Men kanske ser vi ljusning i horisonten? FOTO: SXC

Moderns väg har varit lång och svår. Först skulle hon belönas. Sen var allt hennes fel. I dag vet hon att hon borde vara älskad. Sofia Torvalds har skrivit en essä om vådan att vara mor. 12.5.2013 kl. 09:00
I väntan på att Gud ska uppenbara det nästa steget är Joel Norrvik trygg. FOTO: Johan Sandberg

Han har varit jurist, bonde och missionär. Vägen har gått från Lappfjärd via Helsingfors och Savolax till Kenya och Mongoliet. Joel Norrviks hjärta klappar än för mongolerna. 10.5.2013 kl. 12:00
Förutom de få bibelställen som finns är det våra egna föreställningar som beskriver himlen allra bäst.

Vad tänker vi egentligen om himlen? Nedan några utdrag ur tidningsartikeln. Fem personer med olika bakgrund har svarat. 9.5.2013 kl. 12:00
Ungdomsverksamheten med bas i Grankulla metodistkyrka var smått legendariskt på sin tid. FOTO: Malin Aho

Reagera genast, kontakta ledningen, kräv åtgärder och se till att offren får hjälp. Det är några råd från dem som rett ut sexuella övergrepp inom sina organisationer. 9.5.2013 kl. 10:00

Kyrkpressen utkommer som vanligt också efter den 17 maj. 3.5.2013 kl. 21:41
Tjänsten och spänsten är ledord i Erik Liljeströms memoarer. FOTO: Johan Sandberg

Erik Liljeström har gjort en intressant resa medan han skrivit sina memoarer. Jag har levt om mitt liv, säger han. 5.5.2013 kl. 12:00
Förlåtelse i parförhållandet – finns det gränser för förlåtelse? Sunita och Timothy funderar tillsammans. Foto: Matti Palmu

Finska Missionssällskapets familjearbete befrämjar jämlikhet. 4.5.2013 kl. 17:00

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29
– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29
Zacharias Topelius i hemmet på Björkudden julen 1897, den sista julen han levde.

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46
– Men plötsligt kan sorgen hugga till i oväntade stunder, när man är som minst förberedd, säger Maria Eklund.

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00